Vi har fått felaktiga kostråd! Zoë Harcombe

Zoë Harcombe med fler har skrivit en artikel om att vi har fått felaktiga kostråd.

 

Ladda ned artikeln här: http://www.scirp.org/journal/PaperDownload.aspx?paperID=28741

 

Här är sammanfattningen

 

 Food for Thought: Have We Been Giving the Wrong Dietary Advice?

Zoë Harcombe1, Julien S. Baker1, Bruce Davies2

1Institute of Clinical Exercise and Health Science, Faculty of Science and Technology, University of the West of Scotland, Hamilton, UK; 2University of Glamorgan, Pontypridd, UK.

Email: zoe@theobesityepidemic.org

Received January 16th, 2013; revised February 18th, 2013; accepted February 25th, 2013

ABSTRACT

Background: Since 1984 UK citizens have been advised to reduce total dietary fat intake to 30% of total energy and saturated fat intake to 10%. The National Institute of Clinical Excellence [NICE] suggests a further benefit for Coronary Heart Disease [CHD] prevention by reducing saturated fat [SFA] intake to 6% - 7% of total energy and that 30,000 lives could be saved by replacing SFAs with Polyunsaturated fats [PUFAs].

Methods: 20 volumes of the Seven Countries Study, the seminal work behind the 1984 nutritional guidelines, were assessed. The evidence upon which the NICE guidance was based was reviewed. Nutritional facts about fat and the UK intake of fat are presented and the impact of macronutrient confusion on public health dietary advice is discussed.

Findings: The Seven Countries study classified processed foods, primarily carbohydrates, as saturated fats. The UK government and NICE do the same, listing biscuits, cakes, pastries and savoury snacks as saturated fats. Processed foods should be the target of public health advice but not natural fats, in which the UK diet is deficient. With reference to the macro and micro nutrient composition of meat, fish, eggs, and dairy foods the article demonstrates that dietary trials cannot change one type of fat for another in a controlled study. Interpretation: The evidence suggests that processed food is strongly associated with the increase in obesity, diabetes, CHD, and other modern illness in our society. The macro and micro nutrients found in meat, fish, eggs and dairy products, are vital for human health and consumption of these nutritious foods should be encouraged.

 

Keywords: Cardiovascular Disease; Obesity; Fatty Acids; Saturated Fatty Acids; Monounsaturated Fatty Acids; Polyunsaturated Fatty Acids; Dietary Fats; Dietary Carbohydrates; Epidemiology


Insulin Tack för att det finns

Livmedelsverket rekommenderar 2500 kcal för kvinnor och 3200 kcal för män, per dag. De rekommenderar 50 – 60 E% kolhydrater (tallriksmodellen), vilket omräknat innebär att:

  • Kvinnor skall äta 315 – 375 gram kolhydrater per dag – en dödlig dos gånger 12-20.
  • Män skall äta 400 – 480 gram kolhydrater per dag – en dödlig dos gånger 13-27.

Det är tur att kroppen har system för att ta hand om denna glukos-chock som många utsätts för upprepade gånger dagligen. Men många kroppar klarar inte denna metabola chock sex gånger om dagen, år ut och år in. Vi är inte byggda för klara det, vi sliter ut kroppens ”nödsystem”, som till slut havererar . Då blir vi rejält sjuka!

Skyddssystem – kroppens ”nödsystem”

Kroppens skyddssystem för att inte dö av sockerförgiftning, är insulin och dess effekter.

Vårt ”katastrofskyddande” hormon insulin frisätts av ökande glukoskoncentrationen i blodet och kroppen gör allt för att normalisera blodets glukosnivå.

Annars dör ju kroppen.

Här ingår flera olika mekanismer som;

  1. Insulin minskar tarm-motiliteten för att minska upptaget av glukos per tidsenhet.
  2. Insulin blockerar alla konkurrerande energikällor som nedbrytning av fett och protein, inget acetylcoenzym A (AcCoA, cellens energifabrikers bränsle, även kallat aktiverad ättiksyra och är den gemensamma nedbrytningsprodukten för protein, fett och kolhydrater) skall komma från annat än glukos för att snabbast möjligt normalisera glukosnivån i blodet.
  3. Insulin hämmar alla katabola hormoner som adrenalin, noradrenalin, sköldkörtelhormoner, tillväxthormoner, könshormoner med flera.
  4. Glukos bryts ned till AcCoA för att normalisera glukoskoncentrationen och förbrännas i citronsyracykeln i mitokondrierna, cellernas energifabriker.
  5. Kroppen ökar ämnesomsättningen och temperaturen för att snabbare förbränna mer AcCoA [1]
  6. Det blir i alla fall ett överskott på AcCoA som levern då polymeriserar till mättade fettsyror.  Levern tillverkar nya fettsyror, lipo(neo)genes. Detta fett kan levern inte härbärgera utan att bli förfettad så mycket fett transporteras via VLDL till fettceller där överskottsfettet lagras och förblir oåtkomligt så länge man har en förhöjd insulinnivå på grund av för hög koncentration av glukos i blodet. Omvandling av kolhydrater till fett och därpå följande vktökning blir det oundvikliga resultatet. Annars dör man av glukosförgiftning.
  7. Insulin får glukosen att tas upp av alla celler i kroppen med hjälp av cellernas insulinreceptorer. Varje glukosmolekyl är omgiven av 190 vattenmolekyler [2] så cellerna svullnar snabbt och kan inte ta upp så mycket glukos med tillhörande vatten utan att riskera att vattensprängas.
  8. Cellerna drar tillbaka sina insulinreceptorer som skydd mot vattensprängning och vi kallar det för insulinresistens och bestraffar cellerna genom att spruta mer insulin till patienten.
  9. Man lagrar glukos i form av glykogen, men man kan bara lagra högst omkring 500 g glykogen i muskler och lever, sedan är förråden fulla.
  10. Inte ens allt detta räcker, man har kvar en hög blodkoncentration av glukos (mer än 11 mmol/L) och man blir törstig eftersom glukosen filtreras ut via njurarna och man får en glukosuri (socker i urinen) och polyuri (stor urinvolym).
  11. Kroppen börjar bränna glukos anaerobt (utan syre) till mjölksyra för att därvid öka nedbrytningen av glukos 19 gånger snabbare [3]. Det är då som diabetiker typ 1 får en ketoacidos, inte alltid förenlig med överlevnad.

 

.

Tallriksmodellen, Livsmedelsverkets extrema högkolhydrat-kostråd, gör att detta ”nödsystem” ständigt är aktiverat – livet ut!

Ända tills det havererar!

.

Kroppen använder alla dessa olika mekanismer för att man snarast ska söka normalisera glukoskoncentrationen i blodet till icketoxiska (ogiftiga) nivåer mellan 3-6 mM eller 1,5-3 gram glukos i hela blodvolymen om 5,6 liter. Annars dör man ju.

 

Så för att förhindra att man mår dåligt av alla dessa kolhydrater så bör friska individer äta mindre än 100 g kolhydrater per dag.

Meatbolt sjuka bör äta ännu mindre kolhydrater för att minimera mängden läkemedel som behövs.

 

Livsmedelsverkets usla kostråd för barn

Ett ammande ban äter en perfekt anpassad kost, bröstmjölk, utvecklad sedan årmiljoner. Den innehåller 8 % av energin (E%) i form av protein, 36 E% animaliska specialkolhydrater och 56 E% animaliskt fett. Proteinet räcker för att barnet under första året ökar 50 % i längd, laktosen är tillräckligt för att barnet ska tredubbla sin födelsevikt under första året och fettet är till för att barnets hjärna ska utvecklas normalt. Detta är en kost som är utprovad av evolutionen som perfekt för våra barn.

 

Sedan har nyfikna barn begärt att få lägga till den mat som föräldrarna äter, men amningen har funnits med så länge barn och moder är överens.

 

Sedan kommer Livsmedelsverket och lägger sig i hur barn ska äta utan någon som helst vetenskap bakom sina råd. Livsmedelsverkets till synes helt okunniga tjänstemän anger att barn ska ha minskande fettmängder från sex månaders ålder.

 

De skriver på :

     Startsida > Mat och näring > Maten och vår hälsa > Hjärt- och kärlsjukdom >Barns matvanor och...

     Barns matvanor och riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom och diabetes

 

     ” Rekommendationer om fettintag hos barn

     De nordiska och svenska rekommendationerna om ett successivt minskat fettintag till små barn efter de

     första sex månaderna (30-45 energiprocent (E%) för 6-11 månader gamla barn, 30-35 E% för barn 12-23

     månader och 25-35 E% för barn över 2 år) har ibland ifrågasatts med argumentet att barn behöver mycket

     fett för att utvecklas. Studier visar dock att fettintag enligt dessa rekommendationer medför normal tillväxt

     och normal neurologisk utveckling hos barnen (Obarzanek et al. 2001; Rask Nissilä et al. 2002; Lagström

     et al. 2008). För att läsa de internationella rekommendationerna om fettintag för barn, se länk till höger.”

 

Så jag läser Lagströms et al artikel från 2008:

Lagström H, Hakanen M, Niinikoski H, Viikari J, Rönnemaa T, Saarinen M, Pahkala K, Simell O. Growth patterns and obesity development in overweight or normal-weight 13-year-old adolescents: the STRIP study. Pediatrics. 2008;122(4):e876-83. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18829786

http://pediatrics.aappublications.org/content/122/4/e876.full.pdf

 

Vad finner jag? En artikel som ur vetenskaplig synpunkt är förskräckligt dålig, nej, USEL och som inte stödjer Livsmedelsverkets påstående ”Studier visar dock att fettintag enligt dessa rekommendationer medför normal tillväxt och normal neurologisk utveckling hos barnen”.

 

Man engagerar 1 062 barn vid 5 månaders ålder och 540 randomiseras till en behandlingsgrupp och 522 till en kontrollgrupp i den så kallade STRIP-studien.

 

Behandlingsgruppens föräldrar fick stränga order att begränsa mängden fett i maten till NNRs rekommendationer. Kontrollgruppen fick äta fritt.

 

Sedan följer man barnen till 13 års ålder. Då fanns det 541 barn av ursprungliga 1 062 kvar varav 457 var normalviktiga och 84 överviktiga.

 

Men ingenstans står det sedan hur många av de normalviktiga och hur många av de överviktiga som tillhörde behandlingsgruppen, och hur många av de normalviktiga och hur många av de överviktiga som var i kontrollgruppen?!

 

Här har detta försök kapsejsat totalt på två grunder

  1. Bortfallet är 49 %. Då går det inte att bearbeta med sunda statistiska metoder längre.
  2. Fortsatta redovisningen delar inte upp behandlingsgruppen och kontrollgruppen. Man vet med andra ord inte om någon av kosterna ”medför normal tillväxt och normal neurologisk utveckling hos barnen”. Övervikt är ju inte riktigt normal utveckling hos barnen.

 

Jag tycker att det är förskräckligt att Livsmedelsverket förvanskar den forskning som man hänvisar till.

 

Livsmedelsverket hävdar också att deras kost stämmer överens med internationella riktlinjer.

 

        ”För att läsa de internationella rekommendationerna om fettintag för barn, se länk till höger.”

 

Så jag slår upp EFSAs råd från 2010. De skiljer sig från Livsmedelsverkets råd.

EFSA hävdar 40 E% fett mellan 6 och 12 månaders ålder, 35-40 E% under barnets andra och tredje år.

Livsmedelsverket motsvarande råd är 30-45 E%, 30-35 E% andra året och 25-35 E% under tredje året och därefter.

 

Jag tycker att det är förskräckligt att Livsmedelsverket förvanskar de internationella rekommendationerna (EFSA) som man hänvisar till.

 

Med andra ord så bryter Livsmedelsverket mot grundlagens första kapitels 9 § när man inte är vare sig saklig eller objektiv.

 

Så jag ställer mig frågan: Var finns kunskapen inom Livsmedelsverket?

 

Detta är inte första gången då man synar Livsmedelsverket att verket har fel. Jag vill dock påpeka att en del hos Livsmedelsverket är alldeles korrekt. Men sedan slirar man alldeles för ofta på sanningen. Myndighet får INTE slira på sanningen. Aldrig någonsin. Salt, fett, kolhydrater, D-vitamin är områden där Livsmedelsverket har synnerligen stora kunskapsbrister för att inte säga total aologia ( a = avsaknad av, ologi = kunskapsområde, exempel fysiologi, biologi, endokrinologi).

 

Så jag får väl göra som vanligt, det man fick lära sig i det militära:

”Giv akt! Jag tar befälet! Gör om! Gör rätt! Manöver!”


Tre frågor som avslöjar din livsstil

Läkartidningen brukar publicera autoreferat där forskarna själva presenterar sina resultat. Nu senast har man publicerat

Sju frågor ger bra bild av livsstil och hjärt-kärlrisk”

Axel C Carlsson, med dr, Centrum för allmänmedicin

Per Wändell, professor, institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle; båda Karolinska institutet, Stockholm

http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19393

 

Man klagar helt rätt på att Socialstyrelsens livsstilsfrågeformulär är för komplicerat och tar för lång tid.

 

Så man föreslår en förenkling enligt nedan.

 

Fakta 1

Sju frågor som avslöjar din livsstil. 

 

  1. Är du icke-rökare?
  2. Dricker du mellan ett glas (öl/vin/4 cl sprit) i månaden och tre glas/dag?
  3. Tränar du så att du blir svettig en gång i veckan eller oftare (minst 30 min)?
  4. Äter du processat kött (korv, bacon, sylta) som huvudrätt mer sällan än en gång i veckan?
  5. Äter du fisk varje vecka?
  6. Äter du grönsaker varje dag?
  7. Äter du frukt varje dag?

 

Kul frågesport! Men ack så fel!

 

Rökningen är adekvat, liksom alkoholen men den frågan är felformulerad.

Träningsbiten är för stelbent, köttfrågan saknar vetenskaplig relevans liksom fiskfrågan. Grönsaker är nutritionsklena, cancerframkallande och frukten har för mycket kolhydrater.

 

Men varför har man inga frågor om kolhydratkällor? Och man verkar ha bortsett från kolhydraternas sedan årtusenden välkända roll som orsak till övervikts- och sockersjukeepidemierna genom att underlåta att fråga om kolhydratkonsumtionen! Det verkar som om man helt saknar grundläggande kunskaper inom områdena fysiologi, biokemi och hormonlära!

 

Mina svar med kommentarer är :

 

  1. ja, självklart röker jag inte.
  2. nej, jag dricker inte alkohol. Alltså måste jag svara nej på denna felformulerade fråga som tvingar mig att dricka alkohol.
  3. nej, jag blir inte svettig men jag mockar stall, slänger värmepellets, springer uppför trappor och annan aktivitet inklusive maxbelastning 3*30 sekunder, aktiviteten räcker för att hålla mig i god form.
  4. nej, men processat kött brukar innehålla nitrit som omvandlas via nitrat till NO och är allmänt uppiggande och nyttigt liksom nitratspray till hjärtpatienter. Inga animaliska produkter är skadliga för oss, vi är ju själva en animalisk varelse som innehåller allt som våra bytesdjur innehåller eller om det var tvärtom att våra bytesdjur innehåller allt vi behöver i form av protein, fett, mineraler och vitaminer.
  5. nej, men jag äter gärna fisk men inte efter schema från myndigheter. Men animaliskt fett, som består av knappt 50 % mättat fett, knappt 50 % enkelomättat fett (MUFA) och resten, omkring 5 % fleromättat fett (PUFA) innehåller tillräckligt med animaliskt PUFA. Eftersom jag slipper äta grönsaker och andra källor för omega-6 PUFA räcker den mängd PUFA jag får i mig via kött eller fisk med animaliskt fett.
  6. nej, jag äter inte grönsaker varje dag då grönsaker inte innehåller tillräckligt med protein, fett mineraler och vitaminer per 100 g. Äter gärna grönsaker som fröjd för ögat.
  7. nej, frukt innehåller för mycket fruktos och saknar på samma sätt som grönsaker tillräckligt med protein, fett mineraler och vitaminer per 100 g.

 

Jaha, det blev 1 poäng. Så jag löper mycket stor risk att dö i hjärtsjuka.

 

Men det är fel. Som person som äter en lågkolhydratkost, och inte röker eller dricker alkohol så blir jag mycket långlivad.

 

Frågorna är med andra ord felaktiga och synes vara ovaliderade gentemot fysiologi, biokemi och endokrinologi.

 

Jag vill ändra frågeformuläret efter mina kunskaper.

 

Fakta B

Tre frågor som avslöjar din livsstil. 

 

A. Är du ickerökare?

B. Äter du mindre än 100 g kolhydrater/socker varje dag?

C. Dricker du mindre än tre glas (öl/vin/4 cl sprit) per dag?

 

Här får jag full pott!

 

Och detta formulär är baserat på grundläggande kunskaper inom områdena fysiologi, biokemi och hormonlära! Dessutom är den mycket snabbt ifylld så att man kan ägna sig åt patienten och hennes vård.

 

Rökning är skadligt, det är ställt utom allt tvivel.

 

Kolhydrater är giftiga i större mängder än 100 g per dag, visat för flera tusen år sedan.

 

Alkohol i större mängder är också giftiga men små mängder alkohol kan ha en lugnande inverkan men missbruksrisken är stor.

 

Proteiner och fett från animaliska källor är helt ofarliga. Dessutom är de essentiella, livsnödvändiga.

 

Växter vill inte gärna bli uppätna så de har utvecklat gifter för att minska risken att bli uppäten.

 

Så det räcker med de tre frågorna A, B, C ovan för att här ta reda på om patienten har att förvänta sig en förtida död. Men vi kan aldrig förutsäga kvarvarande livslängden på en enskild individ utan bara på populationsnivå.

 

 

 Så använd mina tre enkla och snabba frågor i stället för pengagenererande fyllerifrågor från en statlig myndighet som helt verkar sakna grundläggande kunskaper inom områdena fysiologi, biokemi och hormonlära samt hur man tar hand om patienter, visar dem omtanke och respekt!


Sockersjuka orsakas av socker!

Äntligen!

 

Nu finns det en utmärkt studie med populationsdata som hävdar att sockerkonsumtionen är en linjär dos-svar funktion för sockersjuka.

 

Ju mer socker man äter desto större frekvens av sockersjuka.

 

Det är Robert Lustig från UCSD som är en av författarna till en ny studie som är publicerad i PLOS One den 27 februari 2013.

 

The Relationship of Sugar to Population-Level Diabetes Prevalence: An Econometric Analysis of Repeated Cross-Sectional Data

Sanjay Basu, Paula Yoffe, NancyHills, Robert H. Lustig

 

http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0057873

 

Det räcker med 150 kcal socker (=37,5 g socker) mer per dag för att öka förekomsten av sockersjuka med 1,1 % med ett p-värde (sannolikheten att slutsatsen skulle vara fel) på p<0,001. Sannolikheten att slutsatsen är korrekt är då mer än 99.9 %.

 

Likaså minskar man förekomsten av sockersjuka med 1,1 % för varje 37,5 g socker man låter bli att äta per dag. (under noll gram per dag kan man givetvis inte komma).

 

Slutsatsen av Lustigs med flera författare är att man ska minimera mängden socker man äter för att slippa få sockersjuka typ 2.

 

Så nu är det bara att vänta på nästa studie där det visas att överskott på kolhydrater orsakar sockersjuka. Den linjen är nog litet flackare än linjen för socker eftersom socker (sackaros, HFCS (High Fructose Corn Syrup) och modifierad majsstärkelse) innehåller fruktos (fruktsocker) som är 5-10 gånger giftigare än glukos.

Jag äter minimalt med socker och äter helst under 100 g kolhydrater per dag. Tänk om alla skulle göra det, overvikt, sockersjuka skulle minska en hel del.

 


Brev till SBU med förväntat svar

 Från: Björn Hammarskjöld [mailto:bjorn@hammarskjold.nu] 

Skickat: den 3 mars 2013 14:33
Till: Måns Rosén; Registrator
Ämne: Uppropet!

Hej SBU!

Ni gör ett upprop i Dagens Medicin där ni hävdar att ”Dålig vård ska sållas bort med SBUs hjälp”.

SBU gjorde ett liknande upprop 2010 då SBU ville ha förslag på Vetenskapliga kunskapsluckor. SBU har fått in 648 olika förslag på kunskapsluckor enligt SBUs årsredovisning 2012. Fast det finns bara 615 kunskapsluckor redovisade i SBUs databas tillgänglig via nätet.

Bland annat har SBU fått förslag om lågkolhydratkost vid sockersjuka. Det finns fyra sådana kunskapsluckor, samtliga från 2011-01-19 med numren 2011-78, 2011-79, 1011-80 och 2011-90. Dessa fyra luckor synes vara helt obesvarade och två av dem anger att forskning pågår, Gullbrands studie som är publicerad nu.

Men inget har hänt, luckan kvarstår.

Det är besynnerligt att SBU synes vara helt ointresserade av grundläggande fysiologi, biokemi och endokrinologi. Här finns svaren baserade på gammal hederlig basal forskning från före 1980. Det är bara att slå upp gamla tiders böcker från förslagsvis 1732 där den första vetenskapliga studien rörande en lågkolhydratkost som beskrevs ingående. Den kosten används fortfarande bland samerna, Sveriges ursprungsbefolkning.

Läs sedan mera från 1921 se nedan. Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid Flottans sjukhus i Karlskrona, alltså Flottans högste medicinske sakkunnige, skrev en bok, Hemmets Läkarebok, som kom ut i flera upplagor från 1890-talet och sista versionen kom i mitten av 1920-talet. Jag har nedan citerat ur hans bok från 1921.

Så jag förstår inte hur SBU kan ha denna stora kunskapslucka kvar, det tar inte många veckor att sätta ihop en vetenskapligt baserad rekommendation om hur patienter med sockersjuka och övervikt ska äta för att må bättre, allt baserat på befintlig kunskap och erfarenhet.

Jag erbjuder mig att tillsammans med SBUs resurser göra en vetenskapligt underbyggd översiktsartikel när jag blir kallad. Som pensionär och utan några bindningar till industrier eller vård och med en gammaldags filosofie licentiat i biokemi från 1971 och medicinsk utbildning med pediatrik och allmänpraktiserande som specialiteter och dessutom har arbetat som molekylärbiologisk Postdoc i biokemi/mikrobiologi vid S.U.N.Y. at Buffalo, NY, USA, 1988-9 (arbetade med HIVs höljprotein) står jag med glädje till SBUs förfogande. Skickar gärna min publikationslista om 60 artiklar varav 16 finns på PubMed samt CV.

Vänligen

Björn Hammarskjöld

F.d. överläkare i pediatrik

Filosofie licentiat i biokemi

Oberoende vetenskapsman i nutrition.

Limholsvägen 6

792 91 MORA

070-385 09 33

 

 

Här kommer nu mina kommentarer i Dagens Medicin.

http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/dalig-vard-ska-sallas-bort-med-sbu-hjalp/

och i min blogg

http://kostkunskap.blogg.se/2013/march/dalig-vard-ska-sallas-bort-med-sbu-hjalp.html

 

2013-03-04

Jag får trevligt nog ett omedelbart och personligt svar från Generaldirektören Måns Rosén

 

Hej!

Vi tackar för ditt mail och ditt erbjudande att ställa upp, men måste för närvarande säga nej.

Med vänliga hälsningar

Måns Rosén

 

Svaret är det förväntade, precis som jag skrev i Dagens Medicin och på min blogg:

 

”Men SBU kommer inte att göra något, det kommer att ge för stora skador på oskyldiga läkemedelsbolag och livsmedelsföretag som får sin omsättning kraftigt minskad. För att inte tala om den påverkan som en lågkolhydratkost skulle ge på sjukvårdens friställda personal på grund av att populationen blir för frisk och inte ens behöver sjukvård längre.”

 

Jag tänker återkomma senare med en artikel om kost vid sockersjuka, denna gång utan SBUs medverkan.


Dålig vård ska sållas bort med SBU-hjälp

I Dagens Medicin står det att SBU har fått i uppgift att hjälpa landstingen med att sålla bort riskfyllda och ineffektiva vårdmetoder.

Läs vad som står i Dagens Medicin .
 
Detta är egentligen gammal skåpmat som SBU redan presenterat 2010 i Dagens Medicin.
 
Så jag kan bara ge SBU mitt förslag.
 

Här SBU, kommer tips från vården som med råge uppfyller er kravspecifikation på ineffektivitet, kostnadsdrivande och skadliga.

Dessutom får ni svaret på hur man på kort tid förbättrar vården i alla avseenden.

Men SBU kommer inte att göra något, det kommer att ge för stora skador på oskyldiga läkemedelsbolag och livsmedelsföretag som får sin omsättning kraftigt minskad. För att inte tala om den påverkan som en lågkolhydratkost skulle ge på sjukvårdens friställda personal på grund av att populationen blir för frisk och inte ens behöver sjukvård längre.

 

Måns Rosén och Jan Liliemark skrev i Dagens Medicin i redan i september 2010


” På områden som SBU har granskat, kommer vi även i fortsättningen att arbeta för att stävja spridning och användning av metoder som är ineffektiva, inte kostnadseffektiva eller skadliga.”

Socialstyrelsen beslutade 2008-01-16 att en fysiologisk lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap (evidensgrad A) och beprövad erfarenhet, helt i enlighet med Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 §.

 SBU valde i sin rapport ”Kost vid diabetes” uppsåtligen att bortse från ALL forskning och kunskap från tiden före 1980. Detta måste betraktas som brott mot grundlagens 1 kapitel 9 §, brott mot saklighets- och objektivitetskriterierna.

 

I Flottans sjukhusläkare Julius Lagerholms bok Hemmets Läkarebok från 1921, sidan 403 står:

”Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt tvivel, att alla sjukdomssymtomer försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att i stället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna. Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka förse kroppen med den erforderliga formen av kol i form av fett. Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka.”.

1921 är det bevisat bortom allt tvivel att en fysiologisk lågkolhydratkost är bra för patienter med sockersjuka och alla andra. Nutida extrema högkolhydratkost med 60 E% kolhydrater ger 480 g kolhydrater eller 9,6 liter -5 % glukoslösning att dricka per dygn.

Det är både ologiskt och ofysiologiskt att ge patienter med sockersjuka rådet: ”Ät mera socker!” när de även enligt SBU har en störd glukosmetabolism. Man tvingar dem till en hög läkemedelsförbrukning och tvingar dem att genomgå ”naturalförloppet” vilket innebär att 40% av alla nyupptäckta patienter med sockersjuka har dött inom fem år, samma dödlighet som cancer.

Socialstyrelsens apoteksregister anger att 365 000 individer hämtar ut läkemedel vid sockersjuka och är större än antalet cancerfall.

SBU har alltså gjort stick i stäv mot sina ideal ”att arbeta för att stävja spridning och användning av metoder som är ineffektiva, inte kostnadseffektiva eller skadliga.”

De nuvarande kostråden har skadegaranti, 40 % dör inom 5 år, 50% får ögonbottenskador inom 10 år med mera, är kostnadsdrivande och ineffektiva.

Patienter med sockersjuka blir i många fall att slippa sjukdom och medicin genom en fysiologisk lågkolhydratkost. Socialstyrelsen och SBU verkar vara ineffektiva, kostnadsineffektiva och skadliga.

Men det blir så här när SBUs urvalskriterier är grundlagsvidriga och tillsättningen av projektgruppens nio experter, varav sju var jäviga och tre hade brustit i sin jävsredovisning, inte blev lika transparent.


”Ät mera socker!” är Livsmedelsverkets och sjukvårdens råd till sockersjuka och överviktiga

 

Debattartikel i Dagens medicin nr 44/2005 sid 45

 

Åke Bruce har i en debattartikel i Dagens Medicin i nr 42/2005 [1] kraftfullt vänt sig mot Åsa Larsson och hennes grupps konklusion vad gäller kolhydraternas roll beträffande orsakerna till fetma. Åke Bruce har också i Läkartidningen [2] vänt sig med samma kraftfulla anslag mot Johan Hedbrant [3]

 

Som gammal biokemist kan jag bara beklaga att kunskaperna i biokemi verkar vara något otillräckliga hos för många av våra kollegor. Kolhydrater är bara samlingsnamnet på allt vad socker heter glukos, sackaros, stärkelse, cellulosa, allt är socker.

 

Det har sagts att en kalori är en kalori och att vi måste räkna kalorier på intag och uttag och att det skall vara i balans. Vi vet hur många kilokalorier (kCal) ett gram fett ger, 9,3. Men det är ett värde framplockat i en bombkalorimeter, inte i en levande organism. Det är samma med kolhydrater (4,17 kCal/g) och protein (4,17 kCal/g). Fast i protein är det en approximation eftersom en aminosyra egentligen har ett högre värde men vi måste dra bort energiförlusten för att få bort kvävet från aminosyran och vi får då kvar ett kolhydrat plus urinämne eller ammoniak.

 

Så det är inte så enkelt att räkna kalorier som man först kan tro. Till det kommer att även fett i kroppen har olika energiinnehåll (5-9 kCal/g) beroende på hur vi bryter ned fettet. Och vi har stora svårigheter att stoppa in en människa i ett slutet system för att mäta in- och uttag av energi. Dessutom har vi stora svårigheter att veta exakt vad patienten äter utanför ett slutet system. Till detta kommer det bruna fettet som kan ge en genväg för energiförluster.

 

Nu finns det ett enkelt sätt att mäta nettoresultatet av våra experiment. Väg patienten före och efter vår intervention.

 

Det har kommit ganska många rapporter (dock ganska kort duration från enstaka veckor och upp till 6 månader) som samstämmigt visar att en kolhydratfattig kost rik på protein och fett ger en viktminskning hos överviktiga personer, se referenserna  [4], [5], [6] med flera. Glöm sedan inte heller William Banting, 1860-talet, (1,6 m lång, 90 kg, dödgrävare för de besuttna i London, alltså kroppsarbetare) som av sin doktor fick rådet att ät protein och fett men inte kolhydrater och gick då ned i vikt och skrev ett häfte om detta. Allt detta är evidensbaserade kunskaper.

 

Det finns ingen litteratur som visar att en fettsnål och kolhydratrik kost ger en viktminskning utan att patienten samtidigt begränsar födointaget, patienten svälts. Det är konsensusrapporter utan evidensbaserade kunskaper som ligger till grund för Nordiska NäringsRekommendationers, NNR, råd om 60 energiprocent (E%) kolhydrater i kosten. Sak samma med WHOs rekommendationer från 2003 om 75 E% kolhydrater.

 

Däremot har tiden visat att sedan nyckelhålsmärkningen och NNR infördes så har kroppsvikten i den svenska befolkningen ökat utan att energiförlusterna i form av motion minskat, se Johan Hedbrants artikel i Läkartidningen [7]

 

Vi glömmer hur fritt glukos i blodet stimulerar insulinet, ett anabolt hormon, att packa in glukosen från blodbanan (där höga halter ger en glykosylering av inte bara Hb till HbA1c utan även andra proteiner tar skada av nonenzymatisk glykosylering som i sin tur kan ge kärlskador) in i cellerna.

 

Fritt glukos transporteras genom cellmembranet in i cellen där cellen fyller på glykogenet. När vi fyllt glykogendepåerna (ungefär 0,5 kg) måste cellen omvandla ytterligare tillfört intracellulärt glukos till fett och fettdepåerna kan byggas ut nästan obegränsat.

 

Intracellulär energiproduktion sker i första hand genom att fritt glukos bryts ned till ättiksyra, kopplas till Coenzym A och bildar AcetylCoenzym A (AcCoA) som går in i mitokondrierna och där omvandlas ättiksyran till koldioxid, vatten och energi.

Det fria sockret tar fort slut och cellen börjar bryta ned glykogen till fritt glukos som via AcCoA går in i mitokondrierna och där omvandlas ättiksyran till koldioxid, vatten och energi. Då glykogenet tar slut så har vi enzymer som kan räkna, de räknar ”1, 2 kolatomer” på närmaste fettsyra och klipper sedan. Resultatet blir en ättiksyramolekyl (AcCoA) som går in i mitokondrierna och omvandlas med hjälp av syre till koldioxid, vatten och energi. Sedan fortsätter det fettnedbrytande enzymet att räkna och klippa fettsyran efter varannan kolatom.

 

Av detta framgår att vi för att förbränna fett och därmed gå ned i vikt måste minska glykogennivån i kroppen. Hur kan vi minska på glykogennivån? Det finns bara två sätt:

  1. Motion i tillräcklig grad
  2. Minska mängden kolhydrater i maten.

 

I båda fallen uppnår vi det vi vill, att göra slut på glykogenet för att sedan kunna förbränna fett, hålla en lagom nivå på blodsockret och även kunna gå ned i vikt.

 

Det minst ansträngande sättet är det andra men metoderna får gärna kombineras för ännu bättre effekt.

 

Har vi nu denna kunskap så finns det ingen anledning att ge våra överviktiga och våra diabetiker rådet ”Ät mera socker!”. Låt dem slippa kolhydrater och rekommendera mer fett och protein så att de slipper gå och vara hungriga utan kan vara mätta och belåtna hela dagarna samtidigt som de går ned i vikt och slipper vara diabetiker.

 

Björn Hammarskjöld

Barndoktor

Fil lic i biokemi

 



[1] Åke Bruce, Dagens medicin, 42/2005 s 29

[2] Åke Bruce, Läkartidningen nr 42 sid 3056 (2005)

[3] Johan Hedbrant, Läkartidningen nr

[4] Jörgen Vesti Nielsen, Medikament nr 9-10 2004 sid

[5] Åsa Larsson, Dagens medicin nr 41/05

[6] Paal Røiri Eskimo-kostholdets betydning for dødeligheten av hjerte-

og karsykdommer. Fremlagt for Institutt for Ernæringsforskning,

Medisinsk fakultet, Universitetet i Oslo, den 30. oktober 2002.

2. utgave 5.1.2005 ISBN 82-92644-01-6

[7] Johan Hedbrant Läkartidningen nr 42 sid 3050 (2005)


RSS 2.0