Livsmedelsverkets råd bör intas med en stor nypa salt.

Följande artikel har stått i Dagens Medicin 2008.

Livsmedelsverket (SLV) ger hela svenska folket rådet att äta högst 5 g salt per dygn. Detta är ett råd i all välmening och ges i ett försök att förhindra att höga blodtryck uppstår och att sänka redan för höga blodtryck. Men stämmer det? Kan manipulation av saltintag påverka blodtrycket?

 

I förordet till SNÖ, en beteckning påSvenska Näringsrekommendationer Översatta till Livsmedel, står det att SLVs nutritionister tyvärr inte uppnår det mål om högst fem g salt om dagen SLV uppsatt för befolkningen i sin helhet.

 

Greta (kvinnan i SNÖ) överskrider SLVs rekommendation med 50 % och Hans (mannen i SNÖ) överskrider med 90 %. Det anmärkningsvärt att SLVs nutritionister inte lyckas med att själva uppnå SNRs mål om högsta saltintag, det mål man ger hela befolkningen.

 

Det finns minst två förklaringar till att SLVs nutritionister inte lyckas.

 

  1. Nutritionisterna kan inte sitt arbete
  2. SLVs råd är felaktiga.

 

Jag tror att den första förklaringen inte stämmer. Men det går enkelt att visa att den andra förklaringen är rätt.

 

Går man in på Landstinget Dalarnas kemlabs hemsida och kontrollera hur stor urinutsöndringen av natrium är normalt finner man att dygnsmängden natrium (dU-Na) är 150-300 mmol. 150 mmol Na motsvarar att kroppen utsöndrar minimum 9 g salt per dygn i urinen,. Svett kan vi skatta till 0,5 L per dygn och 0,9% NaCl. Det ger 5 g salt till som krävs. Avföringen beror på hur mycket fibrer vi äter, utan fibrer blir det c:a 110 g avföring med 0,9 % salt eller 1 gram till, med fibrer blir det mer.

 

Så minimimängden salt vi äter måste uppgå till minst 9+5+1 => 15 g salt om dagen och maximimängden blir minst 18 + 5 + 1 => 24 g salt per dag. Landstinget Dalarnas kemlab och analysen av natrium är Swedac-ackrediterade så de har rätt normalvärden.

 

Det finns en enda studie som sades visa att salt höjer blodtrycket , den finns i Abstracts of the 18th annual conference of cardiovascular epidemiology 1978, in the Cardiovascular Disease Newsletter No. 28. Det finns flera tusen studier som visar att ett lågt saltintag inte ger några fördelar jämfört med ett saltintag som är högre, men däremot tvärtom.

 

1992 kom en delrapport på National Health and Nutrition Examination Survey (NHANES I) ett projekt som Center of Disease Control and Prevention (CDC) i USA påbörjade 1971. Dr Helen Whalley skrev i Lancet 1997 att analysen av NHANES I visade att hjärtattackerna hos de som åt litet salt var 20 % högre än hos de som åt en vanlig kost.

 

I maj 2006 visade dr Hillel W Cohen med hjälp av data från NHANES II och 2008 i NHANES III att om man åt mindre än 5 g salt per dag så ökade risken för hjärtsjukdom med mer än 50 %.

 

Dessa resultat är i motsättning till SLVs och andra myndigheters råd om högst 5 g salt per dag.

 

Dr Cohen sade att: ”Vi anser att dessa resultat inte stödjer de nuvarande rekommendationerna.. Vi uppmanar de som utfärdar riktlinjerna att gå tillbaka till sina ursprungsdata och kontrollera med mera resultat innan man ger generella rekommendationer. Och det är helt klart att resultaten inte stödjer de nuvarande rekommendationerna.”

 

Vi kan ta ett par exempel ur verkligheten. Om man äter en salt sill så blir man törstig, dricker vatten och kissar ut överskottet på salt. Man fortsätter att må bra och saltnivåerna i blodet fortsätter att vara normala.

 

Om man äter för litet salt sjunker nivån av natrium i blodet, man kommer ned under nedre normalvärdet trots att kroppen försöker behålla så mycket natrium som det går. Sen blir det varmt, man svettas, svett innehåller salt och natriumvärdet sjunker ännu mer, man gör det som sägs, dricker mera vatten då det är varmt och späder ut natrium i blodet ännu mer. Man drabbas av värmeslag eller cirkulationskollaps, inte alltid förenligt med överlevnad. Det är detta som händer de gamla vid värmeböljor och effekten av näringsrekommendationernas saltsnålhet förstärks ytterligare.

 

Detta innebär att de nuvarande kostråden gällande saltintag är helt felaktiga. Det verkar till och med som om de är skadliga för åtminstone delar av befolkningen.

 

Fallet med saltintag och hypertoni visar hur skadliga felaktiga hypoteser kan vara. Ändå fortsätter man från vissa håll att felaktigt propagera för att salt skulle höja blodtrycket.

 

Socialstyrelsen måste omedelbart ta på sig rollen av övervakande myndighet. Socialstyrelsen behöver bara läsa några få vetenskapliga artiklar enligt ovan för att kunna gå ut och rekommendera oss en stor nypa salt till så att rekommendationer om saltintag stämmer överens med verkligheten.

 

Mora den 15 juni 2008

 

Björn Hammarskjöld

 

P.S. Är du plusmedlem hos Dagens medicin kan du finna artikeln här:

http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelverkets-rad-bor-intas-med-en-nypa-salt/

TT i Livsmedelsverkets klor

Nu har TT gått ut med informationen att barn äter för mycket salt.
Tänk att TT är så svaga att de går ut med byråskrivet material och låter bli att kontrollera fakta.
Sedan har Expressen och Svenska dagbladet lika svagt bara plankat TTs text utan att själva göra några kontroller av den synnerligen ensidiga smörjan TT skickat ut.
Läs här vad Expressen skrev:
http://www.expressen.se/halsa/svenska-barn-far-for-mycket-salt-i-maten/
Så jag kunde bara inte låta bli att skriva till TT.

Hej TT!

Det är med viss förvåning jag läser i SvD och Expressen att TT skickat ut en nyhet om att barn äter för mycket salt.

Detta är helt fel. Kunskapen och vetenskapen säger följande.

Normalt äter vi mer än 9-18 g salt per dag som vuxen (källa: Flertalet svenska kliniskt kemiska lab har nom normalvärde 150-300 mmol som utsöndrad mängd salt i urinen per dygn. Multiplicera mmol med 59 (salts molekylvikt) och det blir 9-18 g salt per dygn). Till detta kommer en halvliter svett med sina 5 g salt och avföring med minst 1 g salt till per dygn.

Äter man för litet salt får man värmeslag, cirkulationskollaps, vattenförgiftning, natriumbrist eller eldaresjuka (kärt barn har många namn) Detta tillstånd brukar kräva flera dygns sjukhusvård för att långsamt återställa saltnivån i kroppen om man över huvud taget överlever saltbristen. För snabb återsaltning kan ge hjärnskador.

Ingen har påvisat i en vetenskaplig artikel att salt höjer blodtrycket. Se Läkartidningen från 2003 (http://ltarkiv.lakartidningen.se/2003/temp/pda27283.pdf )

Som frisk kan man äta upp emot 100 gram salt per dag, det enda som behövs är att man blir törstig och dricker tillräckligt med vatten.

Barn behöver salt precis som vuxna. Det finns undersökningar på 1970-talet som visar att nyfödda barn får en saltmängd i bröstmjölken som motsvarar 60 g salt/dygn till en vuxen om 70 kg (källa:

W.W. Koo, J.M. Gupta; Breast Milk Sodium                  Arch Dis Child. 1982 July; 57(7): 500–502                                                      http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1627692/?page=2

Denna artikel hänvisar också till en liknande artikel av de svenska professorerna Aperia, Broberger, Zetterström i Acta Paediatr Scand; 1979; 68; 441-1 ).

Som synes så verkar det som om Livsmedelsverket vägrar följa grundlagens 1 kapitel 9 § genom att uppge synbarligen felaktiga uppgifter genom att påstå att barn (och vuxna!) äter för mycket salt.

Se även B Hammarskjöld. Svenska livsmedelverkets råd bör intas med en rejäl nypa salt. Dagens Medicin nr 35 2008-08-27 s 22 http://www.dagensmedicin.se/asikter/debatt/2008/08/27/svenska-livsmedelverkets-r/index.xml

Jag ber TT att ur objektivitetssynpunkt även låter kunnigare parter kommentera Livsmedelsverkets synbarligen hårt vinklade, om inte falska, uppgifter som torde stå i strid med grundlagens 1 kapitel 9 §.

Vänligen

Björn Hammarskjöld

F.d. överläkare

Filosofie licentiat i biokemi

Molekylärbiolog

Good Calories, Bad Calories

Good Calories, Bad Calories av Gary Taubes är en omvälvande bok.
Jag läste den 2007 då den kom ut. Men det verkar som om nutritionisterna på Livsmedelsverket inte har läst den eller inte har begripit vad de läst.

Om de läser Good Calories, Bad Calories av Gary Taubes [[1]] så kommer de att få något förändrade tankar. Taubes har mer än 1 600 referenser i sin bok, alla hans påståenden är belagda med en referens.

 

Han skrev en Prologue med information om varför han skrivit boken och en Epilogue där han skriver sina sammanfattningar. Däremellan finns det 400 sidor med uppgifter. Alla dessa uppgifter är verifierade av mer än 1 600 vetenskapliga referenser.

Hans slutsatser i denna ögonöppnande bok sammanfattas som följer.

 

”Allteftersom jag fått kunskap om all denna forskning så framstår följande slutsatser som oundvikliga för mig, allt baserat på befintlig kunskap:

 

  1. Fett från födoämnen, mättat eller ej, orsakar inte fetma, hjärtsjukdom eller någon annan kronisk civilisationssjukdom.
  2. Problemet är kolhydrater i födan, deras effekt på insulinutsöndring och därmed den hormonella regleringen av homeostasen – hela den harmonella sammansättningen och samverkan i den mänskliga kroppen. Ju mer lättsmälta och raffinerade kolhydraterna är, desto större påverkan på vår hälsa, vikt och välmående.
  3. Socker – specifikt sackaros och high fructose corn syrup– är speciellt skadliga, troligtvis beroende på att kombinationen fruktos och glukos tillsammans höjer insulinnivån samtidigt som levern överbelastas med kolhydrater.
  4. Genom sin direkta effekt på insulin och blodsocker är raffinerade kolhydrater, stärkelse och socker födoämnesorsaken till koronara hjärtsjukdomar och sockersjuka. De är de mest troliga födoämnesorsakerna till cancer, Alzheimers sjukdom och andra kroniska civilisationssjukdomar.
  5. Fetma är en sjukdom med för mycket fettuppbyggnad, och som inte beror på att man äter för mycket eller rör sig för litet.
  6. Att äta för mycket kalorier är inte orsaken till att vi blir fetare, inte mer orsak än att det får ett barn att bli längre. Att göra av med mer energi än vi äter leder inte till långsiktig viktförlust; det leder till hunger.
  7. Fettökning och fetma beror på en obalans – ett disekvilibrium – i hormonell reglering av fettvävnad och fettmetabolism. Fettsyntes och fettlagring överstiger nedbrytning av fett från fettvävnad och dess åtföljande förbränning. Vi blir magrare när den hormonella regleringen av fettvävnad kommer i balans igen.
  8. Insulin är den primära regulatorn av fettlagring. När insulinnivåer är förhöjda –antingen kroniskt eller efter en måltid – lagrar vi fett i vår fettvävnad. När insulinnivån faller frigör vi fett från vår fettvävnad och använder fettet som bränsle.
  9. Genom att stimulera insulinutsöndring gör kolhydrater oss överviktiga och slutligen orsakar fetma. Ju mindre kolhydrater vi äter desto magrare blir vi.
  10. Genom att öka fettlagringen ökar kolhydrater också hunger och minskar den mängd energi vi använder i ämnesomsättning och vid fysisk aktivitet.”

 

Allt detta är kända kunskaper, befintliga kunskaper baserade på befintlig vetenskaplig litteratur, ända sedan Hedenhös (2 000 år FK)  tid och som vi av olika anledningar blundat för de senaste femtio åren. Kunskapen finns mitt framför ögonen på oss om vi bara bekvämar oss att öppna våra ögon och tro på vad vi ser, precis som barnet i Kejsarens nya kläder. Och det finns mycket mer kunskap i boken än som sammanfattats av Gary Taubes ovan.

 

Björn Hammarskjöld




[1] Good Calories, Bad Calories Challenging the Conventional Wisdom on Diet, Weight Control, and Disease. Gary Taubes, Alfred A. Knopf, Publisher, NY, NY, USA, 2007