Sockersjuka typ 1 och insulin och tillväxt

Jag fick en fråga om insulin till barn med sockersjuka typ 1.

 

Föräldrar till barn med typ 1, som fö verkar vara den grupp som är svårast att nå fram till, hävdar att deras barn måste äta mycket kh för att de ska växa ordentligt, insulin krävs för en normal tillväxt hävdar de. Det gör det kanske, om jag förstått rätt, men jag skulle vilja veta hur mkt insulin ett växande barn MÅSTE ha? Vi ettor behöver ju alltid en viss mängd även med lchf men är det ändå inte bättre ju mindre insulin man behöver även för barn? Som jag sagt förut så vänder jag mig till dig eftersom jag litar på dina svar. Skulle vilja kunna svara så bra som möjligt på vissa "attacker" från nämnda grupp. Jag brinner ju också för att försöka "rädda" så många unga som möjligt från mitt och andras öde när de blir äldre Svara gärna om och när du har tid i sommarvärmen

 

Svaret blir:

Det räcker med att se på ursprungsbefolkningar som samer, eskimåer, maassaier med flera. I och med att de normalt inte äter kolhydrater så räcker den normala mängden insulin man har/tar vid en lågkolhydratkost. Se på maassaierna, är de några små missbildade knattar? Nej, de är långa och ståtliga.  Att samer och eskimåer generellt sett är kortare beror på att de lever i ett kallare land och därför har en fördel av att vara litet mindre på grund av mindre värmeförluster vintertid.

 

Nyfödingar får inte stärkelse i bröstmjölken, de får en mycket speciell animalisk sockerart, laktos, som långsamt bryts ned till glukos och galaktos. Det blir inte speciellt stor P-glukosstegring av omkring 35-70 g laktos per dygn, beroende på barnets storlek. Det är 1,5-3 g laktos per timme varav hälften, 0,75-1,5 g är galaktos som över huvud taget inte påverkar vare sig glukosnivån eller insulinnivån. Kvar blir 0,75-1,5 g glukos per timme som insulin ska ta hand om. Då behövs inte mycket insulin heller och ändå växer barnen bra.

 

Jämför med läsk 50 cL som ger 53 g kolhydrater och en kraftig P-glukosstegring och därmed stort insulinpåslag tack vare kolsyran som öppnar nedre magmunnen så att läsken snabbare kommer ut i tunntarmen, kan bryta ned sackaros och ta upp både glukos och fruktos. Det blir ungefär 25 g glukos som tas upp på mindre än en timme. Hade en 70 kg person tagit upp det på en gång hade det varit en klart dödlig dos glukos.

Sedan tillkommer 25 g fruktos som omvandlas till 5-10 g fett på samma tid. En del av glukosen måste också omvandlas till ett par g fett.

 

När det sedan har gått 1 h så drabbas läskdrickaren av energi- och P-glukosfall.

 

Sammanfattningvis så växer ett barn med sockersjuka typ 1 normalt om barnet får omkring 0,5 g protein per kg kroppsvikt, högst 15 g kolhydrater per dygn och tillräckligt med fett i maten och sedan insulin i lågdos så att P-glukos ligger stabilt på 3-6 mmol/L.

 

Får man för mycket insulin tvingas man äta mer kolhydrater och får ett svängande P-glukos.

 

Kom ihåg att glukosmätarna bara mäter glukos i plasma. Laktos, galaktos och fruktos saknar vi mätare för. Så som alltid: ”Utan spaning ingen aning” som man sa på F11 (Flygvapnets spaningsflottilj under kalla kriget) i salig åminnelse.

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik, f.d. överläkare i pediatrik, filosofie licentiat i biokemi, sekreterare i Diabetesorganisationen i Sverige (DiOS)

Sockersjuka typ 1

Jag såg en film på youtube om sockersjuka typ 1.
https://www.youtube.com/watch?v=K2n9xptAGQw

Jag kunde inte låta bli att kommentera i kommentarsfältet under filmen.

Hur kan man tvinga barn med sockersjuka (de tål inte socker) att äta mer socker?
Uppenbarligen saknar läkare kunskap att fett är vårt främsta bränsle, inte socker.
Alla celler med mitokondrier (cellens energifabriker) drivs av ättiksyra (egentligen acetylcoenzym A eller AcCoA) tillsammans med syre i citronsyacykeln.
AcCoA får mitokondrien från i första hand fett, i andra hand protein och, om man äter kolhydrater=socker, måste kroppen ta hand om glukos i första hand eftersom socker är giftigt till skillnad från fett och protein.
Ökad mängd glukos i blodet gör att insulin frisätts som stänger av AcCoA från annat än glukos för nu måste allt överskott på glukos brännas bort för att man ska slippa dö i akut sockerförgiftning. En glukosmolekyl nedbrutet via citronsyracykeln med syre till koldioxid och vatten ger 38 energirika molekyler ATP.

Röda blodkroppar och cancerceller, som saknar fungerande mitokondrier, kräver glukos (socker) nedbrutet utan syre till mjölksyra och 2 energirika molekyler ATP.

Vi behöver inte äta en enda molekyl socker, levern gör den mängd socker som behövs för att försörja röda blodkropparna med energi. Den som väger 70 kg har normalt mellan 1,5 och 3 gram glukos i hela blodvolymen. Mer socker bör man inte ha i blodet, mer än 15-25 g glukos i blodet är en dödlig koncentration. Sedan rekommenderar Socialstyrelsen och Livsmedelsverket att en vuxen man ska äta en mer än tjugofalt dödlig dos om 480 g socker per dag.

Om man som sockersjuk minimerar socker=kolhydrater i kosten minimerar man mängden insulin som behövs, oavsett om det är egentillverkat eller fabrikstillverkat insulin.

Att sjukvården då serverar barn med sockersjuka kakor och saft som enda kost (såg i filmen bara detta runt barnen) måste betraktas som kvalificerad och överlagd barnmisshandel, barnen mår dåligt på grund av våldsamt svängande blodsocker och kräver många smärtsamma insulininjektioner för att minska blodsockret.

Sjukvården kunde mycket bättre för 40 år sedan, då fanns det sockerfattig kost till patienter med sockersjuka.

Hur tänker en endokrinolog?

Johnny Ludvigsson
Professor/överläkare, avd f Pediatrik, Universitetssjukhuset i Linköping, Ordf i Barndiabetesfonden, har skrivit:

"Under senare tid har det återigen blivit uppmärksammat, och lite på modet, att mer fett och protein minskar blodsockersvängningarna. Kortsiktigt ter sig detta värdefullt, framförallt för patienter med Typ 2 diabetes. Långsiktigt tar man risken att öka kärlskador och njurpåverkan, men detta kan synas mindre intressant för äldre personer som vinner tillfälligt stabilare blodsocker och lägre insulinbehov. För barn och ungdomar, och även vuxna med Typ 1 diabetes, där den egna insulinskretionen närmast har försvunnit, kan kolhydratfattig kost dock inte ersätta adekvat, tillräcklig insulinbehandling. Brist på insulin ökar inte bara risken för syrabildning (keto-acidos/diabeteskoma) utan leder till en mängd oönskade effekter på alltifrån tillväxt , pubertetsutveckling, immun/infektionsförsvar etc .Skulle någon till den grad vilseledas av skriverier om kolhydratfattig kost att vederbörande rentav kraftigt minskar insulindoserna kan detta bli direkt livsfarligt.
Med eller utan diabetes behöver människor, särskilt barn och ungdomar, en varierad kost som ger energi, byggstenar, vitaminer, mineraler. Den som drabbats av brist på insulin behöver ersätta insulinbristen, tyvärr med injektioner eller insulinpump, vilket underlättas om man följer blodsockret med regelbundna bestämningar av blodsockret, alternativt glukossensor. Har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när fundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten.”


Min kommentar till Ludvigsson.

Behandlingen av sockersjuka för hundra år sedan hade då millennieerfarenhet. Den som drabbades av sockersjuka hade oftast sockersjuka typ 1. Den enda behandling som då fanns var en kost som beskrevs så här 1921 av Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona och Flottans högste medicinske sakkunnige.

"Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt rimligt tvivel, att alla sjukdomssymptom försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att istället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.

Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga mängden kol i form av fett.

Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka."

Han rekommenderade mat som stekt fett fläsk med gräddstuvad vitkål. Och så länge patienten åt tillräckligt med fett och tillräckligt lite kolhydrater så hade individen små eller inga symtom på sin sockersjuka. Och, som Lagerholm påpekade, man hade då mer än hundraårig erfarenhet av behandlingen.

Detta berodde på att en del patienter med sockersjuka typ 1 hade (och har även nuförtiden) en liten kvarvarande insulinproduktion. Om patienten då fick en kost med endast litet eller inga kolhydrater så kunde patienten med sockersjuka typ 1 överleva och må bra. Men alla med sockersjuka typ 1 har inte någon insulinproduktion, före insulinets upptäckt 1922 dog dessa personer oavsett kost.

Idag har vi kunskap om att ge insulin till patienter med sockersjuka typ 1. Äter man en lågkolhydratkost minimerar man mängden insulin samtidigt som man, som Ludvigsson själv påpekar, ”att mer fett och protein minskar blodsockersvängningarna.”.

Detta synes bara vara positivt för alla, inte bara för patienter med sockersjuka.

Sedan kan man fundera på varför barn med sockersjuka ska ägna sig åt kolhydraträkning för att beräkna sitt insulinbehov. Det verkar som om man inser att intagna kolhydrater orsakar en P-glukosstegring som kräver en motsvarande beräkningsbar insulinstegring som måste injiceras.

Men då måste man, även professorer i endokrinologi, kunna dra slutsatsen att om man minimerar kolhydraterna kan man minimera mängden insulin.
Det är fortfarande att man som patient med sockersjuka kan minska mängden insulin genom att minska mängden intagna kolhydrater och därmed minska glukossvängningar i blodet och minska glukos giftighet och dödliga effekter. Mer än 15-25 g glukos i blodet hos en 70kg person är en dödlig dos glukos och ett välkänt faktum. Mer än 15-25 g glukos i blodet innebär en P-glukosnivå på mer än 30-50 mmol/L.

Om en 70 kg person med P-glukos om 5 mmol/L snabbt får i sig 5 g glukos (16,7 mL 30% glukos intravenöst) stiger P-glukos från 5 till 15 mmol/L. Sedan vill Livsmedelsverket att en man ska äta 480 g glukos om dagen. Det motsvarar en letal dos glukos ett tjugotal gånger om dagen.

Nu har det kommit en artikel om lågkolhydratkost vid sockersjuka.

http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/abstract

I begynnelsen av artikeln står följande:

“At the end of our clinic day, we go home thinking, ‘The clinical improvements are so large and obvious, why don't other doctors understand?’ Carbohydrate restriction is easily grasped by patients: because carbohydrates in the diet raise the blood glucose, and as diabetes is defined by high blood glucose, it makes sense to lower the carbohydrate in the diet. By reducing the carbohydrate in the diet, we have been able to taper patients off as much as 150 units of insulin per day in eight days, with marked improvement in glycemic control – even normalization of glycemic parameters.”
— Eric Westman, MD, MHS [1].

Så nu bör det vara färdigdiskuterat.

Gör som man gjorde före 1977, en lågkolhydratkost minskar behovet av insulin och andra läkemedel.

Då har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när läkemedelsfundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten, alla under mantrat ”Ät mera socker, det finns insulin!”

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition