Koka soppa på en nubb

Jag har läst en artikel

Darshana Durup et al, A reverse J-shaped association between serum 25-hydroxyvitamin D and cardiovascular disease mortality – the CopD-study.  

The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism

DOI: http://dx.doi.org/10.1210/jc.2014-4551

 

Oj så mycket fel man kan göra i en respekterad medicinsk tidskrift.

 

Vitamin D3 är ett livsviktigt vitamin/hormon. Det finns mer än ett par tusen kemiska reaktioner som är beroende av vitamin D3.

 

Denna studie visar att endast 27 % uppnår gränsen för de klinisk kemiska laboratoriernas normalnivå av vitamin D3 om minst 75 nmol/L. Så 73 % har brist på vitamin D3 enligt studien om man använder klinkemlabbens referenser.

 

Endast 1,5 % av hela populationen har mer än den fysiologiska koncentrationen av vitamin D3 om minst 125 nmol/L. Det innebär att 98,5 % av de undersökta har en visad brist på vitamin D3. Se diagram nedan.

 

Den fysiologiska nedre gränsen är 125 nmol/L. Under den nivån skickar en ammande kvinna inget vitamin D3 med bröstmjölken till barnet. Under den nivån är paratyroideahormon förhöjt vilket tyder på dålig benhälsa. Kallas för Engelska sjukan hos barn där bentätheten blir för låg beroende på för litet kalcium i kroppen. Detta kalcium som tas upp i mag-tarmkanalen med hjälp av vitamin D3 som också hämtar tillbaka kalcium från utsöndringen i njurarna. Hos vuxna kallas samma sjukdom för benskörhet eller osteoporos.

 

Dessa siffror om brist på vitamin D3 som kommer fram i denna artikel verifieras av en studie över samtliga vitamin D3-prover som tagits på 30 275 individuella personer under 2013 vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. (Kallner, Estonius, En retrospektiv studie över beställningsmönster för mätning av D-vitamin. Klinisk biokemi i Norden 3, 2014 s 26-33 http://kbn.nfkk.org/kbn_2014_3/#26 )

 

Även i denna studie från KS visade det sig att medelvärdet låg på 50 nmol/L och mer än 80 % hade vitamin D3-nivåer under 75 nmol/L och uppskattningsvis omkring 1 % som hade mer än 125 nmol/L. Det finns ytterligare studier som visar samma sak.

 

När man se på förevarande studie finner man konstigheter under rubrikerna uppföljningstid och medelålder vid dödsfallet.

 

Uppföljningstiden (som definieras som tid mellan provtagning och död) ökade med ökande nivåer av vitamin D3. Ingen J-kurva där. Och uppföljningstiden är kort, bara mindre än tre år, för att kunna se några resultat. Är man omkring 50 år vid början av studien och dör vid omkring 80 har en uppföljningstid på 3 år inte mycken betydelse.

 

Medelåldern vid dödsfallet, omkring 80 år, ökade med ökade nivåer av vitamin D3. Ingen J-kurva där heller.

 

Bara dessa två faktorer visar att författarna synes sakna grundläggande kunskaper i statistik för att på ett otillbörligt sätt lyckas vinkla informationen.

 

Dessa två faktorer måsta kompenseras för på ett statistiskt korrekt sätt, annars blir resultaten som i detta fall helt missvisande. Men det ska en bra statistiker göra

 

Man förstår att författarna inte redovisar nivåerna över 125 nmol/L i lika täta steg om 25 nmol/L från 125 nmol/L upp till 250 nmol/L som är den övre normala gränsen för vitamin D3 enligt kemlabben. Det var för få personer för att över huvud taget göra statistik på.

 

Sammanfattningsvis så visar denna studie på klassiskt forskningsfusk samtidigt som den intressant nog bekräftar flera andra studier. Det är visat i ett flertal olika studier att nivåerna av vitamin D3 hos befolkningen ligger allvarligt lågt (omkring 50 nmol/L) och långt under det fysiologiska lägsta acceptabla nivån om minst 125 nmol/L. Se diagram nedan.

 

 

Att 98,5 % av befolkningen har nivåer av vitamin D3 under nivån för att en ammande kvinna ska kunna ge livsnödvändigt vitamin D3 till sitt ammade barn är ur folkhälsosynpunkt förskräckligt och oacceptabelt. Inte undra på att sjukdomar som benskörhet, sockersjuka och många andra sjukdomar, där en fysiologisk nivå av vitamin D3 krävs, ökar kraftigt. Benskörhet är det namn man gett barnsjukdomen engelska sjukan då samma sjuka drabbar vuxna.

 

Sedan är det så lätt att hjälpa befolkningen. Ge alla en lagom dos vitamin D3, förslagsvis 600 000 IE (15 000 µg) som engångsdos och sedan underhållsdos om minst
5 000 IE (125 µg) dagligen eller 50 000 IE (1 250 µg) var vecka. Se Cipriani C et al Effect of a Single Oral Dose of 600,000 IU of Cholecalciferol on Serum Calciotropic Hormones in Young Subjects with Vitamin D Deficiency: A Prospective Intervention Study. J Clin Endocrinol Metab. 2010 Jul 21. 

Livsmedelsverkets rekommendation för barn under två år är 10 µg eller 400 IE. Räknar man om den dosen som en nyföding får, 10µg till vad en vuxen bör äta.

 

En nyföding om 2,8 kg ska enligt Livsmedelsverket ha 10 µg/dag (400 IE) redan under första veckan efter födelsen.

 

Låt oss då räkna:

En nyföding väger 2,8 kg.  

400 IE/2,8 kg=143 IE/kg                  10 µ/2,8 kg =3,6 µg/kg

En vuxen väger omkring 70 kg 

143 IE/kg*70 kg=10 000 IE             3,6 µg/kg*70=250 µg

 

Vuxna bör ha 10 000 IE som motsvarar 250 µg om de ska få lika mycket vitamin D3 som en nyföding. Det finns flera studier som visar att 1 µg vitamin D3 på sikt ger en ökning av 1 nmol/L i blodet hos en vuxen.

Detta innebär att 125 µg (5 000 IE) på sikt ger en nivå om 125 nmol/L av vitamin D3

 

Björn Hammarskjöld

Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi.

 

Kommentar: Denna kurva visar på en kraftig snedhet i fördelningen.

Det är problematiskt ur folkhälsosynpunkt att 98,5 % av befolkningen har nivåer av vitamin D3 under den fysiologiska normalgränsen om 125 nmol/L. Att befolkningen visar sig ha ett medelvärde om 50 nmo/Lsom är förskräckligt lågt jämfört med den fysiologiska normalgränsen om 125 nmol/L

 

Källa:Modifierad efter Darshana Durup et al, A reverse J-shaped association between serum 25-hydroxyvitamin D and cardiovascular disease mortality – the CopD-study.

 


Nytt svar till Livsmedelsverket

 Det kom ett svar från Livsmedelsverket.

Generaldirektören låter bli att smutsa ned händerna och överlåter synbarligen jobbet till AK Lindroos.Så en kopia har gått till landsbygdsministern Bucht också.

AnnaKarin.Lindroos@slv.se skrev den 2015-03-12 16:12:

Hej,

 Tack för dina synpunkter. För en mer utförlig genomgång av det vetenskapliga underlaget om salt hänvisar jag till de nordiska näringsrekommendationerna 2012, sidan 515 och framåt.

http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/naringsrekommendationer/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf

Här kommer länken till artikeln som var lite svårt att hitta. http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=7516568&fileId=S1368980009991431

Med vänlig hälsning

Anna Karin Lindroos

Risk- och nyttovärderare/leg dietist, med dr
Avdelningen för undersökning och vetenskapligt stöd

Risk- och nyttovärderingsenheten

 

Så det blir ett nytt svar till Livsmedelsverket:

Hej generaldirektören Stig Orustfjord vid Livsmedelsverket!

Jag tackar återigen för Livsmedelsverkets svar nedan!

Jag förstår inte att Livsmedelsverket fortsätter att bryta mot diverse lagar inklusive grundlag.

Det är förskräckande att en svensk myndighet konsekvent synes bryta mol lag och grundlag.

Det är myndighetschefen som enligt 3 § Myndighetsförordning (2007:515) är ansvarig för att myndigheten följer lag.

Så här kommer ett nytt svar på Livsmedelsverkets lagbrytande svar.

Jag har läst den artikel som ni hänvisar till

http://journals.cambridge.org/download.php?file=%2FPHN%2FPHN13_05%2FS1368980009991431a.pdf&code=3ae761b3ce0803e34c8f885f98070afa

Abstract

Objective: To measure dietary salt intake in a Swedish population.

Design: A cross-sectional study with measured 24 h urinary excretion of Na and K

Författarna har redan i sammanfattningen angett att man vill

mäta mängden salt i maten hos den svenska befolkningen.

Sedan mäter man ett urval av unga män där man mäter dygnsmängden natrium och kalium i urinen.

Redan här visar det sig en diskrepans mellan vad man vill mäta och vad man mäter.

Författarna saknar uppenbarligen kunskap om att unga män har mer än urin som källa till saltutsöndring. Man har glömt både svett och avföring som förlustkällor för salter.

Denna studie saknar helt beräkningar av intag av salt. Det enda man har beräknat är mängden salt i urinen som uppgick till 11,5 g salt i genomsnitt per dygn. Men man har underlåtit att beräkna mängden salt i maten som personerna åt.

Det visade sig att de åt i genomsnitt 3 400 kcal/dag.

11,5 g salt på 3 400 kcal ger 0,34 % salt i maten vilket är en för låg siffra. Maten blir då helt smaklös. 79 unga män vägrar att äta en så smaklös mat.

Enligt Livsmedelsverkets och Finelis databaser innehåller vanlig mat minst 1 g salt per 100 g mat. Enligt Livsmedelsverkets och Finelis databaser innehåller vanlig mat omkring 1 kcal/g mat.

Då innehåller den mängd mat som försökspersonerna åt minst 32 gram salt per dag.

Utöver de uppgivna 11,5 g salt i urinen så har dessa unga män minst 1 g saltförlust via avföringen och bara den osynliga svettningen om en halvliter per dygn ger ytterligare 5 g salt i förlust som författarna underlåtit att räkna med. Unga män brukar röra på sig och svettas ytterligare minst en liter svett per dag.

Sammanlagt blir det 11,5+1+5+10 det vill säga mer än 27,5 g salt per dag som dessa 79 unga män måste ha ätit. Detta stämmer ganska bra med minst 32 g salt i maten.

Man skriver vidare:

Blood pressure is not significantly related to salt excretion in the present study. As high blood pressure is a disease generally starting in the third and fourth decades of life, it may not be surprising that there was no correlation between Na excretion and blood pressure in this relatively small study in young men. One may, however, speculate what will happen with blood pressure in the next decades if the high Na intake is maintained, as the kidneys’ ability to excrete excess Na is reduced with age(18,19)

Detta är alltså fria spekulationer i artikeln utan någon form av vetenskap eller kunskap bakom.

Till slut skriver man:

We have investigated the salt intake in a group of young men, using the 24 h urinary excretion of Na as the measure of salt intake. We also measured the excretion of K and calculated the total energy intake from the diet and Na intake from various foods.

Detta synes vara rena fria fantasier från författarnas sida, inget går att belägga med de data som anges.

Med andra ord; denna studie ger inte svar på den fråga som ställs och har uppenbara felaktigheter och saknade data.

Studien måste därför betraktas som en klassisk fuskstudie av personer med kända jäv gentemot livs- och läkemedelsindustrin.

Låt oss gå vidare till NNR5.

Det står på NNR5 sidan 529
http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/naringsrekommendationer/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf

Reasoning behind the recommendation

There is a progressive dose-response relationship between sodium intake and blood pressure. Results from both prospective cohort studies and randomised controlled trials generally show that sodium intake is positively associated with an increased risk of stroke and cardiovascular events and mortality among the general adult population. A precise lower threshold for intakes associated with health benefits is difficult to assess, but intakes of 4 g/d to 6 g/d for adults have been recommended internationally. Based on an overall evaluation of the available data, a limitation of the sodium intake to about 2.4 g/d – corresponding to 6 g salt (NaCl) – is feasible at the population level in the Nordic countries. Thus, the recommendation in NNR 2004 is maintained.

Även här saknas all form av korrekta data. Det saknas ett progressivt dos-svarsförhållande mellan natriumintag och blodtryck. Samtliga studier som man hänvisar till är skeva på grund av att man jämför ett lågt saltintag på mellan 6-9 g salt per dag med ett saltintag som är tre g lägre. Sedan mäter man blodtrycket efter upp till fyra veckor och finner en sänkning av blodtrycket med insignifikanta 1-5 mm Hg i blodtryck.

Samtliga studier saknar den tredje studiearmen som innehåller minst 30 g salt per dag att jämföra med de mindre mängderna salt.

Det något lägre blodtrycket vid lägre saltintag beror på att, trots minst trefaldig ökning av natriumåterupptagande och blodtryckshöjande hormonerna aldosteron, angiotensin och renin, så sjunker blodtrycket på grund av natriumbrist i blodet som kompenseras med lägre blodvolym som sänker blodtrycket och ökar natriumkoncentrationen marginellt i blodet. Vid mer än 30 g salt så är blodtrycket lägre än vid 6-9 g salt på grund av att det inte behövs så mycket blodtryckshöjande hormoner för att få tillbaka tillräckligt av utsöndrade 1-2 kg salt i primärurinen.

Klinkemlab inom sjukvården anger i många fall 150-300 mmol som utsöndrad mängd salt i urinen per dygn. Genom att multiplicera mmol med molekylmassan av salt om 58,3 så blir det 9-18 g salt i urinen per dag.

EFSA har explicit skrivit att det saknas data för att sätta en övre gräns för begränsning av saltintaget. Det saknas därför underlag för Livsmedelsverket att sätta upp en övre gräns för saltintag.

NNR5 synes ha underlåtit att läsa de remissvar om salt som kom in i tid till NNR5 under 2012.

Det visar sig att många av de ”mer än hundra experter” som NNR5 hade städslat hade kopplingar och bindningar till livs- och läkemedelsindustrin.

Med andra ord bryter Livsmedelsverket mot 1 kapitlet 9 § regeringsformen genom att hävda att NNR5 baserar sig på vetenskap.

Genom att hålla fast vid nuvarande kostråd, som helt underkändes av SBU:s rapport Mat vid diabetes från 2010, bryter Livsmedelsverket även här mot Patientsäkerhetslagen, Hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och även mot grundlagen.

Hur länge tänker Livsmedelsverket fortsätta att bryta mot lag?

Det finns ett utmärkt och tillika lagligt alternativ kvar för Livsmedelsverket.

Det är bara att följa Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Till detta kommer nu ett större antal vetenskapliga artiklar som visar att animaliskt fett alltid har varit ofarligt, att kolhydrater är giftiga hos friska i högre dos än 100 g/dag, hos metabolt sjuka är kolhydrattåligheten ner mot 0 g per dag.

Så det är bara att göra som man fick lära sig i det militära:

GÖR OM! GÖR RÄTT!

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi


Litet brev till Livsmedelsverket i januari 2015

 God fortsättning på det nya året!

 

Jag har en fråga till Livsmedelsverket.

 

Livsmedelsverket säger att det normala saltintaget hos den svenska befolkningen är mellan 10-12 g salt per dag.

Hur har man kommit fram till att det normala dagliga intaget av salt är 10-12 gram salt per dag?

 

Jag begär en fullständig och följbar redovisning och med hänvisning till bakomliggande relevant kunskap med tillhörande bakomliggande verifierbar och kontrollerbar vetenskaplig litteratur. Vänligen bifoga den litteratur som inte går att få fatt på via Internet.

 

Vänligen

Björn Hammarskjöld

 

 

Det blev långt om länge ett svar från Livsmedelsverket:

 

Noreply.Upplysningen@slv.se skrev den 2015-02-18 09:23:

Hej Björn!

 

Enligt Livsmedelsverkets senaste undersökning av svenskarnas matvanor, Riksmaten 2010-11, var saltintaget i genomsnitt 7 g/dag för kvinnor och 9 g/dag för män. Siffrorna omfattar inte salt tillsatt vid bordet. Flera undersökningar som andra har gjort, där man mätt dygnsurin, tyder på att saltintaget bland vuxna i Sverige ligger på mellan 8-12 gram per dag. Ett exempel är referensen nedan som visar att saltintaget ligger mellan 10-12 gram är:

 

Hulthén L, Aurell M, Klingberg S, Hallenberg E, Lorentzon M, Ohlsson C. Salt intake in young Swedish men. Public Health Nutr. 2010;13:601-5.

 

Vi har även gjort en så kallad spotanalys av urin från ett delurval av deltagarna i Riksmaten 2010-11. Lena Hulthen ansvarade för analyserna. Resultaten från dessa analyser är inte helt klara ännu, men de ser ut att ligga i nivå med referensen ovan.

 

Vänliga hälsningar

 

Anna Karin Lindroos

 

 

Så jag kunde inte låta bli att svara:

 

Björn Hammarskjöld skrev den 2015-02-19 13:00:

Hej Livsmedelsverket!

 

Tack för er tjänsteperson Anna Karin Lindroos svar!

 

Svaret uppfyller tyvärr inte mina krav på redovisning av vetenskapen bakom rekommendationen.

 

Riksmaten 2010-2011 saknar all form av vetenskap. Bara att svarsfrekvensen var inte ens 36 % talar för att studien aldrig skulle ha publicerats. Bortfallet är på tok för stort för att kvalificera för en statistisk analys.

 

Sedan tittar jag på saltkapitlet.

 

Här framgår att personerna hade i genomsnitt ätit 3,754 g Na per 10 MJ (Tabell 114 s 107) vilket motsvarar 9,385 g NaCl/10 MJ.

 

Vidare angav man i tabell 44 s 68 att det genomsnittliga energiintaget var 1 978 kcal ~2 Mcal (=8,3 MJ)

 

Eftersom Livsmedelsverkets kost normalt innehåller omkring 1 kcal per gram mat så innebär det att volymen mat var 2 kg eller 2 L.

 

Enligt Finelis tabellverk kan man finna att bland omkring 3 000 maträtter så innehåller varje portion mellan 1 och 2 % salt (vikt/vikt), salt sill innehåller 4 g/100 g. Då innehåller också Livsmedelsverkets kost mellan 1 och 2 % salt.

 

Om man nu ska äta enligt Livsmedelsverkets kostundersökning 2 kg mat per dag blir det då mellan 20 och 40 g salt som maten innehåller per dag.

 

Hur kan det då komma sig att Livsmedelsverket har kommit fram till att befolkningen äter 9,85 g*8,3 MJ/10 MJ=7,8 g salt per dag?

 

7,8 g salt/2 000 g = 0,39 %, en otroligt låg salthalt i mat som då är helt smaklös, precis som den mat som Livsmedelsverket serverade vid salteminariet 2010. (Det var intressant att se omgivningens lättade reaktion när jag resolut nästan tömde den saltkvarn som fanns på bordet efter att ha smakat på maten).

 

Men denna diskrepans mellan Livsmedelsverkets uppskattning av saltmängden i kostredovisningarna och den saltmängd som samma kost rent fysiskt måste innehålla enligt Finelis databas. Fineli och Livsmedelsverket använder båda NNR4 och NNR2012 så databaserna bör vara helt utbytbara.

 

Riksmaten anger inga dygnsmätningar av dU-Na. Här finns redan många kemlab som anger att normalförlusten via dU-Na är mellan 150-300 mmol vilket motsvarar 9-18 g salt per dag som utsöndras via urinen. Till dessa förluster kommer perspiratio insensibilis om 5 g NaCl per dygn samt ytterligare förluster om minst 1 g NaCl via faeces. Sammanlagt blir det då förluster på mellan 15-25 g som måste ersättas varje dag. Tappar man mer än 3 g NaCl från blodet är saltkoncentrationen mindre än 120 mmol/L (i stället för normala 141 mmol/L) och därmed inte längre förenligt med överlevnad.


Äter man 5 g salt per dag är de natriumabsorberande i tubuli och samtidigt blodtryckshöjande hormonerna aldosteron, angiotensin och renin mer än tredubblade i koncentration. Detta innebär en blodtryckshöjning som brukar behandlas med blodtryckssänkande läkemedel som blockerar verkan av aldosteron, angiotensin och renin. Kroppen tillverkar då ännu mer av dessa hormoner för att kunna resorbera maximalt med Na i njurarnas tubuli. Sedan sjunker blodtrycket på grund av blodvolymsminkning för att söka normalisera koncentrationen av P-Na. Sedan är alla undersökningar om minskat blodtryck vid minskat saltintag ofullständiga. Man jämför studiearmen 9 g salt med studiearmen 6 g salt och finner inom maximalt fyra veckor att blodtrycket har sjunkit med ett par mm Hg. Men man ”glömmer” alltid den tredje studiearmen med 30 g salt per dag som skulle ha visat att blodtrycket hade sjunkit mer än vid 9 g salt. Detta på grund av att nivåerna av aldosteron, angiotensin och renin är lägre vid en normal blodvolym. Men den tredje studiearmen tas aldrig med då den skulle förstöra den fina hypotesen att lägre saltintag skulle ge lägre blodtryck när verkligheten är tvärtom.

 

Sammanfattningsvis måste Livsmedelsverket omedelbart dra tillbaka rapporten Riksmaten 2010-2011 då den här har visats helt sakna ens spår av ”vetenskap”

 

Jag ber att få tacka er tjänsteperson Anna Karin Lindroos som underlåtit att bifoga en enda vetenskaplig referens. Den ”referens" som hon hänvisar till är inte nåbar via Internet enligt begäran. Det synes enligt Google inte ens existera en vetenskaplig tidskrift som heter Public Health Nutr. 2010;13:601-5.

 

Dessutom är två av de påstådda författarna ökända lågsaltförespråkare varav en dessutom finns bland Livsmedelsverkets expertgrupp för kost och hälsa samtidigt som vederbörande sitter i Swedish Nutrition Foundations nutritionsråd. Livsmedelsverket borde veta att Swedish Nutrition Foundation är en lobbyorganisation vars medlemmar är företag som Coca-cola, Nestlé, Orcla, ICA, Arla och 27 andra stora livsmedelsjättar. Denna sammanblandning av rollen som myndighetsexpert och samtidigt i rollen som medlem i en lobbyrganisation brukar kallas jäv enligt 11 § 1., 2. och 5. förvaltningslagen.  

 

I och med att Livsmedelsverket har underlåtit att korrekt besvara en medborgares frågor har Livsmedelsverket brutit mot 1, 3, 6 och 7 §§ förvaltningslagen. JO brukar ange en vecka som maximal svarstid för en myndighet.

 

Genom att publicera den odugliga rapporten Riksmaten 2010-2011 har Livsmedelsverket brutit mot 1 kapitlet 9 § regeringsformen (grundlag) [1][1].

 

Genom att hålla fast vid nuvarande kostråd, som helt underkändes av SBU:s rapport Mat vid diabetes från 2010, bryter Livsmedelsverket även här mot Patientsäkerhetslagen, Hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och även mot grundlagen.

 

Hur länge tänker Livsmedelsverket fortsätta att bryta mot lag?

 

Det finns ett utmärkt och tillika lagligt alternativ kvar för Livsmedelsverket.

Det är bara att följa Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Till detta kommer nu ett större antal vetenskapliga artiklar som visar att animaliskt fett alltid har varit ofarligt [2][2], att kolhydrater är giftiga hos friska i högre dos än 100 g/dag, hos metabolt sjuka är kohydrattåligheten ner mot 0 g per dag [3][3].

 

Så det är bara att göra som man fick lära sig i det militära:

GÖR OM! GÖR RÄTT!

 

Litet mer att läsa om du vågar:

http://kostkunskap.blogg.se/2012/july/svar-fran-livsmedelsverket.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/july/livsmedelsverket-och-salt-del-3.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/august/tank-vad-enkelt-och-genialt-livsmedelsverket-skulle-kunna-arbeta.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/october/livsmedelsvrket-helt-okunnigt.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/october/livsmedelsverket-bryter-lag.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/november/bli-av-med-diabetes-och-overvikt.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/december/livsmedelsverkets-kostrad-orsakar-sjukdom.html

http://kostkunskap.blogg.se/2013/february/livsmedelsverket-forskningsfusk-och-rekommendationer.html

http://www.kostdemokrati.se/bjorn/2011/11/06/hornstenarna-forsvann-kosthuset-har-rasat/

http://thescipub.com/PDF/ojbsci.2014.167.169.pdf

 


Jag ställer gärna upp som konsult åt Livsmedelsverket då ni går gör om era rekommendationer.

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition
Sekreterare i DiOS (Diabetesorganisationen i Sverige)

 

 

Sen händer inget.

 

Tiden går så jag skickar ett påminnelsebrev.

 

 Hej Livsmedelsverket!


Jag saknar svar på mitt brev av 2015-02-19

Jag begär att få en kopia på dagboksbladet i ärendet via e-post
Sekretessbedömning: Ingen sekretess

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
070-385 09 33

 

Dagboksblad kom promp.

 

Så nu väntar jag på Livsmedelsverkets svarsbrev.

 



[1][1] Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1 kapitlet 9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag (2010:1408).

[2][2] Harcombe Z, Baker JS, Cooper SM, et al. Open Heart 2015;2:e000196. doi:10.1136/openhrt-2014-000196

http://openheart.bmj.com/content/2/1/e000196.full

[3][3] Feinman et al Dietary carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management: Critical review and evidence base. Nutrition 31 (2015) 1–13

http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/pdf


Fjorton forskare synes sakna kunskap

Replik på en desinformativ debattartikel i Dagens Nyheter ”Nu krävs kraftfulla åtgärder mot nötkött och flygresor”
http://www.dn.se/debatt/nu-kravs-kraftfulla-atgarder-mot-notkott-och-flygresor/
Tyvärr ville DN inte ta in min replik

Jag vill peka på två allvarliga fel som författarna hävdar. Och det finns fler fel.

”När det gäller mat kommer växthusgasutsläppen i huvudsak från nötkötts- och mjölkproduktion i form av utsläpp från kornas magar och från foderproduktion. …. [M]otsvarande siffra för baljväxter är ungefär hundra gånger lägre än för nötkött.”

Låt oss se på två höbalar om 30 kg torrsubstans. De innehåller då 30 kg kolhydrater i form av cellulosa som människan inte kan spjälka eller förbränna.

Den ena balen får ligga på åkern och ruttna. Hälften blir metan och hälften blir koldioxid. Och det blir ungefär 22,4 kubikmeter ”växthusgaser”.

Alla har sett bilder på kor med gasuppsamlingsballong på ryggen. Den ballongen rymmer uppskattningsvis 100-150 L. Så när en ko äter den andra höbalen bildas det bara omkring 150 L ”metan”.
 
Vart tar resten av de dryg 22 250 L gas vägen? Jo, det blir mjölk och det blir ko. Detta eftersom korna kan förvandla cellulosa till korta fettsyror som sedan kan användas för att kon ska kunna ge mjölk (det går åt omkring 20 kg hö för att producera 20 L mjölk) och att kon ska överleva till nästa dag. Sedan ger kon stora mängder kött för oss att äta.

Baljväxter kräver enligt WWF lika mycket fossilt bränsle per kg bönor som naturbeteskött per kg. Eftersom bönor enligt Livsmedelsverket har halva proteinmängden eller mindre per kg jämfört med kött krävs det dubbelt eller mer så mycket bönor som kött.
 
Sedan har protein från bönor begränsningar då det gäller livsnödvändiga aminosyror, proteiners byggstenar. Därför behövs ytterligare protein från bönor jämfört med kött, det behövs 10-20 gånger mer bönor än kött för att tillgodose behovet av livsnödvändiga aminosyror. Kor är självgående automatgödslande gräsklippare som bygger mull medan bönor kräver ändliga resurser av fossilbaserad konstgödsel som tär på jorden.

Så kor (gräsbetare) är mycket mer klimatsmarta än bönor.

Nästa problem är flygtrafiken.
”När det gäller flyget sker klimatpåverkan inte bara genom att flygbränslet förbränns och omvandlas till koldioxid. Flyget orsakar också kondensstrimmor på hög höjd vilket förstärker den globala uppvärmningen.”

Tänk om de fjorton forskarna hade haft kunskaper i grundskolans fysik. Då hade de vetat att moln och kondensstrimmor på himlen reflekterar solens värmande strålar och ljus rakt ut i rymden.
 
De hade vetat att under ett moln så är det mycket kallare än i solskenet utanför molnskuggan sommartid.
 
De borde ha läst att det finns de som har föreslagit att skicka upp satelliter som sprider ut stora vita plastschabrak i geostationära banor runt jorden för att minska den globala uppvärmningen genom att reflektera solljuset.

Blir det varmare ökar avdunstningen av dihydrogenoxid från jordens yta och täcker delar av himlen med stora vita kondensat som sänker temperaturen på jordytan. Då sjunker avdunstningen av dihydrogenoxid som minskar kondensaten på himlen som då släpper igenom mer värme från solen som värmer upp jorden igen och så vidare.
 
Det är ett självstabilt system med negativ återkoppling.

Ett annat namn på dihydrogenoxid är vatten, H2O, som utgör 95 % av växthuseffekten enligt SMHI…….
 
Slutsats: Vi måste flyga mera så att det blir mer kondensstrimmor på himlen som reflekterar solljuset ut i den kalla rymden och minskar uppvärmningen av Jorden. Då slipper vi IPCCs felaktiga datormodeller som hittills visat sig inte stämma med historiska data till idag. Det har gått en sjättedel av detta sekel men temperaturen har inte stigit med en sjättedel av två grader (0,3ºC) och havsnivån har inte stigit med 0,3 m. Alltså är IPCCs falska datormodeller felaktiga.

Mora 2015-03-01

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi
Filosofie licentiat i biokemi

RSS 2.0