SvD och Medelhafskost 3

Här är länken!
http://www.svd.se/mat-och-vin/medelhavskost-bast-for-halsan_6741937.svd

Medelhafskosten har 58 E% fetmagenererande kolhydrater i 2 kg kolhydratkällor samt 1,39 dL olivolja.
Totalmängden mat per dag är 2,3 kg.
Hade man ätit tre goda måltider med
Frukost ett par ägg med ett paket bacon på morgonen. Det blir 688 kcal och 242 g.
Till lunch en bit kyckling (100 g) med 1,5 dL gräddsås och 1 hg grekisk sallad, ger 929 kcal och 350 g.
Middaen består av 1250g köttbullar med en potatisgratäng om 150 g potatis, 30 g lök och 3,5 dL vispgrädde. Det blir 1 661 kcal och 705 g.
Inga mellanmål behövs, man är mätt hela tiden.
Det blir sammanlagt 3 350 kcal och en vikt av 1,3 kg mat, man är mätt hela dygnet och energifördelningen blir 13 E% protein, 7 E% kolhydrater och 81 E% animaliskt fett.
Klart mycket godare och bättre mat till 52 kr, lägre kostnad än medelhafkostens 68 kr.
Mängden kött är vid medelhafskost 160 g plus en mängd spannmåls- och bönprotein som kräver resurser motsvarande 480 g köttproduktion eller sammanlagt 640 g kött.
Lågkolhydratkosten kräver inklusive ägget 367 g köttproduktion, litet mer än hälften av Medelhafskosten.
Så det är både billigare och resurssnålare att äta en lågkolhydratkost.
Vetenskapen finns, det är bara att läsa. Börja gärna med Linnés Lappländska resa.
Vad väntar SvD och Livsmedelsverket på? Norrsken och vackert väder?
Medelhafskosten har 58 E% fetmagenererande kolhydrater i 2 kg kolhydratkällor samt 1,39 dL olivolja.
Totalmängden mat per dag är 2,3 kg.
Hade man ätit tre goda måltider med
Frukost ett par ägg med ett paket bacon på morgonen. Det blir 688 kcal och 242 g.
Till lunch en bit kyckling (100 g) med 1,5 dL gräddsås och 1 hg grekisk sallad, ger 929 kcal och 350 g.
Middaen består av 125 g köttbullar med en potatisgratäng om 150 g potatis, 30 g lök och 3,5 dL vispgrädde. Det blir 1 661 kcal och 705 g.
Inga mellanmål behövs, man är mätt hela tiden.
Det blir sammanlagt 3 350 kcal och en vikt av 1,3 kg mat, man är mätt hela dygnet och energifördelningen blir 13 E% protein, 7 E% kolhydrater och 81 E% animaliskt fett.
Klart mycket godare och bättre mat till 52 kr, lägre kostnad än medelhafkostens 68 kr.
Mängden kött är vid medelhafskost 160 g plus en mängd spannmåls- och bönprotein som kräver resurser motsvarande 480 g köttproduktion eller sammanlagt 640 g kött.
Lågkolhydratkosten kräver inklusive ägget 367 g köttproduktion, litet mer än hälften av Medelhafskosten.
Så det är både billigare och resurssnålare att äta en lågkolhydratkost.
Vetenskapen finns, det är bara att läsa. Börja gärna med Linnés Lappländska resa.
Vad väntar SvD och Livsmedelsverket på? Norrsken och vackert väder?

Björn Hammarskjöld
Fristående kreativ kostkonsult och kostexpert

SvD och Medelhafskost 2

Även detta inlägg verkar sitta på en tefloniserad yta

Bildspelet om vad vi ska äta är intressant.
Summerar man alla procentsiffror blir det 105 % av dagens behov. Men vad dagens energibehov är framgår inte.
Då får man räkna baklänges. 8 hg grönsaker med 5 % av vikten i form av kolhydrater utgör 5 % av energin. Det blir.  . m m m 3 200 kcal.
Det blir samma med 4 dL frukt, 3 200 kcal.
Räknar vi på bönor måste det bli dubbla mängden mot uppgivet, 2 dL
Spannmål blir drygt 6 hg per dag
Mejeriprodukter blir hela 0,26 hg per dag, det är två ostskivor.
Socker och honung blir 0,16 hg eller 5 sockerbitar
Kött, fisk blir 1,6 hg per dag eller 2 ägg per dag (varför har man då uppgett 0-4 ägg per dag?)
Alkoholen utgör 1 % an energin, det blir 4 cL vin per dag inte 15-30 cL som uppges.
3 200 kcal per dag är vad en man ska äta enligt Livsmedelsverkets egna uppgifter. En kvinna ska äta 2 500 kcal och här har man redovisat enbart männens energibehov.
Slutsats man kan dra efter dessa beräkningar är att den som har gjort dem inte kan sitt jobb utan har glatt förfalskat siffrorna och trott att man ska komma undan!
Den som ”uppfann” medelhafskosten var den gamle forskningsfuskaren Ancel Keys som var på medelhavsresa efter andra världskriget, då det var ransonering på det mesta. Europa låg i spillror och matbristen var stor även i Sverige.
Ancel Keys som 1953 tog ut 6 länders statistik om fettätande och hjärtinfarkter och fann en rät linje, ju mer fett man åt desto mer hjärtinfarkt. Hade han tagit med statistik från alla 22 länder där det fanns statistik så hade det blivit en rund hagelsvärm i stället för en falsk rät linje som också faktiskt stämmer överens med sockerkonsumtionen i länderna.
SvD, uselt jobb!
Bildspelet om vad vi ska äta är intressant.
Summerar man alla procentsiffror blir det 105 % av dagens behov.
Men vad dagens energibehov är framgår inte.
Då får man räkna baklänges.
8 hg grönsaker med 5 % av vikten i form av kolhydrater utgör 5 % av energin. Det blir.  . m m m 3 200 kcal.
Det blir samma med 4 dL frukt, 3 200 kcal.
Räknar vi på bönor måste det bli dubbla mängden mot uppgivet, 2 dL
Spannmål blir drygt 6 hg per dag
Mejeriprodukter blir hela 0,26 hg per dag, det är två ostskivor.
Socker och honung blir 0,16 hg eller 5 sockerbitar
Kött, fisk blir 1,6 hg per dag eller 2 ägg per dag (varför har man då uppgett 0-4 ägg per dag?)
Alkoholen utgör 1 % an energin, det blir 4 cL vin per dag inte 15-30 cL som uppges.
3 200 kcal per dag är vad en man ska äta enligt Livsmedelsverkets egna uppgifter. En kvinna ska äta 2 500 kcal och här har man redovisat enbart männens energibehov.

Slutsats man kan dra efter dessa beräkningar är att den som har gjort dem inte kan sitt jobb utan har glatt förfalskat siffrorna och trott att man ska komma undan!
Den som ”uppfann” medelhafskosten var den gamle forskningsfuskaren Ancel Keys som var på medelhavsresa efter andra världskriget, då det var ransonering på det mesta. Europa låg i spillror och matbristen var stor även i Sverige.
Ancel Keys som 1953 tog ut 6 länders statistik om fettätande och hjärtinfarkter och fann en rät linje, ju mer fett man åt desto mer hjärtinfarkt. Hade han tagit med statistik från alla 22 länder där det fanns statistik så hade det blivit en rund hagelsvärm i stället för en falsk rät linje som också faktiskt stämmer överens med sockerkonsumtionen i länderna.
SvD, uselt jobb!
Björn Hammarskjöld
Fristående kreativ kostkonsult och kostexpert

SvD och Medelhafskost 1

Det verkar som om SvDs kommentarssystem har teflonyta eftersom de inlägg jag gör bara försvinner utan kommentarer.

Så här kommer de!
MedelhaFskost.
Detta är sjunde gången jag lägger in denna kommentar.
Socialstyrelsen och Livsmedelsverket går nu ut starkt med
sin rekommendation om ”Medelhafskost”.
Det är visat enligt Socialstyrelsen och Livsmedelsverket att
grekerna, som per definition äter Medelhavskost eftersom de bor vid Medelhavet, lever länge eftersom de äter ”Medelhafskost”.
Det blev visst litet cirkelresonemang här, eller hur?
Nåväl, låt oss bortse från dessa små petitesser, ”Medelhafskosten är i alla fall enligt Livsmedelsverket och Socialstyrelsen en variant av Livsmedelsverkets normalkost med 50-60 % av all energi (E%) i form av kolhydrater.
Nu har det visat sig att grekerna inte så gärna uppger att deras äldre har avlidit, då försvinner pensionen från den avlidne.
Slutsats 1:
Man bör ompröva ”Medelhafskostens” positiva resultat och korrigera för en betydligt lägre medelöverlevnadstid på ”Medelhafskost”.
Slutsats 2:
Livsmedelsverket och Socialstyrelsen har nu fyra-fem olika varianter på Livsmedelsverkets normalkost:
SLV normalkost med 50-60 E% kolhydrater
SLV nordiska kost med 50-60 E% kolhydrater
SLV medelhafskost med 50-60 E% kolhydrater
SLV normalkost med lågt GI men med 50-60 E% kolhydrater
Socialstyrelsens måttligt kolhydratreducerade kost med 40-50 E% kolhydrater
Det är intressant att Livsmedelsverket har sådan fantasi i namnsättningen men lyckas hela tiden att hålla fast vid den extrema mängden om 50-60 E% kolhydrater.
Det man kan fråga sig är när Livsmedelsverket ska vakna och ta till sig kunskap i stället för att envetet hålla sig fast vid PK kostråd från 1977.
Socialstyrelsen har underlåtit att ta med en fysiologisk lågkolhydratkost i sin vägledning "Kost vid diabetes" från 2011-12-05 trots att Socialstyrelsen själv den 16 januari 2008 fann att en fysiologisk lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Livsmedelsverkets kostråd befann SBU helt sakna vetenskaplig grund i sin rapport "Mat vid diabetes" 2010.
Varför ska då kostråden sakna följsamhet till vetenskap och beprövad erfarenhet?
MedelhaFskost.

Detta är sjunde gången jag lägger in denna kommentar 2011-12-31 kl 21:15
Socialstyrelsen och Livsmedelsverket går nu ut starkt med sin rekommendation om ”Medelhafskost”.
Det är visat enligt Socialstyrelsen och Livsmedelsverket att grekerna, som per definition äter Medelhavskost eftersom de bor vid Medelhavet, lever länge eftersom de äter ”Medelhafskost”.
Det blev visst litet cirkelresonemang här, eller hur?
Nåväl, låt oss bortse från dessa små petitesser, ”Medelhafskosten är i alla fall enligt Livsmedelsverket och Socialstyrelsen en variant av Livsmedelsverkets normalkost med 50-60 % av all energi (E%) i form av kolhydrater.
Nu har det visat sig att grekerna inte så gärna uppger att deras äldre har avlidit, då försvinner pensionen från den avlidne.
Slutsats 1:
Man bör ompröva ”Medelhafskostens” positiva resultat och korrigera för en betydligt lägre medelöverlevnadstid på ”Medelhafskost”.
Slutsats 2:
Livsmedelsverket och Socialstyrelsen har nu fyra-fem olika varianter på Livsmedelsverkets normalkost:
SLV normalkost med 50-60 E% kolhydrater
SLV nordiska kost med 50-60 E% kolhydrater
SLV medelhafskost med 50-60 E% kolhydrater
SLV normalkost med lågt GI men med 50-60 E% kolhydrater
Socialstyrelsens måttligt kolhydratreducerade kost med 40-50 E% kolhydrater
Det är intressant att Livsmedelsverket har sådan fantasi i namnsättningen men lyckas hela tiden att hålla fast vid den extrema mängden om 50-60 E% kolhydrater.
Det man kan fråga sig är när Livsmedelsverket ska vakna och ta till sig kunskap i stället för att envetet hålla sig fast vid PK kostråd från 1977.
Socialstyrelsen har underlåtit att ta med en fysiologisk lågkolhydratkost i sin vägledning "Kost vid diabetes" från 2011-12-05 trots att Socialstyrelsen själv den 16 januari 2008 fann att en fysiologisk lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Livsmedelsverkets kostråd befann SBU helt sakna vetenskaplig grund i sin rapport "Mat vid diabetes" 2010.
Varför ska då kostråden sakna följsamhet till vetenskap och beprövad erfarenhet?
Björn Hammarskjöld
Fristående kreativ kostkonsult och kostexpert

Livsmedelsverkets ”svinamad”

Den gamle grisbonden visste hur man får en gris fet. Man gav grisen ”svinamad” som man sa i Skåne.

 

Då inställer sig frågan vad ”svinamad” består av.

 

I min ungdom på 50-talet var jag på somrarna med min farmors arrendator och han brukade ha en eller ett par grisar varje år. De kom som kultingar på våren och fick sedan gå ute och böka i marken och sedan fick de två gånger per dag kokt potatis och gröpe. Gröpen (grovmalen, blötlagd spannmål) blev det ett par literskopor av och sedan ett par kg potatis. Och grisen åt med god aptit och växte bra i alla riktningar.

 

När grisen slaktades hade skinkan 2-5 cm tjockt späcklager. Det var en riktigt fet julgris.

 

Ser man på Livsmedelsverkets kostråd så finner man att kostråden i stort precis liknar ”svinamaden” som grisen åt för att bli fet. Mycket potatis och spannmål för att späda ut litet protein och fett.

 

Men bonden, han var självlärd han, följt generationers kunskap om hur kosten påverkar kroppen.

 

Så det är ingen som borde bli förvånad av att om man följer Livsmedelsverkets kostråd så ökar vikten inför julen.

 

Men Livsmedelsverket och Socialstyrelsen verkar sakna den gamle grisbondens kunskaper.

 

Men det beror nog på att de studerat moderna böcker i stället för verkligheten. Men det finns faktiskt gamla hederliga böcker där grisbondens kunskap har tagits till vara och dessutom verifierats med experiment som otvetydigt visat att grisbonden hade rätt.

 

Ät riktigt god mat så slipper du myndigheternas ”svinamad”!

 

Björn Hammarskjöld

Gröpe innehåller i stort detsamma som fiberberikad pasta.

© 2011


Kolhydratkriget i MåBra

Det är alltid lika roloigt att läsa om kolhydratkriget.
Nu har MåBra tagit upp kriget i en artikel
http://mabra.com/kolhydratkriget-vi-synar-lchf-dieten/comment-page-2/#comment-4310

 

Så jag kunde inte låta bli att skriva en liten kommentar.

 

Varför talas det inget om kolhydraternas giftighet? Jag har vid 70 kg ett blodsocker på 5 mmol/L och därmed finns de 5 gram glukos i hela min blodvolym om 5,6 L. (kollräkna själv)

 

Äter jag 5 gram glukos eller stärkelse (polymeriserat glukos) och det tas upp omedelbart så höjs mitt blodsocker till 10 mmol/L, insulinet kommer farandes för att normalisera mitt blodsocker och omvandlar en del av det extra sockret till fett samtidigt som fettförbränningen minskas och kolhydratförbränningen ökas.

 

Stiger mitt blodsocker över 30-50 mmol/L (=>30-50 g glukos) så dör jag i akut glukosförgiftning.

 

Sedan vill myndigheter som Livsmedelsverket och Socialstyrelsen att jag ska äta en extrem högkolhydratkost med 480 g glukos om dagen. Det är tio gånger den dödliga dosen av glukos varje dag.

 

Tack mitt underbara insulin som hjälper mig att överleva varje dags dödliga glukos/kolhydratutmaning rekommenderad av papegojor till dietister.

 

Så för att inte köra slut på min insulinproduktion i onödan väljer jag att äta en fysiologisk lågkolhydratskost med mindre kolhydrater och mer animaliskt fett liknande den som beskrevs av Carl von Linné för 279 år sedan i hans Lappländska resa.

Björn Hammarskjöld

Ibland funderar jag

Vad tänker de med?

Jag råkade gå in på Diabetesportalen vid Lunds Universitet och finner följande:

 

http://diabetesportalen.se/om-oss/fraagelaadan/besvarad-fraaga/ketoner-i-blodet-trots-bra-sockerkontroll/

 

Besvarad fråga

Ketoner i blodet trots bra sockerkontroll

Fråga: Jag är en något överviktig diabetiker som försöker gå ned i vikt. Jag ”tokbantar” inte på något sätt, men äter nyttigare och mindre kolhydrater och motionerar mer. Detta gör att mitt insulinbehov minskar väldigt mycket och det händer att en promenad ibland räcker för att ta bort kolhydraterna från en måltid och att jag får lov att hoppa över måltidsinsulinet för att inte få insulinkänning.
Mitt blodsocker ligger bättre än någonsin, men jag får små utslag av ketoner (0,1-0,2) i blodet när jag mäter det. Inte alltid, men ofta.  Min fråga är: Är det farligt för kroppen att ligga på ett litet ketonutslag under en längre tid? Jag har en väl fungerande insulinpump.

Anders Rosengren, forskare på Lunds universitets Diabetescenter och läkare på Skånes universitetssjukhus i Malmö, svarar:
Som du säkert vet kan ketoner bildas om man har för lite insulin eller har stort pådrag av till exempel stresshormoner. Det är ofta en känsligare markör än blodsockret och även om man har till synes bra blodsocker kan stegrade ketonnivåer ändå vara tecken på att du inte är optimalt inställd i insulinbehandlingen.
Om du ligger för pressat i blodsocker kan du få ökad påslag av glukagon och stresshormoner. Detta kan ge en så kallad rekyleffekt på blodsockret men ger i ditt fall kanske bara subtila förändringar på ketonnivåerna.
Även om du inte har några särskilt höga ketonnivåer borde du ändå prata med din läkare eller diabetessjuksköterska om man ska justera doseringen. Man kan mäta glukos tätt under dygnet för att se om du har perioder med för lågt blodsocker som sedan ger små rekyler.
Lösningen här är inte helt enkel, eftersom en ökning av insulinet kan ge mer rekyleffekter medan en minskning kan göra att du får för lite insulin och därmed ännu mer ketoner. Det handlar alltså inte bara om mängden insulin utan schemat för hur det ges, och det måste anpassas noga utefter din blodsockerprofil.

 

Min kommentar:

Här visar patienter (tyvärr ger han inte ålder eller vilken typ av diabetes han har eller hur många kg han har gått ned) hur snyggt som helst att han genom att minska kolhydraterna kan minska insulinet.

 

Standardsvaret för denne patient hos sin diabetesläkare blir givetvis att han måste öka mängden kolhydrater så att han kan öka insulinet igen. Då blir han av med fettförbränningen och ketosen och börjar bygga om kolhydrater till fett igen med viktuppgång som följd.

 

Insulin, ett anabolt (kroppsuppbyggande) hormon, blockerar ”alla stresshormoner” som även kallas katabola eller nedbrytande hormoner.

 

Något laktatvärde kommer man givetvis inte att ta för att visa att han är i ketos (normaltillstånd vid fettförbränning), inte ketoacidos som beror på för mycket kolhydrater och för litet insulin.

 

Jag tycker att det är beklagligt att experterna helt verkar sakna grundläggande kunskaper i fysiologi, biokemi, hormonlära samt även diabetes historia.

 

Tänk om han hade fått rådet att minska kolhydraterna än mer och följa efter med insulinet. Som typ 1 så behöver han litet insulin, som typ 2 kan han skrota insulinet om han inte fått en typ 1 av långvarig medicinering.

 

Björn Hammarskjöld


Det är fantastiskt!

Läste just ett referat av en studie som visade att de diabetiker som åt en lågkalorikost på 500 kcal/dag slapp sitt insulin.

http://www.diabetesincontrol.com/articles/53-diabetes-news/11835-cutting-calories-to-500-per-day-reduces-need-for-insulin

 

Jaha, 500 kcal per dag innebär 250 kcal kolhydrater. Enligt mellanstadiets matematik så motsvarar det 250 kcal kolhydrater/4 kcal/g =63 g kolhydrater.

 

Om man äter en LCHF-kost om 2 500 kcal med 10 E% blir det med samma mellanstadiets matematik 250 kcal kolhydrater/4 kcal/g=63 g kolhydrater.

 

Här har man gått ned från 102 kg till 79 kg på fyra månader men man gick upp igen så att patienterna efter ytterligare 14 månader vägde 92 kg.

 

Viktnedgången blir lika stor men svältkostaren är hungrig i fyra månader medan den som äter riktig mat mår bra.

 

Det intressanta är att försöksledaren anser att patienterna slapp sitt insulin från första dagen enbart beroende på den minskade kolhydratbelastningen. Men han verkar inte dra någon slutsats av det konstaterandet! I stället står det så här:

"For the first days, coming off insulin is an effect of the diet itself," Hammer said. "But afterward, it is an effect of losing weight."

”Att slippa insulin under de första dagarna är en effekt av kosten” sägen Hammer. ”Men efteråt är det en effekt av att de minskat i vikt”

 

Det är onekligen fantastiskt att denne Hammer har sanningen liggandes framför sina ögon men ändå ser han den inte. Kolhydrater är giftiga och orsakar vid överskott både övervikt, hjärtsjuka, diabetes, cancer och demens.

 

 

Jag läste ett annat referat av en studie som visade att överviktiga patienter med diabetes mådde bättre på två dagars lågkolhydratkost per vecka.

http://www.diabetesincontrol.com/index.php?option=com_content&view=article&id=11895&catid=1&Itemid=17

 

Man tappade 4 kg på 4 veckor med

en lågkolhydratkost (max 50 g kolhydrater) med energibegränsning till 600 kcal två dagar per vecka eller

en lågkolhydratkost (max 50 g kolhydrater) utan energibegränsning två dagar per vecka.

Kontrollgruppen fick medelhafskost och minska energin till 1 500 kcal och de gick ned 2 kg på 4 veckor.

 

Slutsats av detta senaste försök:

Så det spelar ingen roll om man har en energibegränsning eller inte då man minskar kolhydraterna.

 

Det är onekligen fantastiskt att denna Michelle Harvie har sanningen liggandes framför sina ögon men ändå ser hon den inte. Kolhydrater är giftiga och orsakar vid överskott både övervikt, hjärtsjuka, diabetes, cancer och demens.

 

Vilket är visat ett otal gånger tidigare. När ska Livsmedelsverket och Socialstyrelsen ta till sig denna kunskap?

 

Björn Hammarskjöld

Kreativ kostkonsult och kostexpert.


Äldre behöver inte svälta i vården.

Det står mycket fint och bra om mycket i Socialstyrelsens nya rapport av 2011-09-01

"Näring för god vård och omsorg

en vägledning för att förebygga och behandla undernäring"

 

Först i rapporten står följande citat:

”Ett gott näringstillstånd är en förutsättning för att undvika sjukdom

och återvinna hälsa. Alla individer, friska, sjuka, unga och gamla har

rätt att erhålla en adekvat, till individen och dennes (sjukdoms-) tillstånd

anpassad näringstillförsel”

Näringsproblem i vård och omsorg, Socialstyrelsen, rapport 2000:11”

 

Detta är den portalparagraf som ska leda vården rätt i näringsdjungeln. Denna portalparagraf bör sitta på den mest lästa platsen inom alla vårdenheter och den måste följas.

 

I Nämndens för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun protokoll av den 16 november 2011 framgår av §56 följande:

 

"Nämnder ansvarar för att samverkansavtalet uppfylls."

 

Enligt samverkansavtalet ska nämnden via Landstinget Dalarnas KostService leverera mat till Mora lasaretts avdelningar samt till boende inom Mora kommuns äldreboende i enlighet med Livsmedelsverkets rekommendationer.

 

Omedelbart uppstår då frågan om vilka av Livsmedelsverkets rekommendationer som bör gälla eftersom Livsmedelsverket har många olika rekommendationer.

1.                   Normal mängd mat i form av kcal/dag. Här finns dels Livsmedelsverkets rekommendationer om 2 500 kcal per dag för kvinnor och 3 200 kcal per dag för män från 2007-02-13   samtidigt som Livsmedelsverkets ESS-grupp redan 2003 angav att sjuka patienter endast ska ha 2 200 kcal per dag trots ofta betydligt större energibehov beroende på sjukdomen. ESS-rapporten från 2003 är numera indragen från Livsmedelsverket.

2.                   Livsmedelsverket rekommenderar idag flera olika koster som normal SLV-kost, Medelhafskost, A-kost och E-kost. Socialstyrelsen rekommenderar i sin Vägledning Mat vid diabetes av 2011-12-05 ytterligare tre koster, Måttligt kolhydratreducerad kost, SLV-kost med lågt GI samt även en extrem (fysiologisk) lågkolhydratkost

 

Enligt punkt 1. ovan så bör Livsmedelsverkets energirekommendationer väljas, ESS-gruppens förslag är tillbakadraget från Livsmedelsverket och gäller inte längre varför det måste bortses ifrån. Livsmedelsverkets förslag, det vill säga 2 500 kcal per dag för kvinnor och 3 200 kcal per dag för män är därför det enda kvarvarande alternativet.

 

Sedan kommer nästa problem som måste lösas. Det är matens fördelning över dygnet. Även här har Livsmedelsverket flera olika rekommendationer. Men i huvudsak går dessa rekommendationer ut på att de tre huvudmålen (frukost, lunch och middag) tillsammans ska ge 70-95 % av dagens totala energi. Frukosten, som, i likhet med mellanmål, inte ingår i nämndens åtagande, bör utgöra 20-25 % av dagens energitillskott. Tyvärr har nämnden enligt avtal ingen kontroll över eller ansvar för frukost och mellanmål.

 

Det blir då 50-70 % av den dagliga energin kvar att fördela på de två huvudmålen. Lunch och middag bör då tillsammans innehålla 1 250-1 750 kcal för kvinnor och 1 600-2 240 kcal för män. Det blir då 625-875 kcal per mål för kvinnor och 800-1 120 kcal per mål för män.

 

En följd av bristen på kontroll över frukost och mellanmål måste då bli att lunch och middag strävar efter att uppnå 875 kcal per mål för kvinnor och 1 120 kcal för män.

 

Idag serverar KostService A-kost innehållande endast omkring 400 kcal per mål enligt sina egna redovisningar. Det är mindre än hälften av energin för kvinnor och endast en tredjedel av energin för män vid lunch och/eller middag tillsammans.

 

Även om frukost och mellanmål inräknas så finns det inga som helst möjligheter att uppnå ens det obsoleta målet 2 200 kcal per dag, patienter och boende får endast ungefär 1 600 kcal per dag, om ens det.

 

Enligt Socialstyrelsens nya riktlinjer Mat för äldre bör boenden i äldreboenden äta E-kost eftersom alla studier visar att mer än 90 % av de boende har eller riskerar undernäring. De senaste rapporterna från Uppsala och Vännäs i oktober 2011 visar en fortsatt svält för de äldre.

 

Patienter och boende orkar av många olika anledningar inte äta så stora matportioner varför de bör ha mat med hög energitäthet.

 

Den vanliga A-kosten och SLV-kosten brukar hålla maximalt 1 kcal/g mat, E-kost bör ha en energitäthet på minst 2 kcal/g mat. Det innebär att E-kosten har högst halva volymen jämfört med SLV- och A-kost och möjligheten att patienten orkar och hinner äta upp maten vid mattillfället ökar.

 

I Nämndens protokoll av den 16 november 2011 framgår av §56 följande:

 

Nämnder ansvarar för att samverkansavtalet uppfylls.

 

Vi kan bara konstatera att KostService inte uppfyller samverkansavtalet.

 

Vi vet hur man ska lösa problemet. Ge patienter och boende riktig mat baserad på livsnödvändigt animaliskt protein och animaliskt fett och minska maximalt på de tomma kalorierna från växter för att uppnå målet minst 2 kcal/gram mat.

SLV, det SvarsLösaVerket

Intressant med bloggar, en ganska ny blogg är Livsmedelsverkets nya blogg http://maltidsbloggen.blogspot.com/ 

Ännu mer intressant är vad man skriver och mest intressant vad man inte skriver.

Det man skriver om är kosten och hur man gör runt om i landet. Men inte vad man kan äta för att må bra.

Senast var man i Östergötland. Man var på ett seminarium om offentlig upphandling av lokalproducerad mat.

"Jag fanns med på den avslutande seminariedagen för att informera om oss och väcka lite tankar kring hur viktigt det är hur måltidsverksamheten är organiserad i en kommun – är den organiserad på ett sätt som ger de bästa förutsättningarna för utveckling och helhetssyn?"

Så spännande! Men Livsmedelsverket informerade inte om att barrn och äldre behöver E-kost med mycket animaliskt fett eftersom de med nuvarande SLVs standardkost riskerar undernäring på grund av för litet fett, vitaminer och mineraler i maten. Dessutom minskar kommunens kostnader för inköp av råvaror om man minskar på dyra, voluminösa, vattenrika och energisnåla grönsaker och i stället lagade god mat med mycket smör, grädde och ister.

Betänk att paprika och gurka kostar mer än oxfilé per 100 kcal. 100 kcal räcker ungefär en timme för en 15-åring eller vuxen kvinna (2 400 kcal/dygn).

Smör 100 kcal (=14 g) kostar ungeför 72 öre, vispgrädde 93 öre för 100 kcal medan potatis kostar 115 öre för 100 kcal, paprika 1 428 öre för 100 kcal.

Varför ska vi äta närinsfattiga grönsaker när det finns bättre och billigare alternativ?

Men den frågan lär jag aldrig få svar på från Livsmedelsverket.

Öppnar man en blogg får man också besvära sig med att svara på frågorna som ställs. Nu verkar det som om Livsmedelsverket duckar och hoppar undan så fort det kommer en fråga. Inte verkar det bli några svar från andra än de tuffa brudarna som vågar driva bloggen.

Annars blir man som det SvarsLösa Verket, SLV, a.k.a. Livsmedelsverket.

Björn Hammarskjöld
Kreativ kostkonsult och kostexpert

Äldre svälter i sverige

Jag har gjort studiebesök vid äldreboende och inspekterat maten.

Det är svältkost som gäller!

En kvinna ska enligt Livsmedelsverkets rekommendationer äta 2500 kcal/dag.

Kostservice i Mora levererar 1600 kcal/dag i form av A-kost. Vid besöket bjöds det på A-kostlunch bestående av 41 g rimmad oxbringa (två tunna skivor om 20,5 g styck, 0,33 normalportion enligt dataprogrammet DietistXP som hämtat sin information från Livsmedelsverkets kostdatabas från 2010), 71 g pepparrotssås (1,01 portion), 104 g potatis (0,69 portion), 46 g ärter (0,46 portion), 66 g mandariner (0,52 portion), 33 g vispgrädde (1,32 portion). Det blev 503 kcal eller 80 % av Livsmedelsverkets normalenergirekommendation för lunch för kvinnor och 63 % för män. För hela dagen blev det sammanlagt 1 586 kcal eller 63 % av energibehovet för kvinnor och 50 % för män.

 

SLVs råd är 600-875 kcal till lunch eller middag. Middagen visade sig ge 300 kcal och den sammanlagda energin för lunch och middag blev 800 kcal mot SLVs rekommendation om 1 250-1 750 kcal/dag.

 

Så patienter och boende som serveras kommunal "mat" får svältportioner i Mora och det är likadant i Vännäs, där jag också har räknat på kosten. Det torde vara samma över hela landet.

Totalmängden energi med frukost,lunch, middag och mellanmål borde ha uppgått till 2 500 kcal (kvinnor) eller 3 200 kcal (män) men det blev bara 1 600 kcal, alltså bara två tredjedelar av rekommendationen för kvinnor och 50 % av rekommndationen för män, 3 200 kcal/dag.

 

Tjänstemännen hävdar att de "bara lyder order" från Livsmedelsverket och att de följer Livsmedelsverkets rekommendationer.

Det är bevisat att tjänstemännen inte följer rekommendationerna men det saknas kontrollmöjligheter i organisationen.

 

Därför svälter patienter i vården, de får för litet och usel mat.

Ingen verkar bry sig. Men omsättningen av patienter ökar.


"Modedieter" jämförs i TV

Källa: SVT.se (se även faktarutor)

.

Det är alltid lika kul att räkna. Jag har använt DietistXP programmet för att räkna ut ungefärligt innehåll av makronäringsämnen i de olika kosterna efter uppskattade normalportioner enligt Livsmedelsverkets databas. Jag har genomgående använt söndagen som räkneexempel eftersom vanligtvis har menykreatören börjat tröttna ur då det gäller variation och fantasi när man gör en veckas matsedel.

  • ISO-kosten hade 1160 kcal/dag och kostade 700 kr/vecka
  • Medelhafskosten hade 1184 kcal/dag och kostade 450 kr/vecka
  • LCHF-kosten hade 1854 kcal/dag och kostade 630 kr/vecka.

Det är faktiskt ren svältkost som medelhafs- och ISO-kosten rekommenderar, mindre än 1 200 kcal/dag. LCHF-kosten är bättre med knappt 1 900 kcal/dag men inte heller den är optimal enligt Livsmedelsverkets rekommendationer om 2 500 kcal/dag för kvinnor och 3 200 kcal/dag för män.

Räknar vi om vad maten kostar en kvinna som enligt Livsmedelsverket ska äta 2 500 kcal/dag blir det:

  • ISO-kosten 1 509 kr/vecka

  • Medelhafskost 950 kr/vecka

  • LCHF-kosten 850 kr/vecka.

Så LCHF-kosten är klart bättre men fram för mer animaliskt fett i maten så att man får upp energiinnehållet.

Proteinmängden är lägst i LCHF. Kvinna äter 81 g protein i LCHF mot 138 g i Medelhafskosten och 225 g protein i ISO-kosten. Livsmedelsverket rekommenderar 1-2 g/kg kroppsvikt. Detta innebär att diskussionen om att LCHF äter mer kött än andra koster numera är motbevisad och död.

Den moderne grisbonden ger grisen sojaprotein och vegetabiliska oljor för att få grisen mager och den hinner inte bli så speciellt sjuk av soja och omega-6 eftersom grisarna slaktas ganska unga nuförtiden.

Så det bästa med LCHF är att var och en äter det den tycker om med tillräckligt litet kolhydrater och tillräckligt mycket animaliskt fett så att var och en själv får bestämma sin kost och därmed sin vikt.

- ◊ -

Det enda vi bör vara medvetna om är att den gamle grisbonden fick sin gris fet genom att ge gröpe (grovmalen spannmål) och kokt potatis. Det vill säga Medelhafskost nytt namn på Livsmedelsverkets standardkost i lätt förklädnad med 55 E% kolhydrater.

 

Den gamle grisbonden skulle kalla Medelhafsmaten för grismat.

Björn Hammarskjöld
Kreativ kostdebattör och kostexpert

Läkartidningens fetmaseminarium

Doing the same thing over and over again and expecting different results

Jag har varit på Läkartidningens seminarium om fetma den 7 december 2011.

Det är så besynnerligt. Våra främsta forskare inom nutrition verkar sitta fast i sina gamla idéer. Det som gäller verkar vara "Ata mindre och kuta mera!" Detta paradigm som man har provat sedan flera decennier och alltid misslyckats långsiktigt.

Det går bra att äta mindre och samtidigt minska i vikt. Men vad är det man gör?

Normalt äter man 2 500 kcal per dag varav (enligt Livsmedelsverket) 50 % av dagen energi (E%) ska komma från kolhydrater. Resten, 15 E% från protein och 25 E% från fett.
Jamen vad betyder detta i form av mängder? Då får vi räkna om E% till gram (g). Det är lätt, högstadiets matematik.
2 500 kcal*50 E%=1 250 kcal kolhydrater
2 500 kcal*15 E%=375 kcal protein
2500 kcal*25 E%=625 kcal fett.

Sedan omvandlar vi (fortfarande högstadiets matte) kcal till gram kolhydrater, protein respektive fett genom att dividera med 4, 4 respektive 9 och får då
1250 kcal/4=313 g kolhydrater
375 kcal/4=94 g protein
625 kcal/9=69 g fett
Summa 476 g

Minskar man sedan mängden energi till svältkostens 800 kcal blir det
100 g kolhydrater, 30 g protein och 22 g fett, summa 152 g

Om man i stället äter en LCHF-kost med 16 E% kolhydrater 15 E% protein och 69 E% fett, så finner vi att det blir 100 g kolhydrater, 94 g protein och 192 g fett, summa 385 g.

Svältkosten och LCHF har lika många kalorier från kolhydrater och man går ned precis lika bra på båda kosterna. Det är kolhydraterna som är giftiga och som omvandlas till fett.

Men svältkosten ger endast 0,4 g protein/kg kroppsvikt, man riskerar proteinundernäring medan LCHF bibehåller ett normalt proteinintag om minst 1 g protein/kg kroppsvikt.

Svältkosten ger bara 22 g fett, man drabbas av fettundernäring medan LCHF säkerställer ett tillräckligt fettintag.

Svältkosten tar med sig för litet av alla mikronäringsämnen som vitaminer och mineraler, LCHF säkerställer ett tillräckligt intag av mikronäringsämnen.

Svältkosten måste man avbryta efter några veckor till månader, annars svälter man ihjäl och får mikronäringsbrist, LCHF kan man äta för att behålla sin hälsa och normala kroppsvikt och njuta av hela sitt resterande liv.

Albert Einstein once said "The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results".

Vad är det våra "kostexperter" gör? "Doing the same thing over and over again and expecting different results".

Det verkar som om de till fullo uppfyller Einsteins kriterium på vansinne.

Diabetesparadoxen (Hammarskjölds brev nr 2) till SLVs blogg

Denna text har nu kommit in på Livsmedelsverkets blogg 7/12 kl 17
http://maltidsbloggen.blogspot.com/2011/11/den-nya-skollagen-vacker-kanslor.html 
Inlägget är skrivet den 3 december, innan Socialstyrelsen gav ut sin vägledning Kost vid diabetes den 5/12.

Anonym sa den 25 november följande

” 4) "Diabetesparadoxen."

Kostråden vid diabetes rekommenderar patienten att äta större andel kolhydrat.
Varför är kostråden utformade så att diabetiker rekommenderas mer av det ämnen kroppen inte tål?”

Kära/e Anonym!

Detta är ingen paradox. Det är något som kallas PK (kan uttydas på två sätt: 1. Politiskt Korrekt eller 2. Politiskt Korrupt och som jag ser det så är tolkning 1=tolkning 2).

Går vi tillbaka litet i tiden till förslagsvis 2 000 år före Kristus till de gamla egyptierna så visste de hur man behandlade en patient med diabetes. Lågkolhydratkost. Kliver vi sedan fram till århundradet före Kristus så visste Hippokrates hur man behandlade en patient med diabetes. Lågkolhydratkost. Kliver vi ännu längre fram i tiden till 1921, samma år som insulinet upptäcktes, så visste Julius Lagerholm, läkare vid Flottans sjukhus i Karlskrona, den högste medicinskt ansvarige i Flottan, hur man behandlade en patient med diabetes. Lågkolhydratkost. De fick äta stekt fläsk med gräddstuvad vitkål. Och många av dem med diabetes typ 1 och alla med diabetes typ 2 överlevde och mådde bra.

SBU har i sin rapport Mat vid diabetes funnit att de nuvarande kostråden vilade på synnerligen bräcklig grund. 

Det är helt naturligt att kostråden saknar vetenskaplig grund eftersom de är politiskt utformade av en arbetsmarknadsjournalist/vegan under den amerikanske senatorn McGovern 1977.

Vidare har man alltsedan insulinets upptäckt blivit alltmer förlåtande att patienter med diabetes kan äta mer kolhydrater, det finns ju insulin som hjälper oss att överleva!

Kring 1920 åt en patient med diabetes 8 % av energin (E%) i form av kolhydrater, 1980  rekommenderade myndigheter och vården patienter med diabetes att äta extrema 55 E% kolhydrater! 

Patienter med diabetes måste få äta samma mat som alla andra, de skulle slippa vara avvikande. Men till priset av mer mediciner och ökad vikt. Alla dessa sockersvängningar gjorde att man måste ta mera insulin när sockret gick upp och sedan äta mera kolhydrater när sockret gick ned av för mycket insulin. Kolhydraterna och insulinet kunde inte alltid följas åt så perfekt som kroppen kan sköta det själv.

Den logiska och geniala slutsatsen hade givetvis varit att patienter med diabetes skulle äta precis som man hade gjort på 1920-talet, en lågkolhydratkost. Men då skulle sjukvården tvingats lägga ned stora delar av vården, livsmedelsindustrin skulle få minska avsevärt och läkemedelsindustrin skulle gå under eftersom läkemedelsbehovet och omsättningen skulle minska.

Så kostråden är PK.


Den perfakta maten - finns den?

Jag var på en högtidsföreläsning med Maj-Lis Hellenius med titeln
Den perfekta maten - finns den?

Hon är en mycket skicklig föreläsare och vinklar och väljer de referenser som stämmer överens med hennes egna åsikter.

En del av hennes åsikter stämmer överens med mina men majoriteten av hennes övertygelser stämmer inte alls med mina.

Sedan lyckades hon hålla på tillräckligt länge så det fanns ingen tid för frågor.

Annars hade jag en fråga eller snarare ett påstående färdigt:

Den perfekta maten finns! Och den är beskriven för 279 år sedan av Carl von Linné i hans lappländska resa.

Där ger han anno 1732 en utförlig beskrivning av samernas kost. Sedan visar han utan åthävor sin omfattande kunskap genom att skriva "Lapparna ännu i 60-årsåldern med lätthet sprungo på fjället, till skillnad från de feta, dryga och brödätande skåningarna."

Han var, precis som grisbonden, helt på det klara med vad bröd och andra kolhydrater gör med kroppen.

Det är bara så ljuvligt!

svära i kyrkan

Jag var på Läkarstämmans symposium ”Bättre metabol kontroll vid typ 1 och typ 2-diabetes” den 30 november 2011.

Här pratade man sig varm för att omedelbart man upptäcker en patient med diabetes så ska man sätta in Metformin, insulinstärkande läkemedel.

Så jag kunde inte låta bli att fråga varför man rekommenderade läkemedel före kostbehandling och att man kunde prova en lågkolhydratkost på samma sätt som man rekommenderade patienter med diabetes för 90 år sedan. 

Det uppfattades tydligen som om jag svurit i kyrkan, det kom en sur kommentar från moderator om att ”Socialstyrelsen kommer med rekommendationer om mat vid diabetes den 5 december” och gav sedan ordet till annan frågare.

Dessa rekommendationer var på remiss i våras, jag skrev 40 sidor förslag till bakgrund, kommentarer och andra ändringsförslag. Sedan skulle dessa rekommendationer komma ut under sommaren, sedan blev det under september, oktober, november och den 14 november sades det att rekommendationerna skulle komma ut under sista veckan i november.

Helgardering med reservoption blir det. Men Socialstyrelsen vill inte att vi ska följa vetenskap och beprövad erfarenhet annat än som reservoption, helgarderingen rekommenderar det som SBU fann ”vila på synnerligen bräcklig grund”.

 Jag begriper inte Socialstyrelsens resonemang.

Björn Hammarskjöld


RSS 2.0