Ministerstyre i Sverige

Annika Strandhäll skriver i ett mejl till Expressen att det är regeringen som styr sina myndigheter:

"När regeringen nu ytterligare förtydligar uppdraget om stöd till individen var det vår bedömning att det krävdes ett mer lyhört ledarskap för den uppgiften. Vid vårt senaste möte blev därför slutsatsen att ett ömsesidigt förtroende för Ann-Marie Beglers möjligheter att leda Försäkringskassan saknades", skriver ministern enligt Expressen.

 Intressant.

Vi får inte ha ministerstyre i Sverige.

Sedan kommer en minister och styr Försäkringskassan genom att på lagligt tveksamma grunder avsätta en gammaldags och hederlig ämbetsman som Ann-Marie Begler.

 När Ann-Marie Begler var GD på Skolinspektionen sade personaler där att Ann-Marie Begler var en rättrådig GD som troget följde lagarna och att hennes rättskänsla var okuvlig.

 Dessa egenskaper från hennes medarbetare säger mycket. Ann-Marie Begler är en gammaldags riktig och oförvitlig ämbetsman, den ämbetsman som alltid ser till att Staten får sitt och att den enskilde alltid får sina rättigheter tillgodosedda. Dessa trogna och rättrådiga ämbetsmän kan fortfarande återfinnas inom myndigheter men de synes vara i minoritet.

 Idag är det alldeles för många byråkrattor inom myndigheterna. Byråkrattor saknar vanligtvis kunskap om skillnaden mellan en byråkratta och en byråkratte. Byråkrattor bryr sig inte om den enskilda människan och hennes rättigheter utan berikar sig på den enskildes bekostnad. Ibland kan även Staten få sitt men aldrig den enskilda människan.

 Att Regeringen då gör sig av med en av de dugligaste generaldirektörerna på grund av valstrategi är horribelt. Hade regeringen kunnat tänka hade den kunnat visa på att Försäkringskassan har börjat vända på att förhindra att någon enda sjuk person skulle trilla mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens stolar.

 Alltsedan 2003 har många personer ramlat mellan stolarna. Professor Lotta Vahlne Westerhäll påpekade 2003 i Socialmedicinsk Tidskrift , 2003 80:e årg. häfte 2, ”Renodlingen inom sjukförsäkringen ur rättssäkerhetssynvinkel.” (se inkopierad text nedan som inte går att få från nätet längre)

 2007 hade ett tjugotal av mina patienter ramlat mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens stolar. Jag överlämnade en rapport om dessa missförhållanden till några av Försäkringskassans chefstjänster vid personligt besök på Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm. Den höga tjänsteperson som tog emot rapporten lyfte ena ögonbrynet och en av de andra (som senare blev GD för Försäkringskassan) skakade långsamt på huvudet. Jag och mina meduppvaktande såg alla denna subtila kommunikation mellan tjänstepersomerna. Efter ett par veckor ringde jag rapportmottagaren för att förhöra mig om rapportens öde. Jag fick ingen kontakt. Två veckor senare ringde jag återigen, ingen kontakt. Efter ytterligare två veckor ringde jag igen.

 Då ringer vederbörande tillbaka efter ett par dagar och det första den frågade var: ”Vill du att jag ska diarieföra handlingarna jag fick [för sex veckor sedan]?”

 Mitt svar blev givetvis ”JA!”

Redan denna fråga visade på att Försäkringskassan åtminstone då vägrade att följa svensk grundlag. Och det finns flera sådana grundlagsbrott som jag har funnit hos Försäkringskassan både före och efteråt.

Och jag vet fortfarande idag inte om rapporten verkligen diariefördes korrekt.

 Nu hade regeringen chansen att återupprätta Försäkringskassans synnerligen och med rätta skamfilade och förvitliga [1] handlande. Men regeringen missade den möjlighet som Ann-Marie Begler utgjorde.

 Mora 2018-05-13

Björn Hammarskjöld

 

Fotnot 1
Förvitlig, adj. Skymflig. [Mnt. vorwitlik.] De Rewelske höllet vara et förviteligit ting opgifva en sådan befästning. Girs Joh. 3 kr. 19. olijdelige, förvijtelige och thetta vårt fädernesland skadelige vilkor tilbiuda. Gust. Adolf Skr. 121. obillige, oss och våre rijker förvithelige ... fredzmedeell. Hallenberg Handl. 63 (1613). Skulle iagh vetta mitt fädernesland vore stadt uthi sådan nödh, och thet ther uthi förlåta, så vore thet migh för-vijtlighit. Schroderus Liv. 156. the skrefvo them ett förvijteligit breff til. Widekindi 172. 
Källa: http://runeberg.org/ovanliga/0337.html

Jämför ”Oförvitlig”

 

Utdrag ur Professor Lotta Vahlne Westerhäll: Socialmedicinsk Tidskrift , 2003 80:e årg. häfte 2, ”Renodlingen inom sjukförsäkringen ur rättssäkerhetssynvinkel.”

Sammanfattningsvis framstår skälen för att tolka reglerna om rehabilitering ur en helhetssynvinkel som starkare än att tolka dem som ett uttryck för renodling. Den förvirring och den tveksamhet som handläggaren känner inför tillämpningen av 1997 års regler skulle försvinna om anställda och arbetslösa ges lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Med en funktionell syn på rättsreglerna rörande rehabilitering kan handläggaren ägna sig åt rättstillämpning i egentlig bemärkelse i stället för att, drastiskt uttryckt, hitta på något så när godtagbara skäl för att underlåta att tillämpa reglerna.

Att den faktiska tillämpningen hos försäkringskassorna inte präglas av en funktionell syn på rätten beror på att kassorna har att ägna sig åt en formell ärendehantering med en enligt verket likriktande funktion, vilken medför formell likhet men inte, nödvändigtvis, en materiell sådan. De välfärdsstatliga kriterierna är inte uppfyllda i denna del.

6 Renodlingens framtid

Socialdepartementet presenterade i januari 2003 en promemoria benämnd "Åtgärder för ökad precision vid sjukskrivning". Åtgärderna för ökad precision vid sjukskrivning syftar i första hand till att minska antalet sjukfall med hel sjukskrivning samt att förkorta längden på dessa. Det framhålls att förslagen inte i något avseende förändrar de grundläggande reglerna för rätten till ersättning vid sjukdom. Syftet är i stället att tydliggöra det nuvarande regelsystemet vid bedömningen av arbetsförmågan och att säkerställa att det följs. Därför redovisas jämförelsevis omfattande utdrag ur motivuttalanden från tidigare propositioner på området. Vidare görs gällande att det finns mycket som tyder på att 1995 och 1997 års renodlingsförändringar inte fatt tillräckligt genomslag. "Fortfarande pågår en förskjutning i tillämpningen av sjukdomsbegreppet hos patienter, läkare och inom socialförsäkringsadministrationen. Departementet menar dock att detta inte är något som man i första hand löser genom ytterligare förändringar i regelsystemet utan främst genom förstärkta utbildnings- och informationsinsatser.

 

"Sammanfattningsvis har regelsystemet genom riksdagsbesluten i anslutning till prop. 1994/95:147 och prop. 1996/97:28 förtydligats i en utsträckning som egentligen borde vara tillräcklig. Trots detta är tillämpningen av reglerna fortfarande bristfällig. Man kan göra ytterligare motivuttalanden i propositioner kopplade till smärre regeländringar för att försöka uppnå en större precision vid sjukskrivning. Innehållet i denna promemoria är avsett att utgöra en grund för detta. Det är dock svårt att se att man kan komma särskilt mycket längre enbart med detta. I stället bör huvudinriktningen vara att på ett konkret sätt förverkliga de intentioner som har kommit till uttryck i dessa propositioner. Tanken är således att de nuvarande bristerna i tillämpningen av regelsystemet skall avhjälpas."

 

Renodlingen har således kommit för att stanna, ja, t o m ytterligare befästas. Kampen mot de höga sjukskrivningstalen och de stora sjukförsäkringskostnaderna dessa medför har vägt tyngre än den materiella rättvisan och rättssäkerheten i det individuella fallet.

Detta bådar inte gott ur rättsstatlig och välfärdsstatlig synvinkel.

Kommentera här: