Sockersjuka och myndighetskorruption

Jag har läst artikel Endocrine and metabolic consequences due to restrictive carbohydrate diets in children with type 1 diabetes: An illustrative case series som Diabethics har vidarebefordrat.

Jag finner att författarna har selekterat sina fall mycket noga. Över lång tid för att söka visa att det är farligt att äta en lågkolhydratkost.

Det generella jag finner är att föräldrarna har minskat mängden kolhydrater utan att öka mängden fett i tillräcklig mängd. Flera av de sex barnen svalt på sin så kallade lågkolhydratkost. De flesta kom inte ned till en lågkolhydratkost om max 5 E% kolhydrater. Man verkar inte heller ha anpassat mängden insulin till den minskade mängden kolhydrater de åt vilket ställer krav på att levern tillverkar tillräckligt med glukos för att motverka insulinöverdosen.

Ingen kom ned till ett normalt HbA1c vilket tyder på att de likväl åt eller tillverkade mer kolhydrater = socker = glukos än de kunde hantera med hjälp av insulin.

Författarna synes ha undermåliga kunskaper i fysiologi, biokemi, endokronologi, medicinhistoria och sockersjuka.

Denna studie är ett vackert exempel på förutfattade meningar och grav okunskap.

Alla vet att P-glukos stiger då man äter kolhydrater. Det spelar ingen roll om man är frisk eller har sockersjuka.

Ät glukos och mät P-glukos. En frisk människa får på Livsmedelsverkets kost ett P-glukos som stiger över 7 mmol/L, många gånger upp över 10 mmol/L
En människa med sockersjuka som äter lika mycket kolhydrater som en frisk, där skenar P-glukos.

Se bara på peroral glukosbelastning. Där får personen 75 g glukos i ett glas med vatten och sedan mäter man P-glukos efter 2 timmar.

Ligger P-glukos efter 2 h under 8,9 mmol/L så är man frisk.
Ligger P-glukos efter 2 h över 12,2 mmol/L så har man sockersjuka.

Läs mer här http://karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9099

Äter man fruktos, vare sig man har sockersjuka eller inte, så stiger P-fruktoshalten i venerna mellan tarm och lever och hinner påverka hemoglobinet så att hemoglobinet kanderas till HbA1c.

Sedan tar levern hand om och avgiftar fruktos och omvandlar fruktos till mättat fett och leder till en leverförfettning. . . Det kommer i stort sett inte ut något fruktos i blodet efter leverpassagen. Vi kan inte mäta fruktoshalten i blodet med en P-glukosmätare.

Därmed blir kolhydraträkning ett falskt instrument då man äter andra kolhydrater än glukos och glukospolymerer.

Äter man 100 g vanligt socker så ska patienten enligt kolhydraträkning har 10 E insulin. Men eftersom sackaros (vanligt socker) består till häften av glukos och till hälften av fruktos så ska den personen inte ha 10 E insulin enligt kolhydraträkningen utan bara 5 E insulin för att kompensera för 50 g glukos. Insulin påverkar inte fruktosmetabolismen.

Ger man 10 E insulin så har man överdoserat insulin med 5 E varför P-glukos sjunker för mycket och måste kompenseras med 50 g glukos, antingen från levern eller en extern glukoskälla eller båda. Detta ger i sin tur en överdosering av glukos.

De 50 g fruktos kan då omvandlas till omkring 10 g fett som omedelbart måste lagras på grund av överdoseringen av insulin.

Man får alltså ett våldsamt svängande P-glukos på grund av ren och skär okunnighet.

Patienterna ska inte klandras på grund av att patienternas lärare synes helt sakna ens grundläggande kunskaper i hur man behandlar en patient med sockersjuka. Den kunskap som sjukvården har haft sedan millennier fram till omkring 1980 då alla gått på lögnen att fri tillgång till insulin kan kompensera alla excesser i kolhydratkonsumtion då man har sockersjuka.

Det var upp till 40 % av alla med sockersjuka typ 1 som kunde överleva och må bra på en lågkolhydratkost före insulintes upptäckt före 1922.

Idag låter vi inte ens patienterna ta reda på om patienten har en egen men liten insulinproduktion utan alla ska äta mycket kolhydrater för att öka konsumtionen av insulin.

Idag måste man ta fram nya insulinanaloger för att upprätthålla de höga priserna på insulin. De gamla där patentet har gått ut prissänks och ger för liten vinst.

Med GMM-metoder (GenManipulerade Mikroorganismer) har man alla möjligheter att till en låg kostnad men högt pris procka fram nya insulinanaloger allterftersom de gamlas patent går ut.

Problemet är att de nya insulinerna ger mer biverkningar och ökad dödlighet jämfört med de gamla preparaten. Men de kostar mycket mer och pushas därför av läkemedelsindustrin.

Och sjukvården bara gapar och sväljer ökade kostnader då de Ledande OpinionsBildarna (LOBbare) är anställda av läkemedelsbolagen samtidigt som de sitter på någon professur samtidigt som de är med som experter hos Läkemedelsverket, TLV, Livsmedelsverket och Socialstyrelsen med flera myndigheter.

Jag vet en professor som satt på aderton stolar, åtta akademiska och myndighetsstolar och tio företagsstolar. Och den fick alla sina uppdrag godkända av arbetsgivare och flera myndigheter genom att skriva ett avlatsbrev där den beskrev alla sina jäv och fick därmed omedelbart syndernas förlåtelse av generaldirektörer och chefsjurister.

Jag vet en annan professor som uppgav två eventuella jäv vid anställningen vid en statlig myndighet och som efter två år i andra upplagan av den rapport som den var med om att författa uppgav helt plötsligt 24 (tjugofyra) olika jäv. Ingen form av konsekvens för detta grova bedrägeri att inte uppge samtliga jäv.

Att myndigheterna bara accepterar att alla dessa LOBbare sitter och korrumperar myndigheterna och deras beslut tyder på ignorans hos ledningen eller att ledningen är medkorrumperad. Myndigheten får själv välja vilket alternativ som är det rätta. I båda fallen bör man dock byta myndighetschef så att den nya/e chefen kan rensa i Augias korruptionsstall.

Det är regeringen som tillsätter generaldirektörer. Blir det ingen omsättning av GD så kan det inte uteslutas att regeringskansliet har för många personer som går från läkemedelsbolag till höga poster i regeringskansliet. Även andra vägen har förekommit, gå direkt från regeringskansliet till läkemedelsbolag vilket är lika förkastligt och tyder på korruption i båda fallen.

Det påstås att Sverige har en låg korruptionsgrad. Men det enda som mäts är den privata korruptionen och den är låg.

Men man vågar inte mäta den offentliga korruptionen som måst betraktas som hög till mycket hög med tanke på hur läkemedelsindustrin får styra den svenska allmänfinansierade vården.
 
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. överläkare
Filosofie licentiat i Biokemi

Remissvar till Socialstyrelsen 2014

Jag skrev ett remissvar till Socialstyrelsen i september 2014

Det blev ett långt remissvar och fortfarande än mer aktuellt så här kommer bara 

SAMMANFATTNING:

Vi vet sedan millennier att en patient med sockersjuka inte tål att äta socker=kolhydrater. Dagens behandlingsrekommendationer av patienter med sockersjuka i Sverige är helt i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det vi sedan årtusenden vet men synes aktivt ha förträngt är den livsräddande kunskapen att den som har sockersjuka inte tål socker eller kolhydrater (som består av och lätt kan brytas ned till socker).

 

I stället har dessa patienter med sockersjuka tvingats bli beroende av läkemedel för att patienterna över huvud taget ska överleva på grund av ovetenskapliga och falska kostråd.

 

Den som inser att socker och kolhydrater ger både ett sockerberoende och ett läkemedelsmissbruk slutar att äta mer socker än den tål. Man slipper då ett svängande blodsocker och myckna läkemedel.

 

Vi begär att patienter med sockersjuka och även personal som utbildar patienter med sockersjuka utbildas i att en lågkolhydratkost är det enda (lagliga) alternativet för att i största möjliga mån minska sitt beroende av läkemedel.

 

Vårdpersonal ska följa Patientsäkerhetslagens (PSL) 6 kapitel 1 § [1].

 

Det innebär att Livsmedelsverkets av SBU befunna ovetenskapliga kostråd är olagliga för vårdpersonal att rekommendera.

 

Det innebär att Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 om att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och måste följas.

 

Det innebär att Socialstyrelsens rekommendation Kost vid diabetes ger rekommendationer som strider mot lag och är olagliga för vårdpersonal att rekommendera.

 

Det innebär att Julius Lagerholms kostråd är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och måste följas.

 

Det innebär att Richard Feinstein och medarbetares artikel i den vetenskapliga tidskriften Nutrition [2] måste följas.

 

Då kan patienter med sockersjuka må bättre och slippa onödiga läkemedel och det så kallade Naturalförloppet. 

 

Björn Hammarskjöld
Sekreterare i DiOS
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition



[1] Patientsäkerhetslagen 6 kapitlet Allmänna skyldigheter

1 § Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.

[2] R Feinman et al Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base Nutrition 10.1016/j.nut.2014.06.011

Sluta ät statiner

Nu har den äntligen kommit. Artikeln som slår undan fötterna för kolesterolmaffian.

Lack of an association or an inverse association between low-densitylipoprotein cholesterol and mortality in the elderly: a systematic review

Uffe Ravnskov, David M Diamond, Rokura Hama, Tomohito Hamazaki, Björn Hammarskjöld, Niamh Hynes, Malcolm Kendrick, Peter H Langsjoen, Aseem Malhotra, Luca Mascitelli, Kilmer S McCully, Yoichi Ogushi, Harumi Okuyama, Paul J Rosch, Tore Schersten, Sherif Sultan, Ralf Sundberg
http://bmjopen.bmj.com/content/6/6/e010401.full.pdf+html

Det är 17 vetenskapsmän som tillsammans har gått igenom ett stort antal artiklar och funnit 19 studier som jämför det ”onda” LDL-kolesterolvärdet och död. Det blev 68 094 äldre där man registrerade alla dödsfall i 28 grupper och hjärt-kärldöd i 9 grupper.

Det visar sig att man fann en negativ korrelation mellan död av alla orsaker och LDL-kolesterol i 16 grupper varav 14 var statistiskt signifikant skillnad. Det var 92 av alla där man registrerade sambandet. Bland övriga kunde man inte finna någon association.

I två grupper vad dödligheten högst bland dem som hade lägsta LDL-kolestrolhalten. Bland sju grupper fanns ingen association.

Slutsatsen blev att ju lägre LDL-kolesterol desto högre var risken att dö bland dem som var äldre än 60 år.

Denna upptäckt är tvärtemot kolesterolhypotesen där högt LDL-koleterol ger kärlförfettning och död.

Detta visar att äldre personer med högt LDL-kolesterol lever längre än personermed lågt LDL-kolesterol.

Vidare måste nu rekommendationerna rörande farmakologisk minskning av LDL-kolesterol för att minska hjärt-kärlsjukdomar ifrågasättas hos patienter äldre än 60 år.

Läs hela artikeln här:http://bmjopen.bmj.com/content/6/6/e010401.full.pdf+html

Min konklusion:
Nu har det visats att inte bara det ”goda” HDL-kolesterol ska vara högt för att ge ett klart förlängt liv utan även det ”onda” LDL-kolesterolet bör vara högt för ett långt liv.
 
Då behöver ingen över 60 års ålder äta kolesterolsänkande statiner. Med tanke på att omkring 34,4 % av alla svenska invånare över 60 år står på statiner var det 733 239 personer över 60 års ålder som 2015 stod på statiner. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

Ingen av dessa 733 239 personer över 60 års ålder behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

96 % av alla som dör i hjärt-kärlsjukdom är minst 60 år gamla. Att vara yngre än 60 år innebär en ännu mindre risk att dö i hjärt-kärlsjukdom. Men 19 % av alla som äter statiner är under 60 års ålder.

Som följd av att de över 60 års ålder nu slipper statiner saknas anledning att särbehandla personer under 60 års ålder. 
 
Ingen av de 168 322 personer som är under 60 års ålder behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

Ingen av alla dessa 901 561personer i alla åldrar behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna.

Biverkningarna är många och allvarliga. Alla får en försämring av hjärnans funktion då nervsignalmolekylerna inte kan skickas mellan nervtrådar på grund av kolesterolbrist. En del får en klar demensutveckling på grund av statinerna. Enstaka (i realiteten hundratals) patienter får total minnesförlust. Se exempelvis https://www.spacedoc.com/articles/statins-pls-als-and-pn och det finns mycket mer att läsa på Dr Gravelines hemsida.
 
Muskelvärk är vanligt, man orkar inte gå ens på grund av energibrist i cellerna. Sexlivet blir lidande, risken för sockersjuka ökar och de som redan har sockersjuka får ökat P-glukos eftersom insulintransporten minskar på grund av kolesterolbrist.

Om jag stode på statiner skulle jag låta bli att ta mer stainer och ta med mig artikeln i BMJ Open till min läkare och få denne att sluta skriva ut statiner. Kallas patientmakt och har stöd i Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 §.

Björn Hammarskjöld
En av författarna i BMJ-artikeln
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi