Återupprätta kvinnosjukvården i Dalarna!

Insändare publicerad i Dalademokraten 2018-09-03

När landstinget finner att det saknas urologer i Dalarna skaffar man på några månader fram ett privat företag som etablerar sig i landstingets lokaler i Borlänge och Mora.

När landstinget stänger ned Mora BB 2009 slaktade man också kvinnokliniken i Mora.

Slutsatsen blir att män är mer värda än kvinnor och barn.

Ett litet BB har minst lika stor säkerhet som ett stort BB (mindre än 500 jämfört med mer än 1 500 förlossningar per år).

Resor mer än 2 timmar ger 10 gånger högre risk att föda utanför BB jämfört med upp till 1 timmes resa.

Ur jämställdhets- och säkerhetsperspektiv måste man snabbt återupprätta kvinnokliniken i Mora med Mora BB.

Det finns redan tillräckligt med anestesipersonal och barnläkare på Mora lasarett, gynekologer borde det gå att få fatt på och det finns barnmorskor som vill jobba i Mora.

Vi öppnar Mora BB!

Lisbeth Mörk-Amnelius            Ingvar ”Nille” Niilimaa                          Björn Hammarskjöld
Oppositionsråd                        Landstingsfullmäktigeledamot             Landstingsfullmäktigeledamot

Dalarnas sjukvårdsparti

Öppna Mora BB!

Mora lasarett behöver ett BB för att kallas akutsjukhus.

Den av majoriteten beställda rapporten om hur man lägger ned Mora BB för gott har kommit.

Vi har läst rapporten och finner att det går bra att öppna Mora BB igen.

Rapporten visar att det är möjligt att öppna och driva ett BB i Mora på samma sätt som det bedrivs i exempelvis Karlskoga (500 förlossningar per år) och Elverum (dit landstinget hänvisar en del blivande mammor).

Men det krävs en bra ledning av Mora BB i samarbete med kvinno-, anestesi- och barnklinikerna i Mora på samma utmärkta sätt som det fungerade fram till 2009. Med rätt ledning kan Mora BB åter bli Sveriges bästa BB.

Rapporten hänvisar till de krav som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ställer för att ha ett öppet BB. Dessa krav uppfylldes fram till dess man vid Falu BB hade för få barnmorskor under sommaren 2009.

Man beslöt då i Falun att tillfälligt stänga Mora BB under sommaren fram till slutet av augusti och de mot mammor och landstingsledningen lojala barnmorskorna i Mora pendlade till Falun hela sommaren.

I augusti finner man i Falun att det finns för få förlossningsläkare i Mora för att kunna öppna Mora BB igen.

I stället för att sätta in förlossningsläkare från Falun för att hjälpa Mora BB på samma sätt som Mora BB hjälpte Falu BB med barnmorskor under sommaren 2009 beslöt ledningen att stänga Mora BB till dess man hade lyckats bemanna Mora BB med tillräckligt med personal.

Sedan dess har landstingsledningen gjort ett par tafatta försök att öppna Mora BB igen.

Landstingsledningen måste inse att patientsäkerheten för mor och barn börjar då den blivande mamman lämnar hemmets dörr, inte då hon kommer innanför landstingets dörrar som idag. Ambulanshelikoptern är tyvärr för liten för att transportera en blivande mor och kuvös. Det brukar sällan användas vanlig vägambulans för transport av födande mödrar. Detta trots att landstinget enligt lag är skyldigt att hålla en tillräckligt stor organisaton för patienttransport (även kallad amulanstjänst). Föräldrarna tvingas under stress köra själva de långa milen i egen bil.

Rapporten hävdar felaktigt att det behövs 20 barnmorskor för att alltid ha två barnmorskor i tjänst dygnet runt, året runt. Det behövs minst 13 stycken, gärna ett par till. Då kan man klara förlossningarna hela året, inklusive semestrar och utbildning.

Narkosläkare finns det gott om tack vare den ordinarie verksamheten inklusive de åtta ambulanshelikopterläkarna.

Gynekologer krävs minst sex, gärna fler, för att bedriva en bra kvinnosjukvård i Mora dygnet runt. De som eventuellt fattas i början kan hyras in eller lånas ut från Falun till dess man har bemannat fullt.

Barnläkare finns redan i tillräckligt antal.

Självfallet får eventuella kompetensbrister hos de olika läkarkategorierna fyllas och därmed uppfyller hela organisationen runt Mora BB de krav som IVO har ställt.

Enligt landstingsledningen finns redan alla pengar i budgeten för Mora BB.

Ge Dalarnas sjukvårdsparti din röst i landstingsvalet så att Mora lasarett får tillbaka sitt BB och kan kallas komplett akutsjukhus!

 

Lisbet Mörk Amnelius           Ingvar Nille Niilimaa                       Björn Hammarskjöld

Oppositionsråd                      Landstingsfullmäktigeledamot          Landstingsfullmäktigeledamot

Dalarnas sjukvårdsparti

 

Ministerstyre i Sverige

Annika Strandhäll skriver i ett mejl till Expressen att det är regeringen som styr sina myndigheter:

"När regeringen nu ytterligare förtydligar uppdraget om stöd till individen var det vår bedömning att det krävdes ett mer lyhört ledarskap för den uppgiften. Vid vårt senaste möte blev därför slutsatsen att ett ömsesidigt förtroende för Ann-Marie Beglers möjligheter att leda Försäkringskassan saknades", skriver ministern enligt Expressen.

 Intressant.

Vi får inte ha ministerstyre i Sverige.

Sedan kommer en minister och styr Försäkringskassan genom att på lagligt tveksamma grunder avsätta en gammaldags och hederlig ämbetsman som Ann-Marie Begler.

 När Ann-Marie Begler var GD på Skolinspektionen sade personaler där att Ann-Marie Begler var en rättrådig GD som troget följde lagarna och att hennes rättskänsla var okuvlig.

 Dessa egenskaper från hennes medarbetare säger mycket. Ann-Marie Begler är en gammaldags riktig och oförvitlig ämbetsman, den ämbetsman som alltid ser till att Staten får sitt och att den enskilde alltid får sina rättigheter tillgodosedda. Dessa trogna och rättrådiga ämbetsmän kan fortfarande återfinnas inom myndigheter men de synes vara i minoritet.

 Idag är det alldeles för många byråkrattor inom myndigheterna. Byråkrattor saknar vanligtvis kunskap om skillnaden mellan en byråkratta och en byråkratte. Byråkrattor bryr sig inte om den enskilda människan och hennes rättigheter utan berikar sig på den enskildes bekostnad. Ibland kan även Staten få sitt men aldrig den enskilda människan.

 Att Regeringen då gör sig av med en av de dugligaste generaldirektörerna på grund av valstrategi är horribelt. Hade regeringen kunnat tänka hade den kunnat visa på att Försäkringskassan har börjat vända på att förhindra att någon enda sjuk person skulle trilla mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens stolar.

 Alltsedan 2003 har många personer ramlat mellan stolarna. Professor Lotta Vahlne Westerhäll påpekade 2003 i Socialmedicinsk Tidskrift , 2003 80:e årg. häfte 2, ”Renodlingen inom sjukförsäkringen ur rättssäkerhetssynvinkel.” (se inkopierad text nedan som inte går att få från nätet längre)

 2007 hade ett tjugotal av mina patienter ramlat mellan Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens stolar. Jag överlämnade en rapport om dessa missförhållanden till några av Försäkringskassans chefstjänster vid personligt besök på Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm. Den höga tjänsteperson som tog emot rapporten lyfte ena ögonbrynet och en av de andra (som senare blev GD för Försäkringskassan) skakade långsamt på huvudet. Jag och mina meduppvaktande såg alla denna subtila kommunikation mellan tjänstepersomerna. Efter ett par veckor ringde jag rapportmottagaren för att förhöra mig om rapportens öde. Jag fick ingen kontakt. Två veckor senare ringde jag återigen, ingen kontakt. Efter ytterligare två veckor ringde jag igen.

 Då ringer vederbörande tillbaka efter ett par dagar och det första den frågade var: ”Vill du att jag ska diarieföra handlingarna jag fick [för sex veckor sedan]?”

 Mitt svar blev givetvis ”JA!”

Redan denna fråga visade på att Försäkringskassan åtminstone då vägrade att följa svensk grundlag. Och det finns flera sådana grundlagsbrott som jag har funnit hos Försäkringskassan både före och efteråt.

Och jag vet fortfarande idag inte om rapporten verkligen diariefördes korrekt.

 Nu hade regeringen chansen att återupprätta Försäkringskassans synnerligen och med rätta skamfilade och förvitliga [1] handlande. Men regeringen missade den möjlighet som Ann-Marie Begler utgjorde.

 Mora 2018-05-13

Björn Hammarskjöld

 

Fotnot 1
Förvitlig, adj. Skymflig. [Mnt. vorwitlik.] De Rewelske höllet vara et förviteligit ting opgifva en sådan befästning. Girs Joh. 3 kr. 19. olijdelige, förvijtelige och thetta vårt fädernesland skadelige vilkor tilbiuda. Gust. Adolf Skr. 121. obillige, oss och våre rijker förvithelige ... fredzmedeell. Hallenberg Handl. 63 (1613). Skulle iagh vetta mitt fädernesland vore stadt uthi sådan nödh, och thet ther uthi förlåta, så vore thet migh för-vijtlighit. Schroderus Liv. 156. the skrefvo them ett förvijteligit breff til. Widekindi 172. 
Källa: http://runeberg.org/ovanliga/0337.html

Jämför ”Oförvitlig”

 

Utdrag ur Professor Lotta Vahlne Westerhäll: Socialmedicinsk Tidskrift , 2003 80:e årg. häfte 2, ”Renodlingen inom sjukförsäkringen ur rättssäkerhetssynvinkel.”

Sammanfattningsvis framstår skälen för att tolka reglerna om rehabilitering ur en helhetssynvinkel som starkare än att tolka dem som ett uttryck för renodling. Den förvirring och den tveksamhet som handläggaren känner inför tillämpningen av 1997 års regler skulle försvinna om anställda och arbetslösa ges lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Med en funktionell syn på rättsreglerna rörande rehabilitering kan handläggaren ägna sig åt rättstillämpning i egentlig bemärkelse i stället för att, drastiskt uttryckt, hitta på något så när godtagbara skäl för att underlåta att tillämpa reglerna.

Att den faktiska tillämpningen hos försäkringskassorna inte präglas av en funktionell syn på rätten beror på att kassorna har att ägna sig åt en formell ärendehantering med en enligt verket likriktande funktion, vilken medför formell likhet men inte, nödvändigtvis, en materiell sådan. De välfärdsstatliga kriterierna är inte uppfyllda i denna del.

6 Renodlingens framtid

Socialdepartementet presenterade i januari 2003 en promemoria benämnd "Åtgärder för ökad precision vid sjukskrivning". Åtgärderna för ökad precision vid sjukskrivning syftar i första hand till att minska antalet sjukfall med hel sjukskrivning samt att förkorta längden på dessa. Det framhålls att förslagen inte i något avseende förändrar de grundläggande reglerna för rätten till ersättning vid sjukdom. Syftet är i stället att tydliggöra det nuvarande regelsystemet vid bedömningen av arbetsförmågan och att säkerställa att det följs. Därför redovisas jämförelsevis omfattande utdrag ur motivuttalanden från tidigare propositioner på området. Vidare görs gällande att det finns mycket som tyder på att 1995 och 1997 års renodlingsförändringar inte fatt tillräckligt genomslag. "Fortfarande pågår en förskjutning i tillämpningen av sjukdomsbegreppet hos patienter, läkare och inom socialförsäkringsadministrationen. Departementet menar dock att detta inte är något som man i första hand löser genom ytterligare förändringar i regelsystemet utan främst genom förstärkta utbildnings- och informationsinsatser.

 

"Sammanfattningsvis har regelsystemet genom riksdagsbesluten i anslutning till prop. 1994/95:147 och prop. 1996/97:28 förtydligats i en utsträckning som egentligen borde vara tillräcklig. Trots detta är tillämpningen av reglerna fortfarande bristfällig. Man kan göra ytterligare motivuttalanden i propositioner kopplade till smärre regeländringar för att försöka uppnå en större precision vid sjukskrivning. Innehållet i denna promemoria är avsett att utgöra en grund för detta. Det är dock svårt att se att man kan komma särskilt mycket längre enbart med detta. I stället bör huvudinriktningen vara att på ett konkret sätt förverkliga de intentioner som har kommit till uttryck i dessa propositioner. Tanken är således att de nuvarande bristerna i tillämpningen av regelsystemet skall avhjälpas."

 

Renodlingen har således kommit för att stanna, ja, t o m ytterligare befästas. Kampen mot de höga sjukskrivningstalen och de stora sjukförsäkringskostnaderna dessa medför har vägt tyngre än den materiella rättvisan och rättssäkerheten i det individuella fallet.

Detta bådar inte gott ur rättsstatlig och välfärdsstatlig synvinkel.