Sockersjuka och myndighetskorruption

Jag har läst artikel Endocrine and metabolic consequences due to restrictive carbohydrate diets in children with type 1 diabetes: An illustrative case series som Diabethics har vidarebefordrat.

Jag finner att författarna har selekterat sina fall mycket noga. Över lång tid för att söka visa att det är farligt att äta en lågkolhydratkost.

Det generella jag finner är att föräldrarna har minskat mängden kolhydrater utan att öka mängden fett i tillräcklig mängd. Flera av de sex barnen svalt på sin så kallade lågkolhydratkost. De flesta kom inte ned till en lågkolhydratkost om max 5 E% kolhydrater. Man verkar inte heller ha anpassat mängden insulin till den minskade mängden kolhydrater de åt vilket ställer krav på att levern tillverkar tillräckligt med glukos för att motverka insulinöverdosen.

Ingen kom ned till ett normalt HbA1c vilket tyder på att de likväl åt eller tillverkade mer kolhydrater = socker = glukos än de kunde hantera med hjälp av insulin.

Författarna synes ha undermåliga kunskaper i fysiologi, biokemi, endokronologi, medicinhistoria och sockersjuka.

Denna studie är ett vackert exempel på förutfattade meningar och grav okunskap.

Alla vet att P-glukos stiger då man äter kolhydrater. Det spelar ingen roll om man är frisk eller har sockersjuka.

Ät glukos och mät P-glukos. En frisk människa får på Livsmedelsverkets kost ett P-glukos som stiger över 7 mmol/L, många gånger upp över 10 mmol/L
En människa med sockersjuka som äter lika mycket kolhydrater som en frisk, där skenar P-glukos.

Se bara på peroral glukosbelastning. Där får personen 75 g glukos i ett glas med vatten och sedan mäter man P-glukos efter 2 timmar.

Ligger P-glukos efter 2 h under 8,9 mmol/L så är man frisk.
Ligger P-glukos efter 2 h över 12,2 mmol/L så har man sockersjuka.

Läs mer här http://karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9099

Äter man fruktos, vare sig man har sockersjuka eller inte, så stiger P-fruktoshalten i venerna mellan tarm och lever och hinner påverka hemoglobinet så att hemoglobinet kanderas till HbA1c.

Sedan tar levern hand om och avgiftar fruktos och omvandlar fruktos till mättat fett och leder till en leverförfettning. . . Det kommer i stort sett inte ut något fruktos i blodet efter leverpassagen. Vi kan inte mäta fruktoshalten i blodet med en P-glukosmätare.

Därmed blir kolhydraträkning ett falskt instrument då man äter andra kolhydrater än glukos och glukospolymerer.

Äter man 100 g vanligt socker så ska patienten enligt kolhydraträkning har 10 E insulin. Men eftersom sackaros (vanligt socker) består till häften av glukos och till hälften av fruktos så ska den personen inte ha 10 E insulin enligt kolhydraträkningen utan bara 5 E insulin för att kompensera för 50 g glukos. Insulin påverkar inte fruktosmetabolismen.

Ger man 10 E insulin så har man överdoserat insulin med 5 E varför P-glukos sjunker för mycket och måste kompenseras med 50 g glukos, antingen från levern eller en extern glukoskälla eller båda. Detta ger i sin tur en överdosering av glukos.

De 50 g fruktos kan då omvandlas till omkring 10 g fett som omedelbart måste lagras på grund av överdoseringen av insulin.

Man får alltså ett våldsamt svängande P-glukos på grund av ren och skär okunnighet.

Patienterna ska inte klandras på grund av att patienternas lärare synes helt sakna ens grundläggande kunskaper i hur man behandlar en patient med sockersjuka. Den kunskap som sjukvården har haft sedan millennier fram till omkring 1980 då alla gått på lögnen att fri tillgång till insulin kan kompensera alla excesser i kolhydratkonsumtion då man har sockersjuka.

Det var upp till 40 % av alla med sockersjuka typ 1 som kunde överleva och må bra på en lågkolhydratkost före insulintes upptäckt före 1922.

Idag låter vi inte ens patienterna ta reda på om patienten har en egen men liten insulinproduktion utan alla ska äta mycket kolhydrater för att öka konsumtionen av insulin.

Idag måste man ta fram nya insulinanaloger för att upprätthålla de höga priserna på insulin. De gamla där patentet har gått ut prissänks och ger för liten vinst.

Med GMM-metoder (GenManipulerade Mikroorganismer) har man alla möjligheter att till en låg kostnad men högt pris procka fram nya insulinanaloger allterftersom de gamlas patent går ut.

Problemet är att de nya insulinerna ger mer biverkningar och ökad dödlighet jämfört med de gamla preparaten. Men de kostar mycket mer och pushas därför av läkemedelsindustrin.

Och sjukvården bara gapar och sväljer ökade kostnader då de Ledande OpinionsBildarna (LOBbare) är anställda av läkemedelsbolagen samtidigt som de sitter på någon professur samtidigt som de är med som experter hos Läkemedelsverket, TLV, Livsmedelsverket och Socialstyrelsen med flera myndigheter.

Jag vet en professor som satt på aderton stolar, åtta akademiska och myndighetsstolar och tio företagsstolar. Och den fick alla sina uppdrag godkända av arbetsgivare och flera myndigheter genom att skriva ett avlatsbrev där den beskrev alla sina jäv och fick därmed omedelbart syndernas förlåtelse av generaldirektörer och chefsjurister.

Jag vet en annan professor som uppgav två eventuella jäv vid anställningen vid en statlig myndighet och som efter två år i andra upplagan av den rapport som den var med om att författa uppgav helt plötsligt 24 (tjugofyra) olika jäv. Ingen form av konsekvens för detta grova bedrägeri att inte uppge samtliga jäv.

Att myndigheterna bara accepterar att alla dessa LOBbare sitter och korrumperar myndigheterna och deras beslut tyder på ignorans hos ledningen eller att ledningen är medkorrumperad. Myndigheten får själv välja vilket alternativ som är det rätta. I båda fallen bör man dock byta myndighetschef så att den nya/e chefen kan rensa i Augias korruptionsstall.

Det är regeringen som tillsätter generaldirektörer. Blir det ingen omsättning av GD så kan det inte uteslutas att regeringskansliet har för många personer som går från läkemedelsbolag till höga poster i regeringskansliet. Även andra vägen har förekommit, gå direkt från regeringskansliet till läkemedelsbolag vilket är lika förkastligt och tyder på korruption i båda fallen.

Det påstås att Sverige har en låg korruptionsgrad. Men det enda som mäts är den privata korruptionen och den är låg.

Men man vågar inte mäta den offentliga korruptionen som måst betraktas som hög till mycket hög med tanke på hur läkemedelsindustrin får styra den svenska allmänfinansierade vården.
 
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. överläkare
Filosofie licentiat i Biokemi

Remissvar till Socialstyrelsen 2014

Jag skrev ett remissvar till Socialstyrelsen i september 2014

Det blev ett långt remissvar och fortfarande än mer aktuellt så här kommer bara 

SAMMANFATTNING:

Vi vet sedan millennier att en patient med sockersjuka inte tål att äta socker=kolhydrater. Dagens behandlingsrekommendationer av patienter med sockersjuka i Sverige är helt i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det vi sedan årtusenden vet men synes aktivt ha förträngt är den livsräddande kunskapen att den som har sockersjuka inte tål socker eller kolhydrater (som består av och lätt kan brytas ned till socker).

 

I stället har dessa patienter med sockersjuka tvingats bli beroende av läkemedel för att patienterna över huvud taget ska överleva på grund av ovetenskapliga och falska kostråd.

 

Den som inser att socker och kolhydrater ger både ett sockerberoende och ett läkemedelsmissbruk slutar att äta mer socker än den tål. Man slipper då ett svängande blodsocker och myckna läkemedel.

 

Vi begär att patienter med sockersjuka och även personal som utbildar patienter med sockersjuka utbildas i att en lågkolhydratkost är det enda (lagliga) alternativet för att i största möjliga mån minska sitt beroende av läkemedel.

 

Vårdpersonal ska följa Patientsäkerhetslagens (PSL) 6 kapitel 1 § [1].

 

Det innebär att Livsmedelsverkets av SBU befunna ovetenskapliga kostråd är olagliga för vårdpersonal att rekommendera.

 

Det innebär att Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 om att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och måste följas.

 

Det innebär att Socialstyrelsens rekommendation Kost vid diabetes ger rekommendationer som strider mot lag och är olagliga för vårdpersonal att rekommendera.

 

Det innebär att Julius Lagerholms kostråd är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och måste följas.

 

Det innebär att Richard Feinstein och medarbetares artikel i den vetenskapliga tidskriften Nutrition [2] måste följas.

 

Då kan patienter med sockersjuka må bättre och slippa onödiga läkemedel och det så kallade Naturalförloppet. 

 

Björn Hammarskjöld
Sekreterare i DiOS
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition



[1] Patientsäkerhetslagen 6 kapitlet Allmänna skyldigheter

1 § Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.

[2] R Feinman et al Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base Nutrition 10.1016/j.nut.2014.06.011


Sluta ät statiner

Nu har den äntligen kommit. Artikeln som slår undan fötterna för kolesterolmaffian.

Lack of an association or an inverse association between low-densitylipoprotein cholesterol and mortality in the elderly: a systematic review

Uffe Ravnskov, David M Diamond, Rokura Hama, Tomohito Hamazaki, Björn Hammarskjöld, Niamh Hynes, Malcolm Kendrick, Peter H Langsjoen, Aseem Malhotra, Luca Mascitelli, Kilmer S McCully, Yoichi Ogushi, Harumi Okuyama, Paul J Rosch, Tore Schersten, Sherif Sultan, Ralf Sundberg
http://bmjopen.bmj.com/content/6/6/e010401.full.pdf+html

Det är 17 vetenskapsmän som tillsammans har gått igenom ett stort antal artiklar och funnit 19 studier som jämför det ”onda” LDL-kolesterolvärdet och död. Det blev 68 094 äldre där man registrerade alla dödsfall i 28 grupper och hjärt-kärldöd i 9 grupper.

Det visar sig att man fann en negativ korrelation mellan död av alla orsaker och LDL-kolesterol i 16 grupper varav 14 var statistiskt signifikant skillnad. Det var 92 av alla där man registrerade sambandet. Bland övriga kunde man inte finna någon association.

I två grupper vad dödligheten högst bland dem som hade lägsta LDL-kolestrolhalten. Bland sju grupper fanns ingen association.

Slutsatsen blev att ju lägre LDL-kolesterol desto högre var risken att dö bland dem som var äldre än 60 år.

Denna upptäckt är tvärtemot kolesterolhypotesen där högt LDL-koleterol ger kärlförfettning och död.

Detta visar att äldre personer med högt LDL-kolesterol lever längre än personermed lågt LDL-kolesterol.

Vidare måste nu rekommendationerna rörande farmakologisk minskning av LDL-kolesterol för att minska hjärt-kärlsjukdomar ifrågasättas hos patienter äldre än 60 år.

Läs hela artikeln här:http://bmjopen.bmj.com/content/6/6/e010401.full.pdf+html

Min konklusion:
Nu har det visats att inte bara det ”goda” HDL-kolesterol ska vara högt för att ge ett klart förlängt liv utan även det ”onda” LDL-kolesterolet bör vara högt för ett långt liv.
 
Då behöver ingen över 60 års ålder äta kolesterolsänkande statiner. Med tanke på att omkring 34,4 % av alla svenska invånare över 60 år står på statiner var det 733 239 personer över 60 års ålder som 2015 stod på statiner. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

Ingen av dessa 733 239 personer över 60 års ålder behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

96 % av alla som dör i hjärt-kärlsjukdom är minst 60 år gamla. Att vara yngre än 60 år innebär en ännu mindre risk att dö i hjärt-kärlsjukdom. Men 19 % av alla som äter statiner är under 60 års ålder.

Som följd av att de över 60 års ålder nu slipper statiner saknas anledning att särbehandla personer under 60 års ålder. 
 
Ingen av de 168 322 personer som är under 60 års ålder behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

Ingen av alla dessa 901 561personer i alla åldrar behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna.

Biverkningarna är många och allvarliga. Alla får en försämring av hjärnans funktion då nervsignalmolekylerna inte kan skickas mellan nervtrådar på grund av kolesterolbrist. En del får en klar demensutveckling på grund av statinerna. Enstaka (i realiteten hundratals) patienter får total minnesförlust. Se exempelvis https://www.spacedoc.com/articles/statins-pls-als-and-pn och det finns mycket mer att läsa på Dr Gravelines hemsida.
 
Muskelvärk är vanligt, man orkar inte gå ens på grund av energibrist i cellerna. Sexlivet blir lidande, risken för sockersjuka ökar och de som redan har sockersjuka får ökat P-glukos eftersom insulintransporten minskar på grund av kolesterolbrist.

Om jag stode på statiner skulle jag låta bli att ta mer stainer och ta med mig artikeln i BMJ Open till min läkare och få denne att slut skriva ut statiner. Kallas patientmakt och har stöd i Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 §.

Björn Hammarskjöld
En av författarna i BMJ-artikeln
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi

LCHF och sockersjuka i radio

P4Exta med Lotta Bromé har just (2016-04-13) haft Mikael Rydén som gäst
Jag kunde inte låta bli att skicka ett brev till redaktionen

 

Hej!

Kul att ni tar upp LCHF vid sockersjuka.

Men varför tar ni bara en sida av debatten? Det blev en monolog nu när Mikael Rydén fick stå oemotsagd. Kalla in någon debattör från lågkolhydratsidan som docent Ralf Sundberg

Om man kan den gamla hederliga fysiologin, biokemin och hormonläran från tidigare millennier så finner man att barn alltid har ätit samma mat som föräldrarna utom de senaste 60 åren då barnmatsindustrin tagit över rollen som matförsörjande förälder.

Man vet att personer oavsett ålder som äter en lågkolhydratkost slipper stora P-glukossvängningar som kräver stora insulinmängder.

Det blir som en berg- och dalbana där kolhydrattåget ibland ligger före insulintåget och ibland ligger efter insulintåget. Men de är aldrig hopkopplade annat än på plan mart och de står stilla.

Mikael synes sakna information att Livsmedelsverkets kostrekommendationer då det gäller sjukdom som sockersjuka kastade Livsmedelsverket i knät på Socialstyrelsen redan 2007.

Det är därför som Socialstyrelsen redan 2008 i ett beslut fann att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenget vid sockersjuka och övervikt. Likaså fann SBU 2010 att det helt saknades vetenskap bakom Livsmedelsverkets kostråd

Ger man litet kolhydrater så behövs inte så mycket insulin
Ger man litet insulin så behövs inte så mycket kolhydrater
Lågt P-glukos (insulinkoma) beror på en överdos av insulin, inte på underskott av kolhydrater.
Högt P-glukos beror på en överdos av kolhydrater som den tillgängliga mängden insulin inte klarar av

Alla med sockersjuka typ 1 får lära sig kolhydraträkning för att kunna dosera tillräckligt mycket insulin.
Men de får inte lära sig hur mycket kolhydrater de måste äta för att kompensera en viss dos insulin. Alltså se det från andra hållet.

Så för att må bra som patient med sockersjuka oavsett typ 1 eller typ 2 ska man äta som rekommenderades för mer än 100 år sedan med då millenniegammal erfarenhet. Stekt fläsk med gräddstuvad vitkål och andra gamla hederliga svenska husmanskoster. Upp till 40 % av alla med sockersjuka typ 1 har en kvarvarande men liten insulinproduktion i upp till 40 år efter diagnos. Så med få kolhydrater i kosten krävs få enheter insulin. 
Men med de mängder kolhydrater som rekommenderas av vården så krävs stora mängder tillfört insulin som stänger av den egna insulinproduktionen.

Nästa gång ni diskuterar kost och sockersjuka se till att ni fullföljer ert journalistiska uppdrag att ge båda sidor tillfälle att diskutera samtidigt.
Att det blir en dialog och inte en till synes okunnig monolog

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik


Vissa ger sig inte, kul!

Tack Daniel för ditt svar på mitt förra inlägg som finns här

http://kostkunskap.blogg.se/2016/april/tack-daniel-animalisk-mat-ar-battre.html

 

Det bidde ett nytt långt svar som ger en ny krönika. Kul!

 

Du skriver: ”Att vegetabiliskt aminoryreprofil skulle vara 1/5 – 1/10 del av animaliskt är inkorrekt.” Det gäller den totala aminosyraprofilen. Men jag talar om de omkring 10 enskilda essentiella aminosyrorna. Om en essentiell aminosyra bara finns i 10-20 % i en vegetabilie så krävs 5-10 gånger mer av det vegetabiliska proteinet jämfört med det animaliska proteinet så måste man äta 5-10 gånger mer av den proteinkällan, annars får man essentiell aminosyrabrist. Kroppen kan slakta litet av sina egna muskler för att få tillräckligt med essentiella aminosyror men det går inte hur länge som helst.

 

Självfallet har en normalt fungerande kropp normala och tillräckliga nivåer av kolesterol. Men fungerar kroppen inte normalt så trasslar även kolesterolfunktionen. Det värsta exemplet är väl de personer som står på kolesterolsänkande statiner. De får en onormalt fungerande kropp med kolesterolbrist och därav följande demensutveckling, muskelvärk, erektil dysfunktion, hjärtsvikt och sockersjuka. Växter saknar kolesterol men har växternas motsvarighet, steroler, som stör kroppens kolesterolfunktion och kolesterolproduktion

 

Ska du nu äta kolhydrater så kan man inte basera dagsbehovet av energi på mer än 100 g kolhydrater per dag, annars riskerar du att överbelasta kroppens hantering av kolhydrater.

 

Så då kan du äta max 1,7 hg havregryn eller 10 hg jordnötter (dock värdelöst för jordnötsallergiker) eller 5,5 hg sojabönor (men du får i dig på tok för mycket fytoöstrogener, hormonstörande ämne, och energi) eller 2 hg gula ärtor (gasgenererande) per dag. Men då slipper du äta andra källor för kolhydrater.

 

För att täcka energibehovet måste du då äta 1 410 kcal extra utöver havregrynen, högst 3,4 hg jordnötter, högst 5,5 hg sojabönor och 1 400 kcal extra utöver de gula ärtorna.

 

Personer med metabola sjukdomar kan inte äta kolhydrater över huvud taget. Så det blir ingen favör annat än de av dig körsbärplockade litet (i fler bemärkelser) torra förslagen.

 

Kor är metansänkor! Läs här så slipper jag skriva så mycket.

http://newsvoice.se/2015/03/14/replik-fjorton-forskare-saknar-kunskap-om-notkott-och-flygresor/

 

Att jaga djur är mest ekonomiskt. Se på kor som äter i stort sett dygnet runt. Jämför med lejon där honorna någon gång i veckan lägger fram ett nytt byte för hanarna som ligger och vilar sig hela veckan. Att klättra i träd har en hög skaderisk så vegetarisk mat är inte ofarligt.

 

Människans föda har ändrats de senaste 10 000 åren och med  en katastrofal förändring från 1977 då McGovernkommitténs arbetsmarknadsjournalist och vegan Nick Mottern totade ihop den nuvarande kostråden. Vetenskapen protesterade men med politiker av det rätta virket fick forskarna underordna sig de ekonomiska ramarna. Se gärna videon ”Big Fat Lies” på youtube www.youtube.com/watch?v=v8WA5wcaHp4

Det är väl värda de 2:34 minuter det tar att se.

 

Du skriver ”Åt de 200-300 gram fett om dagen men bara 1 gram protein per kg?”

Du kan inte jämföra 1 g protein/kg med 200-300 g fett, de har olika sorter och måste få en gemensam nämnare. Här blir svaret att man visst åt 200-300 g fett och minst 200 g animalisk föda per dag eftersom 70 g protein finns i 210 g animalisk föda. Beskrivet redan av Linné 1732.

Jag föredrar att äta upp till ett halvkilo mat per dag i stället för att äta tiotals kilo grönsaker per dag.

 

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor


Tack Daniel animalisk mat är bättre

Tack Daniel för en lång kommentar som kan läsas här :
http://kostkunskap.blogg.se/2016/march/det-har-inte-bara-dumt-det-ar-fullkomligt-vansinnigt.html

Andra kommentaren nedanför blogginlägget
 

På grund av kommentarslängden så blev det ett eget inlägg för att söka besvara Daniels alla frågor.

 

Det går inte att jämföra vegetabiliskt protein med animaliskt protein.

De essentiella aminosyrorna finns hos växtprotein i storleksordningen 1/5-1/10 av vad motsvarande mängd animaliskt protein innehåller. Så växterna kan inte täcka behovet av essentiella aminosyror. Kor äter ganska mycket protein per dag då gräs innehåller omkring 15 g/100 g TS. Och de är anpassade att äta gräs vilket vi inte är och kor har därför litet andra essentiella aminosyror än människan. Men köttet innehåller alla de för människan essentiella aminosyrorna.

 

Animaliskt fett innehåller knappt 50 % mättat fett knappt 50 % enkelomättat fett och resten fleromättat fett. Animaliskt fett ändrar inte kolesterolmängden i blodet eller kroppen och kolesterol är livsviktigt för att kroppen ska fungera. Kolesterolbrist ger sockersjuka, minnessvårigheter, muskelvärk med mera. Att kolesterol skulle orsaka hjärtsjukdom är en av läkemedelsbolagen välunderhållen och ekonomiskt lönande myt. Men det är bevisat att omega-6-rika oljor som solros-, majs-, tistelolja är cancerframkallande och inflammationsdrivande.

 

Orsaken till sockersjuka är extrem överbelastning av kroppen med socker=kolhydrater. Jag har omkring 2,5 g glukos i min hela blodvolym, har jag mer än 25 g glukos i blodet så dör jag av akut glukosförgiftning. Sen vill Livsmedelsverket att jag ska äta 480 g glukos per dag, 200 gånger mer än jag har i mitt blod.

 

Att WHO vill att man bara ska äta 3-5 hg kött i vecken beror på att ”experterna” sitter på fler än en stol, det finns många stolar utplacerade av livs- och läkemedelsindustrin. Och när man anger rött kött så innebär det en hamburgare med strips och läsk där köttet bara är en bråkdel av allt det andra. Det visar på den seriositet som ”experterna” lägger ned i frågan. Cancer och sockersjuka orsakas fortfarande av kraftig överdosering av socker och vegetabila omega-6

 

Räkna på vad grönsaker kostar per 100 kcal och jämför med animalisk mat. Vad kostar vitkål/100 kcal? Vad kostar vispgrädde per 100 kcal?

 

Senast kända priser är

vitkål 9,90 SEK/kg, 123 kcal/100g = 3,3 SEK/100 kcal,

vispgrädde 35 SEK/L, 3 750 kcal/L =0,93 SEK/100 kcal.

 

Den jämförelsen utfaller bara till animaliematens fördel.

 

Grönsaksodling kräver fossilt bränsle, konstgödsel, specialjord och växthus (allt ändliga resurser) medan kor kan gå på skogen och förse sig med tillräckligt med mat samtidigt som de är självgående ekologiska automatgödslare. Så ur kretsloppssynpunkt och näringssynpunkt är animalisk föda långt överlägsen grönsaksodling.

 

De långsiktiga konsekvenserna av att äta en LCHF-kost är att man blir friskare, orkar mer och slipper kandera kroppen med socker. Vilket redan Linné påpekade 1732.

 

Vänligen

Björn Hammarskjöld 
Assisterande professor 
F.d.överläkare i pediatrik 
Filosofie licentiat i biokemi


Vi kan bli bäst på sockersjuka!

Vi har en ekonomisk problematik i Landstinget Dalarna. Sjukvården gör av med ett par hundra miljoner mer än de 5 000 miljoner man har i budget. Man har så gjort i ett större antal år utan att det lett till konsekvenser för ledningen av sjukvården. 
 
Landstinsstyrelsens ordförande Inga-Lill Persson skrev en debattartikel i Dalademokraten 2015-11-07 är hon retoriskt frågade  "Är Landstinget Dalarna verkligen sämst i Sverige?"
 
Svaret är givetvis ja med tanke på att landstingsstyrelsen är driftsstyrelse för landstingets verksamhet inklusive sjukvården. Ordförande Inga-Lill Persson är ytterst ansvarig för att även sjukvården håller sin budget.
 
Sedan kommer det intressanta.

Ordförande  Ingalill Persson hävdar i sin artikel att
"--vi har Sveriges bästa resultat vad gäller barndiabetes."

Det är bara att gå till den senaste rapporten från Nationellt register för barn- och ungdomsdiabetes för att finna att Ingalill synes vara felinformerad.

Här finner man snabbt att Falun som bäst ligger på åttonde plats av 42 (medianvärdet av HbA1c) och på 28:e plats av 42 i två områden (Medelvärde HbA1c och Årsmedelvärde HbA1c) i de fem områden där data ges för individuella sjukhus. De övriga är tionde plats (HbA1c <57 mmol/mol) och elfte plats (HbA1c <52 mmol/mol).

I genomsnitt hamnar Falun på sjuttonde plats bland alla 42 olika barnkliniker.

Vill Landstinget Dalarna verkligen bli bäst i landet på att behandla barn (och vuxna) med sockersjuka typ 1 så är det enkelt när man har grundläggande kunskaper i fysiologi, biokemi och hormonlära.

För att uppnå målet för HbA1c mindre än 50 mmol/mol bör patienter med sockersjuka typ 1 ha en kontinuerlig glukosmätare (CGM) och en insulinpump. Då kan den enskilda patienten snabbt lära sig vilken mat som ökar P-glukos så att personen låter bli att äta det som höjer P-glukos. Då kan man minska mängden tillfört insulin till minsta möjliga nivå.

Denna kunskap är millenniegammal samtidigt som modern vetenskap har visat samma sak.

Upp till 40 procent av patienter med sockersjuka typ 1 har kvar en egen insulinproduktion i upp till 40 år efter diagnos, visserligen liten men den kan vara tillräcklig. Dessa patienter kan slippa sina symtom på sockersjuka och även sitt insulin.

Men det förutsätter att man äter den goda mat som rekommenderades patienter med sockersjuka fram till 1923 och som även Carl von Linné beskrev redan 1732.

Hemligheten är att man låter bli att äta kolhydrater som består av eller kan brytas ned till P-glukoshöjande glukos.

Så det är bara att gå hem och testa med CGM och insulinpump. 

Så länge P-glukos ligger mellan 3 och 6 mmol/L är det bra, då behövs inget tillfört insulin eller socker. 

Stiger P-glukos över 10 mmol/L bör man låta insulinpumpen ge ½ E insulin för att normalisera P-glukos hos vuxen, för barn mindre. Sedan får man vänta för att se vad som händer.

Stiger P-glukos ytterligare inom en halvtimme bör man ge ytterligare ½ E insulin för att normalisera P-glukos hos vuxen, för barn mindre. Sedan får man vänta för att se vad som händer.

Om P-glukos sjunker under 3 mmol/L kan man ge 1 gram glukos (mindre hos barn). Sedan får man vänta för att se vad som händer.

När P-glukos har stabiliserats inom några dagar bör man sedan summera mängden insulin över dygnet för att se hur stor mängden basalinsulin individen egentligen behöver.

Hypoglykemi (för lågt P-glukos) tyder enbart på överdos av insulin. Så låt bli att ge insulin i onödan, det kräver bara mer glukos.

Hyperglykemi (för högt P-glukos) tyder enbart på överdos av glukos. Så låt bli att äta kolhydrater i onödan, det kräver bara mer insulin.

Testa för att se om just du med sockersjuka typ 1, du kan slippa både symtom på sockersjuka och insulin. Både du och Landstinget sparar pengar.

Men detta vågar inte sjukvården göra. Patienten skulle då inte behöva sjukvården längre och personalen blir arbetslös.

Björn Hammarskjöld

Assisterande professor i pediatrik
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi


Nygammal behandling av sockersjuka

Behandlingen av sockersjuka för hundra år sedan hade då millenniegammal erfarenhet. De gamla egyptierna för 4 000 år sedan visste hur man behandlade patienter med sockersjuka. Även de gamla grekerna som Hippokrates visste, ”Låt maten vara din medicin.” 

Den som drabbades av sockersjuka hade oftast sockersjuka typ 1. Den enda behandling som då fanns var en kost som beskrevs så här 1921 av Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona och Flottans högste medicinske sakkunnige.


"Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt rimligt tvivel, att alla sjukdomssymptom försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att istället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.

Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga mängden kol i form av fett. 

Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka."



Doktor Lagerholm rekommenderade mat som stekt fett fläsk med gräddstuvad vitkål. Och så länge patienten åt tillräckligt med fett och tillräckligt lite kolhydrater så hade individen små eller inga symtom på sin sockersjuka. Och, som Lagerholm påpekade, man hade då mer än hundraårig erfarenhet av behandlingen. 

Detta berodde på att en del patienter med sockersjuka typ 1 hade (och har även nuförtiden) en liten kvarvarande insulinproduktion. Om patienten då fick en kost med endast litet eller inga kolhydrater så kunde patienten med sockersjuka typ 1 överleva och må bra. Men alla med sockersjuka typ 1 har inte någon insulinproduktion, före insulinets upptäckt 1922 dog dessa personer oavsett kost. 

Idag har vi kunskap om att ge insulin till patienter med sockersjuka typ 1.

 

Om man äter en lågkolhydratkost minimerar man mängden insulin samtidigt som man genom att äta mer fett och oförändrat med protein minskar blodsockersvängningarna. 

Detta synes bara vara positivt för alla, inte bara för patienter med sockersjuka. 

Sedan kan man fundera på varför barn med sockersjuka rekommenderas att ägna sig åt kolhydraträkning för att beräkna sitt insulinbehov. Det verkar som om man inser att de kolhydrater man äter orsakar en P-glukosstegring som kräver en motsvarande beräkningsbar insulindos som måste injiceras.

Men då måste man också kunna dra slutsatsen att om man minimerar mängden kolhydrater man äter kan man minimera mängden insulin. Om man helt låter bli att äta kolhydrater behövs bara mängden basalinsulin hos patienter med sockersjuka typ 1. Måltidsinsulin blir helt onödigt.


Om man som patient med sockersjuka kan minska mängden insulin genom att minska mängden intagna kolhydrater kan man också minska glukossvängningar i blodet och minska glukoens giftighet och dödliga effekter. Om man har mer än 15-25 g glukos i blodet hos en 70 kg person så är det en dödlig mängd glukos och ett välkänt faktum. Mer än 15-25 g glukos i blodet motsvarar en P-glukosnivå på mer än 30-50 mmol/L.

Om en 70 kg person med P-glukos om 5 mmol/L snabbt får i sig 5 g glukos (16,7 mL 30% glukos intravenöst) stiger P-glukos från 5 till 15 mmol/L. Sedan vill Livsmedelsverket att en man (även om man har sockersjuka) ska äta 480 g glukos om dagen. Det motsvarar en mer än tjugofaldigt dödlig mängd glukos om dagen.

Nu har det kommit en artikel om lågkolhydratkost vid sockersjuka.

Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base

Kolhydratbegränsning som första åtgärd vid behandling av sockersjuka. Kritisk översikt och bevisgrund

Richard David Feinman, PhD∗ med 25 medförfattare, bland annat tre svenska författare, Jørgen Vesti Nielsen, Annika Dahlqvist och Ralf Sundberg.


http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/fulltext

I början av artikeln står följande [1] (översatt av förf):

”Vid slutet av vår kliniska arbetsdag går vi hem med tankarna: “De kliniska förbättringarna är så stora och uppenbara att man undrar vad det är andra läkare inte förstår?”

Kolhydratbegränsning förstås mycket lätt av patienter eftersom kolhydrater i kosten höjer blodglukos, och eftersom sockersjuka är definierad av högt blodglukos, förstår man varför det är bra att minska kolhydraterna i kosten. Genom att minska kolhydraterna i kosten har patienter kunnat minska sin insulindos med upp till 150 E per dag på åtta dagar med klara förbättringar av sin glukoskontroll – till och med uppnått normalisering av glykemiska blodvärden.”

Eric Westman, MD

Så nu är det färdigdiskuterat. Patienter med sockersjuka tål inte att äta socker.

De 26 författarna har kommit till följande slutsatser

”Vi visar viktiga bevis att en lågkolhydratkost som första åtgärd i behandlingen av sockersjuka

  • En lågkolhydratkost minskar med stor säkerhet ett förhöjt blodglukos, det främsta symtomet på sockersjuka
  • Normaliseringen av blodglukosnivån kräver inte viktnedgång med det finns ingen bättre metod för viktnedgång
  • Kolhydratbegränsad kost minskar eller eliminerar läkemedelsbehandling
  • Biverkningarna är minimala jämfört med vad man ser vid intensiv läkemedelsbehandling”.

 

A.     Hyperglykemi är den mest framträdande egenskapen hos patienter med sockersjuka. Kolhydratrestriktion i kosten har den största effekten för att normalisera blodglukosnivån  

B.     Under epidemierna av sockersjuka och övervikt har ökningen av kaloriintaget nästan enbart berott  på ökad mängd kolhydrater.

C.     Fördelarna med kolhydratrestriktion I kosten kräver inte viktnedgång 

D.     Även om viktnedgång inte krävs för att få normala blodglukosnivåer finns inget batter än kolhydratbegränsning för att minska i vikt

E.      Att hålla sig till en lågkolhydratkost hos personer med sockersjuka typ 2 är minst lika bra som varje annan kost och är vanligtvis signifikant bättre.

F.      Att ersätta kolhydrater med protein är valigtvis av godo  

G.     Totalmängden fett och mättat fett saknar korrelation med hjärt- och kärlsjukdom 

H.     Mättade fetter I plasma styrs av kolhydrater I kosten inte av fetter I kosten  

I.        Den bästa förutsägelsen för kapillär- och i mindre grad makrokärlkomplikationer för patienter med sockersjuka typ 2 är att hålla HbA1c 

J.       Kolhydratbegränsning av kosten är det effektivaste sättet (undantag svält) för att minska triglycerider och ökar HDL 

K.    Patienter med sockersjuka typ 2 som äter en kolhydratbegränsad kost minskar och kan till och med sluta med mediciner. Människor med sockersjuka typ 1 behöver vanligtvis mindre mängd insulin

L.      Intensiv blodglukosminskning med hjälp av en kolhydratreducerad kost har inga biverkningar jämfört med biverkningarna vid intensiv läkemedelsbehandling  

 

 

Gör som man gjorde före 1977, en lågkolhydratkost minskar behovet av insulin och andra läkemedel. 

Då har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när läkemedelsfundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten, alla under mantrat ”Ät mera socker, det finns insulin!”

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik 
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition

Sekreterare i DiOS



[1] “At the end of our clinic day, we go home thinking, ‘The clinical improvements are so large and obvious, why don't other doctors understand?’ Carbohydrate restriction is easily grasped by patients: because carbohydrates in the diet raise the blood glucose, and as diabetes is defined by high blood glucose, it makes sense to lower the carbohydrate in the diet. By reducing the carbohydrate in the diet, we have been able to taper patients off as much as 150 units of insulin per day in eight days, with marked improvement in glycemic control – even normalization of glycemic parameters.” 
— Eric Westman, MD, MHS [1]. 


Varningstext Livsmedelsverket

Brev till Livsmedelsverket 2014-11-18

Hej Livsmedelsverket!


Det är kul att läsa vad som står i EUs papper
http://europa.eu/legislation_summaries/consumers/product_labelling_and_packaging/l21306_sv.htm
Där står bland annat
Hälsopåståenden är underställda särskilda krav. Märkningen, presentationen eller reklamen där de framförs måste innehålla följande uppgifter:
1. en uppmaning om vikten av en varierad kost och hälsosam livsstil;
2. den mängd livsmedel och det konsumtionsmönster som krävs för att få den gynnsamma effekten;
3. en uppmaning till de personer som bör undvika ämnet;
4. varning om vilka hälsorisker en överdriven konsumtion innebär.

Kul att det ska finnas en varning om vilka hälsorisker en överdriven konsumtion innebär.
Alla vet att ett P-glukos på mer än 30-50 mmol/L är en dödlig koncentration av glukos i blodet.
Det motsvarar att om man har mer än 15-25 g glukos i blodet är det en dödlig mängd glukos i blodet hos en 70 kg människa. Om man injicerar 5 g glukos direkt i blodet hos en 70 kg människa stiger P-glukos från normala 5 mmol/L till 15 mmol/L.
Livsmedelsverket rekommenderar att jag som man ska äta 480 g kolhydrater=glukos per dag. De flesta kolhydratkällor innehåller mestadels glukos eller glukospolymerer (oftast stärkelse) som snabbt kan brytas ned till monosackarider som glukos.
Med tanke på att Livsmedelsverket vill att jag ska äta en mer än 20-falt dödlig dos av glukos per dag måste denna rekommendation helt klart betraktas som överdriven konsumtion av kolhydrater.

Här kommer två frågor:
1. Varför saknar Livsmedelsverket krav på "3. en uppmaning till de personer som bör undvika ämnet;" då det gäller kolhydratinnehållande mat? Jag tänker då i första hand på personer med sockersjuka och fetma. Dessa måste äta betydligt mindre än 100 g kolhydrater per dag för att överleva och till och med må bra. Har man en kolhydratintolerans måste man låta bli att äta kolhydrater på samma sätt som en person med laktosintolerans låter bli att äta laktos eller en person med jordnötsallergi låter bli att äta jordnötter.

2. Varför saknar Livsmedelsverket krav på en "4. varning om vilka hälsorisker en överdriven konsumtion innebär" av kolhydrat kan orsaka i form av fetma, sockersjuka och död? Det är klart bevisat och
känt sedan de gamla egyptiernas tid 2 500 år FK att den som äter kolhydrater går upp i vikt och blir sjuk. Likaså påpekade Hippokrates samma sak för 2 400 år sedan, liksom Carl von Linné 1732 [1], Brillat-Savarin i Frankrike 1825 [2], William Banting i England 1865 [3], Julius Lagerholm i Sverige 1921, Gary Taubes i USA 2007 [4], Jörgen Vesti Nielsen i Sverige 2008 [5], Richard Feinman tillsammans med 25 andra vetenskapsmän 2014 [6].


Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) fann i sin rapport 2010 Mat vid diabetes att det helt saknades vetenskap bakom Livsmedelsverkets kostråd.


Båda dessa tvenne frågor ska vara tvinganden måsten enligt EU. Men jag saknar att livsmedel rika på kolhydrater är märkta i enlighet med EU-reglementet.

Jag begär svar på mina två frågor 1. och 2. senast 2014-11-21 i enlighet med 1, 3, 4, 6, 7, 10, 15, 16, 17 och 20 §§ förvaltningslagen. Jag förutsätter att Livsmedelsverket kommer att följa 1 kapitlet 9 § Regeringsformen.
Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande Professor i pediatrik
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition
 
Referenser:

[1][1] C v Linné, Lappländska resa 1732

[1][2] Brillat-Savarin Le Physiologie du Gout 1825

[1][3] Banting A Letter on Corpulence 1865

[1][4] G Taubes Good Calories, Bad Calories Knopff, N.Y., N.Y. 2007

[1][5] J Vesti Nielsen Low-carbohydrate diet in type 2 diabetes: stable improvement of bodyweight and glycemic control during 44 months follow-up http://www.nutritionandmetabolism.com/content/5/1/14

[1][6] Feinman RD, Pogozelski WK, Astrup A, Bernstein RK, Fine EJ, Westman

EC, Accurso A, Frasetto L, McFarlane S, Nielsen JV, Krarup T, Gower BA, Saslow L, Roth KS, Vernon MC, Volek JS, Wilshire GB, Dahlqvist A, Sundberg R, Childers A, Morrison K, Manninen AH, Dashti H, Wood RJ, Wortman J, Worm N, Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base, Nutrition (2014), doi: 10.1016/j.nut.2014.06.011

 
 

Brev till Brödinstitutet med flera

Brev till Brödinstitutet som skrivit ett pressmeddelande om bröd till äldre

http://www.mynewsdesk.com/se/brodinstitutet/pressreleases/minska-undernaering-i-aeldreomsorgen-med-naeringsrikt-broed-1037379   

Hej Catarina Bennetoft, Brödinstitutet, Liza Rosén, Stig Orustfjord, Livsmedelsverket, Ola Björeus Narverud

Jag tackar för Brödinstitutets pressmeddelande av 2014-08-11.

Syftet med meddelandet är bra, våra äldre svälter vanligtvis på äldreboendet. Detta är uppmärksammat av Socialstyrelsen redan före år 2000 men tyvärr saknar Socialstyrelsens rekommendationer från den tiden och dess senare upplagor handfasta åtgärder som skulle säkerställa att de äldre får tillräckligt med mat.

Fortfarande 14 år efter Socialstyrelsens råd så får de äldre på boenden svältusla 1 650 kcal/dag inklusive smörgåsar.

Men att ge de äldre smörgåsar i stället för riktig mat är oförskämt mot de äldre! Det är dessa våra äldre som byggt upp vårt samhälle till vad vi har idag och som belöning får de en ren svältkost. Livsmedelsverket rekommenderar att kvinnor ska ha omkring 2 500 kcal/dag och män 3 200 kcal/dag. Sedan levererar älderboendet färdiglagad, smaklös mat med 350-400 kcal per lunch eller middag. Det motsvarar endast 31 % av vad en man ska ha till lunch eller middag enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. 1 650 kcal per dag (synes vara normen bland boenden, även över minst 15 års tid) motsvarar 2/3 eller hälften av Livsmedelsverkets rekommendationer.

Ni skriver i pressmeddelandet följande:

     ”Stig Orustfjord, Generaldirektör på Livsmedelsverket, menar att verket måste följa med i tiden och bistå med rätt kunskap:

     – Vi ska använda de nordiska rekommendationerna som utgångspunkt och belysa dem ur ett bredare perspektiv. ”

Det vore ljuvligt om Livsmedelsverket och äldreboenden följer Orustfjords ord att ”[Livsmedels]verket måste följa med i tiden och bistå med rätt kunskap

Men att använda Nordiska näringsrekommendationerna som utgångspunkt har visats vara helt fel med kolhydratmängder långt överstigande 100 g per dag och högst 10 E% mättat fett.

NNR5 rekommenderar 50-60 E% kolhydrater vilket motsvarar 375-480 g kolhydrater per dag. Man måste också betänka att många äldre inte tål att äta kolhydrater, de ökar i vikt och kräver större doser insulin och andra läkemedel ju mer kolhydrater de äter. Patienter med sockersjuka ska enligt gamla tiders såväl som senaste kunskap [1], [2] äta högst 10-100 g kolhydrater = socker per dag, beroende på hur mycket de tål utan att få ett högre blodglukos.

För att ersätta energiförlusten från minskade kolhydrater ökar man därför mängden animaliskt fett i kosten med oförändrad proteinmängd. Personerna som äter denna kolhydratreducerade kost brukar vinna mycket i hälsa och välmående. Kosten är beskriven redan 1732 av vår främste vetenskapsman Carl von Linné i hans Lappländska resa och brukar på senare tid kallas för LCHF.

Det viktiga för de äldre är att kosten har en tillräcklig energitäthet om minst 3 kcal/g mat, annars orkar och hinner de inte äta upp maten. Livsmedelsverkets normalkost innehåller omkring 1 kcal/g mat vilket innebär att en man ska äta en tredjedels hink mat om dagen (3 200 g eller 3 200 mL eller 3,2 L(iter) mat).

 

***************************************************************

  Vidare skriver man *

     ”Kort näringsfakta om bröd

     Energikälla. Bröd är rikt på kolhydrater som är hjärnans viktigaste bränsle. För våra äldre är ett stort energiintag livsnödvändigt. ”

Detta påstående är fel.
Kolhydrater är synnerligen giftigt och mer än 25 g i blodet hos en 70 kg person är en dödlig mängd glukos. Hjärnan använder själv inget glukos som primärt bränsle. Detta beror på att alla celler i hjärnan har mitokondrier, energifabriker. Mitokondriernas enda bränsle är acetylcoenzym A (AcCoA) som levererar ättiksyra till mitokondriernas citronsyracykel. Då glukosnivån i blodet är normal (3-6 mmol/L) så använder hjärnan AcCoA från fett som bränsle tillsammans med syre (aerob förbränning). Men så länge det finns överskott på glukos hjälper hjärnan till att avgifta glukos i kroppen genom bryta ned glukos till AcCoA som sedan skickas till mitokondrierna.

Röda blodkroppar (RBC) saknar mitokondrier och måste därför använda en alternativ energikälla utan att använda syre. Det som finns är glukos som utan syre (anaerobt) bryts ned en för RBC speciell väg till mjölksyra. Annars skulle röda blodkropparna nalla av det syre som transporteras av RBC. Men det går åt 19 gram glukos för att ge lika mycket energi till röda blodkroppscellen som till en hjärncell som bryter ned 1 gram glukos via citronsyracykeln.

Allt detta står att finna i närmaste bok i fysiologi, biokemi.

Så våra äldre ska äta en energität kost baserat på animaliskt fett som innehåller 9 kcal/g fett medan bröd innehåller endast 2,5 kcal/g bröd. Så det behövs bara omkring 200-300 g fett per dag för att en äldre ska må bra, få tillräckligt med energi, vitaminer och mineraler fås via animaliska proteinkällor och en avpassad grönsaksmängd.

För att uppnå motsvarande mäng energi med bröd måste man äta 700-1 000 g bröd om dagen men då får man i sig 300-450 gram kolhydrater per dag vilket är en kropsskadlig dos glukos, långt över 100 g som visats att de flesta klarar att äta.

     ”Fett. Bröd har ofta rapsolja som fettråvara. Rapsolja innehåller en hög andel enkelomättat och fleromättat fett som ur hälsosynpunkt är att föredra.

Detta påstående är fel.
Animaliskt fett, som människan också består av, är perfekt anpassat till däggdjur. Har en korrekt smälttemperatur och en korrekt fettsyrasammansättning, samma som vi själva har. Fleromättade fettsyror av vegetabilisk typ innehåller oftast för mycket inflammationsdrivande och cancerframkallande [3] omega-6-fettsyror och ska därför minimeras i kosten.

     ”Järn. Bröd är en god källa till järn för de som har svårt att få i sig tillräckligt. Järn är ett mineral som är viktigt för inlärning och minne. En skiva grovt bröd ger lika mycket järn som en portion broccoli.”

Detta påstående är rätt.

    ”Fiber. Bröd är en viktig källa till det dagliga fibertintaget då det kan vara svårt att få de gamla att få i sig tillräckligt med grönsaker för att hålla magen igång och även motverka hjärt- och kärlsjukdomar.Fibrer i bröd ger också mättnadskänsla och underlättar kroppens blodsockerreglering. Många äldre lyckas inte få i sig tillräcklig mängd fibrer per dag.”

Detta påstående är fel.
Fibrer (framför allt hårda fibrer från spannmål) ger skavsår på tarmslemhinnan och ÖKAR risken för tjocktarmscancer [4]. Därför ska man minska mängden fibrer i brödet och maten, grönsaker i måttlig mängd (mindre än 400 g/dag) går bättre eftersom grönsaksfibrer inte ger lika stora slipskador på tarmslemhinnan.

     ”Vattenlösliga vitaminer. Bröd bidrar med vattenlösliga vitaminer B1, B2, niacin, folat och vitamin E som bland annat är viktiga för nerver, muskler, hud, hår och tarmar. De hjälper också till med ämnes- och näringsomsättningen. ”

Detta påstående är fel.
Bröd innehåller 1/10-1/100 av B-vitaminer jämfört med lever. Bröd saknar helt vitamin B12. Det är alltså mycket viktigt att äta riktig mat i stället för kolhydratstinna smörgåsar.

Jag rekommenderar därför att Brödinstitutet drar tillbaka detta pressmeddelande eftersom det innehåller för mycket faktafel

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition
Ledamot i Nämnden för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun
Sekreterare i DiOS



[1] Lagerholm, J. Hemmets Läkarebok, Fröleen & comp, 1921

[2] Feinman et al, Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base.  http://dx.doi.org/10.1016/j.nut.2014.06.011

[3] Wirfält E, Mattisson I, Gullberg B, Johansson U, Olsson H, Berglund G. Postmenopausal breast cancer is associated with high intakes of omega6 fatty acids. Cancer Causes Control. 2002 Dec;13(10):883-93

[4] Wasan et al Fibre-supplemented food may damage your health. Lancet 1996; 348;319-320


Sockersjuka typ 1 och insulin och tillväxt

Jag fick en fråga om insulin till barn med sockersjuka typ 1.

 

Föräldrar till barn med typ 1, som fö verkar vara den grupp som är svårast att nå fram till, hävdar att deras barn måste äta mycket kh för att de ska växa ordentligt, insulin krävs för en normal tillväxt hävdar de. Det gör det kanske, om jag förstått rätt, men jag skulle vilja veta hur mkt insulin ett växande barn MÅSTE ha? Vi ettor behöver ju alltid en viss mängd även med lchf men är det ändå inte bättre ju mindre insulin man behöver även för barn? Som jag sagt förut så vänder jag mig till dig eftersom jag litar på dina svar. Skulle vilja kunna svara så bra som möjligt på vissa "attacker" från nämnda grupp. Jag brinner ju också för att försöka "rädda" så många unga som möjligt från mitt och andras öde när de blir äldre Svara gärna om och när du har tid i sommarvärmen

 

Svaret blir:

Det räcker med att se på ursprungsbefolkningar som samer, eskimåer, maassaier med flera. I och med att de normalt inte äter kolhydrater så räcker den normala mängden insulin man har/tar vid en lågkolhydratkost. Se på maassaierna, är de några små missbildade knattar? Nej, de är långa och ståtliga.  Att samer och eskimåer generellt sett är kortare beror på att de lever i ett kallare land och därför har en fördel av att vara litet mindre på grund av mindre värmeförluster vintertid.

 

Nyfödingar får inte stärkelse i bröstmjölken, de får en mycket speciell animalisk sockerart, laktos, som långsamt bryts ned till glukos och galaktos. Det blir inte speciellt stor P-glukosstegring av omkring 35-70 g laktos per dygn, beroende på barnets storlek. Det är 1,5-3 g laktos per timme varav hälften, 0,75-1,5 g är galaktos som över huvud taget inte påverkar vare sig glukosnivån eller insulinnivån. Kvar blir 0,75-1,5 g glukos per timme som insulin ska ta hand om. Då behövs inte mycket insulin heller och ändå växer barnen bra.

 

Jämför med läsk 50 cL som ger 53 g kolhydrater och en kraftig P-glukosstegring och därmed stort insulinpåslag tack vare kolsyran som öppnar nedre magmunnen så att läsken snabbare kommer ut i tunntarmen, kan bryta ned sackaros och ta upp både glukos och fruktos. Det blir ungefär 25 g glukos som tas upp på mindre än en timme. Hade en 70 kg person tagit upp det på en gång hade det varit en klart dödlig dos glukos.

Sedan tillkommer 25 g fruktos som omvandlas till 5-10 g fett på samma tid. En del av glukosen måste också omvandlas till ett par g fett.

 

När det sedan har gått 1 h så drabbas läskdrickaren av energi- och P-glukosfall.

 

Sammanfattningvis så växer ett barn med sockersjuka typ 1 normalt om barnet får omkring 0,5 g protein per kg kroppsvikt, högst 15 g kolhydrater per dygn och tillräckligt med fett i maten och sedan insulin i lågdos så att P-glukos ligger stabilt på 3-6 mmol/L.

 

Får man för mycket insulin tvingas man äta mer kolhydrater och får ett svängande P-glukos.

 

Kom ihåg att glukosmätarna bara mäter glukos i plasma. Laktos, galaktos och fruktos saknar vi mätare för. Så som alltid: ”Utan spaning ingen aning” som man sa på F11 (Flygvapnets spaningsflottilj under kalla kriget) i salig åminnelse.

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik, f.d. överläkare i pediatrik, filosofie licentiat i biokemi, sekreterare i Diabetesorganisationen i Sverige (DiOS)


Sockersjuka typ 1

Jag såg en film på youtube om sockersjuka typ 1.
https://www.youtube.com/watch?v=K2n9xptAGQw

Jag kunde inte låta bli att kommentera i kommentarsfältet under filmen.

Hur kan man tvinga barn med sockersjuka (de tål inte socker) att äta mer socker?
Uppenbarligen saknar läkare kunskap att fett är vårt främsta bränsle, inte socker.
Alla celler med mitokondrier (cellens energifabriker) drivs av ättiksyra (egentligen acetylcoenzym A eller AcCoA) tillsammans med syre i citronsyacykeln.
AcCoA får mitokondrien från i första hand fett, i andra hand protein och, om man äter kolhydrater=socker, måste kroppen ta hand om glukos i första hand eftersom socker är giftigt till skillnad från fett och protein.
Ökad mängd glukos i blodet gör att insulin frisätts som stänger av AcCoA från annat än glukos för nu måste allt överskott på glukos brännas bort för att man ska slippa dö i akut sockerförgiftning. En glukosmolekyl nedbrutet via citronsyracykeln med syre till koldioxid och vatten ger 38 energirika molekyler ATP.

Röda blodkroppar och cancerceller, som saknar fungerande mitokondrier, kräver glukos (socker) nedbrutet utan syre till mjölksyra och 2 energirika molekyler ATP.

Vi behöver inte äta en enda molekyl socker, levern gör den mängd socker som behövs för att försörja röda blodkropparna med energi. Den som väger 70 kg har normalt mellan 1,5 och 3 gram glukos i hela blodvolymen. Mer socker bör man inte ha i blodet, mer än 15-25 g glukos i blodet är en dödlig koncentration. Sedan rekommenderar Socialstyrelsen och Livsmedelsverket att en vuxen man ska äta en mer än tjugofalt dödlig dos om 480 g socker per dag.

Om man som sockersjuk minimerar socker=kolhydrater i kosten minimerar man mängden insulin som behövs, oavsett om det är egentillverkat eller fabrikstillverkat insulin.

Att sjukvården då serverar barn med sockersjuka kakor och saft som enda kost (såg i filmen bara detta runt barnen) måste betraktas som kvalificerad och överlagd barnmisshandel, barnen mår dåligt på grund av våldsamt svängande blodsocker och kräver många smärtsamma insulininjektioner för att minska blodsockret.

Sjukvården kunde mycket bättre för 40 år sedan, då fanns det sockerfattig kost till patienter med sockersjuka.

Hur tänker en endokrinolog?

Johnny Ludvigsson
Professor/överläkare, avd f Pediatrik, Universitetssjukhuset i Linköping, Ordf i Barndiabetesfonden, har skrivit:

"Under senare tid har det återigen blivit uppmärksammat, och lite på modet, att mer fett och protein minskar blodsockersvängningarna. Kortsiktigt ter sig detta värdefullt, framförallt för patienter med Typ 2 diabetes. Långsiktigt tar man risken att öka kärlskador och njurpåverkan, men detta kan synas mindre intressant för äldre personer som vinner tillfälligt stabilare blodsocker och lägre insulinbehov. För barn och ungdomar, och även vuxna med Typ 1 diabetes, där den egna insulinskretionen närmast har försvunnit, kan kolhydratfattig kost dock inte ersätta adekvat, tillräcklig insulinbehandling. Brist på insulin ökar inte bara risken för syrabildning (keto-acidos/diabeteskoma) utan leder till en mängd oönskade effekter på alltifrån tillväxt , pubertetsutveckling, immun/infektionsförsvar etc .Skulle någon till den grad vilseledas av skriverier om kolhydratfattig kost att vederbörande rentav kraftigt minskar insulindoserna kan detta bli direkt livsfarligt.
Med eller utan diabetes behöver människor, särskilt barn och ungdomar, en varierad kost som ger energi, byggstenar, vitaminer, mineraler. Den som drabbats av brist på insulin behöver ersätta insulinbristen, tyvärr med injektioner eller insulinpump, vilket underlättas om man följer blodsockret med regelbundna bestämningar av blodsockret, alternativt glukossensor. Har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när fundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten.”


Min kommentar till Ludvigsson.

Behandlingen av sockersjuka för hundra år sedan hade då millennieerfarenhet. Den som drabbades av sockersjuka hade oftast sockersjuka typ 1. Den enda behandling som då fanns var en kost som beskrevs så här 1921 av Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona och Flottans högste medicinske sakkunnige.

"Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt rimligt tvivel, att alla sjukdomssymptom försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att istället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.

Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga mängden kol i form av fett.

Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka."

Han rekommenderade mat som stekt fett fläsk med gräddstuvad vitkål. Och så länge patienten åt tillräckligt med fett och tillräckligt lite kolhydrater så hade individen små eller inga symtom på sin sockersjuka. Och, som Lagerholm påpekade, man hade då mer än hundraårig erfarenhet av behandlingen.

Detta berodde på att en del patienter med sockersjuka typ 1 hade (och har även nuförtiden) en liten kvarvarande insulinproduktion. Om patienten då fick en kost med endast litet eller inga kolhydrater så kunde patienten med sockersjuka typ 1 överleva och må bra. Men alla med sockersjuka typ 1 har inte någon insulinproduktion, före insulinets upptäckt 1922 dog dessa personer oavsett kost.

Idag har vi kunskap om att ge insulin till patienter med sockersjuka typ 1. Äter man en lågkolhydratkost minimerar man mängden insulin samtidigt som man, som Ludvigsson själv påpekar, ”att mer fett och protein minskar blodsockersvängningarna.”.

Detta synes bara vara positivt för alla, inte bara för patienter med sockersjuka.

Sedan kan man fundera på varför barn med sockersjuka ska ägna sig åt kolhydraträkning för att beräkna sitt insulinbehov. Det verkar som om man inser att intagna kolhydrater orsakar en P-glukosstegring som kräver en motsvarande beräkningsbar insulinstegring som måste injiceras.

Men då måste man, även professorer i endokrinologi, kunna dra slutsatsen att om man minimerar kolhydraterna kan man minimera mängden insulin.
Det är fortfarande att man som patient med sockersjuka kan minska mängden insulin genom att minska mängden intagna kolhydrater och därmed minska glukossvängningar i blodet och minska glukos giftighet och dödliga effekter. Mer än 15-25 g glukos i blodet hos en 70kg person är en dödlig dos glukos och ett välkänt faktum. Mer än 15-25 g glukos i blodet innebär en P-glukosnivå på mer än 30-50 mmol/L.

Om en 70 kg person med P-glukos om 5 mmol/L snabbt får i sig 5 g glukos (16,7 mL 30% glukos intravenöst) stiger P-glukos från 5 till 15 mmol/L. Sedan vill Livsmedelsverket att en man ska äta 480 g glukos om dagen. Det motsvarar en letal dos glukos ett tjugotal gånger om dagen.

Nu har det kommit en artikel om lågkolhydratkost vid sockersjuka.

http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/abstract

I begynnelsen av artikeln står följande:

“At the end of our clinic day, we go home thinking, ‘The clinical improvements are so large and obvious, why don't other doctors understand?’ Carbohydrate restriction is easily grasped by patients: because carbohydrates in the diet raise the blood glucose, and as diabetes is defined by high blood glucose, it makes sense to lower the carbohydrate in the diet. By reducing the carbohydrate in the diet, we have been able to taper patients off as much as 150 units of insulin per day in eight days, with marked improvement in glycemic control – even normalization of glycemic parameters.”
— Eric Westman, MD, MHS [1].

Så nu bör det vara färdigdiskuterat.

Gör som man gjorde före 1977, en lågkolhydratkost minskar behovet av insulin och andra läkemedel.

Då har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när läkemedelsfundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten, alla under mantrat ”Ät mera socker, det finns insulin!”

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition

Dagens Medicins Post EASD-konferens

EASD eller European Association for the Study of Diabetes hade sin årliga konferens i Barcelona sista veckan i september 2013.

 

Dagens medicin och Svensk förening för diabetologi (SFD) anordnade ett postseminarium (eftersnack) i Bonnierhuset den 9 oktober.

 

Det var ett femtiotal personer med på konferensen. Programmet finns här:

http://www.dagensmedicin.se/seminarier/postkonferens-easd-diabetes-2013/

 

Här kommer min utvärdering av konferensen. Utvärderingen är inskickad till Dagens Medicin.

 

Mona Landin-Olsson höll ett ganska fantasilöst föredrag om Typ 1-diabetes – prediktion och prevention.

 

Hon tog upp frågan om prediktion med genetiska tester. Tyvärr har dessa tester en dålig specificitet, man hittar inte de som riskerar att få diabetes typ 1.

 

Min kommentar blir att det är helt klart att genetiska tester inte kan fungera på grund av allmänt bristande kunskaper inom epigenetik. Det är ju epigenetiken som styr genetiken som styr kroppen.

 

Vidare framkom det aldrig att en lågkolhydratkost är den absolut bästa preventionen, visat sedan årtusenden tillbaka. Men det verkar vara så att våra endokrinologer synes vara helt renons på grundläggande kunskaper i fysiologi, biokemi och endokrinologi.

 

Nästa talare var Björn Eliasson: Nya diabetesläkemedel – en uppdatering

 

Detta inlägg kunde man nog ha sluppit, det var inget nytt utan i stort sett enbart läkemedelsreklam.

 

Magnus Löndahl: Diabetesnefropati - ny kunskap om prevention och behandling

 

Inte heller här fanns några nyheter. Det var i stort sett enbart läkemedelsreklam.

Men föredragshållaren verkade ha glömt den millenniegamla kunskapen om nutritionens betydelse vid neftopati.

 

Det är visat ganska nyligen att patienten bör rekommenderas en lågkolhydratkost med ökade mängder salter och vatten. Den gamla fysiologin, biokemin och endokrinologin visar helt klart att njurarna slipper kanderas av sockret och slipper arbeta så hårt med att återuppta salter och vatten om patienten äter en saltrik lågkolhydratkost.

 

Magnus Ekelund: Insulinbehandling - nya insikter

Åter inget nytt, i stort sett enbart läkemedelsreklam

Det är besynnerligt att man fortsätter att behandla patienter med sockersjuka på det sätt som aldrig har visats fungera.

 

Man tar inte till vara all denna nutritionskunskap som finns sedan millennier utan verkar mer eller mindre tvinga patienter med sockersjuka att äta mer socker för att öka medicinförbrukningen eller om det är tvärtom.

 

Det är som att rekommendera en patient med jordnötsallergi att äta mer jordnötter eftersom vi har tillgång till adrenalin och kortison för att rädda patienter med potentiellt dödlig jordnötsallergi.

 

Carl-Johan Östgren: Behandling av typ 2-diabetes - hur tar vi tillvara ny kunskap och forskning

 

Östgren redovisade bara nya läkemedel förutom att han drog några slutsatser från SBUs rapport Mat vid fetma.

 

Ö hänvisade till att Medelhafskosten stod sig men nämnde inte ett ord om att en lågkolhydratkost är bäst.

 

Medelhafskosten ingick i SBUs rapport från 2010 Mat vid diabetes där man påpekade att Livsmedelsverkets samtliga koster vilade på synnerligen bräcklig grund.

 

Med andra ord saknades helt vetenskap bakom kostråden. Livsmedelsverkets kostråd saknar utvärdering med avseende på långtidssäkerhet. Korttidssäkerheten (<36 år) visar dock på allvarliga komplikationer med ökande frekvens glutenintolerans, IBS, sockersjuka, övervikt för att bara nämna några diagnoser som ökat kraftigt efter 1977. Det är också symtomatiskt att SBU i sina rapporter aktivt synes underlåta att ta med grundläggande kunskaper inom fysiologi, biokemi, endokrinologi från tidigare än innevarande sekel. 

 

Däremot är en LCHF-kost utvärderad på lång sikt (beskriven vetenskapligt redan 1732) och med generationers erfarenhet i många kulturer. Både samer och eskimåer på traditionell LCHF-kost saknar i stort helt de västerländska sjukdomarna som sockersjuka och övervikt.

 

Sammanfattningsvis verkade detta post-EASD-seminarium vara fast i alla samma gamla hjulspår från senaste delen av förra seklet. Så egentligen var detta seminarium helt onödigt.

 

Det saknas visioner, kunskaper och utvecklingsmöjligheter för att utveckla metoder inom befintlig kunskap för att minska sockersjukeepidemin. Det är ett faktum att kunskapen alltid har funnits men den verkar finnas utanför akademierna.

 

Sedan frågar Dagens medicin:

Har du förslag på fler seminarier som du tycker att vi ska arrangera?

Så mina förslag blir givetvis:

  1. Det vore super om Dagens Medicin kunde arrangera symposier inom grundläggande fysiologi, biokemi och endokrinologi.

    Det synes finnas ett enormt kunskapsunderskott inom dessa discipliner inom inte bara sockersjukologin utan även inom kardiologi, nefrologi för att inte tala om nutritionsområdet.
  2. Ett fantastiskt område att belysa vore Svälten i vården

    Här finns massor att göra helt i enlighet med Socialstyrelsens önskemål sedan flera decennier.

    SoS har flera gånger funnit att patienterna svälter i vården och gett ut nya direktiv som sedan inte följs av vården.

 

Jag ställer gärna upp som expert

 

Vänligen

Björn Hammarskjöld

Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition (OSVN)

Filosofie licientiat i biokemi

F.d. överläkare i pediatrik

Sekreterare i DiOS


RSS 2.0