Kött är mycket klimatsmartare än bönor.

Veganernas intåg på kostarenan genom att införa Köttfri måndag kan förstöra våra barn. Utan kött får man bristsymtom förr eller senare. Det brukar ta omkring 20 år innan alla bristsjukdomarna kommer som ett brev på Postnord. 


Vegetabilier innehåller bara bråkdelar av vitaminer och mineraler jämfört med kött. Protein i vegetabilier saknar en del aminosyror (proteinbyggstenar) i tillräcklig mängd. Fettet i vegetabilier är undermåligt på grund av för mycket fleromättat fett av omega-6-typ jämfört med animaliskt fett. 

Och Världsnaturfonden, WWF, hävdade på sin hemsida:

”Naturbeteskött – bra för naturen, miljön och klimatet!”  Energisnålt  Att äta naturbeteskött är ett bra sätt att spara energi! Det går åt mindre energi att producera naturbeteskött än annat nötkött. Att producera kött med hjälp av kraftfoder, vilket är det vanliga sättet numera, kräver 5–8 gånger mer energi. För 1 kg naturbeteskött går det inte åt mer energi än att odla 1 kg bönor.” 

(Denna info är tyvärr numera borttagen från WWF:s hemsida)

OK, låt oss då jämföra bönor och nötkött i form av entrecôte. 
Bondbönor, gröna, kokta vs entrecote enligt Livsmedelsverkets databas: 
Bönor innehåller 67 kcal/hg medan 
entrecôte innehåller 165 kcal/hg. 

Låt oss då först omvandla hur många hg det går på 100 kcal. Då behövs det 1,5 hg bönor som kan jämföras med 0,6 hg entrecôte, båda innehåller 100 kcal. 

Om nu 1 kg bönor kräver lika mycket energi som 1 kg entrecôte så behövs det 1,5/0,6=2,5 gånger mer energi för att göra 100 kcal bönor jämfört med att göra 100 kcal entrecôte. 

Köttet är alltså mer än 2,5 gånger mer klimatsmart än vegetabilier. På köpet fås ett hållbart jordbruk. 

Räknar man på mängden protein i stället så behöver en 70 kg människa minst 0,5 g animaliskt protein per kg eller 200 g kött, fisk per dag.

Bönor innehåller mindre än hälften så mycket vegetabiliskt protein per 100 g jämfört med kött. Dessutom saknar vegetabiliskt protein en del livsnödvändiga aminosyror varför man måste äta omkring 5 gånger mer protein för att (nästan) tillgodose det livsnödvändiga behovet av aminosyror.

Lägger vi ihop alla dessa uppgifter så innehåller 200 g kött tillräckligt med protein för att en människa ska må bra. Men det går åt 0,5 kg torkade bönor för att få lika mycket protein som kött.

 

Till det kommer att man måste äta minst 5 gånger mer bönor än kött för att få tillräckligt med livsnödvändiga aminosyror (proteinbyggstenar). Ja då blir det till att äta minst 0,5*5=2,5 kg torkade bönor per dag för att få tillräckligt med livsnödvändiga aminosyror.

 

Men torkade bönor är oätliga, de måste blötläggas över natten och kokas två gånger för att få bort en del giftiga antinutrienter. Då blir det minst 8 kg kokta bönor att äta per dag.

 

Bönor innehåller 45 g kolhydrater per 100 g torkad vikt. Då tvingas man äta 45*25 hg=1 125 g kolhydrater per dag eller 2,3 gånger mer kolhydrater per dag än Livsmedelsverkets rekommendationer om 480 g kolhydrater per dag till man.

Blodet innehåller 1,5-3 g glukos totalt, är det mer än 25 g glukos i blodvolymen dör man i akut glukosförgiftning.

 Så bönor stressar kroppens försvarssystem mot hyperglykemi alldeles förskräckligt och i inödan.

 

Med andra ord går det åt omkring 12,5 gånger mer bönor än kött. 

Så det behövs alltså mer än 10 gånger mer fossil energi att äta vegetabiliska bönor än att äta riktigt animaliskt kött.

 

Äter man andra grönsaker med mindre mängd protein och energi än bönor så krävs det ännu mycket mer fossil energi

 

Sedan tillkommer ett annat problem med vegetabilier, de kräver mer konstgödsel (=fossilt bränsle) medan korna är självgående gräsätare med automatgödselfunktion. Korna kan återställa våra jordbruksmarker medan vegetabilierna förstör jorden de odlas på.

Slutsatsen blir: Ät mera kött och rädda planeten!

Sockersjuka och myndighetskorruption

Jag har läst artikel Endocrine and metabolic consequences due to restrictive carbohydrate diets in children with type 1 diabetes: An illustrative case series som Diabethics har vidarebefordrat.

Jag finner att författarna har selekterat sina fall mycket noga. Över lång tid för att söka visa att det är farligt att äta en lågkolhydratkost.

Det generella jag finner är att föräldrarna har minskat mängden kolhydrater utan att öka mängden fett i tillräcklig mängd. Flera av de sex barnen svalt på sin så kallade lågkolhydratkost. De flesta kom inte ned till en lågkolhydratkost om max 5 E% kolhydrater. Man verkar inte heller ha anpassat mängden insulin till den minskade mängden kolhydrater de åt vilket ställer krav på att levern tillverkar tillräckligt med glukos för att motverka insulinöverdosen.

Ingen kom ned till ett normalt HbA1c vilket tyder på att de likväl åt eller tillverkade mer kolhydrater = socker = glukos än de kunde hantera med hjälp av insulin.

Författarna synes ha undermåliga kunskaper i fysiologi, biokemi, endokronologi, medicinhistoria och sockersjuka.

Denna studie är ett vackert exempel på förutfattade meningar och grav okunskap.

Alla vet att P-glukos stiger då man äter kolhydrater. Det spelar ingen roll om man är frisk eller har sockersjuka.

Ät glukos och mät P-glukos. En frisk människa får på Livsmedelsverkets kost ett P-glukos som stiger över 7 mmol/L, många gånger upp över 10 mmol/L
En människa med sockersjuka som äter lika mycket kolhydrater som en frisk, där skenar P-glukos.

Se bara på peroral glukosbelastning. Där får personen 75 g glukos i ett glas med vatten och sedan mäter man P-glukos efter 2 timmar.

Ligger P-glukos efter 2 h under 8,9 mmol/L så är man frisk.
Ligger P-glukos efter 2 h över 12,2 mmol/L så har man sockersjuka.

Läs mer här http://karolinska.se/KUL/Alla-anvisningar/Anvisning/9099

Äter man fruktos, vare sig man har sockersjuka eller inte, så stiger P-fruktoshalten i venerna mellan tarm och lever och hinner påverka hemoglobinet så att hemoglobinet kanderas till HbA1c.

Sedan tar levern hand om och avgiftar fruktos och omvandlar fruktos till mättat fett och leder till en leverförfettning. . . Det kommer i stort sett inte ut något fruktos i blodet efter leverpassagen. Vi kan inte mäta fruktoshalten i blodet med en P-glukosmätare.

Därmed blir kolhydraträkning ett falskt instrument då man äter andra kolhydrater än glukos och glukospolymerer.

Äter man 100 g vanligt socker så ska patienten enligt kolhydraträkning har 10 E insulin. Men eftersom sackaros (vanligt socker) består till häften av glukos och till hälften av fruktos så ska den personen inte ha 10 E insulin enligt kolhydraträkningen utan bara 5 E insulin för att kompensera för 50 g glukos. Insulin påverkar inte fruktosmetabolismen.

Ger man 10 E insulin så har man överdoserat insulin med 5 E varför P-glukos sjunker för mycket och måste kompenseras med 50 g glukos, antingen från levern eller en extern glukoskälla eller båda. Detta ger i sin tur en överdosering av glukos.

De 50 g fruktos kan då omvandlas till omkring 10 g fett som omedelbart måste lagras på grund av överdoseringen av insulin.

Man får alltså ett våldsamt svängande P-glukos på grund av ren och skär okunnighet.

Patienterna ska inte klandras på grund av att patienternas lärare synes helt sakna ens grundläggande kunskaper i hur man behandlar en patient med sockersjuka. Den kunskap som sjukvården har haft sedan millennier fram till omkring 1980 då alla gått på lögnen att fri tillgång till insulin kan kompensera alla excesser i kolhydratkonsumtion då man har sockersjuka.

Det var upp till 40 % av alla med sockersjuka typ 1 som kunde överleva och må bra på en lågkolhydratkost före insulintes upptäckt före 1922.

Idag låter vi inte ens patienterna ta reda på om patienten har en egen men liten insulinproduktion utan alla ska äta mycket kolhydrater för att öka konsumtionen av insulin.

Idag måste man ta fram nya insulinanaloger för att upprätthålla de höga priserna på insulin. De gamla där patentet har gått ut prissänks och ger för liten vinst.

Med GMM-metoder (GenManipulerade Mikroorganismer) har man alla möjligheter att till en låg kostnad men högt pris procka fram nya insulinanaloger allterftersom de gamlas patent går ut.

Problemet är att de nya insulinerna ger mer biverkningar och ökad dödlighet jämfört med de gamla preparaten. Men de kostar mycket mer och pushas därför av läkemedelsindustrin.

Och sjukvården bara gapar och sväljer ökade kostnader då de Ledande OpinionsBildarna (LOBbare) är anställda av läkemedelsbolagen samtidigt som de sitter på någon professur samtidigt som de är med som experter hos Läkemedelsverket, TLV, Livsmedelsverket och Socialstyrelsen med flera myndigheter.

Jag vet en professor som satt på aderton stolar, åtta akademiska och myndighetsstolar och tio företagsstolar. Och den fick alla sina uppdrag godkända av arbetsgivare och flera myndigheter genom att skriva ett avlatsbrev där den beskrev alla sina jäv och fick därmed omedelbart syndernas förlåtelse av generaldirektörer och chefsjurister.

Jag vet en annan professor som uppgav två eventuella jäv vid anställningen vid en statlig myndighet och som efter två år i andra upplagan av den rapport som den var med om att författa uppgav helt plötsligt 24 (tjugofyra) olika jäv. Ingen form av konsekvens för detta grova bedrägeri att inte uppge samtliga jäv.

Att myndigheterna bara accepterar att alla dessa LOBbare sitter och korrumperar myndigheterna och deras beslut tyder på ignorans hos ledningen eller att ledningen är medkorrumperad. Myndigheten får själv välja vilket alternativ som är det rätta. I båda fallen bör man dock byta myndighetschef så att den nya/e chefen kan rensa i Augias korruptionsstall.

Det är regeringen som tillsätter generaldirektörer. Blir det ingen omsättning av GD så kan det inte uteslutas att regeringskansliet har för många personer som går från läkemedelsbolag till höga poster i regeringskansliet. Även andra vägen har förekommit, gå direkt från regeringskansliet till läkemedelsbolag vilket är lika förkastligt och tyder på korruption i båda fallen.

Det påstås att Sverige har en låg korruptionsgrad. Men det enda som mäts är den privata korruptionen och den är låg.

Men man vågar inte mäta den offentliga korruptionen som måst betraktas som hög till mycket hög med tanke på hur läkemedelsindustrin får styra den svenska allmänfinansierade vården.
 
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. överläkare
Filosofie licentiat i Biokemi

Svälten i Sverige

Nu har det kommit fram att de gamla svälter i Sverige.
 
De svälter i Skåne enligt flera rapporter på sociala media.

De svälter i Mora, det vet jag som politiker i Nämnden för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun. Och jag har påtalat detta sedan 2011 utan någon reaktion från tjänstemännen. Inte heller har det blivit bättre.

Detta är visat av Socialstyrelsen i flera rapporter och rekommendationer alltsedan 2000 att patienter svälter i vården, Socialstyrelsen anger att 50 till 100 % patienterna svälter.
 
Men Socialstyrelsen saknar handfasta råd hur maten ska lagas för att äldre och patienter ska slippa svälta. 

Låt oss gå igenom litet fakta som kan kontrolleras på nätet.

Den totala mängden mat som ges inom åldringsvården är enligt den forskning som finns omkring 1 650 kcal per dag.

Den uppgiften om 1 650 kcal/dag stämmer väl med de uppgifter som tjänstemännen i Nämnden för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun (Kostnämnden) har redovisat några gånger under tiden 2011 till 2016.

Livsmedelsverket rekommenderar 25-35 E% av 2 500 kcal till huvudmål för kvinna och 3 200 kcal för man eller minst 625-875 kcal till kvinna och 800-1 120 kcal till man. I genomsnitt blir det då omkring 900 kcal per portion som våra gamla bör ha för att slippa svälta vid lunch och middag. Sedan behövs även energität frukost och tre energitäta mellanmål för att de äldre ska få i sig den energi de så väl behöver för att må bra.

I Skåne serverades äggakaka (skånsk variant av pannkaka) med bacon och bönor.

Jag hämtade receptet på Äggakaka från Arlaköket och körde igenom beräkningsprogrammet Kostbevakningen.se

Det blev 336 kcal till middag.

Denna portion mat gav bara 13,4 % respektive 10,5 % av dagsbehovet eller 54 % respektive 42 % av vad en måltid ska innehålla enligt Livsmedelsverkets minimikrav för lunch eller middag.

Summerar man de sedvanliga uppgifterna om ett dagsintag så blir det 250 kcal till frukost, 200 kcal till mellanmål, 400 kcal till lunch, 200 kcal till mellanmål, 400 kcal till middag och 200 kcal till kvällsmål. Summan blir 1 650 kcal, i alla fall enligt både kalkylprogram som räknedosa.

Om man använder vanliga konsumentpriser för måltiden så blir det 6,25 SEK för 336 kcal. Det ungefärliga genomsnittsintaget av energi för en lunch eller middag bör vara 900 kcal. Då blir råvarukostnaden för en måltid 17,28 SEK. Det är billigt då Kostnämnden i Dalarna räknar med 16,22 SEK/portion och 36,50 SEK för 900 kcal om måltiden innehåller 400 kcal.

En annan uppgift som kommer fram då jag beräknar måltiden i Skåne och i Kostnämnden är att energitätheten är för låg.

Livsmedelsverkets normalkost innehåller omkring 1 kcal/g mat. Det gör att en man måste äta 3 200 g mat eller 3,2 L mat eller en tredjedels 10 L spann mat per dag. Det tar tid att äta så stor dygnsvolym mat.

Allmänkost (A-kost) bör enligt Socialstyrelsen ges till friska äldre och patienter (vem har hört talas om en frisk patient?) och ska ha en högre energitäthet, 2 kcal/g mat. Då slipper personen äta oöverstigligt stora portioner och har lättare att äta upp.

Energi- och proteinförstärkt kost (E-kost) ska enligt Socialstyrelsen ges till undernärda och/eller sjuka personer. Enligt samma logik ska då E-kosten innehålla minst 3 kcal/g mat. För att få upp energiinnehållet måste då de onyttiga tomma kalorierna från kolhydraterna ersättas med animaliskt fett eftersom kolhydratrik mat sällan har mer än 1 kcal/g mat, fett innehåller upp till 9 kcal/g mat.

Men E-kosten är en utmaning för kostpersonalen, hittills saknar jag en meny skapad av kostenheter som uppfyller kraven för E-kost med minst 3 kcal/g mat över hela dygnet. Men jag har skissat på en sådan kost.

Men det går att förbättra äggakakan på ett enkelt sätt genom att byta ut 1 msk smör mot 1 hg smält smör i smeten för 4 portioner. Då ökar energitätheten till mer än 2 kcal/g och det blir helt plötsligt godkänd A-kost. Energimängden ökar med 50 % till 500 kcal/portion, matvolymen ökar med 9 % till 246 g, råvarukostnaden för 900 kcal minskar med 26 % från 17,28 SEK till 13,64 SEK

Lägger man sedan till 1 hg vispad vispgrädde ökar energin till 871 kcal per portion (tillräckligt nära målet 900 kcal), energitätheten till 2,51 kcal/g mat och kostnaderna för råvarorna minskar till 11,96 SEK per 900 kcal. Kommunen borde via upphandling få ett betydligt lägre pris på de lokalproducerade matvarorna än normalt konsumentpris.

Slutsats: Personer i Skåne och i Mora som får mat via kommunens hemtjänst svälter på samma sätt som Socialstyrelsen påpekat i mer än 20 år..

Det finns kunskap om kosten men den används uppenbarligen inte och det är synnerligen enkelt och dessutom billigare att ge de gamla riktig mat lagad från grunden än industriprocessad mat som lagas, kyls/fryses, lagas, kyls och värms en tredje gång.

All denna värmning och kylning förstör maten och smaken.

Mora 2017-01-03
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. Överläkare
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition