Sockersjuka typ 1 och insulin och tillväxt

Jag fick en fråga om insulin till barn med sockersjuka typ 1.

 

Föräldrar till barn med typ 1, som fö verkar vara den grupp som är svårast att nå fram till, hävdar att deras barn måste äta mycket kh för att de ska växa ordentligt, insulin krävs för en normal tillväxt hävdar de. Det gör det kanske, om jag förstått rätt, men jag skulle vilja veta hur mkt insulin ett växande barn MÅSTE ha? Vi ettor behöver ju alltid en viss mängd även med lchf men är det ändå inte bättre ju mindre insulin man behöver även för barn? Som jag sagt förut så vänder jag mig till dig eftersom jag litar på dina svar. Skulle vilja kunna svara så bra som möjligt på vissa "attacker" från nämnda grupp. Jag brinner ju också för att försöka "rädda" så många unga som möjligt från mitt och andras öde när de blir äldre Svara gärna om och när du har tid i sommarvärmen

 

Svaret blir:

Det räcker med att se på ursprungsbefolkningar som samer, eskimåer, maassaier med flera. I och med att de normalt inte äter kolhydrater så räcker den normala mängden insulin man har/tar vid en lågkolhydratkost. Se på maassaierna, är de några små missbildade knattar? Nej, de är långa och ståtliga.  Att samer och eskimåer generellt sett är kortare beror på att de lever i ett kallare land och därför har en fördel av att vara litet mindre på grund av mindre värmeförluster vintertid.

 

Nyfödingar får inte stärkelse i bröstmjölken, de får en mycket speciell animalisk sockerart, laktos, som långsamt bryts ned till glukos och galaktos. Det blir inte speciellt stor P-glukosstegring av omkring 35-70 g laktos per dygn, beroende på barnets storlek. Det är 1,5-3 g laktos per timme varav hälften, 0,75-1,5 g är galaktos som över huvud taget inte påverkar vare sig glukosnivån eller insulinnivån. Kvar blir 0,75-1,5 g glukos per timme som insulin ska ta hand om. Då behövs inte mycket insulin heller och ändå växer barnen bra.

 

Jämför med läsk 50 cL som ger 53 g kolhydrater och en kraftig P-glukosstegring och därmed stort insulinpåslag tack vare kolsyran som öppnar nedre magmunnen så att läsken snabbare kommer ut i tunntarmen, kan bryta ned sackaros och ta upp både glukos och fruktos. Det blir ungefär 25 g glukos som tas upp på mindre än en timme. Hade en 70 kg person tagit upp det på en gång hade det varit en klart dödlig dos glukos.

Sedan tillkommer 25 g fruktos som omvandlas till 5-10 g fett på samma tid. En del av glukosen måste också omvandlas till ett par g fett.

 

När det sedan har gått 1 h så drabbas läskdrickaren av energi- och P-glukosfall.

 

Sammanfattningvis så växer ett barn med sockersjuka typ 1 normalt om barnet får omkring 0,5 g protein per kg kroppsvikt, högst 15 g kolhydrater per dygn och tillräckligt med fett i maten och sedan insulin i lågdos så att P-glukos ligger stabilt på 3-6 mmol/L.

 

Får man för mycket insulin tvingas man äta mer kolhydrater och får ett svängande P-glukos.

 

Kom ihåg att glukosmätarna bara mäter glukos i plasma. Laktos, galaktos och fruktos saknar vi mätare för. Så som alltid: ”Utan spaning ingen aning” som man sa på F11 (Flygvapnets spaningsflottilj under kalla kriget) i salig åminnelse.

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik, f.d. överläkare i pediatrik, filosofie licentiat i biokemi, sekreterare i Diabetesorganisationen i Sverige (DiOS)


Sockersjuka typ 1

Jag såg en film på youtube om sockersjuka typ 1.
https://www.youtube.com/watch?v=K2n9xptAGQw

Jag kunde inte låta bli att kommentera i kommentarsfältet under filmen.

Hur kan man tvinga barn med sockersjuka (de tål inte socker) att äta mer socker?
Uppenbarligen saknar läkare kunskap att fett är vårt främsta bränsle, inte socker.
Alla celler med mitokondrier (cellens energifabriker) drivs av ättiksyra (egentligen acetylcoenzym A eller AcCoA) tillsammans med syre i citronsyacykeln.
AcCoA får mitokondrien från i första hand fett, i andra hand protein och, om man äter kolhydrater=socker, måste kroppen ta hand om glukos i första hand eftersom socker är giftigt till skillnad från fett och protein.
Ökad mängd glukos i blodet gör att insulin frisätts som stänger av AcCoA från annat än glukos för nu måste allt överskott på glukos brännas bort för att man ska slippa dö i akut sockerförgiftning. En glukosmolekyl nedbrutet via citronsyracykeln med syre till koldioxid och vatten ger 38 energirika molekyler ATP.

Röda blodkroppar och cancerceller, som saknar fungerande mitokondrier, kräver glukos (socker) nedbrutet utan syre till mjölksyra och 2 energirika molekyler ATP.

Vi behöver inte äta en enda molekyl socker, levern gör den mängd socker som behövs för att försörja röda blodkropparna med energi. Den som väger 70 kg har normalt mellan 1,5 och 3 gram glukos i hela blodvolymen. Mer socker bör man inte ha i blodet, mer än 15-25 g glukos i blodet är en dödlig koncentration. Sedan rekommenderar Socialstyrelsen och Livsmedelsverket att en vuxen man ska äta en mer än tjugofalt dödlig dos om 480 g socker per dag.

Om man som sockersjuk minimerar socker=kolhydrater i kosten minimerar man mängden insulin som behövs, oavsett om det är egentillverkat eller fabrikstillverkat insulin.

Att sjukvården då serverar barn med sockersjuka kakor och saft som enda kost (såg i filmen bara detta runt barnen) måste betraktas som kvalificerad och överlagd barnmisshandel, barnen mår dåligt på grund av våldsamt svängande blodsocker och kräver många smärtsamma insulininjektioner för att minska blodsockret.

Sjukvården kunde mycket bättre för 40 år sedan, då fanns det sockerfattig kost till patienter med sockersjuka.

Hur tänker en endokrinolog?

Johnny Ludvigsson
Professor/överläkare, avd f Pediatrik, Universitetssjukhuset i Linköping, Ordf i Barndiabetesfonden, har skrivit:

"Under senare tid har det återigen blivit uppmärksammat, och lite på modet, att mer fett och protein minskar blodsockersvängningarna. Kortsiktigt ter sig detta värdefullt, framförallt för patienter med Typ 2 diabetes. Långsiktigt tar man risken att öka kärlskador och njurpåverkan, men detta kan synas mindre intressant för äldre personer som vinner tillfälligt stabilare blodsocker och lägre insulinbehov. För barn och ungdomar, och även vuxna med Typ 1 diabetes, där den egna insulinskretionen närmast har försvunnit, kan kolhydratfattig kost dock inte ersätta adekvat, tillräcklig insulinbehandling. Brist på insulin ökar inte bara risken för syrabildning (keto-acidos/diabeteskoma) utan leder till en mängd oönskade effekter på alltifrån tillväxt , pubertetsutveckling, immun/infektionsförsvar etc .Skulle någon till den grad vilseledas av skriverier om kolhydratfattig kost att vederbörande rentav kraftigt minskar insulindoserna kan detta bli direkt livsfarligt.
Med eller utan diabetes behöver människor, särskilt barn och ungdomar, en varierad kost som ger energi, byggstenar, vitaminer, mineraler. Den som drabbats av brist på insulin behöver ersätta insulinbristen, tyvärr med injektioner eller insulinpump, vilket underlättas om man följer blodsockret med regelbundna bestämningar av blodsockret, alternativt glukossensor. Har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när fundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten.”


Min kommentar till Ludvigsson.

Behandlingen av sockersjuka för hundra år sedan hade då millennieerfarenhet. Den som drabbades av sockersjuka hade oftast sockersjuka typ 1. Den enda behandling som då fanns var en kost som beskrevs så här 1921 av Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona och Flottans högste medicinske sakkunnige.

"Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt rimligt tvivel, att alla sjukdomssymptom försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att istället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.

Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga mängden kol i form av fett.

Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka."

Han rekommenderade mat som stekt fett fläsk med gräddstuvad vitkål. Och så länge patienten åt tillräckligt med fett och tillräckligt lite kolhydrater så hade individen små eller inga symtom på sin sockersjuka. Och, som Lagerholm påpekade, man hade då mer än hundraårig erfarenhet av behandlingen.

Detta berodde på att en del patienter med sockersjuka typ 1 hade (och har även nuförtiden) en liten kvarvarande insulinproduktion. Om patienten då fick en kost med endast litet eller inga kolhydrater så kunde patienten med sockersjuka typ 1 överleva och må bra. Men alla med sockersjuka typ 1 har inte någon insulinproduktion, före insulinets upptäckt 1922 dog dessa personer oavsett kost.

Idag har vi kunskap om att ge insulin till patienter med sockersjuka typ 1. Äter man en lågkolhydratkost minimerar man mängden insulin samtidigt som man, som Ludvigsson själv påpekar, ”att mer fett och protein minskar blodsockersvängningarna.”.

Detta synes bara vara positivt för alla, inte bara för patienter med sockersjuka.

Sedan kan man fundera på varför barn med sockersjuka ska ägna sig åt kolhydraträkning för att beräkna sitt insulinbehov. Det verkar som om man inser att intagna kolhydrater orsakar en P-glukosstegring som kräver en motsvarande beräkningsbar insulinstegring som måste injiceras.

Men då måste man, även professorer i endokrinologi, kunna dra slutsatsen att om man minimerar kolhydraterna kan man minimera mängden insulin.
Det är fortfarande att man som patient med sockersjuka kan minska mängden insulin genom att minska mängden intagna kolhydrater och därmed minska glukossvängningar i blodet och minska glukos giftighet och dödliga effekter. Mer än 15-25 g glukos i blodet hos en 70kg person är en dödlig dos glukos och ett välkänt faktum. Mer än 15-25 g glukos i blodet innebär en P-glukosnivå på mer än 30-50 mmol/L.

Om en 70 kg person med P-glukos om 5 mmol/L snabbt får i sig 5 g glukos (16,7 mL 30% glukos intravenöst) stiger P-glukos från 5 till 15 mmol/L. Sedan vill Livsmedelsverket att en man ska äta 480 g glukos om dagen. Det motsvarar en letal dos glukos ett tjugotal gånger om dagen.

Nu har det kommit en artikel om lågkolhydratkost vid sockersjuka.

http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/abstract

I begynnelsen av artikeln står följande:

“At the end of our clinic day, we go home thinking, ‘The clinical improvements are so large and obvious, why don't other doctors understand?’ Carbohydrate restriction is easily grasped by patients: because carbohydrates in the diet raise the blood glucose, and as diabetes is defined by high blood glucose, it makes sense to lower the carbohydrate in the diet. By reducing the carbohydrate in the diet, we have been able to taper patients off as much as 150 units of insulin per day in eight days, with marked improvement in glycemic control – even normalization of glycemic parameters.”
— Eric Westman, MD, MHS [1].

Så nu bör det vara färdigdiskuterat.

Gör som man gjorde före 1977, en lågkolhydratkost minskar behovet av insulin och andra läkemedel.

Då har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när läkemedelsfundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten, alla under mantrat ”Ät mera socker, det finns insulin!”

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition

Draft Scientific Opinion on Acrylamide in Food

Now I have sent this to the EFSA

EFSA has published the report

Draft Scientific Opinion on Acrylamide in Food1 2

EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain (CONTAM)2, 3 3

European Food Safety Authority (EFSA), Parma, Italy

http://www.efsa.europa.eu/en/consultations/call/140701.pdf

Abbreviations:

Acrylamide = AA, average medium bound =MB, no-observed-adverse-effect level = NOAEL, Letal Dos för 50 % av försökspopulationen = LD50

 It is enough to read less than seven lines in the draft report to find major errors in the draft report.


Line No 46-49

AA was found at the highest levels in Coffee and coffee substitutes‟ (average medium bound (MB) levels of 578 μg/kg), followed by Potato crisps and snacks‟ (average MB level of 389 μg/kg) and „Potato fried products‟ (average MB  level of 308 μg/kg).

 
Line No 133-135

Rodent studies have demonstrated adverse effects of AA on male reproductive parameters including reduced sperm counts and effects on sperm and testis morphology with a no-observed-adverse-effectlevel (NOAEL) of approximately 2 mg/kg b.w. per day.

  

Let’s look at coffee. Coffee contains 578 µg AA per kg. One cup of coffee is brewed on 10 g ground coffee. This means that one liter (L) of coffee need 60 g of ground coffee per L of coffee which equals 35 µg AA per liter of ready to drink coffee. This is the same amount (20 µg/L) as the Swedish Food Authority published in 2002

 LD50 for mouse is 0,1 g/kg BW other species have higher LD50. If we assume that humans have the same low value of LD50 as mice then a normal human of 70 kg should have an LD50 of about 7 g.

To get enough AA through coffee-drinking to reach LD50 it requires that a person has to drink 7 000 000/35 = 200 000 liters of coffee per day to reach LD50.

 NOAEL is at least 2 mg/kg BW or 2 000 µg/kg BW. This means that I have to drink more than 70*2 000/35 = 4 000 liters of coffee per day to reach the NOAEL.

NOAEL is no-observed-adverse-effect level. But 4 000 liters of coffee is a little too much in my taste, I prefer max two liters of coffee per day.

 

Conclusion:

The EFSA Draft Scientific Opinion on Acrylamide in Food

EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain (CONTAM

is a report without any scientific evidence of the dangers of acrylamide.

This Draft Scientific Opinion on Acrylamide in Food lacks all signs of Science.

The researchers (Panel members are with some DoI or conflicts of interest).:

Panel members: Diane Benford, Chair (DoI ILSI since 2006), Sandra Ceccatelli (No CoI S), Bruce Cottrill (DoI ADAS  UK), Michael DiNovi (DoI ILSI), Eugenia Dogliotti (No CoI), Lutz Edler (DoI ILSI), Peter Farmer (DoI ILSI/HESI, AstraZeneca, WCRF), Peter Fürst (No CoI), Laurentius (Ron) Hoogenboom (DoI Confidential), Helle Katrine Knutsen (No CoI N), Anne-Katrine Lundebye (No CoI N), Manfred Metzler (No CoI D), Carlo Stefano Nebbia (No CoI I), Michael O‟Keeffe (No CoI) GB), Ivonne Rietjens (until 2 May 2014), Dieter Schrenk (No CoI), Vittorio Silano (DoI NFI ), Hendrik van Loveren (DoI ILSI), Christiane Vleminckx (No Coi), and Pieter Wester (No CoI). 

have produced this piece of desinformation should be ashamed of themselves and at least five of the "researchers" have definitive bonds to ILSI, a lobby organization in disguise. So the question to be raised is if they may have been paid to produce this piece of desinformation that, due to major calculating errors and non-scientific "conclutions" is to be sent directly into the dustbin.

The members of ILSI are Monsanto, Arla Foods, Kraft, Kelloggs, Heinz, Nestlé and all the other major food manufacurers. Find all members here:

ILSI member list

and ILSI States:
"ILSI is grateful for the corporate support it receives. We offer our sincerest appreciation to the companies who make our work to improve scientific knowledge possible."

ILSI Board of Trustees are here


Mora 2014-07-07

Björn Hammarskjöld
Assistant Professor in Pediatrics
M.D., Ph.D.
Independent Senior Scientist in Nutrition


EFSA rapport om akrylamid är fantastisk!


EFSA skriver i rapporten
Draft Scientific Opinion on Acrylamide in Food1 2
EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain (CONTAM)2, 3 3
European Food Safety Authority (EFSA), Parma, Italy
http://www.efsa.europa.eu/en/consultations/call/140701.pdf

Acrylamide = AA, average medium bound =MB, no-observed-adverse-effect level = NOAEL, Letal Dos för 50 % av försökspopulationen = LD50

Det räcker att läsa 7 rader i hela rapporten om 7 380 rader för att underkänna den rakt av.

I EFSAs rapport står på raderna nr 46-49
"AA was found at the highest levels in Coffee and coffee substitutes‟ (average medium bound (MB) levels of 578 μg/kg), followed by Potato crisps and snacks‟ (average MB level of 389 μg/kg) and „Potato fried products‟ (average MB level of 308 μg/kg)."

I EFSAs rapport står på raderna nr 133-135
"Rodent studies have demonstrated adverse effects of AA on male reproductive parameters including reduced sperm counts and effects on sperm and testis morphology with a no-observed-adverse-effectlevel (NOAEL) of approximately 2 mg/kg b.w. per day."

Kaffe i form av bönor eller malet kaffe = 578 µg/kg, bryggt kaffe innehåller max 10 g kaffe per mått och 6 mått kaffe per liter blir 0,01 kg*6 mått*578 µg/kg = 35 µg AA/L kaffe, alltså samma storleksordning (20 µg/L) som SLV meddelade i sin världsnyhet 2002.

LD50 är minst 0,1 g/kg kroppsvikt hos möss, mer hos råttor, eller 7 g/person om 70 kg. Det innebär att jag måste dricka mer än 7 000 000 µg/35 µg/L=200 000 liter kaffe per dag för att överskrida LD50.

NOAEL är lika med att man inte funnit några skadliga verkningar. NOAEL är minst 2 mg/kg kroppsvikt eller
2 000 µg/kg kroppsvikt. Det innebär att jag måste dricka mer än 70*2 000/35=4 000 liter kaffe per dag för att överskrida NOAEL.  Men 4 000 L kaffe per dag är litet för mycket för min smak, det räcker med någon liter eller två. Hela 6 liter kaffe ger definitivt en vattenförgiftning som kan leda till döden.

Slutsats: EFSAs rapport kan man lita på att den är okunnigt utförd från första början. Inte en siffra rätt i Sammanfattningen!
Man kan alltså kasta den i papperskorgen utan att anstränga sig mer.
 
 
Det som bekymrar mig är att ett gäng forskare synes ha lagt ned ganska mycket tid och energi på att försöka visa att akrylamid är farligt.
 
Enligt rapporten är dessa forskare skyldiga till alstret:

Panel members: Diane Benford, Chair (DoI ILSI since 2006), Sandra Ceccatelli (No CoI S), Bruce Cottrill (DoI ADAS  UK), Michael DiNovi (DoI ILSI), Eugenia Dogliotti (No CoI), Lutz Edler (DoI ILSI), Peter Farmer (DoI ILSI/HESI, AstraZeneca, WCRF), Peter Fürst (No CoI), Laurentius (Ron) Hoogenboom (DoI Confidential), Helle Katrine Knutsen (No CoI N), Anne-Katrine Lundebye (No CoI N), Manfred Metzler (No CoI D), Carlo Stefano Nebbia (No CoI I), Michael O‟Keeffe (No CoI) GB), Ivonne Rietjens (until 2 May 2014), Dieter Schrenk (No CoI), Vittorio Silano (DoI NFI ), Hendrik van Loveren (DoI ILSI), Christiane Vleminckx (No Coi), and Pieter Wester (No CoI). 

Man kan bara undra varför dessa forskare lägger tid och energi på detta ovetenskapliga dravel.

 

Beror det på dumhet eller girighet? Kan det bero på att minst 5 av de 20 i EFSA Panel on Contaminants in the Food Chain (CONTAM) samtidigt sitter i ILSI (livsmedelsindustrins lobbyorganisation)?

Men jag skickar min utredning ovan till EFSA som remissvar.

Mai-Lis Hellenius slirar på sanningen

SFAM anser att bland annat Fysisk aktivitet på recept är en helt onödig åtgärd för allmänläkarna. Se Läkartidningen http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/06/SFAM-listar-onodiga-atgarder/

Omedelbart kommer vår älskade Mai-Lis Hellenius med en replik i Läkartidningen där hon försvarar FaR.
http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2014/07/Evidens-finns-for-fysisk-aktivitet-pa-recept/#comment
Evidens finns för FaR!
Fysisk aktivitet på recept, FaR, är en evidensbaserad metod för att förebygga och behandla sjukdom. Det skriver Mai-Lis Hellénius med flera apropå att SFAM anser att FaR tillhör onödiga åtgärder i svensk allmänmedicin.
Mai-Lis Hellénius
specialist i allmänmedicin, professor, Karolinska institutet, överläkare Livsstilsmottagningen, Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Carl Johan Sundberg
leg läkare, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi, ordförande i Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, medicinsk redaktör (fysiologi), Läkartidningen
Ing-Mari Dohrn
leg fysioterapeut, doktorand, Karolinska institutet, projektledare FaR, Stockholms läns landsting.
Mats Börjesson
överläkare i internmedicin och kardiologi, professor i idrott med inriktning folkhälsa, ordförande i Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin (SFAIM)


Går man till Hellenii källor finner man att hon hänvisar till ett antal referenser.
Socialstyrelsen skriver i referens (8) i råd nr 74-104 då det gäller FaR:

"Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har stor till mycket stor svårighetsgrad men att åtgärden endast har måttlig effekt och att evidensstyrkan är låg."

Denna vaga skrivning tyder på att det helt saknas vetenskap bakom FaR vid något av de 31 olika tillstånden.

Vi som varit med litet längre vet att man tidigare rådde patienterna att ta en promenad före maten för att öka aptiten.

Nu hävdar Socialstyrelsen att använda FaR för att minska aptiten.

Modern fysiologi är som Alice i Underlandet eller "1984" jämfört med den gamla hederliga fysiologin millennierna före innevarande.

Jävsdeklaration, tack!
Sedan kommer nästa sak. Läkartidningen är usel på att kolla jävsdeklarationer

Det visar sig att Mai-Lis Hellenius var medförfattare i SBUs rapport från 2007 (ref 5)
Det visar sig att Mai-Lis Hellenius var medförfattare i Socialstyrelsens rapport från 2011 (ref 7)
Detta är helt klara jäv som inte har deklarerats.
Det är besynnerligt att Läkartidningen synes sakna möjlighet och kompetens att se till att författarna i LT uppger samtliga jäv. Läkartidningen gör inte sitt jobb att vara en objektiv tidskrift som redovisar korrekta jävsdeklarationer.

Hellenii inlaga är alltså en partsinlaga där hon försöker vränga fakta. Eftersom hon har uttalat sina Inlagor i SBUs och Socialstyrelsens rapporter och även inlagan nu i Läkartidningen som tjänsteman i respektive myndighet är det klart att hon har brutit mot Regeringsformens 1 kapitel 9 §.
9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som
fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin
verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga
saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871).

Rakt på sak kan man hävda att Hellenii alster saknar sanning.
Det är litet träligt att Läkartidningen upplåter sina sidor till grundlagsbrottslingar.

RSS 2.0