Ät mer salt vid LCHF-kost

Vårt älskade Livsmedelsverk hävdar att man ska äta mindre än 6 g salt per dag för att sänka blodtrycket. 

Hur går det till?

 

Vi vet att normal mängd salt som man äter ligger på mer än 15-25 g salt per dag. I alla fall om man ska tro på klinkemlab i Dalarna som redovisar 150-300 mmol salt i 24 h urinprov. Jaha, alla utom kemister blir helt förvirrade. Vi har inte en susning om vad millimol egentligen betyder. 150-300 mmol måste multipliceras med molekylvikten på salt. Om man multiplicerar med 59 (molekylvikten på NaCl) så blir det 9-18 g salt (NaCl).

Sedan svettas man ut omkring 5 g salt per dag och det blir lätt mycket mer om man blir svettig och avföringen ger ytterligare saltförluster om 1-4 g per dag. 


Det blir då mer än 15-25 g salt per dag i förluster. Det ger ett lågt och bra blodtryck. Och men måste äta lika mycket salt som man förlorar via urin, svett och avföring. Egentligen är det tvärtom, äter vi tillräckligt med salt så skickas allt överskott på salt i kroppen via njurarna ut via urinen med upp till 1,5 g salt per minut. Så det är omöjligt för en frisk person att få för mycket salt i kroppen.

 Livsmedelsverket saknar uppenbarligen grundläggande kunskaper i fysiologi

Normalt har vi aldrig mer än 145 mmol/L salt i blodet. Det motsvarar omkring 25 g salt i hela min blodvolym när jag väger 70 kg.

 

Man filtrerar ut mellan 1 000 och 2 000 g (=1 till 2 kg!) salt per dygn i glomeruli, filtrationsurtustningen i njurarna.

 

Så vi kan aldrig få en för hög koncentration av salt i blodet, det är fysiologiskt omöjligt, när man äter mer än 25 g salt per dag. Därför kan inte heller blodtrycket höjas på grund av att man äter mer salt. Allt överskott filtreras ut, med hastigheten 0,7-1,5 g per minut..

 

Kroppens stora problem blir i stället att få tillbaka tillräckligt med salt i blodet.

 

Om salthalten sjunker under 120 mmol/L dör vi av saltbrist. Det innebär högst 21 g salt i hela min blodvolym. Så en saltförlust i blodet på mer än 4 g eller 6 minuters saltutsöndring i glomeruli utan återupptag i tubuli leder till döden på grund av saltbrist.

 

Så njurarna återabsorberar vanligtvis mer än 99 % av saltet i tubuli i njurarna med hjälp av flera olika mekanismer. Kroppen måste ha minst 137 mmol/L för att må bra. Man måste äta lika mycket salt som man har i förluster per dygn.

Den sista skvätten natrium att tas upp av tubuli sker med hjälp av de blodtryckshöjande hormonerna aldosteron, angiotensin och renin.

 

Äter man för litet salt måste tubuli försöka hämta hem mer natrium. Äter man mindre än 5 g salt per dag behövs mer än tre gånger den normala mängden blodtryckshöjande hormoner.

 

Detta ger en blodtryckshöjning som upptäcks på vårdcentralen och så blir du helt plötsligt en patient med högt blodtryck. Du sätts på en massa blodtryckssänkande mediciner som blockerar receptorerna för aldosteron, angiotensin och renin. Vården har då glömt att även tubulis återupptag av sista skvätten natrium blockeras och saltristen i kroppen förvärras, saltkoncentrationen i blodet minskar ner mot 120 mmol/L.

 

För att överleva så minskar kroppen på blodvolymen för att öka koncentrationen av salt i blodet. Då sjunker blodtrycket en aning, några mm kvicksilver. Sjukvården blir glad och Livsmedelsverket gläds och läkemedelsindustrin går skrattande till banken. Alla skattebetalare drabba av högre skatter på grund av ökade vård- och läkemedelskostnader.

 

Så det är blodvolymsminskningen som Livsmedelsverket förlitar sig på för att fortsätta sin lågsaltsrekommendation.

 

Men risken att dö i saltbrist med flera sjukdomar ökar. 

Vi har redan visat att det är omöjligt att öka salthalten i blodet över 145 mmol/L (om man inte är kraftigt uttorkad på grund av vätskebrist). Blodtrycket stiger inte på grund av att man äter salt, det till och med sjunker eftersom det då inte behövs så mycket blodtryckshöjande och saltsparande hormoner. Så ju mer salt du äter desto normalare blodtryck får du.

Vidare finns det visat att patienter med sockersjuka får mindre insulinresistens om de äter MERA salt.

Så njut av livet, ät tillräckligt med salt och sänk blodtrycket.

Lägger man sedan till en kost från det gamla franska köket och den svenska husmanskosten med litet kolhydrater och låter bli att äta frukt, juice och socker så behöver inte kroppen samla på sig vatten på grund av att glukos binder vatten som binder salt. Salt binder inte vatten i kroppen, allt överskott av salt upp emot 100 g per dag kan man kissa ut om man dricker lagom med vatten.Salt i fast form, saltkristaller, drat gärna åt sig vatten för att lösas upp till saltlösning. En saltlösning kan innehålla upp till 30 % salt. Plasma innehåller 0,8 % salt. Salt i vattenlösning drar inte till sig mer vatten. 

 

Däremot drar en sockerlösning till sig vatten tills en glukosmolekyl är omgiven av 190 vattenmolekyler. Då sjunker natriumkoncentrationen i plasma varför en glukosmolekyl behöver en natriumjon till sina 190 vattenmolekyler för att bibehålla blodets nivå av salt.

 

Osaltade chips och popcorn med läsk sänker nivån av natrium i blodet och måste därför saltas innan man äter dem.

 

Den som börjar med en lågkolhydratkost får ofta i sig för litet salt på grund av den mindre matmängden/matvolymen. Salta mer på maten för att må bra och slippa biverkningarna av natriumbrist.

 

Genom att äta minst 30 g salt per dag och släng blodtrycksmedicinerna så kan mer än 3 läkarbesök per dag per primärvårdsläkare sparas samtidigt som mer än 2,5 miljoner svenskar slipper äta blodtrycksmedicin och slippa drabbas av alla biverkningar.

 

Men detta kommer inte att ske eftersom läkemedelsindustrin inte vill tappa miljardinkomster samtidigt som enstaka ledande individer inom vården och myndigheterna är korrumperade Läs artikeln om socker i JAMA.


Vem lurar idrottens elit?

De är lurade!

 

Meldonium, det dopningsmedels som ett stort antal idrottare nu har åkt fast för doping med, har intressanta egenskaper.

 

Som gammal biokemist utbildad i tidigare millennium är det bara att läsa om hur meldonium fungerar för att omedelbart finna att idrottarna är lurade, grundlurade. Och de drabbas hårt av sin och sin omgivnings totala okunnighet.

 

Sanningen är brutal. Meldonium försämrar idrottarens fysiska kapacitet.

 

Den bästa källan för information är i detta fall Wikipedia [1]. De har referenser till originalartiklar där funktionen av meldonium förklaras.

 

Här framkommer att meldonium fungerar genom att

  1. minska fettsyraoxidationen,
  2. minska carnitinproduktionen,
  3. minska carnitine O-acetyltransferase och
  4. öka produktionen av formaldehyd

 

Dessa effekter minskar den tillgängliga energin i form av ATP i cellerna. ATP (AdenosinTriPhosphate) är cellernas energimolekyler som behöver förnyas hela tiden allt eftersom de förbrukas. Cellen har inget lager av ATP utan det måste tillverkas efter behov. Muskler i vila behöver inte så mycket medan muskler i arbete kan behöva mångdubbelt mer.

 

Låt oss nu se vad meldonium gör inne i cellerna.

 

  1. Minskar fettsyraoxidationen. Som en följd av detta minskar mängden tillgänglig acetylcoenzym A (AcCoA) som är den molekyl som är det enda bränslet i mitokondrierna (cellernas energifabriker). Följden blir minskad ATP-produktion i cellen och personen orkar inte lika mycket.
  2. Minskar carnitinproduktionen som återigen minskar ATP-produktion i cellen och personen orkar inte lika mycket.
  3. När carnitine O-acetyltransferase minskar leder det till att även carnitinproduktionen och därmed ATP-produktionen minskar
  4. Då carnitinproduktionen minskas ökar produktionen av formaldehyd som används för att konservera anatomiska preparat.

 

Lägger jag ihop informationen från Wikipedia med de gamla hederliga kunskaperna i biokemi, fysiologi och endokrinologi från tidigare millennier så blir effekten ganska förskräcklig, för att inte säga förödande, för en idrottsperson som dessutom drabbas av dopningsstraff.

 

Meldonium minskar den fysiska arbetsförmågan genom att förgifta de enskilda cellerna och därmed minska produktionen av ATP.

 

Slutsats:

 

Meldoniun skadar alla användare på grund av att mängden tillverkad ATP minskar. Idrottare såväl som andra med hjärtfel som använder preparatet är grundlurade av läkemedelsindustrins ”snake oil”-försäljare. Allt för att en liten läkemedelsproducent skulle få en omsättning 2013 på knappt 650 MSEK tack vare ett ännu (lyckligtvis!) ej av EMA och FDA godkänt preparat.

 

Idrottare ska låta bli läkemedel och tillskott, de skadar nästan undantagslöst och försämrar då prestationen. Fråga alltid vem som står bakom nya läkemedel och tillskott. Alltid är de någon som vill tjäna pengar på idrottarens godtrogenhet, okunnighet och prestationsångest.

 

Om man har kunskap så inser man snart följande:

 

Mitokondriens arbetsförhållanden är ganska enorma.

 

1 ättiksyramolekyl ger upphov till 15 molekyler ATP. Det innebär att 60 g ättiksyra ger upphov till 15*507 = 7,6 kg ATP. Så omsättningshastigheten på ATP är stor, annars får ATP inte rum i mitokondrien. ATP transporteras aktivt ut i cellens cytoplasma. ATP kan också tillverkas i fettceller insprängda i muskulaturen och det finns även kedjor av citronsyracykelns enzymer hängande utanför fettcellerna i musklerna för att hjälpa muskelcellerna med att göra mer ATP då man anstränger sig maximalt.

 

890 g fett (tristearylglycerat) ger 535 moler ATP eller 271 245 g (ett kvarts ton!) ATP.

 

Varje gram fett ger 305 g ATP

 

180 g glukos ger 38 moler ATP eller 19 266 g ATP

 

Varje gram kolhydrat ger 107 g ATP

 

Så fett ger tre gånger mer ATP än kolhydrater per gram räknat.

 

När man ska optimera kosten för alla, inklusive elitidrottare, gör man följande:

 

Se till att äta en ketogen kost som hos de allra flesta ger en klart förbättrad styrka och uthållighet. Det behövs ungefär 1 g animaliskt protein per kg kroppsvikt och dag. Vegetabiliska proteiner måste tas i fem till tio gånger större mängder vilket innebär fem till femtio gånger större volym bönor och andra grönsaker. Man orkar inte äta 25 kg gurka per dag och attans vad dyrt det blir.

 

Animaliskt fett är det bästa, animaliskt fett från varmblodiga djur har alla ungefär samma fettsyrasammansättning då de alla ska fungera vid 37ºC. Fisk har mer fleromättade fettsyror per 100 g mat men gris och nöt kommer inte långt efter. Så det går lika bra med gris eller nöt som källa till animaliska fettsyror som fisk. Så vi behöver inte fiska ut havet för att få tillräckligt med animaliskt fett.

 

Kolhydrater behöver vi inte äta en enda molekyl av, kolhydraterna bara förgiftar kroppen och kroppen kan tillverka alldeles på egen hand alla de sockerarter som behövs.

 

Lägg sedan till mineraler som finns i havsvatten med 86 % natriumklorid och 14 % andra salter, minst 30 g äkta havssalt per dag.

 

Vissa vitaminer behövs som vitamin C, flera gram per dag, framför allt elitidrottare behöver vitamin C för att få citronsyracykeln att fungera optimalt. Vidare behövs vitamin D3 minst 125 µg/dag (5 000 IE), mer än 99 % av alla i Sverige har en brist på vitamin D3 då man i sällsynta fall testar och finner att nivån ligger under den fysiologiska undre gränsen 125 nmol/L. Övriga vitaminer behövs inte utan konstaterad brist De finns i kosten, framför allt grönsakena.

 

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor 
F.d. överläkare i pediatrik 
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition

 

 



[1] https://en.wikipedia.org/wiki/Meldonium

 
 
 

Ketoacidos var svältketos

Har just läst Läkartidningen där man publicerat en artikel om ketoacidos och LCHF.
 

Kommentar till
Svår ketoacidos hos ammande kvinna med lågt energi- och kolhydratintag

Jonas Wuopio, ST-läkare, medicinkliniken 
jonas.wuopio@ltdalarna.se
Regina Schiborr, överläkare, anestesikliniken
Georgios Charalampakis, överläkare, medicinkliniken; samtliga Mora lasarett

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Fallbeskrivning/2015/09/Svar-ketoacidos-hos-ammande-kvinna-med-lagt-energi--och-kolhydratintag/ 

 

Den här artikeln stämmer nog inte.

Om man tittar på fallbeskrivningen så finner man följande:

Ätit dåligt under nästan sex veckor, vätskemängd inte redovisad, ammar. Tappat 16 kg på 6 veckor

Vidare finner man acetondoft som tyder på ketoner, liksom urinprovet och blodprov där man finner ketoner i hög koncentration. Detta torde kallas svältketoner efterom P-glukos ligger på 4,4 mmol/L. Glukosvärdet på 4,4 mmol/L talar emot ketoacidos som definitionsmässigt har ett P-glukos på mer än 15 mmol/L

Patienten har jobbigt med andningen, hyperventilerar och även labprover tyder på hyperventilation med lågt aB-PCO2 och högt aB-PO2.

 Har en kraftig metabol acidos och en kompensatorisk respiratorisk alkalos på grund av hyperventilation (lågt aB-PCO2, högt aB-PO2, lågt pH).

 Kollar man Delta AG (21-12=9) och jämför med Delta HCO3- (27-2)=25 finner man Delta (HCO3-) gap= (9-25)=-16 vilket tyder på att det inte bara är metabol acidos utan även en respiratorisk alkalos

 Till detta kommer att patienten troligen har druckit dåligt och fått en hypovolemi (relativt högt Hb, LPK, krea) som ökar Na+ värdet som annars på grund av att hon fått i sig litet mat och därmed litet salt skulle ha sjunkit.

 Kolhydratmängden i maten har endast betydelse för ketonkroppsbildningen men inget annat

 Sedan heter ekvationen från 1928 Hendersson-Hasselbalch formel och inget annat

Slutsats:
Patient som ätit och druckit dåligt kommer till sjukhus med klassiska tecken på hypovolemi, hyponatremi och svält.

Fallbeskrivningen belyser vikten av en god kosthållning även när man ammar. Med god kosthållning menas att man får tillräckligt med animaliskt protein, fett, mineraler, vitaminer och vatten. Kolhydrater saknar livsnödvändighetsstatus och ställer bara till det i kroppen. Därför tar kroppen omedelbart hand om kolhydraterna för att man ska slippa dö av hyperglykemi då man har mer än 25 g glukos i blodet

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi

 

Referenser:

Läkartidningen. 2015;112:DIUF

Jan Gullberg, Vätska Gas Energi, ISBN 91-7260173-6, Kiruna 1979

Acid-Base Balance and the Anion Gap  http://medsci.indiana.edu/c602web/602/c602web/lect_mp3/acid_base_tut.pdf

 


Nytt svar till Livsmedelsverket

 Det kom ett svar från Livsmedelsverket.

Generaldirektören låter bli att smutsa ned händerna och överlåter synbarligen jobbet till AK Lindroos.Så en kopia har gått till landsbygdsministern Bucht också.

AnnaKarin.Lindroos@slv.se skrev den 2015-03-12 16:12:

Hej,

 Tack för dina synpunkter. För en mer utförlig genomgång av det vetenskapliga underlaget om salt hänvisar jag till de nordiska näringsrekommendationerna 2012, sidan 515 och framåt.

http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/naringsrekommendationer/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf

Här kommer länken till artikeln som var lite svårt att hitta. http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=7516568&fileId=S1368980009991431

Med vänlig hälsning

Anna Karin Lindroos

Risk- och nyttovärderare/leg dietist, med dr
Avdelningen för undersökning och vetenskapligt stöd

Risk- och nyttovärderingsenheten

 

Så det blir ett nytt svar till Livsmedelsverket:

Hej generaldirektören Stig Orustfjord vid Livsmedelsverket!

Jag tackar återigen för Livsmedelsverkets svar nedan!

Jag förstår inte att Livsmedelsverket fortsätter att bryta mot diverse lagar inklusive grundlag.

Det är förskräckande att en svensk myndighet konsekvent synes bryta mol lag och grundlag.

Det är myndighetschefen som enligt 3 § Myndighetsförordning (2007:515) är ansvarig för att myndigheten följer lag.

Så här kommer ett nytt svar på Livsmedelsverkets lagbrytande svar.

Jag har läst den artikel som ni hänvisar till

http://journals.cambridge.org/download.php?file=%2FPHN%2FPHN13_05%2FS1368980009991431a.pdf&code=3ae761b3ce0803e34c8f885f98070afa

Abstract

Objective: To measure dietary salt intake in a Swedish population.

Design: A cross-sectional study with measured 24 h urinary excretion of Na and K

Författarna har redan i sammanfattningen angett att man vill

mäta mängden salt i maten hos den svenska befolkningen.

Sedan mäter man ett urval av unga män där man mäter dygnsmängden natrium och kalium i urinen.

Redan här visar det sig en diskrepans mellan vad man vill mäta och vad man mäter.

Författarna saknar uppenbarligen kunskap om att unga män har mer än urin som källa till saltutsöndring. Man har glömt både svett och avföring som förlustkällor för salter.

Denna studie saknar helt beräkningar av intag av salt. Det enda man har beräknat är mängden salt i urinen som uppgick till 11,5 g salt i genomsnitt per dygn. Men man har underlåtit att beräkna mängden salt i maten som personerna åt.

Det visade sig att de åt i genomsnitt 3 400 kcal/dag.

11,5 g salt på 3 400 kcal ger 0,34 % salt i maten vilket är en för låg siffra. Maten blir då helt smaklös. 79 unga män vägrar att äta en så smaklös mat.

Enligt Livsmedelsverkets och Finelis databaser innehåller vanlig mat minst 1 g salt per 100 g mat. Enligt Livsmedelsverkets och Finelis databaser innehåller vanlig mat omkring 1 kcal/g mat.

Då innehåller den mängd mat som försökspersonerna åt minst 32 gram salt per dag.

Utöver de uppgivna 11,5 g salt i urinen så har dessa unga män minst 1 g saltförlust via avföringen och bara den osynliga svettningen om en halvliter per dygn ger ytterligare 5 g salt i förlust som författarna underlåtit att räkna med. Unga män brukar röra på sig och svettas ytterligare minst en liter svett per dag.

Sammanlagt blir det 11,5+1+5+10 det vill säga mer än 27,5 g salt per dag som dessa 79 unga män måste ha ätit. Detta stämmer ganska bra med minst 32 g salt i maten.

Man skriver vidare:

Blood pressure is not significantly related to salt excretion in the present study. As high blood pressure is a disease generally starting in the third and fourth decades of life, it may not be surprising that there was no correlation between Na excretion and blood pressure in this relatively small study in young men. One may, however, speculate what will happen with blood pressure in the next decades if the high Na intake is maintained, as the kidneys’ ability to excrete excess Na is reduced with age(18,19)

Detta är alltså fria spekulationer i artikeln utan någon form av vetenskap eller kunskap bakom.

Till slut skriver man:

We have investigated the salt intake in a group of young men, using the 24 h urinary excretion of Na as the measure of salt intake. We also measured the excretion of K and calculated the total energy intake from the diet and Na intake from various foods.

Detta synes vara rena fria fantasier från författarnas sida, inget går att belägga med de data som anges.

Med andra ord; denna studie ger inte svar på den fråga som ställs och har uppenbara felaktigheter och saknade data.

Studien måste därför betraktas som en klassisk fuskstudie av personer med kända jäv gentemot livs- och läkemedelsindustrin.

Låt oss gå vidare till NNR5.

Det står på NNR5 sidan 529
http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/naringsrekommendationer/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf

Reasoning behind the recommendation

There is a progressive dose-response relationship between sodium intake and blood pressure. Results from both prospective cohort studies and randomised controlled trials generally show that sodium intake is positively associated with an increased risk of stroke and cardiovascular events and mortality among the general adult population. A precise lower threshold for intakes associated with health benefits is difficult to assess, but intakes of 4 g/d to 6 g/d for adults have been recommended internationally. Based on an overall evaluation of the available data, a limitation of the sodium intake to about 2.4 g/d – corresponding to 6 g salt (NaCl) – is feasible at the population level in the Nordic countries. Thus, the recommendation in NNR 2004 is maintained.

Även här saknas all form av korrekta data. Det saknas ett progressivt dos-svarsförhållande mellan natriumintag och blodtryck. Samtliga studier som man hänvisar till är skeva på grund av att man jämför ett lågt saltintag på mellan 6-9 g salt per dag med ett saltintag som är tre g lägre. Sedan mäter man blodtrycket efter upp till fyra veckor och finner en sänkning av blodtrycket med insignifikanta 1-5 mm Hg i blodtryck.

Samtliga studier saknar den tredje studiearmen som innehåller minst 30 g salt per dag att jämföra med de mindre mängderna salt.

Det något lägre blodtrycket vid lägre saltintag beror på att, trots minst trefaldig ökning av natriumåterupptagande och blodtryckshöjande hormonerna aldosteron, angiotensin och renin, så sjunker blodtrycket på grund av natriumbrist i blodet som kompenseras med lägre blodvolym som sänker blodtrycket och ökar natriumkoncentrationen marginellt i blodet. Vid mer än 30 g salt så är blodtrycket lägre än vid 6-9 g salt på grund av att det inte behövs så mycket blodtryckshöjande hormoner för att få tillbaka tillräckligt av utsöndrade 1-2 kg salt i primärurinen.

Klinkemlab inom sjukvården anger i många fall 150-300 mmol som utsöndrad mängd salt i urinen per dygn. Genom att multiplicera mmol med molekylmassan av salt om 58,3 så blir det 9-18 g salt i urinen per dag.

EFSA har explicit skrivit att det saknas data för att sätta en övre gräns för begränsning av saltintaget. Det saknas därför underlag för Livsmedelsverket att sätta upp en övre gräns för saltintag.

NNR5 synes ha underlåtit att läsa de remissvar om salt som kom in i tid till NNR5 under 2012.

Det visar sig att många av de ”mer än hundra experter” som NNR5 hade städslat hade kopplingar och bindningar till livs- och läkemedelsindustrin.

Med andra ord bryter Livsmedelsverket mot 1 kapitlet 9 § regeringsformen genom att hävda att NNR5 baserar sig på vetenskap.

Genom att hålla fast vid nuvarande kostråd, som helt underkändes av SBU:s rapport Mat vid diabetes från 2010, bryter Livsmedelsverket även här mot Patientsäkerhetslagen, Hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och även mot grundlagen.

Hur länge tänker Livsmedelsverket fortsätta att bryta mot lag?

Det finns ett utmärkt och tillika lagligt alternativ kvar för Livsmedelsverket.

Det är bara att följa Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Till detta kommer nu ett större antal vetenskapliga artiklar som visar att animaliskt fett alltid har varit ofarligt, att kolhydrater är giftiga hos friska i högre dos än 100 g/dag, hos metabolt sjuka är kolhydrattåligheten ner mot 0 g per dag.

Så det är bara att göra som man fick lära sig i det militära:

GÖR OM! GÖR RÄTT!

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi


Litet brev till Livsmedelsverket i januari 2015

 God fortsättning på det nya året!

 

Jag har en fråga till Livsmedelsverket.

 

Livsmedelsverket säger att det normala saltintaget hos den svenska befolkningen är mellan 10-12 g salt per dag.

Hur har man kommit fram till att det normala dagliga intaget av salt är 10-12 gram salt per dag?

 

Jag begär en fullständig och följbar redovisning och med hänvisning till bakomliggande relevant kunskap med tillhörande bakomliggande verifierbar och kontrollerbar vetenskaplig litteratur. Vänligen bifoga den litteratur som inte går att få fatt på via Internet.

 

Vänligen

Björn Hammarskjöld

 

 

Det blev långt om länge ett svar från Livsmedelsverket:

 

Noreply.Upplysningen@slv.se skrev den 2015-02-18 09:23:

Hej Björn!

 

Enligt Livsmedelsverkets senaste undersökning av svenskarnas matvanor, Riksmaten 2010-11, var saltintaget i genomsnitt 7 g/dag för kvinnor och 9 g/dag för män. Siffrorna omfattar inte salt tillsatt vid bordet. Flera undersökningar som andra har gjort, där man mätt dygnsurin, tyder på att saltintaget bland vuxna i Sverige ligger på mellan 8-12 gram per dag. Ett exempel är referensen nedan som visar att saltintaget ligger mellan 10-12 gram är:

 

Hulthén L, Aurell M, Klingberg S, Hallenberg E, Lorentzon M, Ohlsson C. Salt intake in young Swedish men. Public Health Nutr. 2010;13:601-5.

 

Vi har även gjort en så kallad spotanalys av urin från ett delurval av deltagarna i Riksmaten 2010-11. Lena Hulthen ansvarade för analyserna. Resultaten från dessa analyser är inte helt klara ännu, men de ser ut att ligga i nivå med referensen ovan.

 

Vänliga hälsningar

 

Anna Karin Lindroos

 

 

Så jag kunde inte låta bli att svara:

 

Björn Hammarskjöld skrev den 2015-02-19 13:00:

Hej Livsmedelsverket!

 

Tack för er tjänsteperson Anna Karin Lindroos svar!

 

Svaret uppfyller tyvärr inte mina krav på redovisning av vetenskapen bakom rekommendationen.

 

Riksmaten 2010-2011 saknar all form av vetenskap. Bara att svarsfrekvensen var inte ens 36 % talar för att studien aldrig skulle ha publicerats. Bortfallet är på tok för stort för att kvalificera för en statistisk analys.

 

Sedan tittar jag på saltkapitlet.

 

Här framgår att personerna hade i genomsnitt ätit 3,754 g Na per 10 MJ (Tabell 114 s 107) vilket motsvarar 9,385 g NaCl/10 MJ.

 

Vidare angav man i tabell 44 s 68 att det genomsnittliga energiintaget var 1 978 kcal ~2 Mcal (=8,3 MJ)

 

Eftersom Livsmedelsverkets kost normalt innehåller omkring 1 kcal per gram mat så innebär det att volymen mat var 2 kg eller 2 L.

 

Enligt Finelis tabellverk kan man finna att bland omkring 3 000 maträtter så innehåller varje portion mellan 1 och 2 % salt (vikt/vikt), salt sill innehåller 4 g/100 g. Då innehåller också Livsmedelsverkets kost mellan 1 och 2 % salt.

 

Om man nu ska äta enligt Livsmedelsverkets kostundersökning 2 kg mat per dag blir det då mellan 20 och 40 g salt som maten innehåller per dag.

 

Hur kan det då komma sig att Livsmedelsverket har kommit fram till att befolkningen äter 9,85 g*8,3 MJ/10 MJ=7,8 g salt per dag?

 

7,8 g salt/2 000 g = 0,39 %, en otroligt låg salthalt i mat som då är helt smaklös, precis som den mat som Livsmedelsverket serverade vid salteminariet 2010. (Det var intressant att se omgivningens lättade reaktion när jag resolut nästan tömde den saltkvarn som fanns på bordet efter att ha smakat på maten).

 

Men denna diskrepans mellan Livsmedelsverkets uppskattning av saltmängden i kostredovisningarna och den saltmängd som samma kost rent fysiskt måste innehålla enligt Finelis databas. Fineli och Livsmedelsverket använder båda NNR4 och NNR2012 så databaserna bör vara helt utbytbara.

 

Riksmaten anger inga dygnsmätningar av dU-Na. Här finns redan många kemlab som anger att normalförlusten via dU-Na är mellan 150-300 mmol vilket motsvarar 9-18 g salt per dag som utsöndras via urinen. Till dessa förluster kommer perspiratio insensibilis om 5 g NaCl per dygn samt ytterligare förluster om minst 1 g NaCl via faeces. Sammanlagt blir det då förluster på mellan 15-25 g som måste ersättas varje dag. Tappar man mer än 3 g NaCl från blodet är saltkoncentrationen mindre än 120 mmol/L (i stället för normala 141 mmol/L) och därmed inte längre förenligt med överlevnad.


Äter man 5 g salt per dag är de natriumabsorberande i tubuli och samtidigt blodtryckshöjande hormonerna aldosteron, angiotensin och renin mer än tredubblade i koncentration. Detta innebär en blodtryckshöjning som brukar behandlas med blodtryckssänkande läkemedel som blockerar verkan av aldosteron, angiotensin och renin. Kroppen tillverkar då ännu mer av dessa hormoner för att kunna resorbera maximalt med Na i njurarnas tubuli. Sedan sjunker blodtrycket på grund av blodvolymsminkning för att söka normalisera koncentrationen av P-Na. Sedan är alla undersökningar om minskat blodtryck vid minskat saltintag ofullständiga. Man jämför studiearmen 9 g salt med studiearmen 6 g salt och finner inom maximalt fyra veckor att blodtrycket har sjunkit med ett par mm Hg. Men man ”glömmer” alltid den tredje studiearmen med 30 g salt per dag som skulle ha visat att blodtrycket hade sjunkit mer än vid 9 g salt. Detta på grund av att nivåerna av aldosteron, angiotensin och renin är lägre vid en normal blodvolym. Men den tredje studiearmen tas aldrig med då den skulle förstöra den fina hypotesen att lägre saltintag skulle ge lägre blodtryck när verkligheten är tvärtom.

 

Sammanfattningsvis måste Livsmedelsverket omedelbart dra tillbaka rapporten Riksmaten 2010-2011 då den här har visats helt sakna ens spår av ”vetenskap”

 

Jag ber att få tacka er tjänsteperson Anna Karin Lindroos som underlåtit att bifoga en enda vetenskaplig referens. Den ”referens" som hon hänvisar till är inte nåbar via Internet enligt begäran. Det synes enligt Google inte ens existera en vetenskaplig tidskrift som heter Public Health Nutr. 2010;13:601-5.

 

Dessutom är två av de påstådda författarna ökända lågsaltförespråkare varav en dessutom finns bland Livsmedelsverkets expertgrupp för kost och hälsa samtidigt som vederbörande sitter i Swedish Nutrition Foundations nutritionsråd. Livsmedelsverket borde veta att Swedish Nutrition Foundation är en lobbyorganisation vars medlemmar är företag som Coca-cola, Nestlé, Orcla, ICA, Arla och 27 andra stora livsmedelsjättar. Denna sammanblandning av rollen som myndighetsexpert och samtidigt i rollen som medlem i en lobbyrganisation brukar kallas jäv enligt 11 § 1., 2. och 5. förvaltningslagen.  

 

I och med att Livsmedelsverket har underlåtit att korrekt besvara en medborgares frågor har Livsmedelsverket brutit mot 1, 3, 6 och 7 §§ förvaltningslagen. JO brukar ange en vecka som maximal svarstid för en myndighet.

 

Genom att publicera den odugliga rapporten Riksmaten 2010-2011 har Livsmedelsverket brutit mot 1 kapitlet 9 § regeringsformen (grundlag) [1][1].

 

Genom att hålla fast vid nuvarande kostråd, som helt underkändes av SBU:s rapport Mat vid diabetes från 2010, bryter Livsmedelsverket även här mot Patientsäkerhetslagen, Hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och även mot grundlagen.

 

Hur länge tänker Livsmedelsverket fortsätta att bryta mot lag?

 

Det finns ett utmärkt och tillika lagligt alternativ kvar för Livsmedelsverket.

Det är bara att följa Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Till detta kommer nu ett större antal vetenskapliga artiklar som visar att animaliskt fett alltid har varit ofarligt [2][2], att kolhydrater är giftiga hos friska i högre dos än 100 g/dag, hos metabolt sjuka är kohydrattåligheten ner mot 0 g per dag [3][3].

 

Så det är bara att göra som man fick lära sig i det militära:

GÖR OM! GÖR RÄTT!

 

Litet mer att läsa om du vågar:

http://kostkunskap.blogg.se/2012/july/svar-fran-livsmedelsverket.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/july/livsmedelsverket-och-salt-del-3.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/august/tank-vad-enkelt-och-genialt-livsmedelsverket-skulle-kunna-arbeta.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/october/livsmedelsvrket-helt-okunnigt.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/october/livsmedelsverket-bryter-lag.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/november/bli-av-med-diabetes-och-overvikt.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/december/livsmedelsverkets-kostrad-orsakar-sjukdom.html

http://kostkunskap.blogg.se/2013/february/livsmedelsverket-forskningsfusk-och-rekommendationer.html

http://www.kostdemokrati.se/bjorn/2011/11/06/hornstenarna-forsvann-kosthuset-har-rasat/

http://thescipub.com/PDF/ojbsci.2014.167.169.pdf

 


Jag ställer gärna upp som konsult åt Livsmedelsverket då ni går gör om era rekommendationer.

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition
Sekreterare i DiOS (Diabetesorganisationen i Sverige)

 

 

Sen händer inget.

 

Tiden går så jag skickar ett påminnelsebrev.

 

 Hej Livsmedelsverket!


Jag saknar svar på mitt brev av 2015-02-19

Jag begär att få en kopia på dagboksbladet i ärendet via e-post
Sekretessbedömning: Ingen sekretess

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
070-385 09 33

 

Dagboksblad kom promp.

 

Så nu väntar jag på Livsmedelsverkets svarsbrev.

 



[1][1] Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1 kapitlet 9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag (2010:1408).

[2][2] Harcombe Z, Baker JS, Cooper SM, et al. Open Heart 2015;2:e000196. doi:10.1136/openhrt-2014-000196

http://openheart.bmj.com/content/2/1/e000196.full

[3][3] Feinman et al Dietary carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management: Critical review and evidence base. Nutrition 31 (2015) 1–13

http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/pdf


Vägra vara vegetarian

Jag läste en blogg om att Ät vegetariskt och bli friskare.

De som äter vegetariskt brukar dö av näringsbrist något årtionde för dem som äter animalisk föda. Vegetabilier saknar en del livsnödvändiga komponenter som vitamin B12 och andra livsnödvändiga ämnen.

Sedan kommer vi till vår planets hälsa.
.
WWF har sagt att 1 kg kött kräver lika mycket fossil energi som 1 kg bönor vid produktionen av respektive livsmedel
Bra. Då är grunden lagd.

Fakta:
1 kg kött innehåller 2 hg animaliskt protein, 1 kg bönor innehåller 1 hg vegetabiliskt protein.

Slutsats:
Det går åt dubbelt så mycket fossilt bränsle för en vegetarian att tillgodose proteinbehovet jämfört med en som äter animalisk mat.

Fakta:
1 hg animaliskt protein innehåller 5-10 gånger mer av de enskilda livsnödvändiga aminosyrorna (proteinbyggstenar) än 1 hg vegetabiliskt protein

Slutsats:
Det går åt mer än 10-20 gånger mer fossilt bränsle att förse en vegetarian med tillräckligt med livsnödvändiga aminosyror då hon äter vegetabilisk mat jämfört med en som äter animalisk mat.

Ur miljösynpunkt bör vi äta animaliska proteiner. Dessutom är våra bytesdjur (ko, häst, får, get) självgående automatgödslare, vi slipper fossilbränsleberoende konstgödsel som utarmar jorden.

Vi bör äta vegetabilier som tillsats till animalisk mat för att få i oss tillräckligt med mineraler. Det beror på att det salt som säljs i livsmedelshandeln endast innehåller natriumklorid till minst 97,5 % och saknar alla andra mineraler i havsvatten. Havsvatten innehåller endast 86 % natriumklorid och resten, 14 % av havets salter, alla andra mineraler vi behöver.

Inte ens en mineralsaltsten till häst innehåller mindre än 98 % natriumklorid. Alltså får våra hästar tillgodose sitt mineralbehov via födan, gräset de äter. Så mineralsaltsten är precis samma sak som vanlig saltsten men till högre pris på grund av namnet.

Så det är bättre för vår planet att vi fortsätter att odla djur för att få mat till alla på jorden. Animalier kan odlas på ytor som inte duger som åkermark medan alla odlade vegetabilier kräver den begränsade åkerarealen.

GMO ger ingen minskning av besprutningsgifter, GMO ger mycket stora risker för folkhälsan. GMO sprider hittills okända risker i form av resistensfaktorgener och småsnuttar av RNA och DNA. Jag vägrar äta mat som innehåller insektsgifter och antibiotikaresistensfaktorer. Jag vägrar äta mat som innehåller småsnuttar av främmande DNA och RNA som kan styra våra geners uttryck.

Vi har ingen susning om vad GMO kan orsaka i naturen och vad GMO kan orsaka hos oss. Brukar kallas kaos och är i motsats till Försiktighetsprincipen.

Sammanfattning:
Rädda Jorden genom att vägra vara vegetarian.
 

Brev till Brödinstitutet med flera

Brev till Brödinstitutet som skrivit ett pressmeddelande om bröd till äldre

http://www.mynewsdesk.com/se/brodinstitutet/pressreleases/minska-undernaering-i-aeldreomsorgen-med-naeringsrikt-broed-1037379   

Hej Catarina Bennetoft, Brödinstitutet, Liza Rosén, Stig Orustfjord, Livsmedelsverket, Ola Björeus Narverud

Jag tackar för Brödinstitutets pressmeddelande av 2014-08-11.

Syftet med meddelandet är bra, våra äldre svälter vanligtvis på äldreboendet. Detta är uppmärksammat av Socialstyrelsen redan före år 2000 men tyvärr saknar Socialstyrelsens rekommendationer från den tiden och dess senare upplagor handfasta åtgärder som skulle säkerställa att de äldre får tillräckligt med mat.

Fortfarande 14 år efter Socialstyrelsens råd så får de äldre på boenden svältusla 1 650 kcal/dag inklusive smörgåsar.

Men att ge de äldre smörgåsar i stället för riktig mat är oförskämt mot de äldre! Det är dessa våra äldre som byggt upp vårt samhälle till vad vi har idag och som belöning får de en ren svältkost. Livsmedelsverket rekommenderar att kvinnor ska ha omkring 2 500 kcal/dag och män 3 200 kcal/dag. Sedan levererar älderboendet färdiglagad, smaklös mat med 350-400 kcal per lunch eller middag. Det motsvarar endast 31 % av vad en man ska ha till lunch eller middag enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. 1 650 kcal per dag (synes vara normen bland boenden, även över minst 15 års tid) motsvarar 2/3 eller hälften av Livsmedelsverkets rekommendationer.

Ni skriver i pressmeddelandet följande:

     ”Stig Orustfjord, Generaldirektör på Livsmedelsverket, menar att verket måste följa med i tiden och bistå med rätt kunskap:

     – Vi ska använda de nordiska rekommendationerna som utgångspunkt och belysa dem ur ett bredare perspektiv. ”

Det vore ljuvligt om Livsmedelsverket och äldreboenden följer Orustfjords ord att ”[Livsmedels]verket måste följa med i tiden och bistå med rätt kunskap

Men att använda Nordiska näringsrekommendationerna som utgångspunkt har visats vara helt fel med kolhydratmängder långt överstigande 100 g per dag och högst 10 E% mättat fett.

NNR5 rekommenderar 50-60 E% kolhydrater vilket motsvarar 375-480 g kolhydrater per dag. Man måste också betänka att många äldre inte tål att äta kolhydrater, de ökar i vikt och kräver större doser insulin och andra läkemedel ju mer kolhydrater de äter. Patienter med sockersjuka ska enligt gamla tiders såväl som senaste kunskap [1], [2] äta högst 10-100 g kolhydrater = socker per dag, beroende på hur mycket de tål utan att få ett högre blodglukos.

För att ersätta energiförlusten från minskade kolhydrater ökar man därför mängden animaliskt fett i kosten med oförändrad proteinmängd. Personerna som äter denna kolhydratreducerade kost brukar vinna mycket i hälsa och välmående. Kosten är beskriven redan 1732 av vår främste vetenskapsman Carl von Linné i hans Lappländska resa och brukar på senare tid kallas för LCHF.

Det viktiga för de äldre är att kosten har en tillräcklig energitäthet om minst 3 kcal/g mat, annars orkar och hinner de inte äta upp maten. Livsmedelsverkets normalkost innehåller omkring 1 kcal/g mat vilket innebär att en man ska äta en tredjedels hink mat om dagen (3 200 g eller 3 200 mL eller 3,2 L(iter) mat).

 

***************************************************************

  Vidare skriver man *

     ”Kort näringsfakta om bröd

     Energikälla. Bröd är rikt på kolhydrater som är hjärnans viktigaste bränsle. För våra äldre är ett stort energiintag livsnödvändigt. ”

Detta påstående är fel.
Kolhydrater är synnerligen giftigt och mer än 25 g i blodet hos en 70 kg person är en dödlig mängd glukos. Hjärnan använder själv inget glukos som primärt bränsle. Detta beror på att alla celler i hjärnan har mitokondrier, energifabriker. Mitokondriernas enda bränsle är acetylcoenzym A (AcCoA) som levererar ättiksyra till mitokondriernas citronsyracykel. Då glukosnivån i blodet är normal (3-6 mmol/L) så använder hjärnan AcCoA från fett som bränsle tillsammans med syre (aerob förbränning). Men så länge det finns överskott på glukos hjälper hjärnan till att avgifta glukos i kroppen genom bryta ned glukos till AcCoA som sedan skickas till mitokondrierna.

Röda blodkroppar (RBC) saknar mitokondrier och måste därför använda en alternativ energikälla utan att använda syre. Det som finns är glukos som utan syre (anaerobt) bryts ned en för RBC speciell väg till mjölksyra. Annars skulle röda blodkropparna nalla av det syre som transporteras av RBC. Men det går åt 19 gram glukos för att ge lika mycket energi till röda blodkroppscellen som till en hjärncell som bryter ned 1 gram glukos via citronsyracykeln.

Allt detta står att finna i närmaste bok i fysiologi, biokemi.

Så våra äldre ska äta en energität kost baserat på animaliskt fett som innehåller 9 kcal/g fett medan bröd innehåller endast 2,5 kcal/g bröd. Så det behövs bara omkring 200-300 g fett per dag för att en äldre ska må bra, få tillräckligt med energi, vitaminer och mineraler fås via animaliska proteinkällor och en avpassad grönsaksmängd.

För att uppnå motsvarande mäng energi med bröd måste man äta 700-1 000 g bröd om dagen men då får man i sig 300-450 gram kolhydrater per dag vilket är en kropsskadlig dos glukos, långt över 100 g som visats att de flesta klarar att äta.

     ”Fett. Bröd har ofta rapsolja som fettråvara. Rapsolja innehåller en hög andel enkelomättat och fleromättat fett som ur hälsosynpunkt är att föredra.

Detta påstående är fel.
Animaliskt fett, som människan också består av, är perfekt anpassat till däggdjur. Har en korrekt smälttemperatur och en korrekt fettsyrasammansättning, samma som vi själva har. Fleromättade fettsyror av vegetabilisk typ innehåller oftast för mycket inflammationsdrivande och cancerframkallande [3] omega-6-fettsyror och ska därför minimeras i kosten.

     ”Järn. Bröd är en god källa till järn för de som har svårt att få i sig tillräckligt. Järn är ett mineral som är viktigt för inlärning och minne. En skiva grovt bröd ger lika mycket järn som en portion broccoli.”

Detta påstående är rätt.

    ”Fiber. Bröd är en viktig källa till det dagliga fibertintaget då det kan vara svårt att få de gamla att få i sig tillräckligt med grönsaker för att hålla magen igång och även motverka hjärt- och kärlsjukdomar.Fibrer i bröd ger också mättnadskänsla och underlättar kroppens blodsockerreglering. Många äldre lyckas inte få i sig tillräcklig mängd fibrer per dag.”

Detta påstående är fel.
Fibrer (framför allt hårda fibrer från spannmål) ger skavsår på tarmslemhinnan och ÖKAR risken för tjocktarmscancer [4]. Därför ska man minska mängden fibrer i brödet och maten, grönsaker i måttlig mängd (mindre än 400 g/dag) går bättre eftersom grönsaksfibrer inte ger lika stora slipskador på tarmslemhinnan.

     ”Vattenlösliga vitaminer. Bröd bidrar med vattenlösliga vitaminer B1, B2, niacin, folat och vitamin E som bland annat är viktiga för nerver, muskler, hud, hår och tarmar. De hjälper också till med ämnes- och näringsomsättningen. ”

Detta påstående är fel.
Bröd innehåller 1/10-1/100 av B-vitaminer jämfört med lever. Bröd saknar helt vitamin B12. Det är alltså mycket viktigt att äta riktig mat i stället för kolhydratstinna smörgåsar.

Jag rekommenderar därför att Brödinstitutet drar tillbaka detta pressmeddelande eftersom det innehåller för mycket faktafel

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition
Ledamot i Nämnden för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun
Sekreterare i DiOS



[1] Lagerholm, J. Hemmets Läkarebok, Fröleen & comp, 1921

[2] Feinman et al, Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base.  http://dx.doi.org/10.1016/j.nut.2014.06.011

[3] Wirfält E, Mattisson I, Gullberg B, Johansson U, Olsson H, Berglund G. Postmenopausal breast cancer is associated with high intakes of omega6 fatty acids. Cancer Causes Control. 2002 Dec;13(10):883-93

[4] Wasan et al Fibre-supplemented food may damage your health. Lancet 1996; 348;319-320


Salt

Normal mängd salt som man äter ligger på 15-25 g salt per dag. I alla fall om man ska tro på klinkemlab som redovisar 150-300 mmol salt i 24 h urinprov. 150-300 mmol = 9-18 g salt (NaCl), sedan svettas man ut omkring 5 g salt per dag (+ mer om man blir svettig) och avföringen ger ytterligare saltförluster om 1-4 g per dag.
Det blir då 15-25 g salt per dag i förluster. Det ger ett lågt och bra blodtryck.

Vårt älskade Livsmedelsverk hävdar att man ska äta mindre än 6 g salt per dag för att sänka blodtrycket.

Hur går det till?

Man filtrerar ut mellan 1 000 och 2 000 g salt i glomeruli, filtrationsurtustningen i njurarna. Sedan återabsorberar man 99+ % i tubuli i njurarna med hjälp av flera olika mekanismer för att kissa ut 9-18 g salt per dag. Men då måste man äte lika mycket salt som man har i förluster.

Mindre än 5 g salt per dag gör att de blodtryckshöjande hormonerna aldosteron, angiotensin och renin behövs i mer än tre gånger den normala nivån vid tillräckligt stort saltintag. Detta ger en blodtryckshöjning som kompenseras av att blodvolymen minskar för att försöka få upp salthalten i blodet. Så det är volymsminskningen som Livsmedelsverket förlitar sig på. Men risken att dö i saltbrist med flera sjukdomar ökar.

Sedan har man visat att det är omöjligt att öka salthalten i blodet över 145 mmol/L (om man inte är kraftigt uttorkad på grund av vätskebrist) Så blodtrycket stiger inte på grund av att man äter salt, det till och med sjunker eftersom det då inte behövs så mycket blodtyckshöjande och saltsparande hormoner.

Vidare finns det visat att patienter med sockersjuka får mindre insulinresitens om de äter MERA salt.

Så njut av livet, ät tillräckligt med salt och sänk blodtrycket.

Lägger man sedan till en kost från det gamla franska köket och den svenska husmanskosten med litet kolhydrater så behöver inte kroppen samla på sig vatten på grund av att glukos binder vatten som binder salt. Salt binder inte vatten i kroppen, allt överskott av salt upp emot 100 g per dag kan man kissa ut om man dricker lagom med vatten.

Befängd dietist och papegojatidning

Detta är helt befängt.

 

Dietist påstår i Svenska Dagbladet att ” För mycket salt avlagras också i kärlväggarna så att dessa blir mindre elastiska och därmed pumpar fram blodet sämre. ”

 

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ex-dietist-pa-scan-charkvaror-oversaltas-for-hallbarhet_8511006.svd

 

Njurarna ser till att det aldrig kan vara högre saltkoncentration i blodet än 0,85 % eller 145 mml/L Läs mer här:

http://kostkunskap.blogg.se/2012/november/nnr5-och-salt-inte-bra.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/may/livsmedelsverkets-rad-om-salt-leder-till-dod.html

 

Den saltkoncentration som finns i hela blodvolymen hos en 70 kg person är normalt mellan 0,80-0,85 procent. Den koncentrationen är alltid löst i vatten, det kan inte avlagras något salt i kärlväggarna, det är fysiologiskt, kemiskt och fysiskt omöjligt. 358 g salt löser sig per L vatten, det är 35,8 % salt i lösningen. Man kan testa själv. Lös 1 kryddmått (1 g) salt i 1 dL vatten och koka sedan ihop vattnet tills det börjar bildas kristaller. Då är det 2,1 mL kvar av de 100 mL som fanns från början.

 

Salt i blodet kan aldrig falla ut och göra blodkärlen stela.

 

Övriga hälsopåståenden i artikeln är lika felaktiga.

 

”Hon påpekar att högt blodtryck och ökad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar bara är en effekt. För mycket salt avlagras också i kärlväggarna så att dessa blir mindre elastiska och därmed pumpar fram blodet sämre. För mycket salt sätts också i samband med njursjukdomar, benskörhet, Alzheimers sjukdom, övervikt, diabetes och magsår.”

 

Beklagligt att SvD över huvud taget tar in en så befängt vilseledande artikel.


hyperinsulinism induces tubular sodium reabsorption

World Health Organization. The Global Burden of Disease:

2004 Update. Geneva, Switzerland: World Health

Organization, 2008.

 

World Health Organization. Global Status Report on

Noncommunicable Diseases 2010. Geneva, Switzerland:

World Health Organization, 2011.

 

 

” secondary to the intake of large amounts of grain, fruit, sugar and starch induces tubular sodium reabsorption.”

 

Yes, this is because every glucose molecule is surrounded by 190 water molecules. So then the glucose molecule surrounded by 190 water molecules need another 1.28 Na ions to maintain the sodium concentration of 141 mmol/L. So a high carbohydrate load in the body retains water that retains salt, not the other way around.


NNR5 och kalcium, remissvar

Här är NNR5 kalcium remissvar.
 
Remissen finns här http://www.slv.se/upload/NNR5/Calcium%20NNR%202012.pdf 
 
Mitt svar 

NNR 2012 –Calcium

 

Public consultation answer

By

Björn Hammarskjöld

M.D., Ph.D. in Biochemistry

Independent senior scientist in nutrition

C.E.O. of Minivent AB

 

 

Introduction 42

 

Lines 50- 55 should be replaced with the following text.

 

half is bound to albumin. Parathyroid hormone and 1,25(OH)2D are the most important hormones in the regulation of calcium homeostasis. They contribute to maintenance of constant calcium concentration in plasma by regulating the influx and efflux of calcium in intestine, bone and kidney. Maintenance of a constant concentration of ionised calcium is of vital importance and calcium homeostasis is probably the most tightly regulated homeostatic mechanism in the body

 

Lines 77- 79 should be replaced with the following text.

 

or by an active energy requiring process. The latter is dependent on the action of 1,25-dihydroxyvitamin D3 (1,25(OH)2D), the hormonal form of vitamin D. Calcium absorption

is thus decreased in vitamin D deficiency. This means that we can not increase the uptake of calcium unless we have at least the physiological level of at least 125 nmol/L. See the Public consultation answer on Vitamin D3. The difference between dietary calcium and that

 

Lines 100- 462 should be replaced with the following text.

 

(Guéguen et al. 2000). The net calcium absorption in infants is reported to range from about 30 % to 60 %, and between 25-40 % in older children, depending on absolute intake (Abrams 2010). The net absorption is relatively high during puberty (found to be about 34 % on an intake of 925 mg/d (5)) and then declines to 25-20 % in adulthood and even lower at advanced age (Guéguen et al. 2000; Schaafsma 1997). This indicates that the amount of net absorption is about 300 mg per day independent of the oral intake.

 

Calcium is lost from the body via faeces, urine and skin. Non-absorbed calcium is lost with faeces. In adults on intakes of about 1000 mg the loss amounts to about 70 to 80 % of the intake. This indicates that the amount of net absorption is about 300 mg per day independent of the oral intake. An appreciable amount is excretes via faeces as calcium soaps. Loss via skin and sweat is generally small, about 20-50 mg/d (6,7). Under warm conditions or high physical activity the loss may be appreciably greater.

 

Loss via urine may vary appreciably from person to person, generally between 100 and 400 mg/d in adults, but is relatively constant within individuals even if the intake varies. In the balance study by Malm (1) the urinary loss decreased from 231 to 201 mg/d (not significant) upon reduction of the intake from 940 mg/d to 450 mg/d. This experiment shows that a decrease of calcium intake is independent of the intake as long as the intake is higher than the uptake/urinary excretion and that the level of vitamin D3 is above 125 nmol/L. The calcium balance is very tightly regulated as long as the intake exceeds urinary excretion. The intestinal uptake is limited to 100-400 mg per day and the blood level of calcium is very tightly regulated by a free urinary excretion and a regulated uptake from the primary urine, again with a little help from my friends vitamin D3 derivates [1] So the intestines regulate the uptake of calcium and serum level is very tightly regulated by the kidneys as any excess is excreted.

 

Lines 464- 618 should be replaced with the following text.

 

Requirement and recommended intake

 

The old fashioned physiological, biochemical and endocrinological knowledge shows us that the calcium intake, uptake and excretion is strictly regulated in the body.

 

By eating more calcium than excreted in the urine and that the level of vitamin D3 is above the physiological level of 125 nmol/L the body will maintain calcium homeostasis.

 

The minimum intake of 500 mg calcium applies to all ages and sexes and is then ample for most individuals as long as the level of vitamin D3 is above the physiological level of 125 nmol/L.

 

Lines 619- 621 should be replaced with the following text.

 

Reasoning behind the recommendation  

The recommendations for calcium are maintained and can be decreased in NNR 2012 since no strong scientific evidence to change has emerged. This is under the condition that the level of vitamin D3 is above the physiological level of 125 nmol/L.

 



[1] Johnson JAKumar R. Vitamin D and renal calcium transport. Curr Opin Nephrol Hypertens. 1994 Jul;3(4):424-9.


Livsmedelsverkets nya Bra mat i skolan

Livsmedelsverket har enligt ett pressmeddelande 2013-04-18 gett ut en ny vägledning som kallas Bra mat i skolan.

 

Tyvärr ges den ut innan Nordiska NäringsRekommendationer 2012 (NNR2012 eller NNR5 som den också kallas) har kommit ut. NNR2012 avser man utges under sommaren 2013. Men ännu har den sista remissomgången inte publicerats.

 

Det är därför synnerligen olämpligt att ge ut en ny version av Bra mat i skolan. Det är slöseri med skattemedel att göra det. Bra mat i skolan måste göras om efter det att NNR5 presenterats. Men detta kan också ingå i den strategi som Livsmedelsverket har för att säkerställa att NNR5 överensstämmer med den av SBU underkända NNR4.

 

Vid en snabb genomläsning finner man en mängd felaktigheter i eposet från Livsmedelsverket.

 

För det första verkar man fortsätta att arbeta efter NNR4 (den version som kom ut 2004-5) och som i sin helhet underkändes av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i dess rapport från 2010.

 

Detta innebär att NNR4 inte får användas som underlag för kostrådgivning över huvud taget. Därmed faller hela underlaget till Bra mat i skolan.

 

Så det räcker egentligen med detta konstaterande. Och släng sedan denna version av Bra mat i skolan i den elektroniska papperskorgen, sudda bort alla ettor och nollor.

 

I det militära fick man lära sig när man gjorde fel. Då blev ordern:

GÖR OM!

GÖR RÄTT!

 

Det blir samma order till Livsmedelsverket.

 

Här kommer ett förslag till Livsmedelsverket för en omarbetad version som stämmer med fysiologin, biokemin och endokrinologin från förra seklet, alltid lika aktuella kunskaper.

 

 

Livsmedelsverket har en vacker men ofullständig tabell med rekommendationer.

 

Låt oss gå igenom tabellen och justera allteftersom.

 

*************************************

 Livsmedelsverkets tabell i Bra mat i skolan

 

Tabell 1. Åldersanpassade referensvärden för energi- och näringsinnehåll i en genomsnittlig skollunch, motsvarar 30 procent av rekommenderat dagligt intag (RI) enligt SNR 2005.

Ålder (år)…………………………………6–9……...10–12……..13–15……..16–18

Energi per portion (MJ) 30 %.....................2,3…………2,8…………3,1………...3,4

(25–35 %)…………………………..(1,9–2,7)…...(2,3–3,2)…..(2,6–3,6)…..(2,8–3,9)

Energi per portion (kcal) 30 %.................550…………660………...750………...810

(25–35 %)…………………………(460–650)….(550–770)…(620–870)….(680–950)

Protein (g)…………………………….14–28………17–33……..19–37……….20–41

Mättat fett (g) Högst……………………..6,2………….7,4…………8,3………….9,0

Fleromättat fett (g)………………….3,1–6,2……..3,7–7,4…….4,1–8,3……..4,5–9,0

Fibrer (g)………………………………….7…………….8…………...9…………...10

Vitamin D (μg)…………………………2,3…………...2,3…………2,3…………..2,3

Vitamin C (mg)…………………………12……………15………….23……………23

Folat (μg)………………………………..39……………60………….90…………..120

Järn (mg)……………………………….2,7……………3,3…………4,5…………..4,5

Salt (g) Högst………………………….1,4*…………..1,7*………...2,0*………….2,1*

* Bör användas som ett riktvärde och långsiktigt mål eftersom det i dag kan vara svårt att uppnå i praktiken. 1,7 g salt motsvarar 0,7 g natrium.

 

*******************************************

 

Här kommer förslaget till en bättre tabell.

 

År är bra som grov indelning men man bör kanske ta med en grov uppskattning av vikten hos barnen. Vikten varierar normalt med ±20-30 % inom varje årskull och här klumpar man ihop treårskullar i samma kolumn varför vikten kan variera ännu mer. Men låt oss sätta en ungefärligt vikt för varje kolumn bara man är medveten om den stora variationen i vikt.

Så det blir en rad till med en grov uppskattning av vikten i de fyra ålderskategorierna.

 

Tabell A Makronäringsämnen

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

 

********************************************

 

Energimängden som anges i MJ med två siffrors noggrannhet bör nog anges med endast en siffras noggrannhet baserat på den stora variationen i vikt hos barnen inom gruppen. Två siffrors noggrannhet är för ”exakt”.

Så då blir raden så här.

 

Tabell A Makronäringsämnen

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Energi……….MJ……...2………3………4……...5

 

*************************************

 

Energimängen som anges i kcal och tre siffror bör med samma resonemang anges med en signifikant siffra i form av Mcal (1 Mcal=1 000 kcal)

 

Tabell A Makronäringsämnen

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Energi……….MJ……...2………3………4……...5

Energi……….Mcal…..0,6……0,7…….0,8……0,9

 

***********************************************

 

Mängden protein anges i gram och intervallet är mer än tillräckligt om man äter animaliskt protein men är klart otillräckligt vid vegetarisk kost. När man äter animaliskt protein räcker det med 0,5 g/kg kroppsvikt, vackert visat vid amning. Det bör påpekas att en vuxen människa om 70 kg har omkring 10 kg protein i kroppen. Så animaliskt protein saknar skadeverkningar i kroppen. Så den raden lämnas oförändrad.

 

Tabell A Makronäringsämnen

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Energi……….MJ……...2………3………4……...5

Energi……….Mcal…..0,6……0,7…….0,8……0,9

Protein………g……….19…….24……..29…….36

 

***********************************************

 

Sedan kommer man till mängden fett. Här har man delat upp fett i mättat fett och fleromättat fett och utelämnat enkelomättat fett.

 

Men totalmängden fett anges inte. Inte heller anges hur mycket kolhydrater barnen bör äta. I och med att Livsmedelsverket bara rekommenderar mängd protein så innebär det att fördelningen mellan kolhydrater och fett lämnas helt fritt. Det är bra men skolor har en tendens att inte kunna välja. Man vill ha en norm att gå efter.

 

Eftersom mängden kolhydrater och fett samvarierar inverst så låt oss vänta med fett tills mängden kolhydrater är fastställda.

 

Mängden kolhydrater bör enligt den gamla fysiologin inte överstiga 1 hg per dag oavsett ålder. Mer kolhydrater leder bara till övervikt och sockersjuka.

 

Då bör lunchen ha högst 30 g kolhydrater. Så då för vi in raden för kolhydrater i tabellen

 

Tabell A Makronäringsämnen

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Energi……….MJ……...2………3………4……...5

Energi……….Mcal…..0,6……0,7…….0,8……0,9

Protein………g……….19…….24……..29…….36

Kolhydrater…g……….30…….30……..30……..30

 

***************************************

 

Sedan kommer man till det sista makronäringsämnet, fett. Man måste ha i åtanke att en vuxen människa kan normalt innehålla mer än 10 kg animaliskt fett och i extremfall uppåt 400 kg animaliskt fett utan att dö av fettet. Och knappt 50 % av denna vikt är mättat fett! Det verkar som om Livsmedelsverket ignorerade kunskapen om att animaliskt fett har mycket likartad fettsyrasammansättning oavsett art. Fettsyrasammansättningen är knappt 50 % mättat fett, knappt 50 % enkelomättat fett och resten, omkring 5 %, är fleromättat fett.

 

Livsmedelsverkets begränsning av mättat fett saknar helt vetenskapligt underlag och, om den används, begränsar man totalmängden fett till endast 16 g fett till lunch. Det blir 22 E% fett och det är under den gräns om minst 30 E% fett som Livsmedelsverket anger. Raden med mättat fett utgår då den saknar vetenskaplig grund.

 

Animaliskt fett innehåller omkring 5 % fleromättat fett med normalt minst lika mycket fleromättat fett av omega- 3 som omega-6. Vegetabiliska fleromättade fetter är för korta för att djur ska ha direkt nytta av det fleromättade fettet. Djur har sedan ett enzym som kan förlänga vegetabiliska fleromättade fetter till animaliska fleromättade fetter. Människan har klent med detta enzym men kor, grisar och höns har betydligt bättre och effektivare enzymer. Så det är klart bättre att våra växtätande djur bygger om vegetabiliska fetter till animaliska fetter. Det enda som man då behöver göra är att äta djur med det optimala fettet specialanpassat för människan.

 

Eftersom det finns mycken kunskap om att vegetabiliska fleromättade fetter av omega-6-typ orsakar cancer och inflammation i kroppen så bör mängden fett av omega-6-typ begränsas i maten till under 5 gram per dag oavsett ålder [1]. Genom att ersätta omega-6-fett med animaliskt fett blir det automatiskt rätt fettsyrasammansättning och raden med minimimängd fett av omega-6-typ tas bort.

 

Mängden fett barnen ska äta är redan bestämd av totalmängden energi minus energin från protein minus energin från kolhydrater.

 

Så då blir det enkelt med nästa rad i tabellen.

 

Tabell A Makronäringsämnen

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Energi……….MJ……...2………3………4……...5

Energi……….Mcal…..0,6……0,7…….0,8……0,9

Protein………g……….19…….24……..29…….36

Kolhydrater…g……….30…….30……..30……..30

Fett………….g……….45…….54……..63……..71

 

*********************************************

 

Sedan kommer man till övriga ämnen som Livsmedelsverket tas upp.

 

Fibermängden bör minskas till minde än 0,35 g/kg kroppsvikt så då blir fiberraden i tabell 3 enligt följande.

 

Tabell C Övrigt

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Fibrer högst…….g……...2……...3……..4………5

 

****************************************

 

Mängden vitamin D3 bör uppgå till minst 125 µg/dygn till vuxen om 70 kg för att säkerställa en fysiologisk nivå av vitamin D3 i blodet om 125 nmol/L. Raden blir som följer.

 

Tabell C Övrigt

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Fibrer högst…….g……...2……...3……..4………5

Vitamin D……µg……..15…….20……30……..40

 

********************************************

 

Vitamin C, folat och järn är bra. Så dessa rader lämnas oförändrade.

 

 ********************************************

 

Sedan kommer man till raden med salt.

 

All gammal fysiologi visar att man aldrig kan överdosera salt då vuxen person filtrerar ut omkring 1 gram salt per minut. Barn filtrerar ut på samma sätt. Nyfödda har första dygnet ett intag motsvarande 70 g salt till vuxen för att säkerställa att det nyfödda barnet slipper att dö av saltbrist [2].

Svårigheten är att återabsorbera tillräckligt med salt för att upprätthålla saltkoncentrationen i blodet till 141 ±4 mmol/L. Genom att äta tillräckligt med salt per dag slipper man dö på grund av saltbrist [3]. Det är alltså livsviktigt att barnen i skolan får mat med tillräckligt mycket salt för att barnen ska må bra.

 

Så raden om salt i tabell 3 blir så här:

 

Tabell C Övrigt

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Fibrer högst…….g……...2……...3……..4………5

Vitamin D……µg……..15…….20……30……..40

Vitamin C……mg……..12…….15……23……..23

Folat………….µg……..39…….60……90……120

Järn…………..mg…….2,7……3,3…...4,5…….4,5

Salt Minst……..g……….2………3…….4………4

 

***************************************************

 

Sammanfattningsvis blir det mycket enkelt att ge barnen en fysiologiskt näringsriktig kost genom att följa den gamla hederliga fysiologin från förra seklet.

 

Energimängderna är gamla kunskaper och ungefärliga men de fungerar fortfarande.

 

Mängden protein, omkring 15 E%, stämmer väl med livsmedelsverkets rekommendationer och fysiologin.

 

Mängden kolhydrater, omkring 15 E%, stämmer väl med livsmedelsverkets rekommendationer [4] och fysiologin.

 

Mängden fett, omkring 70 E%, stämmer väl med livsmedelsverkets rekommendationer [5] och fysiologin.

 

Mängden salt i maten bör vara minst 10 g/dag till vuxen och motsvarande mängd till barn baserat på vikten, stämmer väl med fysiologin.

 

Så då är det bara att följa kunskapens väg i stället för Livsmedelsverkets till synes kunskapsbefriade och fria fantasiers väg i Livsmedelsverkets nya vägledning.

 

Mora 2013-04-20

 

Björn Hammarskjöld

F.d. överläkare i pediatrik

Filosofie licentiat i biokemi

Oberoende senior vetenskapsman i nutrition

 

 

Extramaterial

 

Tabell A Makronäringsämnen

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Energi……….MJ……...2………3………4……...5

Energi……….Mcal…..0,6……0,7…….0,8……0,9

Protein………g……….19…….24……..29…….36

Kolhydrater…g……….30…….30……..30……..30

Fett………….g……….45…….54……..63……..71

 

 

Tabell B Energiprocent

Ålder ………år…….6–9   10–12   13–15   16–18

Protein……..E%.........13…….14…….15…….16

Kolhydrater..E%.........20…….17…….15……..13

Fett………...E%.........67…….69…….71……...71

 

Tabell C Övrigt

Ålder ……….år……...6–9...10–12…13–15..16–18

Vikt ………..kg……19-25...25-35…35-45…45-75

Fibrer högst…….g……...2……...3……..4………5

Vitamin D……µg……..15…….20……30……..40

Vitamin C……mg……..12…….15……23……..23

Folat………….µg……..39…….60……90……120

Järn…………..mg…….2,7……3,3…...4,5…….4,5

Salt Minst……..g……….2………3…….4………4

 

 

Livsmedelsverkets pressmeddelande visar på exempel

http://www.slv.se/sv/grupp3/Pressrum/Nyheter/Pressmeddelanden/Tid-att-ata-och-mer-miljotank-lyfts-fram-i-nya-rad-om-skolmat/

Exempel ur råden Bra mat i skolan:

§                          Maten är god och lagad av bra råvaror. 
Håller fullkomligt med

§                          En eller gärna flera alternativa rätter finns att välja på, med fördel ett vegetariskt alternativ som alla får ta av. 
Håller med men vegetariskt alternativ är ofysiologiskt och kan utgå

§                          Eleverna får möjlighet att sitta vid bordet och äta i cirka 20 minuter. 
Håller fullkomligt med

§                          Lunchen serveras mellan kl 11-13, varje elev äter vid samma tidpunkt varje dag. 
Håller fullkomligt med

§                          Köttkonsumtionen hålls nere. 
Felaktigt och ofysiologiskt påstående

§                          Skolorna ställer miljökrav i samband med inköp av livsmedel. 
Håller med

§                          Köket har rutiner så att elever med allergi och överkänslighet inte blir sjuka av maten. 
Håller fullkomligt med

§                          Skolmåltiden används som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen. 
Håller fullkomligt med

§                           

Jag håller med om det mesta som Livsmedelsverkets pressmeddelande tar upp, normalt självklara saker som inte ens skulle behöva tas upp i ett normalt artigt, vänligt och omtänksamt samhälle.

 

Men. Varför ska man hålla ned köttkonsumtionen? Äter vi gräsbetat kött oavsett art så äter gräsätaren upp det gräs som annars skulle torka och ruttna till koldioxid och metan. Så gräsätare är metansänkor på samma sätt som skog är koldioxidsänkor. Dessutom är gräsbetarna självgående, självgödslande jordförbättrare till skillnad från traditionellt konstgödslat och utarmande jordbruk.

 

 


[1] Wirfält, Mattisson, Irene (numera vid Livsmedelsverket) et al Postmenopausal breast cancer is associated with high intakes of omega6 fatty acids (Sweden). Cancer Causes Control. 2002 Dec;13(10):883-93.
Malmö Diet and Cancer Study: Department of Medicine, Surgery and Orthopedics, Lund University, Sweden. 

[2] Aperia, Broberger, Herin, Zetterström Salt content in human breast milk during the three first weeks after delivery. Acta Paediatr Scand; 1979; 68; 441-2

[3]  http://kostkunskap.blogg.se/2012/july/livsmedelsverket-och-salt-del-3.html

http://kostkunskap.blogg.se/2012/july/svar-fran-livsmedelsverket.html

[4] Livsmedelsverkets Rapport nr 1 SNÖ från 2003 sidan 5, st 2 nedifrån.http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/mat_naring/RapportSNO.pdf

[5] Livsmedelsverkets Rapport nr 1 SNÖ från 2003 sidan 5, st 2 nedifrån.http://www.slv.se/upload/dokument/rapporter/mat_naring/RapportSNO.pdf

Björn Hammarskjöld

 

 

Hur ska vi få tillräckligt med animaliskt omega-3?

Idag äter man för mycket omega-6 i förhållande till omega-3. Så därför ”måste” man äta omga-3 för att kompensera det hög omega-6-ätandet.

 

Låt oss börja tänka.

 

Jaha, då måste man äta omega-3 från andra källor. Vad finns det för andra källor?

 

Fisk!

 

Där finns det mycket animaliskt omega-3 enligt Livsmedelsverket!

 

Slutsats: Alltså fiskar vi ut haven på fisk för att komma åt fiskens omega-3.

 

Men detta är inte en hållbar politik. Utan fisk svälter först andra rovfiskar ihjäl och sedan svälter även människan ihjäl på sikt.

 

Verkar inte vara någon höjdare.

 

Låt oss börja tänka igen.

 

Var får fisken sin omega-3 ifrån?

 

Jo, alger och krill!

 

Bra! Då kan man ju fiska ut både alger och krill vilket innebär att fiskarna inte får mat och först svälter algätande fiskar och valar ihjäl, sedan kommer andra rovfiskar att svälta ihjäl och sedan svälter även människan ihjäl på sikt.

 

Attans! Verkar inte vara någon höjdare den idén heller.

 

Låt oss börja tänka på allvar och utanför den berömda lådan.

 

Första frågan: Vad är människans naturliga föda?

 

Svar på den första frågan är att människans artegna föda består av animaliskt kött, animaliskt fett och animaliska kolhydrater.

 

Andra frågan: Varför äter människan omega-6?

 

Svar på den andra frågan är att människan luras av myndigheterna att äta billiga vegetabiliska oljor rika på cancer- och inflammationsdrivande omega-6.

 

Tredje frågan: Hur löser man problemet?

 

Den geniala lösningen är den enklaste tänkbara lösningen. (The K.I.S.S! principle)

 

1. Låt bli att äta omega-6-rika vegetabiliska oljor.

2. Ät animaliskt kött, animaliskt fett och animaliska kolhydrater, alltså artegen kost.

 

Låt våra bytesdjur äta bra oljor som är omega-6-fattiga och omega-3-rika som raps- , linfrö- och olivoljor. Våra bytesdjur, ko, gris, höna, älg med flera, är duktiga på att omvandla vegetabiliska korta fleromättade fettsyror till animaliska längre fettkedjor. Människan är dålig på den omvandlingen. Nu finns det ”rapsgris” med ”nötsmak” på grund av rapsoljan i grisens mat.

 

Vi behöver äta små mängder, inte ens ett gram, omega-3 och omega-6 per dag, i ungefär likstora mängder.

 

Lax innehåller 2,3 g omega-3 per 100 g varav 2,1 g är animaliskt omega-3. Man behöver äta fisk 1 gång per vecka. Det blir 0,3 g omega-3 per dag enligt Livsmedelsverkets egna rekommendationer.

 

Sidfläsk innehåller omkring 0,3 g omega-3 per 100 g.

 

Så det räcker att äta något hg sidfläsk per dag för att tillgodose behovet av animaliskt omega-3 eftersom förlusterna är små, man gör allt för att behålla de fleromättade fetter som behövs samtidigt som man förbränner dem som finns i överskott.

 

Så man behöver inte äta fisk för att få i sig tillräckligt med omega-3, det räcker med sidfläsk eller annat animaliskt fett.

 

Det är precis det som är människans artegna kost. Den kost vi har ätit för att överleva och föröka oss till dags dato.

 

Det räcker att äta vanlig, artegen mat för att man ska behålla ett jordklot i balans för att säkra våra barns framtida mat.

 

 

 


NNR 2012 Energy Short version

Summary of NNR 2012 recommendations to healthy individuals

 

NNR 2012 recommend an adequate intake of essential nutrients of protein, fat, minerals and vitamins, preferable in the form of animal proteins and fats which contain enough minerals and vitamins.

 

NNR 2012 recommends a normal daily intake of essential animal protein of at least 0,5 g/kg bodyweight.

 

NNR 2012 recommends a sufficient intake of fats to satisfy the energy and metabolic requirements.

 

NNR 2012 recommends a sufficient intake of salts including sodium chloride of at least 7,5 g (or at least 3 g sodium) per day to satisfy the metabolic requirements.

 

 

Limitations of intake

 

NNR 2012 recommends an upper limit of 100 g of carbohydrates/sugars per day.

 

NNR 2012 recommends an upper limit of 20 g per day of vegetable omega-6 polyunsaturated fats.

 

NNR 2012 recommends an upper limit of fiber intake of 25 g per day to an adult and an upper limit of 0,35 g/kg to a child.

 

NNR 2012 recommends an upper limit of one fruit per day.

 

NNR 2012 recommends an upper limit of fiber intake of 25 g per day to an adult and an upper limit of 0,35 g/kg to a child.

 

NNR 2012 finds no justifications to include a diet-based recommendation for GI in NNR.


Short answer to NNR5 Sodium as salt.

Björn Hamarskjöld’s short answer to NNR5 Sodium as salt.

 

The NNR5 public consultation has a very simple but correct view on potassium.

 

So I just did the same as the NNR5 on potassium with all references to potassium exchanged to sodium.

 

Here it is!

 

 

Sodium – NNR 2012 public consultation

Table of content

Sodium ................................................................................page 1

Introduction ........................................................................ page 1

Dietary sources and intake ................................................. page 1

Physiology and metabolism ............................................... page 2

Requirement and recommended intake .............................. page 2

Reasoning behind the recommendation ............................. page 2

Upper intake levels and toxicity ......................................... page 3

References ....................................................................... page 3 - 4

 

Sodium

 

 

 

Children

 

Sodium intake g/day

Women

Men

2-5 y

6-9 y

10-13 y

Recommended intake (RI)

 10-25

 10-25

 3-15

 5-20

 7.5-20

Lower intake level (LI)

>7.5

>7.5

>3

>5

>6

Upper intake level (UI)

No UL

No UL

No UL

No UL

No UL

 

Introduction

The major proportion of the sodium in the body (98 %) is found outside of the cells and sodium is the quantitatively most important extracellular cation. Intracellular sodium, which constitutes the remaining 2 %, is important for regulating the membrane potential of the cells, and thereby for nerve and muscle function, blood pressure regulation etc. Sodium also participates in the acid-base balance.

 

1 mmol sodium is equivalent to 23 mg.

 

Dietary sources and intake

Important sodium sources in the Nordic diets are ordinary normally salted food, and milk products.

The average dietary intake ranges from 10 to 25 g per day (see Chapter 24 XX Intake of Vitamins and minerals in Nordic countries).

 

Physiology and metabolism

The absorption of sodium is effective and about 90 % of the dietary sodium is normally absorbed from the gut. The sodium balance is primarily regulated by renal excretion in urine. A small proportion can be lost in sweat.

 

Requirement and recommended intake

Sodium deficiency can develop as a consequence of increasing losses from the gastrointestinal tract and kidneys, e.g. during prolonged diarrhoea or vomiting, and in connection with the use of laxatives or diuretics. Sodium deficiency due to low dietary intake alone is not uncommon, due to the widespread occurrence of low salt in foods propaganda. Treatment with diuretics without sodium compensation or sodium sparing diuretics can, however, lead to deficiency.

Hyperaldosteronism, hereditary defects of renal salt transporters, such as Bartter’s syndrome and Gitelman’s syndrome, and excessive consumption of licorice increase sodium retention and potassium excretion and may lead to hyponatremia.

Symptoms of sodium deficiency are associated with disturbed cell membrane function and include muscle weakness and disturbances in heart function, which can lead to arrhythmia and heart seizure. Mental disturbances, e.g. depression and confusion, can also develop.

The losses of sodium via the gastrointestinal tract, urinary excretion and sweat comprise about to 25 g/d (150-400 mmol), but 7,5 g/d (130 mmol) is needed to avoid low plasma levels and loss of total body sodium in adults.

 

The sodium intake may affect sodium balance and sodium intakes of 10-30 mmol/d may induce water retention and an increase in blood pressure, both in normotensive and hypertensive subjects.

 

An inverse relationship between cardiovascular death and sodium excretion was also observed. A number of studies of both normotensive and hypertensive subjects indicate that an increased sodium intake as supplements can lower blood pressure and increase urinary sodium excretion.

 

The lack of clear dose-response observed in the studies is due to physiology and homeostasis.

 

An inverse association between sodium intake and the risk of stroke has been shown in most

cohort studies

 

Reasoning behind the recommendation

The recommended intake of sodium in NNR 2004 was based on flawed data on the effect of sodium on blood pressure. Several clinical trials and population surveys published thereafter support the finding that a diet rich in sodium have a favourable effect on blood pressure.

 

The reference values are increased compared to NNR 2004, since there are new scientific data to justify major changes. The recommended intakes are set at 10-25 g/d (170-400 mmol) for men and women. The figure for women also includes pregnant and lactating women. It should be pointed out that sodium intakes over and above these values might have further beneficial effects.

 

The reference values for children and adolescents are extrapolated from adult values based on needs for growth and adjusted for body weight.

 

The lower limit is estimated to 7.5 g/d (130 mmol) for adults.

 

Upper intake levels and toxicity

Sodium chloride has been associated with acute poisoning in humans. Case reports have described heart failure, cyanosis and cardiac arrest after ingestion of high doses of sodium chloride tablets.

 

Gastrointestinal effects have also been described after chronic ingestion of sodium chloride in case studies and supplementation studies. The occurrence and severity of the effects depend on a number of factors of which formulation of the preparation, dose and gut transit time and of course enough water intake seem to be most important.

 

Dietary sodium has not been associated with any negative effects in healthy subjects. Prolonged high sodium intakes from diet and sodium-containing salt has not been shown to cause hypernatraemia as long as the person can drink pure water and no effect on heart function in subjects with renal insufficiency or impaired kidney function. Sea water without enough dilution with pure and salt free water is shown to be lethal due to the kidneys inability to excrete sodium without enough water.

 

The available data are insufficient to set an upper level for dietary sodium. Supplemental intakes up to 50 g/d are generally not associated with overt adverse effects.

 

 

References

Alderman M N, Cohen H, Madhavan S. Dietary sodium intake and mortality: the National Health and

Nutrition Examination Survey (NHANES I). Lancet 1998; 351: 781-85

Whalley H. Salt and Hypertension: consensus or controversy? Lancet 1997; 350: 1686.

Graudal N A, Gallee A M, Garred P. Effects of Sodium Restriction on Blood Pressure, Renin, Aldosterone, Catecholamines, Cholesterols, and Triglyceride : A Meta-analysis. JAMA 1998; 279:1383-1391

Merlo J, et al. Incidence of myocardial infarction in elderly men being treated with antihypertensive drugs:

population based cohort study. Br Med J 1996; 313: 457-61

Bloom W L. Inhibition of salt excretion by carbohydrate. Arch Int Med. 1962; 109: 26-32.

Friedman G D, et al. Precursors of essential hypertension: body weight, alcohol and salt use, and parental

history of hypertension. Prev Med 1988; 17: 387-400

Appel LJ, et al. Does supplementation of diet with "fish oil" reduce blood pressure? Arch Int Med, 1993;153: 1429-38

Connor W E. Diabetes, fish oil, and vascular disease. Ann Int Med 1995; 123: 950-52.

Alderman M. Data linking sodium intake to subsequent morbid and fatal outcomes must be studied. Br Med J 1997; 315: 484-5

Le Fanu J. Cross cultural studies such as Intersalt study cannot be used to infer causality. Br Med J 1997; 315: 484

 


Comments to the Public consultation on salt in NNR5

Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012

-         Sodium as salt

 

Comments to the Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012 the part of Sodium as salt

 

The text in the Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012 the part of Sodium as salt is definitely wrong from a scientific standpoint and must be replaced.

 

The parts in lines 24-488 needs to be rephrased to be correct from the points of views in physiology, biochemistry and endocrinology.

 

So the proposed wordings are in the added proposition.

 

Comments regarding the NNR5 about salt

It is interesting that the NNR5 experts are referring to an older EFSA report from 1993 [1] (lines 492-4) instead of the EFSA report of 2005 in the reference list above. This clearly shows that the NNR5 experts seems to avoid modern and relevant references that oppose the experts hypothesis that salt is a health hazard

 

It seems that the NNR5 experts looking into the salt issue seems to be lacking fundamental knowledge in human physiology, biochemistry and endocrinology as they seem to be totally ignorant in these areas of knowledge.

 

The NNR5 experts must also, if they had done their homework properly, know that the nutrition experts of the US Department of Agriculture already 1999 knew that salt reduction had no positive effect on blood pressure. This is according to a transcribed taped discussion readable on the Health departments web site [2]

 

Also, in an article Stolarz-Skrzypek K et al write in their Conclusions :

 

“Conclusions In this population-based cohort, systolic blood pressure, but not diastolic pressure, changes over time aligned with change in sodium excretion, but this association did not translate into a higher risk of hypertension or CVD complications. Lower sodium excretion was associated with higher CVD mortality.”

 

“Lower sodium excretion was associated with higher CVD mortality” is interpreted by associated professor Wulf Becker in Livsmedelsverkets Protokoll nr 51 (Minutes number 51) at a meeting with expertgruppen för Kost- och hälsofrågor on 2011-09-20 §7 page 3 [3] 

 

“En annan meta-analys av Stolarz-Skrzypek K et al visar att högt saltintag är associerat med ökad risk för stroke och hjärt-kärlsjukdom. [4] http://jama.ama-assn.org/content/305/17/1777.full.pdf+html?etoc

”(Another meta analysis by Stolarz-Skrzypek K et al shows that a high salt intake is associated to increased risk for stroke and cardio-vascular diseases)”

 

Becker here seems to violate the Swedish Constitution 1st chapter 9th §, both the matter of factness and the objectivity criteria.

 

I’d rather see Becker declare other reasons than infringement of the Swedish Constitution for his statement. But the facts remains, Becker told the expert group a conclusion contrary to the conclusions in the article.

 

Also, there are quite a few articles stating that a low salt intake increases the CVD mortality, e.g. Alderman et al [5], Whalley [6] and Cohen [7].

 

Dr Helen Whalley wrote in Lancet that the analysis of NHANES I showed that eating a low salt diet showed a 20 % increase in CVD.

 

In May 2006 Dr Hillel Cohen showed data from NHANES II and 2008 data from NHANES III describing that eating less than five grams of salt increased the risk of coronary disease more than 50 %.

 

Again, some of the crucial articles regarding salt and hypertension are missing, e.g. the Cochrane review from 2011 [8].

 

The conclusion in the Cochrane abstract is:

“Sodium reduction resulted in a 1 % decrease in blood pressure in normotensives, a 3,5 % decrease in hypertensives, a significant increase in plasma renin, plasma aldosterone, plasma adrenalin and plasma noradrenalin, a 2,5 % increase in cholesterol and a 7 % increase in triglycerides. In general these effects were stable in studies lasting for 2 weeks or more.”

 

This means that the decrease in blood pressure is nonsignificant but there are significant increase in hypertensive and also sodium resorption hormones like plasma renin, plasma aldosterone, plasma adrenalin and plasma noradrenalin as the sodium level in the blood decreases while eating too low amounts of salt. When the salt level in the blood decreases below 125 mmol/L the kidneys try to restore a higher salt concentration by decreasing the blood volume and then the extra cellular volume decreases as well thus lowering the blood pressure. The homeostasis of the body tries to restore the volume by increasing ADH which dilutes the blood again by lowering sodium concentration threatening the homeostasis and life of the patient.

 

This condition is called SIADH or SISWI, easily corrected by letting the patient eat salt and drink water and the body will restore homeostasis.

 

I.V. infusion of salts is another alternative but that usually takes longer time and is more dangerous than the oral route.

 

A third option is to use ADH receptor blockers like tolvaptan, a vasopressin antagonist. But there are not much of an effect as 60 % of the patients treated with tolvaptan had normal sodium excretion after 30 days while 26 % in the placebo group had normal sodium excretion. According to Läkartidningen 2012 [9] about 19 % of all patients with hyponatremia died of sodium deficiency despite treatment with tolvaptan. But they did not get enough sodium in their diet.

 

The first National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES I) established baseline information during 1971-75 in a representative sample of 20,729 American adults aged twenty-five to seventy-five. Of these, 11,348 underwent medical and nutritional examination.

They were rechecked in 1992. By then there had been 3,923 deaths, of which 1,970 were due to a cardiovascular disease. Comparing salt intakes, this study found that all-cause mortality was inversely related to salt intake. In other words, those who ate the most salt had the fewest deaths — from any cause. And the same was found for cardiovascular deaths. Dr Helen Whalley writing a feature in the Lancet, talks of the continuing debate on the supposed association between salt and hypertension. She points out that an analysis of the NHANES I survey shows that 'the heart attack fatality rate among those on low-sodium diets was 20% higher that those on normal diets.'[10]  She goes on to report a study on the Salt Institute's website on the impact of long-term salt reduction. It found 'a four-fold increase in heart attacks among those on low-salt diets'.

 

In 1998 a large meta-analysis was published in an attempt to resolve the controversy [11]. Fifty-eight trials published between 1966 and the end of 1997 were reviewed to estimate the effects of reduced sodium intake on systolic and diastolic blood pressure, particularly as in recent years the debate has been extended by studies indicating that reducing sodium intake has adverse effects. They found that reducing salt intake did reduce blood pressure slightly, but that it increased LDL cholesterol, the so-called 'bad' cholesterol. They conclude that 'These results do not support a general recommendation to reduce sodium intake.

 

Salt restriction research is biased

All those studies showing a decreased blood pressure with decreased salt intake are biased. They all have one arm with a low salt level like 6-9 gram salt per day and another arm with extremely low salt, around 3 grams per day. The findings are a slight decrease in blood pressure due to hypovolemia despite increase in the levels of hypertensive hormones like renin, aldosterone, adrenalin and noradrenalin. But all trials have seemingly actively forgotten the third arm, giving patients 20-30 g salt per day. That third arm will have the same blood pressure as the one with 6-9 g salt. This is because the glomeruli are filtering out about 1 g salt per minute and thus the blood pressure can not increase due to the fact that there is no salt retention, everything is filtered out. Still, the main problem for the kidneys is the reabsorption of sodium using at least three blood pressure increasing and sodium retention hormones.

 

But it is also interesting that patients with diabetes having the highest intake of salt have less insulin resistance.

 

According to physiological research from 1970th it is shown that newborn children in the colostrums gets very high concentrations of sodium during the first day of life corresponding to more than 60 grams salt for a 70 kg adult [12]. Within a fortnight the breastmilk contains sodium according to 10 grams of salt to an adult.

 

Conclusion

The old fashioned physiology, biochemistry and endocrinology shows that salt is an essential micronutrient in the human body. Normal salt intake in the Swedish population is normally at least nine and more than eighteen grams of salt per day according to daily urine excretion. Manipulation of salt intake outside the physiological normal boundaries between ten and 100 grams of salt intake is shown to increase disease and premature death.

 

Requirement and recommended intake 

Adults

Adults are advised to eat at least ten grams of salt as long as the food is not too salty to your taste. Also, drink normally 1-3 liters of water accordingly to quench the thirst.

Children

Children are advised to eat the same food as parents do, as always have been the case.

 

Reasoning behind the recommendation

Normal physiology has shown that salt is an essential micronutrient that has to be replenished in excess for the body’s homeostasis. Also, enough pure water is recommended to support the excretion of excess sodium.

 

Lower intake levels

There are severe dangers of serious disease or even premature death of salt deficiency if the intake is lower than recommended above.

Upper intake levels and toxicity

As has been shown above there is no need to issue an upper intake level from dietary sources as salt is excreted passively and the level of salt in the body is maintained actively by the kidneys and hormones.

 

There has not been shown any toxicity when sodium is ingested from dietary sources

 

 

Mora November 25, 2012

 

Björn Hammarskjöld

M.D., former consultant in Pediatics

Ph.D. in Biochemistry

Independent scientist in Nutrition



[1] Commission of the European Communities. Reports of the Scientific Committee for Food 492 (Thirty-first series). Nutrient and energy intakes for the European Community. Luxembourg, 493 1993.

[2] http://www.health.gov/dietaryguidelines/dgac/pdf/dg0908.pdf pp 412 ff  

This site is coordinated by the Office of Disease Prevention and Health Promotion, Office of the Assistant Secretary for Health, Office of the Secretary, U.S. Department of Health and Human Services.

[5] Michael H. Alderman; Shantha Madhavan; Hillel Cohen; Jean E. Sealey; John H. Laragh Low Urinary Sodium Is Associated With Greater Risk of Myocardial Infarction Among Treated Hypertensive Men Hypertension. 1995;25:1144-1152.

[6] Whalley H. Salt and Hypertension: consensus or controversy? Lancet 1997; 350: 1686

[7] Cohen HWHailpern SMFang JAlderman MH. Sodium intake and mortality in the NHANES II follow-up study. Am J Med. 2006 Mar;119(3):275.e7-14.

[8] Cochrane Database Syst Rev. 2011 Nov 9;(11):CD004022

[9] Olsson, Öhlin, ABC om hyponatremi, Läkartidningen No 17-18, 2012, p 888-92

[10] Whalley H. Salt and Hypertension: consensus or controversy? Lancet 1997; 350: 1686

[11] Graudal N A, Gallee A M, Garred P. Effects of Sodium Restriction on Blood Pressure, Renin, Aldosterone, Catecholamines, Cholesterols, and Triglyceride : A Meta-analysis. JAMA 1998; 279:1383-1391

[12] Aperia, Broberger, Zetterström i Acta Paediatr Scand; 1979; 68; 441-51


NNR5 Salt proposal Public comment

Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012

-         Sodium as salt

 

Answer to the Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012 the part of Sodium as salt

 

Here is the NNR5 Draft proposal  of Sodium as salt

 

The text in the Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012 the part of Sodium as salt is definitely wrong from a scientific standpoint and must be replaced.

 

My draft proposal is the following text

 


Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012

Sodium as salt

Answer to the Public consultation on the draft proposal for the first part of the Nordic Nutrition Recommendations 2012 the part of Sodium as salt

 

Key words

Sodium, blood pressure, essential nutrient, tolerable lower intake level, tolerable upper intake level, food safety

 

Summary

Sodium is an essential nutrient involved in fluid and electrolyte balance and is required at a very closely controlled extracellular concentration of 137-145 mmol/L for normal cellular function [1].

The main function of sodium in the body is to maintain the transmembrane electrical potential with sodium on the outside of the (cell) membrane and potassium on the inside. This is crucial for the survival of all cells. [2]

 

Salt is excreted totally passively by the glomeruli when the blood is filtrated in the kidneys. The excretion capacity is practically unlimited with 1 000 grams to 2 000 grams of salt per day [3].

 

The major problem for the body and the kidneys is to reabsorb enough sodium (usually more than 99 % but less than 100 % of excreted sodium in glomeruli) from the primary urine to stabilize and maintain the normal level of sodium in blood and extracellular fluid at the precise level of 137-145 mmol/L [4].

 

We are therefore unable to manipulate the blood pressure by manipulating the amount of sodium in the food. All excess of sodium intake is immediately excreted in the renal glomeruli and not reabsorbed in the renal tubuli. Any deficiency in sodium intake versus sodium excretion is almost immediately life threatening. It is totally safe to let us be guided by our gustatory system when we add salt and water to our food. We do have multiple sodium sensors and volume sensors in our body including a central processing unit closely controlling both sodium and water levels in the body.

 

There is no scientific relationship between salt intake and blood pressure/hypertension. There is no way to manipulate the blood pressure by manipulating the salt intake.

Introduction

Sodium is an essential nutrient involved in fluid and electrolyte balance and is required at a closely controlled extracellular concentration of 137-145 mmol/L for normal cellular function [5].

The main function of sodium in the body is to maintain the transmembrane electrical potential with sodium on the outside of the (cell) membrane and potassium on the inside. This is crucial for the survival of all cells. [6]

 

Sodium is present in foods as a normal constituent at a normal level around 12 to 25 mmol/100 g of food (0,5-1,5 g salt/100 g of food). Sodium is also added to foods, mainly as sodium chloride (commonly known as salt) during processing, cooking and immediately prior to consumption, but also in lesser amounts in other forms, for example as sodium nitrate, sodium phosphate or sodium glutamate. The main reasons for the addition of salt during the processing of foods are for taste, flavour, texture and preservation [7].

 

Dietary sources and intake

The main sources of sodium in the diet are foods e.g. diet preparations, sauces, bread, cheese, spreads, meat and fish products [8]. The contribution of sodium from added salt in cooking and at the table varies but in average it constitutes approximately 10 to 20 % of the total salt intake. Data on the total dietary intake of sodium in Nordic populations are scarce. According to national clinical chemistry laboratories the availability of salt in the Nordic countries is estimated to be 10-25 g per capita and day [9]. Estimations of the sodium intake from national dietary surveys among adults generally show lower values. This means that survey estimations are generally underestimating the salt intake.

 

Physiology and metabolism

Sodium is an essential nutrient involved in fluid and electrolyte balance and is required at a closely controlled extracellular concentration of 137-145 mmol/L for normal cellular function [10]. The main function of sodium in the body is to maintain the transmembrane electrical potential with sodium on the outside of the (cell) membranes and potassium on the inside. This is crucial for the survival of all cells. [11]

 

Mean daily sodium intakes of populations in Sweden range from about 150 to more than 300 mmol (4-10 g sodium or about 9-25 g salt) [12] and are in an appropriate excess of dietary minimum needs (about 3 g sodium/day in adults). The main source of sodium in the diet is from all kinds of foods (about 70-75% of the total intake), with about 10-15% from naturally occurring sodium in unprocessed foods and about 10-15% from discretionary sodium added during cooking and at the table [13].

 

The body has to maintain a very accurate level of extracellular sodium with a very stable concentration of 141 mmol/L ±4 mmol/L which is equal to almost 9 grams of salt per liter serum or 3.6 grams of sodium per liter serum. So the total amount in a 70 kg person’s blood is about 10 grams or 430 mmols of sodium or 25 grams of salt.

 

The same concentration of 141 mmol/L must be upheld extracellularly as well. This means that the total amount of extracellular sodium is approximately 150 grams of salt or 60 grams or 2.5 mols of sodium [14]

 

Sodium is passively excreted in the glomeruli of the kidneys. As the total blood volume of 5.6 liters passes the kidneys several times per 24 hours the blood is filtrating out 1 000 to 2 000 grams of salt (400 to 800 grams or 17-34 moles of sodium). Recalculated to milligrams per minute it will be 700 to 1 400 milligrams salt per minute which is equal to 280 mg sodium to 560 mg sodium (12-25 millimoles) each and every minute of the day [15].

 

So there is never a problem for the body of getting rid of any excess salt as long as you drink enough water.

 

The body’s major problem is to reabsorb up to 99.5 % of the salt excreted in the glomeruli. This is possible by active transport of sodium back from the tubuli into the kidney’s capillary vessels.

 

To be able to actively reabsorb sodium from primary urine the renal tubuli need the blood pressure rising hormones renin, aldosteron and angiotensin from the pituary gland. Then the tubuli, by active transport, reabsorb 990-1990 grams of salt or 390 to 800 grams of sodium or 17 moles to 34 moles of sodium via the urine per day thus excreting only the fractional of more than 3 grams (more than 130 mmol) of sodium per day.

 

The very small, compared to the great amount of filtrated sodium, excretion of 10-25 grams of salt has to be replaced each and every day as we do not have any infinitive sources of salt in the body like a salt mine or a nuclear plant converting other atoms to sodium atoms.

 

Requirement

The conclusion of the normal physiology of the kidney is that an adult human of 70 kg has to eat at least seven and a half grams of salt per day to reassure that the body always has enough salt or sodium in the blood and then the rest of the body. Man can also eat at least 100 grams of salt per day without any problems as long as you can drink enough pure water and you obey your thirst. [16]

 

Acute deficiency can develop in connection with heavy sweating in combination with large fluid intakes devoid of sodium, or in connection with prolonged vomiting and diarrhoea without salt supply. Clinical symptoms include muscle seizures, loss of appetite and circulation disturbances. Severe deficiency can result in coma and death [17].

 

Salt and blood pressure

From a public health perspective the role of sodium as dietary salt in the regulation of blood pressure has received most interest. The relationship between salt and blood pressure has been discussed for more than 100 years and there are no physiological, biochemical and endocrinological evidence that the blood pressure can be manipulated by manipulating the sodium intake except that severe deficiency can result in coma and death [18].

 

All manipulative experiments on humans follow the same protocol like the DASH trial: One arm with an extremely low sodium intake like 3 g salt, one arm with a low intake of 6-9 g salt and then the blood pressure is compared between the arms [19], [20]. Usually, the extremely low arm has 1-4 mm Hg lower blood pressure due to lower extracellular volume including lower blood volume due to the body’s hemostasis trying to keep up the concentration of sodium between 137-145 mmol/L.

The problem with these studies is that the third arm with 20-30 g salt is always missing. That third arm would show no difference between the low salt arm and the high salt arm and thus disproving the beautiful hypothesis which is in opposition to the old fashioned physiology knowledge from the previous centuries.

 

Other dietary factors and blood pressure

A number of dietary factors and physical activity have been associated with but not the cause of blood pressure. These include e.g. alcohol, potassium, calcium, magnesium, and fatty acid composition (see respective chapter). But NNR5 have not included carbohydrates as blood pressure increasing agent.

 

Salt and morbidity and mortality  

There are only few studies that have investigated the relationship between sodium intake and morbidity and mortality.

National Health and Nutrition Examination Survey, NHANES I, is a project Center of Disease Control and Prevention in USA that started already in 1971.

 

In 1997 Dr Helen Whalley wrote in Lancet that the analysis of NHANES I showed that the rate of CVD increased with 20 % in those on a low salt diet than those on a regular salt diet [21].

 

In May 2006 Dr Hillel W Cohen showed that data from NHANES II and 2008 in NHANES III that eating less than 5 g salt per day increased the risk for heart disease with more than 50 %. The results are in opposition to most authorities recommendation about maximum 5 g salt per day [22]. Dr Cohen said “We are of the opinion that these results are not supportive of the present recommendations. We urge those issung the guidelines to go back to their original data and check with more results before issuing general recommendations. And it s totally obvious that the results do not support current recommendations.”  

 

Recommended intake

There is no scientific or physiological support of a restriction of the salt intake [23]. There is no scientific or physiological support for a relationship between salt intake and blood pressure. Sodium is essential and we have to ingest the same amount of sodium that we loose every day to avoid disease and premature death. Any ingested excess of sodium is immediately excreted without changing neither the blood concentration of sodium nor the blood pressure.

 

There is very old knowledge about salt deficiency and premature death, it is, among many synonyms, called the fire engineers disease after the demise of steam engine engineers shovelling coal in the hot environment of a steam engine furnace. It is also well known that a heat stroke, circulation collapse, sodium deficiency, water intoxication, Syndrome of Inappropriate ADH excretion (SIADH) and Syndrome of Inappropriate Salt and Water Intake (SISWI) is due to excess excretion of salt or too small a salt intake or too much water intake [24].

 

It is well known in France 2003 that there were several elderly persons that died prematurely during a heat wave despite getting enough water. But they did not get enough salt so they died from sodium deficiency. Now the French authorities have changed the instructions, staff should give enough salt together with water to the elderly for them to survive.

 

In Sweden presently 30 % of all medicine patients at Skånes Universitetssjukhus (SUS) are hospitalized due to sodium deficiency and 19 % of these patients have a premature death in the hospital [25]. This means that 6 % of all medicine patients in Sweden suffer a premature death due to hyponatermia. That article in Läkartidningen is indicating a higher risk of premature intrahospital salt deficiency death in Sweden for approximately 60 patients per day.

 

Also, EFSA issued a report in 2005 [26] where EFSA concluded on page 18:

Conclusions and recommendations

Derivation of a tolerable upper intake level (UL)

 

The available data are not sufficient to establish an upper level for sodium from dietary sources.”

 

Adults

Based on a pragmatic evaluation of the available data, a sodium intake of minimum 130 mmol (3 g) per day (7.5 g salt) would be prudent at the population level.

 

The current average sodium intake in the Nordic countries can be estimated at 4-10 grams (170-425 mmol per day, 10-25 g salt).

 

The proposed population targets would therefore conform to the actual intake of salt on a population level and even include the necessity of an increased intake of salt in risk prone individuals as elderly and sick individuals.

 

Children

Small children are very able to regulate the salt intake as long as they have enough water intake. Breast milk is the perfect example with relatively low macronutrient concentration in a diluted solution with 70 mmol/L sodium, corresponding to about 50 g salt to an adult of 70 kg weight, during the first day of life. Within 14 days the amount has decreased to 10 mmol/L [27] corresponding to 8 g salt per day to a 70 kg person.

 

Based on a pragmatic evaluation of the available data, recommended sodium intake for children up to about 12 years of age is minimum 8 mmol/kg (20 mg per kg, salt 50 mg per kg) per day is prudent at the population level.

 

The recommended sodium intake for children from about 13 years of age is set to 1 g per 1000 kJ, which is based on the energy-adjusted recommended levels for adult women.

 

Pregnancy and lactation  

Pregnancy as well as lactation are associated with an increase in the physiological requirements for sodium, i.e. daily requirement during pregnancy will be increased to more than 10 g or 450 mmol sodium per day or more than 25 g salt per day to minimize the risk of pre-eclampsia [28] and increased to more than 10 g or 450 mmol per day or more than 25 g salt per day to minimize the risk of hyponatremia during lactation. These amounts are normal and can apparently be handled by the homeostatic system of the body. There is evidence to suggest that sodium requirements during pregnancy and lactation are increased from that of non-pregnant women.

 

Reasoning behind the recommendation  

Sodium is an essential nutrient involved in fluid and electrolyte balance and is required at a closely controlled extracellular concentration of 137-145 mmol/L for normal cellular function [29].  The main function of sodium in the body is to maintain the transmembrane electrical potential with sodium on the outside of the (cell) membrane and potassium on the inside. This is crucial for the survival of all cells. [30]

 

There is no dose-response relationship between sodium intake and blood pressure. Any recommendations on the sodium intake thus have to be based on estimate of an optimal physiological intake. Based on a pragmatic evaluation of the available data, a sodium intake of more than 150 mmol (3.5 g) per day (9 g salt) would be prudent at the population level. Thus, the long term recommendation in NNR 2004 is increased to a prudent value.

Discussion

 

Mean daily sodium intakes of populations in Sweden range from about 150 to more than 300 mmol (4-10 g sodium or about 9-25 g salt) [31] and are in an appropriate excess of dietary minimum needs (about 3 g sodium/day in adults). The main source of sodium in the diet is from all kinds of foods (about 70-75% of the total intake), with about 10-15% from naturally occurring sodium in unprocessed foods and about 10-15% from discretionary sodium added during cooking and at the table [32].

 

There are no major adverse effects of increased sodium intake when ingested in normal tasting food according to EFSA [33].

 

A sodium level below 135 mmol/L is usually due to a too low intake of salt (less than combined losses via urine, sweat and faeces) and can give rise to serious health hazards including premature death [34].

 

A very serious problem is that the median value of P-Na in Dalecarlia, Sweden, has decreased from 141 to 139 mmol/L during the last three years [35]. This means that on a population basis the sodium intake is too low indicating a higher risk of premature death [36].

 

There is no relationship between salt intake and blood pressure. All sodium ingested in excess to basic losses is immediately excreted via the glomeruli filtration. The kidney can excrete between 12 mmol and 25 mmol (280-560 mg sodium or 700-1 400 mg salt) per minute and is equal to 17 000 to 35 000 mmol of sodium per 24 hours or 1 000 000 to 2 000 000 milligrams (equal to 1-2 kg) of salt per day.

 

Dietary deficiency of sodium is nowadays very common due to the widespread maladvice to eat less salt and to less occurrence of sodium in foods. According to the literature about 30 percent of all patients in a medical ward are hospitalized due to sodium deficiency and 19 % of those patients die prematurely in the hospital [37] due to easily cured salt deficiency.

 

Nutritional requirements and recommendations

Human populations survive on wide extremes of habitual sodium consumption from 10 to 450 mmol/day. The ability to survive at low levels of consumption is dependent upon adaptive mechanisms which reduced losses in sweat, stool and urine. For most populations, the habitual levels of sodium consumption greatly exceed the physiological requirements, and there are few data which determine the minimal levels of sodium consumption required to maintain health in people who have adapted to low levels of sodium consumption over long periods of time [38]

 

For sodium, the acceptable range of intakes for adults is established by the normal excretion values of sodium in urine in clinical chemical laboratories of Sweden to 150-300 mmol/day and adding the normally small amount of losses via faeces and sweat of usually more than 50 mmol/day [39].

 

Children have the same requirements of salt as adults per kg bodyweight. The children’s kidneys do work perfectly from birth as breast milk contains enough of both salt and water for the survival of the newborn child. It is shown that a newborn baby gets extra salt the first fortnight corresponding to 60 grams salt (24 grams or 1 mol of sodium) to a 70 kg adult during the first day. After two weeks the amount of sodium has decreased to corresponding 10 grams of salt per day to an adult  [40], [41].

 

Conclusion

The old fashioned physiology, biochemistry and endocrinology shows that salt is an essential micronutrient in the human body. Normal salt intake in the Swedish population is normally at least nine and more than eighteen grams of salt per day according to daily urine excretion.

 

Manipulation of salt intake outside the normal physiological boundaries between ten and 100 grams of salt intake is shown to increase disease and premature death.

 

Nordic Nutrition Recommendations regarding salt is that the population should eat an adequate amount of salt, normally at least 3 grams of sodium or 7,5 grams of sodium chloride also called salt.

 

Requirement and recommended intake 

Adults

Nordic Nutrition Recommendations regarding salt is that adults are advised to eat an adequate amount of salt, normally more than 3 grams of sodium or 7,5 grams of sodium chloride also called salt as long as the food is not too salty to your taste. Also, adults are advised to drink normally 1-3 liters of water accordingly to quench the thirst and facilitate excretion of excess salt.

 

Children

Children are advised to eat the same food with the same saltiness as parents do, as always have been the case.

Based on a pragmatic evaluation of the available data, recommended sodium intake for children up to about 12 years of age is minimum 8 mmol/kg (20 mg per kg, salt 50 mg per kg) per day is prudent at the population level.

 

The recommended sodium intake for children from about 13 years of age is set to 1 g per 1000 kJ, which is based on the energy-adjusted recommended levels for adult women.

 

Reasoning behind the recommendation

Normal physiology has shown that salt is an essential micronutrient that has to be replenished in excess for the body’s homeostasis. Also, enough pure water is recommended to support the excretion of excess sodium.

 

Lower intake levels

There are severe dangers of serious disease or even premature death of salt deficiency if the intake is lower than recommended above.

Upper intake levels and toxicity

As has been shown above there is no need to issue an upper intake level from dietary sources as salt is excreted passively and the level of salt in the body is maintained actively by the kidneys and hormones.

 

There has not been shown any toxicity when sodium is ingested from dietary sources

 

 

Mora November 25, 2012

 

Björn Hammarskjöld

M.D., former consultant in Pediatics

Ph.D. in Biochemistry

Independent scientist in Nutrition

 


More References

[1]. Spitzer S, et al. The influence of social situations on ambulatory blood pressure. Psychosom Med 1992; 54: 71.
[2]. Singer, Adam J. and Hollander, Judd E. Blood pressure — Assessment of interarm differences. Arch Int Med 1996; 156: 2005- 08
[3]. Stallones RA. The Rise and Fall of Ischaemic Heart Disease. Scientific American 1980; 243 (5): 43-9.
[4]. Nakatsuka H, et al. Effectiveness of attention to reduce salt in diet, as evidenced by reduced urinary excretion of salt. Ecol Food Nutr 1991; 26: 323-332.
[5]. Gothberg G, et al. Response to slow graded bleeding in salt depleted rats. J Hypertension 1983; 1(Suppl 2): 24.
[6]. Wassertheil-Smoller S, et al. Effect of antihypertensives on sexual function and quality of life: the TAIM Study. Ann Intern Med 1991; 114: 613-20.
[7]. Medical Research Council Working Party: MRC trial of treatment of mild hypertension: principle results. Br Med J 1985; 291: 97
[8]. — Adverse reactions to bendrofluazide and propranolol. Lancet 1981; ii: 632.
[9]. Editorial. More on hypertension labelling. Lancet 1985; i: 1138.
[10]. Milne BJ, Logan AG, Flanagan PT. Alteration in health perception and life-style in treated hypertensives. J Chronic Dis 1985; 38: 37.
[11]. Brown JJ, et al. Salt and hypertension. Lancet 1984; ii: 456.
[12]. Swales J. Salt and High Blood Pressure: A Study in Education, Persuasion and Naïveté. A Diet of Reason. Social Affairs Unit, 1986
[13]. Lichtenstein MJ, et al. Heart rate, employment status and prevalent IHD confound relationship between cereal fibre intake and blood pressure. J Epid Comm Hlth 1986; 40: 330.
[14]. Barker DJP, Godfrey KM, Osmond C, Bull A. The relation of fetal length, ponderal index and head circumference to blood pressure and the risk of hypertension in later life. Paed Perinat Epidem 1992; 6: 35.
[15]. Doyle W, Crawford MA, Wynn AHA, Wynn SW. Maternal nutrient intake and birthweight. J Hum Nutr Dietet 1989; 2: 451-22.
[16]. Alderman M N, Cohen H, Madhavan S. Dietary sodium intake and mortality: the National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES I). Lancet 1998; 351: 781-85
[17]. Whalley H. Salt and Hypertension: consensus or controversy? Lancet 1997; 350: 1686.
[18]. Graudal N A, Gallee A M, Garred P. Effects of Sodium Restriction on Blood Pressure, Renin, Aldosterone, Catecholamines, Cholesterols, and Triglyceride : A Meta-analysis. JAMA 1998; 279:1383-1391
[19]. Merlo J, et al. Incidence of myocardial infarction in elderly men being treated with antihypertensive drugs: population based cohort study. Br Med J 1996; 313: 457-61
[20]. Bloom W L. Inhibition of salt excretion by carbohydrate. Arch Int Med. 1962; 109: 26-32.
[21]. Friedman G D, et al. Precursors of essential hypertension: body weight, alcohol and salt use, and parental history of hypertension. Prev Med 1988; 17: 387-400
[22]. Appel LJ, et al. Does supplementation of diet with "fish oil" reduce blood pressure? Arch Int Med, 1993; 153: 1429-38
[23]. Connor W E. Diabetes, fish oil, and vascular disease. Ann Int Med 1995; 123: 950-52.
[24]. Kenny D. The paradoxical effects of fish oil on blood pressure. Med Hypoth 1992; 37: 97.
[25]. Moran J P, et al. Plasma ascorbic acid concentrations relate inversely to blood pressure in human subjects. Am J Clin Nutr 1993; 57: 213-17.
[26]. Witteman JCM, et al. Reduction of blood pressure with oral magnesium supplementation in women with mild to moderate hypertension. Am J Clin Nutr, 1994; 60: 129-35
[27]. Dahl L K Heine M. Effects of chronic excess salt feeding: Enhanced hypertensogenic effect of sea salt over sodium chloride. J Exp Med 1961; 113: 1067-76
[28]. Reusser M E. and McCarron, D A. Micronutrient effects on blood pressure regulation. Nutr Rev 1994; 52: 367-75.
[29]. Yen L-L, et al. Comparison of relaxation techniques, routine blood pressure measurements, and self-learning packages in hypertension control. Prev Med 1996; 25: 339-45
[30]. The sixth report of the Joint National Committee on Prevention, Detection, Evaluation, and Treatment of High Blood Pressure. Arch Intern Med 1997;157:2413—46.
[31]. Dwyer JH, Dwyer KM, Scribner RA, et al. Dietary calcium, calcium supplementation, and blood pressure in African American adolescents. Am J Clin Nutr 1998;68:648—55.
[32]. Appel LJ, Moore TJ, Obarzanek E, et al. A clinical trial of the effects of dietary patterns on blood pressure. N Engl J Med 1997; 336:1117—24.
[33]. McCarron DA, Morris CD, Henry HJ, Stanton JL. Blood pressure and nutrient intake in the United States: an analysis of the Health and Nutrition Examination Survey I. Science 1984;224:1392—8.
[34]. McCarron DA, Morris C, Cole C. Dietary calcium in human hypertension. Science 1982;217:267—9.
[35]. Alderman M. Data linking sodium intake to subsequent morbid and fatal outcomes must be studied. Br Med J 1997; 315: 484-5
[36]. Le Fanu J. Cross cultural studies such as Intersalt study cannot be used to infer causality. Br Med J 1997; 315: 484

[37] Nadezda Koleganova,1 Grzegorz Piecha,1,2,3 Eberhard Ritz,2 Luis Eduardo Becker,2 Annett Müller,1

Monika Weckbach,1 Jens Randel Nyengaard,4 Peter Schirmacher,1 and Marie-Luise Gross-Weissmann1 Both



[1] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[2] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[3] Björn Folkow, Salt och blodtryck – ett hundraårigt stridsäpple, Läkartidningen, 2003, p 3142-7 http://ltarkiv.lakartidningen.se/2003/temp/pda27283.pdf

[4] Clinical Chemistry Labs, Landstinget Dalarna, reference value P-Na 137-145 mmol/L http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/ natrium

[5] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[6] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[7] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26.

[8] Fineli database, search for “Mest och minst” Natrium/sodium sorted in falling amount of sodium per portion http://www.fineli.fi/topfoods.php?lang=sv

[9] Most Clinical Chemistry Labs in Sweden have the same normal values as Landstinget Dalarna, reference value dU-Na 150-300 mmol/d  http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/ natrium

[10] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[11] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[12] Most Clinical Chemistry Labs in Sweden have the same normal values as Landstinget Dalarna, reference value dU-Na 150-300 mmol/d

http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/ natrium

[13] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26.

[14] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[15] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26.

[16] Björn Folkow, Läkartidningen , Nr 40, 2003, p 3142-7.

[17] Karin Olsson, Bertil Öhlin, Läkartidningen nr 17–18, 2012, p 888-92

[18] Karin Olsson, Bertil Öhlin, Läkartidningen nr 17–18, 2012, p 888-92

[19] Appel LJ, Moore TJ, Obarzanek E, et al. A clinical trial of the effects of dietary patterns on 532 blood pressure. N Engl J Med 1997;336:1117-24

[20] Sacks FM, Svetkey LP, Vollmer WM, Appel LJ, Bray GA, Harsha D, Obarzanek E, Conlin 534 PR, Miller ER, Simons-Morton DG, Karanja N, Lin PH, Aickin M, Most-Windhauser MM, 535 Moore TJ, Proschan MA, Cutler JA. Effects on blood pressure of reduced dietary sodium and 536 the Dietary Approaches to Stop Hypertension (DASH) diet. N Engl J Med 2001;344:3-10.

[21] Whalley H. Salt and Hypertension: consensus or controversy? Lancet 1997; 350: 1686

[22] Cohen HWHailpern SMFang JAlderman MH  Sodium intake and mortality in the NHANES II follow-up study.Am J Med. 2006 Mar;119(3):275.e7-14.

[23] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26. http://www.efsa.eu.int/science/nda/nda_opinions/catindex_en.html

[24] Björn Hammarskjöld, SLV’s saltråd enligt SLV, http://kostkunskap.blogg.se/2012/june/slvs-saltrad-enligt-slv.html

[25] Karin Olsson, Bertil Öhlin, Läkartidningen nr 17–18, 2012, p 888-92

[26] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26. http://www.efsa.eu.int/science/nda/nda_opinions/catindex_en.html

[27] W.W. Koo, J.M. Gupta; Breast Milk Sodium Arch Dis Child. 1982 July; 57(7): 500–502 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1627692/?page=2

[28]  Stefan FareseKushiar ShojaatiBert KadereitFelix J. Frey and  Markus G. Mohaupt Blood pressure reduction in pregnancy by sodium chloride Nephrol. Dial. Transplant. (July 2006) 21 (7): 1984-1987.doi: 10.1093/ndt/gfl106  http://ndt.oxfordjournals.org/content/21/7/1984.full

[29] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[30] William Ganong Review of medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[31] Clinical Chemistry Labs, Landstinget Dalarna, reference value dU-Na 150-300 mmol/d http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/ natrium

[32] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26. http://www.efsa.eu.int/science/nda/nda_opinions/catindex_en.html

[33] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26. http://www.efsa.eu.int/science/nda/nda_opinions/catindex_en.html

[34] Karin Olsson, Bertil Öhlin, Läkartidningen nr 17–18, 2012, p 888-92

[35] Personal communication Dr Mattias Aldrimer, Falu lasarett, 2012.

[36] Karin Olsson, Bertil Öhlin, Läkartidningen nr 17–18, 2012, p 888-92

[37] Karin Olsson, Bertil Öhlin, Läkartidningen nr 17–18, 2012, p 888-92

[38] EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26. http://www.efsa.eu.int/science/nda/nda_opinions/catindex_en.html

[39] Clinical Chemistry Labs, Landstinget Dalarna, reference value dU-Na 150-300 mmol/d http://www.ltdalarna.se/analysforteckning/ natrium

[40] Aperia, Broberger, Herin, Zetterström Salt content in human breast milk during the three first weeks after delivery. Acta Paediatr Scand; 1979; 68; 441-2

[41] W.W. Koo, J.M. Gupta; Breast Milk Sodium Arch Dis Child. 1982 July; 57(7): 500–502 http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1627692/?page=2


NNR5 och salt inte bra

Äntligen har NNR5 släppt remissversionen av några ämnen.

Jag har hunnit att läsa om C-vitamin och salt.

 

Saltet är intressant.

 

Fysiologin som de beskriver njurarnas saltfysiologi stämmer dåligt. Nu har man med hela 47 referenser från detta sekel av alla 95 referenserna.

 

Första stycket är helt korrekt att salt är livsnödvändigt. Salt behövs i massor av ämnesomsättningsprocesser och är inblandat i syra-bas-balansen, osmotiska trycket i vätskan utanför cellerna, i nervcellernas funktion och mängder med andra reaktioner i kroppen.

 

Även nästa stycke är väsentligen korrekt, vi har omkring 100 g natrium eller 250 g salt i kroppen varav omkring 150 g salt finns i extracellulärvätskan.

 

Sedan kommer en massa vinklad information.

 

Man ”glömmer” att njurarna utsöndrar 0,7-1,4 gram salt per minut. Eller 1-2 kilogram salt per dygn. Så det finns ingen som helst möjlighet att ha kvar salt i blodet och därmed kroppen. Det stora problemet är att få tillbaka upp till 99,5 % av 1-2 kg. Då går det åt renin, angiotensin och aldosteron, samtliga hjälper till att ta tillbaka natrium från primärurinen. Men renin, angiotensin och aldosteron kan höja blodtrycket. Räcker inte mängden renin, angiotensin och aldosteron för att upprätthålla 141 mmol/L av natrium i blodet så minskar njurarna på vattenvolymen i blodet och kroppen för att öka koncentrationen av natrium.

 

Men då kickar antidiuretiskt hormon (ADH ) igång eftersom blodvolymen är för liten och späder därmed ut natriumkoncentrationen igen. Läs mer här: . http://www.kostdemokrati.se/bjorn/2012/08/01/livsmedelsverkets-saltrad-gor-att-100-dor-varje-dag/

 

 

Så Livsmedelsverkets experter verkar inte ha en susning om njurarnas fysiologi och natriumhomeostasen.

 

Ät lagom med salt, minst 10 gram per dag, och drick vatten när du är törstig så mår du bra

 

Då slipper man läsa resten av Livsmedelsverkets experters dravel om att om man mäter blodtrycket då man äter 9 g salt om dagen och sedan när man äter bara tre gram salt så har blodtrycket sjunkigt med några få mm kvicksilver på grund av hypovolemin, den minskade blodvolymen som behövs för att öka koncentrationen av salt i blodet..

 

Men alla dessa ”försök” saknar den tredje armen, den med att äta 30 gram salt per dag. Hade de haft med den tredje armen så hade dessa personer haft samma blodtryck som de som åt 9 gram salt per dag. Överskott på salt höjer inte blodtrycket.

 

Sedan kommer ännu mer dravel om saltberäkningar baserade på uppskattade intag. Det är bara att gå till närmaste klinkemlab och kolla vad normalvärdet av d-U Na ligger (d-U betyder dygnsmängd i urin). Här anges 150-300 mmol/dygn. Så multiplicera sedan med salts molekylvikt, omkring 59, så blir det 9-18 g salt som enligt nästan alla våra klinkemlab anger som normal utsöndring.

 

Om vi inte äter precis lika mycket salt som vi kissar ut så drabbas vi alltid av natriumbrist och riskerar att dö.

 

I Falun så har medianvärdet av natrium i plasma sjunkigt från 141 mmol/L till 139 mmol/L vilket är ett allvarligt tecken på att patienterna på populationsnivå äter för litet salt.

 

Läs mer här http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelverkets-rad-bor-intas-med-en-nypa-salt/

 

Sammanfattningsvis så visar Livsmedelsverkets och NN5 saltepos att man synes sakna basal kunskaper i fysiologi.


Livsmedelsverket och salt del 3

Bästa Livsmedelsverket!

 

Tack för chefjuristen Kristina Ohlssons och Ulla-Kaisa Koivisto Hursti vänliga svar!

 

Nordiska NäringsRekommendationer (NNR5) kommer inte att ändra sina råd angående salt. Enligt Chapter 1: Draft proposal av NNR5 http://www.slv.se/en-gb/Startpage-NNR/NNR5-News/A-draft-proposal-for-NNR-2012/ står det på sidan 16:

“Recommendations on salt intake

A gradual reduction in the intake of sodium expressed as sodium chloride is desirable. The population target is 6 g/d salt for adults, corresponding to 2.3 g/d of sodium

The salt intake of children should also be limited and for children below 2 years of age the sodium density, expressed as salt, should not exceed 0.5 g/MJ, in order to prevent children becoming accustomed to a diet with a high salt content. For older children salt intake should be limited to 4-5 g/d.”

 

Detta är precis som tidigare enligt Livsmedelsverkets hemsida: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Rad-om-salt/ .

 

Vetenskapliga referenser till varför vi ska minska saltintaget saknas både i NNR5 och på Livsmedelsverkets hemsida. Livsmedelsverkets tjänstemän måste betänka att salt är ett livsnödvändigt ämne som vi måste tillföra precis lika mycket som vi utsöndrar. Detta finns beskrivet här: http://kostkunskap.blogg.se/2012/june/livsmedelsverket-och-salt-fortsattning.html

här finns litet mer grundläggande fysiologi, biokemi och endokrinologi.

 

Går man vidare på Livsmedelsverkets hemsida om salt och blodtryck så finner man referensen 3. EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26.

 

Det är samma referens som jag tidigare pekat på där det står på sidan 15 att det saknas vetenskapliga data för att sätta en övre gräns för saltintaget. Alltså kan Livsmedelsverket inte ensidigt hävda en övre gräns för saltintaget.

 

Jag har påtalat i tidigare brev att ”Vidare visar Stolarz-Skrzypek K, Kuznetsova T, Thijs L, Tikhonoff V, Seidlerová J, Richart T, Jin Y, Olszanecka A, Malyutina S, Casiglia E, Filipovský J, Kawecka-Jaszcz K, Nikitin Y, Staessen JA; European Project on Genes in Hypertension (EPOGH) Investigators.Fatal and nonfatal outcomes, incidence of hypertension, and blood pressure changes in relation to urinary sodium excretion.JAMA. 2011;305:1777-85.http://jama.ama-assn.org/content/305/17/1777.full.pdf+html?etoc

att ju mer salt man äter så minskar CVD signifikant.”

 

I artikeln av Stolarz-Skrzypek K et al så står i deras sammanfattning:

Conclusions In this population-based cohort, systolic blood pressure, but not diastolic pressure, changes over time aligned with change in sodium excretion, but this association did not translate into a higher risk of hypertension or CVD complications. Lower sodium excretion was associated with higher CVD mortality.”

 

“Lower sodium excretion was associated with higher CVD mortality” tolkas av Wulf Becker i Livsmedelsverkets Protokoll nr 51 fört vid möte med expertgruppen för Kost- och hälsofrågor 2011-09-20 §7 sidan 3 http://www.slv.se/upload/dokument/om_oss/expertgrupper/Kosthalsa/Protokoll%20nr%2051%20fr%C3%A5n%20m%C3%B6tet%20den%2020%20sept%202011.pdf

 

“En annan meta-analys av Stolarz-Skrzypek K et al visar att högt saltintag är associerat med ökad risk för stroke och hjärt-kärlsjukdom. http://jama.ama-assn.org/content/305/17/1777.full.pdf+html?etoc

 

Här synes Becker bryta mot RF 1:9, både saklighets- och objektivitetskriterierna. Jag ser gärna att Becker anger annan orsak än grundlagsbrott men faktum kvarstår, saklighet och objektivitet verkar saknas helt eftersom Beckers inför expertgruppen redovisade slutsats är tvärtemot mot vad som står i artikelns sammanfattning.

 

Med ledning av NNR5s hittills framförda åsikt “The population target is 6 g/d salt for adults,” så synes ej heller NNR5s experter ha tagit hänsyn till den samlade vetenskapliga forskningen inom saltområdet.

 

Det synes att NNR5s experter bortser från såväl EFSAs rapport som Stolarz-Skrzypek K et al, Läkartidningens larmartiklar i nr 17-18 2012 att sex procent av alla inneliggande medicinpatienter dör beroende på saltbrist i maten, den gamla fysiologin, biokemin och endokrinologin som samstämmigt visar på att människan, för att inte dö av saltbrist, måste äta mer salt än Livsmedelsverkets rekommendation om högst 6 gram salt per dag.

 

Det gläder mig dock att barn ska ha 0,5 g salt per MJ, det blir 2 mg salt per kcal [1]. Ser vi till exempel på ett sex månader gammalt barn bör det ha 7kg*105 kcal/kg = 735 kcal och varje kcal innehåller 2 mg salt. Så då får barnet 0,2 g salt per kg kroppsvikt och dag.

 

Multiplicerar vi 0,2 g salt per kg med vuxens vikt 70 kg så motsvarar det 14 gram salt per dag till vuxen. Normal utsöndring av salt via urin är 9-18 g salt/dygn enligt de flesta kliniskt kemiska laboratorierna i Sverige. Det är alltså tre gånger så mycket salt som Livsmedelsverket rekommenderar till barn som till vuxen.

 

Men dessa 2 mg salt per kcal motsvarar 0,2 g salt per kg kroppsvikt och är en fysiologiskt korrekt saltmängd till barnet. Använder vi Livsmedelsverkets tjänstemäns mängd salt till vuxen om 2 mg salt per kcal så bör kvinnor äta 5 g salt per dag och män äta 6,4 g salt per dag mot barnets 15 g per dag till vuxen.

 

Denna skillnad mellan barns och vuxnas saltbehov beror på att mängden energi man behöver som liten med stor kroppsyta jämfört med vikten är större än mängden energi en vuxen som har mindre kroppsyta jämfört med vikten. Ett barn om sex månader behöver ungefär 105 kcal/kg medan en vuxen behöver omkring 40 kcal/kg kroppsvikt.

 

Livsmedelsverkets tjänstemän har med andra ord en synnerligen udda beräkning av hur mycket salt vi behöver, baserad på g/MJ i stället för g/kg kroppsvikt. Saltmängden i kroppen är baserad på kg kroppsvikt eller volym, inte på hur mycket mat man äter. Därför är Livsmedelsverkets tjänstemäns beräkning felaktig för vuxna men inte för barn. Mängden energi som behövs för djur av olika storlek är baserad på (vikten)^0,7 (exponenten 0,7 är en empirisk approximation så för människor brukar exponenten vara 0,65, hos hästar anses exponenten vara 0,75) så att en liten individ behöver betydligt mera mat/energi än en stor individ om man räknar per kg kroppsvikt.

 

Nu vet jag att denna text ovan kanske blivit litet väl mycket vetenskaplig och matematisk för en icke vetenskapligt utbildad person. Det är viktigt att inte bara vetenskapligt skolade utan att även alla nutritionister och lekmän förstår vilka rekommendationer som ges och varför de ges.

 

Det var så att Livsmedelsverket för ett par-tre decennier sedan fann att sjuka ska tillåtas att äta samma mat som friska. Experterna på Livsmedelsverket verkade tänka att ”Det finns ju mediciner som kan kompensera för vissa smärre problem i kosten som om exempelvis sockersjuka äter mer kolhydrater så kan man ge mer insulin till de sockersjuka för att kompensera den ökade sockermängden i maten.”

 

Så kostråden har blivit gemensamma för alla, oavsett om de var sjuka eller friska.

 

Livsmedelsverket fann i den heta kostdebatten i Sverige 2007 att kostråd för sjuka nog bättre passade i Socialstyrelsens knä än i Livsmedelsverkets knä varför man med glatt samvete lämnade över kostråd för sjuka till Socialstyrelsen.

 

Socialstyrelsen satt då helt plötsligt med Svarte Petter i form av Livsmedelsverkets kostråd för friska som helt plötsligt över en natt blev Socialstyrelsens kostråd för sjuka.

 

Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) fick under våren 2008 ett uppdrag från Socialstyrelsen att utreda vetenskapen bakom Livsmedelsverkets kostråd. I sin rapport Mat vid diabetes från 2, 3, 5 maj samt augusti 2010 fann SBU att “vetenskapen bakom Livsmedelsverkets kostråd är synnerligen bräcklig” eller i klartext, det saknas vetenskap bakom kostråden,

Livsmedelsverkets kostråd befanns vara ett luftslott av obevisade hypoteser och idéer. Och det spelar ingen roll om det är friska, sjuka, på individnivå eller populationsnivå, kostråden saknar i alla fall vetenskaplig bakgrund.

 

Ulla-Kaisa Koivisto-Hurti vid Livsmedelsverket skriver 2012-07-09:

”Nordiska Näringsrekommendationer riktar sig till den friska befolkningen och är inte avsedda att användas i behandling av sjukdomstillstånd. Närinsgrekommendationer är inte heller avsedda att användas på individnivå utan för grupper av friska individer.”

 

Jag är tacksam för dessa klargöranden.

 

Detta innebär att Livsmedelsverkets kostråd inte ska användas vid behandling av sjukdomstillstånd, inte användas på individnivå för friska heller. Med andra ord kan Livsmedelsverkets kostråd inte användas över huvud taget. Det som även SBU fann. Livsmedelsverket ger här kostråd till patienter med hypertoni (högt blodtryck) genom att begränsa saltmängden i maten. Det är Socialstyrelsens uppgift som Livsmedelsverket av okänd anledning verkar klamra sig kvar vid.

 

Jag begär att Livsmedelsverket omedelbart upphäver sina kostråd om salt i enlighet med befintlig vetenskap visat enligt ovan.

Jag begär att Livsmedelsverket omedelbart upphäver sina kostråd om salt eftersom det är Socialstyrelsens uppgift att ge kostråd till sjuka.

 

Detta sker enklast genom att helt ta bort rekommendationer om salt på Livsmedelsverkets hemsida. Detta skulle förhindra att var tredje inneliggande medicinpatient på Skånes Universitetssjukhus lider av saltbrist och att var sjuttonde inneliggande medicinpatient ljuter en förtida död i onödan på grund av saltbrist med största sannolikhet orsakad av Livsmedelsverkets tjänstemäns missriktade och ovetenskapliga påbud genom att minska saltmängden i maten. Dessutom överträder Livsmedelsverket sina befogenheter och klampar obehörigen in på Socialstyrelsens område.

 

Vänligen

Björn Hammarskjöld

Oberoende nutritionsvetenskapsman

F.d. överläkare i pediatrik

Filosofie licentiat i biokemi

 


[1] 0,5 g salt / MJ = 500 mg salt / 240 kcal = 2 mg salt per kcal.

 

 

From: Kristina.Ohlsson@slv.se

Sent: Monday, July 09, 2012 10:59 AM

To: bjorn@hammarskjold.nu ; Registrator@slv.se

Cc: wulf.becker@slv.se

Subject: Begäran om ändring av kostråd, dnr 1706/2012

 

Du har den 6 juli 2012 begärt att Livsmedelsverket upphäver sina råd om salt och saltrestriktioner.

 

Livsmedelsverkets ska i enlighet med förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket bl.a. informera konsumenter m.fl. om kostråd och främja konsumenternas förutsättningar att göra medvetna val avseende hälsosam och säker mat. Vidare ska verket vara ansvarig myndighet på nutritionsområdet och verka för bra matvanor.

 

Ett sätt för myndigheten att fullgöra sitt uppdrag är att ta fram kostrekommendationer. Kostrekommendationerna är regelbundet föremål för översyn. På detta område sker även ett nordiskt arbete inom ramen för Nordiska rådet. För närvarande pågår, som du vet, en översyn av de nordiska näringsrekommendationerna inom ramen för NNR5. Dessa rekommendationer kommer att utgöra ett viktigt underlag för en kommande översyn av Livsmedelsverkets rekommendationer. Verket har därför för avsikt att avvakta arbetet i NNR5 innan mer omfattande ändringar görs i verkets kostrekommendationer.

 

Med vänlig hälsning

 

Kristina Ohlsson
Chefsjurist


Box 622, 751 26 UPPSALA
Tel. 018-17 55 00
www.livsmedelsverket.se


Livsmedelsverket och salt fortsättning

Bästa Livsmedelsverket och Wulf Becker!
 
Fortfarande är jag förvånad över Livsmedelsverkets svar.
 
Om det vore så att det vore skadligt med ett högt intag av natrium så skulle EFSA begränsa intaget av natrium.
 
Finns det någon referens som kopplar ihop increased blood pressure in the population, which in turn has been directly related to the development of cardiovascular disease and renal disease.? Denna EFSAs sats är typiskt tecken på en epidemiologisk studie. Epidemiologi kan aldrig konstatera orsak och verkan. Epidemiologi är hypotesgenererande, aldrig bevisande.
 
Studien av Stolarz-Skrzypnek et al. (2011) är bland de bättre som finns och att ni ifrågasätter de duktiga patienterna som faktiskt nästan alltid gör sitt bästa för att få så riktiga resultat som möjligt är bara beklagligt och patetiskt. De eventuella fel som finns brukar ligga inom slumpfaktorn och är inte systematiska.
Att de som utsöndrar minst salt kissar mindre volym är helt normal fysiologi, äter man mindre salt behöver man inte dricka så mycket.
 
Sedan är det besynnerligt att ni ifrågasätter mina kunskaper i fysiologi, nu njurens fysiologi.
Jag skulle rekommendera Livsmedelsverket att studera njurfysiologi litet djupare.
Det går inte att ifrågasätta de fysiologiska parametrar jag har redogjort för.
Människan filtrerar ut mellan ett och två kg salt per dygn via glomeruli. EFSA hävdar 1,5 kg per dygn. Detta är en helt passiv filtration av 0,7-1,4 gram salt per minut. Detta säkerställer att vi aldrig kan få för hög koncentration av natrium i blodet. Sedan tas så mycket salt upp som behövs (med hjälp av renin och aldosteron) för att säkerställa att vi har tillräckligt mycket natrium i blodet, under förutsättning att man äter mer salt än man utsöndrar via hud och avföring, de två andra exkretionskällor människan har förutom via urinen.
Normala utsöndringen av salt via perspiratio insensibilis är omkring 5 gram salt per dag. Avföringen håller också omkring 0,9 % salt så där är förlusten minst 1 g salt per dag, beroende på avföringsvolymen. Så människan måste äta minst 6 gram salt per dag för att med någorlunda säkerhet hålla sin normala saltnivå om 141 mmol/L plus eller minus 4 mmol/L.
Äter man mindre salt slås alla bromsar till för att minimera utsöndringen av salt. saltnivån i blodet sjunker, blodvolymen sjunker för att söka återställa saltnivån i blodet, extracellulärt natrium rekryteras till blodet vilket i sin tur leder till minskad extracellulär volym. Människan kommer alltmer att närma sig homeostatgränsen och när natriumnivån kommer ned under 122 mmol/L vilket närmar sig gränsen för överlevnad. Det är då som man drabbas av värmeslag, cirkulationskollaps, natriumbrist, vattenförgiftning, eldaresjuka, SIADH eller SISWI, inte alltid förenat med överlevnad. Alla dessa diagnoser beror på att individen ätit för litet salt! Sedan bör man dricka vatten i proportion till den mängd salt man äter, lyssna på och lyd kroppen så blir det automatiskt rätt.
 
Du kan läsa mer på
 
Vänligen
Björn Hammarskjöld
 
 
 
Sent: Thursday, June 21, 2012 1:26 PM
Subject: SV: (Dnr 1706/2012) Sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI
 

Bästa Björn Hammarskjöld,

Tack för synpunkter på mitt svar.

Rent allmänt finns inga krav på att referenser/publikationer ska vara tillgängliga på Internet. Publikationen Nordiska Näringsrekommendationer 2004 kan beställas via Nordiska Ministerrådet (www.norden.org). Den finns säkert till utlåning via bibliotek.

 

Beträffande referenser till text om högt blodtryck finns dessa via den fördjupade texten om salt och blodtryck i fältet till höger på sidan, se http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/kostrad/Rad-om-salt/Salt-och-blodtryck/

 

Efsa fastställer ingen övre gräns för saltintaget men konstaterar: ”There is strong evidence that the current levels of sodium consumption in European countries

contribute to increased blood pressure in the population, which in turn has been directly related to the development of cardiovascular disease and renal disease. For this reason, a number of national and international bodies have set targets for a reduction in the sodium consumed in the diet.”

 

Studien av Stolarz-Skrzypnek et al. (2011) har flera metodproblem, det var få fall (84) och inga statistiska skillnader ses för insjuknande eller andra utfall. Natriumintaget mättes i urin som samlats in från deltagarna i ett dygn, men man anger inte i vad mån man kontrollerat om urininsamlingarna varit fullständiga. Data visar att urinvolymerna var mindre i gruppen med den lägsta natriumutsöndringen.

 

Resonemanget om saltbalans har flera svagheter, människan kan klara sig på mycket varierande natriumintag. Efsa konstaterar bl.a. ”Human populations survive on wide extremes of habitual sodium consumption from 10 to 450 mmol/day” (motsvarar ca. 0,23-10 g). I NNR 2004 anges lägsta intag av natrium till 25 mmol (575 mg) motsvarande ca. 1,5 g koksalt per dag.

 

Vänliga hälsningar,

 

Wulf Becker

Chefsnutritionist, professor

Risk- och nyttovärderingsavdelningen

Livsmedelsverket

Box 622

751 26 Uppsala

tel +46 18 17 57 31

fax +46 18 10 58 48

e-post wulf.becker@slv.se

 

 

Från: Björn Hammarskjöld [mailto:bjorn@hammarskjold.nu]
Skickat: den 16 juni 2012 11:54
Till: Registrator VS_SE
Kopia: Becker Wulf RN; Jansson Anette RG_RÅ; Diariet
Ämne: Fw: (Dnr 1706/2012) Sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI

 

Hej Livsmedelsverket!

Jag har ännu ej erhållit svar på mitt brev från 4 juni 2012 i detta ärende.

Jag ber att få påminna om förvaltningslagens 4 § jämte JOs tolkning om högst en veckas svarstid.

Vänligen

Björn Hammarskjöld

 
 

Sent: Monday, June 04, 2012 10:40 AM

Subject: Sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI

 

Bästa Livsmedelsverket och Wulf Becker!

 

Jag tackar för ett svar som inte uppfyller mina krav på referenser från Livsmedelsverkets sida.

 

Jag skriver nu i rött och kursivt för att kommentera Beckers text

 

________________________________________
Från: wulf.becker@slv.se [wulf.becker@slv.se]
Skickat: den 1 juni 2012 16:22
Till: Hammarskjöld Björn /Central förvaltning Administrativ enhet /Falun
Kopia: Anette.Jansson@slv.se; Diariet@slv.se
Ämne: Saltbrist på grund av SLVs råd (Dnr 1706/2012)

Tack för förfrågan om referenser till råden om salt.
Underlaget till saltrekommendationen finns redovisad i publikationen ”Nordic Nutrition Recommendations 2004”, se http://www.norden.org/da/publikationer/publikationer/2004-013/ .

Denna publikation saknar tillgänglighet via internet varför denna referens är invalid.


På Livsmedelsverkets webbplats finns texter med referenser till senare studier som rör salt, se http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Hogt-blodtryck-/ och

Även här saknas referenser på sidan men går man vidare till EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26. så saknas data för att besluta om en övre intagsgräns för natrium.

 

Vidare visar Stolarz-Skrzypek K, Kuznetsova T, Thijs L, Tikhonoff V, Seidlerová J, Richart T, Jin Y, Olszanecka A, Malyutina S, Casiglia E, Filipovský J, Kawecka-Jaszcz K, Nikitin Y, Staessen JA; European Project on Genes in Hypertension (EPOGH) Investigators. Fatal and nonfatal outcomes, incidence of hypertension, and blood pressure changes in relation to urinary sodium excretion. JAMA. 2011;305:1777-85. http://jama.ama-assn.org/content/305/17/1777.full.pdf+html?etoc att ju mer salt man äter så minskar CVD signifikant. Dessa två referenser motsäger Livsmedelsverkets saltråd.

 

Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag?

 

Jämför man sedan Livsmedelsverkets saltråd med gamla hederliga fysiologin, biokemin och endokrinologin så saknas åter grund för Livsmedelsverkets saltråd.

 

Grundläggande fysiologi, biokemi och hormonlära från förra seklet verkar man ha glömt. Det första man måste inse är att människan måste äta tillräckligt med salt, annars dör hon av saltbrist eller vattenförgiftning. Dessa grundläggande discipliner visar att om vi äter mer salt än 25 gram per dag kissar vi omedelbart ut allt överskott, vi kan filtrera bort mer än ett gram salt per minut om vi skulle äta för mycket [1][1]. Filtreringen görs helt passivt i njurarnas filter och sedan återuppsugs aktivt (energikrävande upptag) ungefär 99 % av det vi filtrerat ut. Det innebär att vi kissar ut 10-20 g salt per dygn plus allt som vi ätit ”för mycket”. Sedan svettas vi ut minst 5 gram salt per dygn så vi måste alltså ersätta minst 15 g salt per dygn genom att äta minst 15 g salt. Äter vi för litet salt får vi svårigheter att hålla saltbalansen i blodet och utanför alla celler i kroppen.

 

Mängden salt i blodet styrs mycket noga. Normalt har vi 141 mmol/L ±4 mmol/L vilket motsvarar 23-24 gram salt i blodet hos en 70 kg människa. Äter vi mindre salt än 15 g per dag måste njurarna återuppta en högre procentsats för att hålla saltnivån stabil i blodet.

 

Äter vi mindre än 5 gram salt måste vi i princip ta upp allt salt som filtreras ut och då kommer på några dagars sikt nivån salt i blodet att sjunka. Under 22 gram salt i blodet (<121 mmol/L) drabbas vi av vattenförgiftning eller saltbrist [2][2], [3][3], [4][4], numera även kallat SIADH (Syndrom of Inappropriate ADH sekretion) [5][5]. SIADH drabbar idag uppåt 30 % av patienterna på medicinklinik och 19 % av dem dör av sin natriumbrist. Denna allvarliga brist på natrium kan enkelt förhindras och även botas genom att ge patienten tillräckligt med salt via munnen, då slipper vi ge patienten läkemedel för 998 SEK per tablett i 10-30 dagar varvid 50 % tillfrisknar [6][6]. Det fastslogs också i EFSAs rapport [7][7] från 2005 att det saknas tillräckligt med data för att besluta om en övre gräns för intaget av natrium från mat.

 

Slutsatserna man kan dra av dess alla referenser och framför allt av den gamla kunskapen i fysiologi, biokemi och hormonlära är att vi måste äta tillräckligt med salt och att en begränsning av salt i maten strider mot den kunskap som finns i ämnet, det finns flera undersökningar och gamla kunskaper som visar att för litet salt i maten ökar hjärtbelastningen och dödligheten. För mycket salt i maten är (inom rimliga gränser, <100 gram per dag) helt ofarligt för friska människor. Det bör påpekas att man har en saltmätare på tungan som ser till att man begränsar saltintaget inom dessa rimliga gränser. Det brukar beskrivas som för salt om saltmängden är mer än 3-4 gram per 100 gram mat. Det brukar beskrivas som smaklös mat utan salt.

 

Sex procent bland de inneliggande medicinpatienterna med SIADH dör på grund av saltbrist orsakad av Livsmedelsverkets ovetenskapliga saltråd som också strider mot EFSAs rapport att det saknas tillräckligt med data för att besluta om en övre gräns för intaget av natrium från mat.

 

http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Rad-om-salt/Salt-och-hjart--och-karlsjukdom/ .

 

Här redovisas åter Stolarz-Skrzypek K et al att ju mindre salt man äter desto större är risken för CVD. Cochraneanalysen är svag, endast några usla epidemiologiska studier ligger bakom Cochranes rapport.

 

Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag?


Den pågående revideringen av de Nordiska näringsrekommendationerna omfattar även salt, se NNR5 http://www.nnr5.org%3chttp:/www.nnr5.org>

Här saknas varje form av information. Öppenhet och transparens saknas helt då det gäller NNR5. Även rörande jävsfrågan för i NNR5 ingående ”experter” finns mycket att önska och det saknas konsekvens och det saknas uppdatering av jävsdeklarationerna på NNR5s hemsida då man jämför DOI för Inge Tetens och de få protokoll som är publicerade.

 

Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag? Vetenskapen och fysiologin och biokemin och endokrinologin säger att för litet salt i maten (mindre än fem gram) ger ökad dödlighet i SISWI (Syndrom of Inappropriate Salt and Water Intake)

 

SISWI innebär att kroppen får för litet salt och/eller vatten i förhållande till förluster. Detta syndrom brukar drabba människor då det är varmt, vid långvarig ansträngning samtidigt som saltintaget är begränsat.

Detta syndrom har många synonymer som värmeslag, cirkulationskollaps, natriumbrist, vattenförgiftning, eldaresjuka eller SIADH.
Syndromet är lättbotat och lätt att förebygga genom att äta tillräckligt med salt och dricka tillräckligt med vatten.

 

Det bör påpekas att medianvärdet på natrium i blodet ska ligga på 141 mmol/L. I Dalarna ligger medianvärdet enligt kliniskt kemiska laboratoriet sänkt till 139-140 mmol/L under de tre senaste åren vilket tyder på att befolkningen i Dalarna på populationsnivå äter för litet salt.

 

Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag?

 

Jag begär att Livsmedelsverket omedelbart slutar att rekommendera en begränsning av saltintaget i kosten för att förhindra att sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI på grund av Livsmedelsverkets ovetenskapliga kostråd

 

 



Vänliga hälsningar,
Wulf Becker
Chefsnutritionist, professor
Risk- och nyttovärderingsavdelningen
Livsmedelsverket
Box 622
751 26 Uppsala
tel +46 18 17 57 31
fax +46 18 10 58 48
e-post mailto:wulf.becker@slv.se%3cmailto:wulf.becker@slv.se>

 

Vänligen

 

Björn Hammarskjöld

e-post bjorn@hammarskjold.nu

 

P.S. Läs gärna mitt öppna brev till Landsbygdsminister Erlandsson http://www.kostdemokrati.se/bjorn/2012/06/03/oppet-brev-till-landsbygdsminister-eskil-erlandsson/

D.S.

 




[1][1] Björn Folkow, Salt och blodtryck - ett hundraårigt stridsäpple. Läkartidningen 2003 nr 40 sid 3142-7
http://ltarkiv.lakartidningen.se/2003/temp/pda27283.pdf

[2][2] B Hammarskjöld Livsmedelsverkets råd om salt leder till död i saltbrist.

http://kostkunskap.blogg.se/2012/may/livsmedelsverkets-rad-om-salt-leder-till-dod.html

[3][3] Hammarskjöld, B., Livsmedelsverkets råd bör intas med en stor nypa salt. Dagens Medicin, 2008-08-27 http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelverkets-rad-bor-intas-med-en-nypa-salt/

[4][4] Ralf Sundberg, Björn Hammarskjöld, Karl Arfors, Läkare och allmänhet vilseleds om salt. Dagens Medicin 2008-09-17 http://www.dagensmedicin.se/debatt/lakare-och-allmanhet-vilseleds-om-salt/

[6][6] Samsca, ADH-blockerare 15 mg eller 30 mg, 10 tabletter, 9 980 SEK. Dosering 15-60 mg dagligen.

[7][7]The EFSA Journal (2005) 209, 1-26

Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium http://www.efsa.europa.eu/de/scdocs/doc/nda_opinion_ej209_sodium_v2_en1,5.pdf

 


Tidigare inlägg
RSS 2.0