Svälten i Sverige

Nu har det kommit fram att de gamla svälter i Sverige.
 
De svälter i Skåne enligt flera rapporter på sociala media.

De svälter i Mora, det vet jag som politiker i Nämnden för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun. Och jag har påtalat detta sedan 2011 utan någon reaktion från tjänstemännen. Inte heller har det blivit bättre.

Detta är visat av Socialstyrelsen i flera rapporter och rekommendationer alltsedan 2000 att patienter svälter i vården, Socialstyrelsen anger att 50 till 100 % patienterna svälter.
 
Men Socialstyrelsen saknar handfasta råd hur maten ska lagas för att äldre och patienter ska slippa svälta. 

Låt oss gå igenom litet fakta som kan kontrolleras på nätet.

Den totala mängden mat som ges inom åldringsvården är enligt den forskning som finns omkring 1 650 kcal per dag.

Den uppgiften om 1 650 kcal/dag stämmer väl med de uppgifter som tjänstemännen i Nämnden för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun (Kostnämnden) har redovisat några gånger under tiden 2011 till 2016.

Livsmedelsverket rekommenderar 25-35 E% av 2 500 kcal till huvudmål för kvinna och 3 200 kcal för man eller minst 625-875 kcal till kvinna och 800-1 120 kcal till man. I genomsnitt blir det då omkring 900 kcal per portion som våra gamla bör ha för att slippa svälta vid lunch och middag. Sedan behövs även energität frukost och tre energitäta mellanmål för att de äldre ska få i sig den energi de så väl behöver för att må bra.

I Skåne serverades äggakaka (skånsk variant av pannkaka) med bacon och bönor.

Jag hämtade receptet på Äggakaka från Arlaköket och körde igenom beräkningsprogrammet Kostbevakningen.se

Det blev 336 kcal till middag.

Denna portion mat gav bara 13,4 % respektive 10,5 % av dagsbehovet eller 54 % respektive 42 % av vad en måltid ska innehålla enligt Livsmedelsverkets minimikrav för lunch eller middag.

Summerar man de sedvanliga uppgifterna om ett dagsintag så blir det 250 kcal till frukost, 200 kcal till mellanmål, 400 kcal till lunch, 200 kcal till mellanmål, 400 kcal till middag och 200 kcal till kvällsmål. Summan blir 1 650 kcal, i alla fall enligt både kalkylprogram som räknedosa.

Om man använder vanliga konsumentpriser för måltiden så blir det 6,25 SEK för 336 kcal. Det ungefärliga genomsnittsintaget av energi för en lunch eller middag bör vara 900 kcal. Då blir råvarukostnaden för en måltid 17,28 SEK. Det är billigt då Kostnämnden i Dalarna räknar med 16,22 SEK/portion och 36,50 SEK för 900 kcal om måltiden innehåller 400 kcal.

En annan uppgift som kommer fram då jag beräknar måltiden i Skåne och i Kostnämnden är att energitätheten är för låg.

Livsmedelsverkets normalkost innehåller omkring 1 kcal/g mat. Det gör att en man måste äta 3 200 g mat eller 3,2 L mat eller en tredjedels 10 L spann mat per dag. Det tar tid att äta så stor dygnsvolym mat.

Allmänkost (A-kost) bör enligt Socialstyrelsen ges till friska äldre och patienter (vem har hört talas om en frisk patient?) och ska ha en högre energitäthet, 2 kcal/g mat. Då slipper personen äta oöverstigligt stora portioner och har lättare att äta upp.

Energi- och proteinförstärkt kost (E-kost) ska enligt Socialstyrelsen ges till undernärda och/eller sjuka personer. Enligt samma logik ska då E-kosten innehålla minst 3 kcal/g mat. För att få upp energiinnehållet måste då de onyttiga tomma kalorierna från kolhydraterna ersättas med animaliskt fett eftersom kolhydratrik mat sällan har mer än 1 kcal/g mat, fett innehåller upp till 9 kcal/g mat.

Men E-kosten är en utmaning för kostpersonalen, hittills saknar jag en meny skapad av kostenheter som uppfyller kraven för E-kost med minst 3 kcal/g mat över hela dygnet. Men jag har skissat på en sådan kost.

Men det går att förbättra äggakakan på ett enkelt sätt genom att byta ut 1 msk smör mot 1 hg smält smör i smeten för 4 portioner. Då ökar energitätheten till mer än 2 kcal/g och det blir helt plötsligt godkänd A-kost. Energimängden ökar med 50 % till 500 kcal/portion, matvolymen ökar med 9 % till 246 g, råvarukostnaden för 900 kcal minskar med 26 % från 17,28 SEK till 13,64 SEK

Lägger man sedan till 1 hg vispad vispgrädde ökar energin till 871 kcal per portion (tillräckligt nära målet 900 kcal), energitätheten till 2,51 kcal/g mat och kostnaderna för råvarorna minskar till 11,96 SEK per 900 kcal. Kommunen borde via upphandling få ett betydligt lägre pris på de lokalproducerade matvarorna än normalt konsumentpris.

Slutsats: Personer i Skåne och i Mora som får mat via kommunens hemtjänst svälter på samma sätt som Socialstyrelsen påpekat i mer än 20 år..

Det finns kunskap om kosten men den används uppenbarligen inte och det är synnerligen enkelt och dessutom billigare att ge de gamla riktig mat lagad från grunden än industriprocessad mat som lagas, kyls/fryses, lagas, kyls och värms en tredje gång.

All denna värmning och kylning förstör maten och smaken.

Mora 2017-01-03
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
F.d. Överläkare
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition

Remissvar till Socialstyrelsen 2014

Jag skrev ett remissvar till Socialstyrelsen i september 2014

Det blev ett långt remissvar och fortfarande än mer aktuellt så här kommer bara 

SAMMANFATTNING:

Vi vet sedan millennier att en patient med sockersjuka inte tål att äta socker=kolhydrater. Dagens behandlingsrekommendationer av patienter med sockersjuka i Sverige är helt i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet. Det vi sedan årtusenden vet men synes aktivt ha förträngt är den livsräddande kunskapen att den som har sockersjuka inte tål socker eller kolhydrater (som består av och lätt kan brytas ned till socker).

 

I stället har dessa patienter med sockersjuka tvingats bli beroende av läkemedel för att patienterna över huvud taget ska överleva på grund av ovetenskapliga och falska kostråd.

 

Den som inser att socker och kolhydrater ger både ett sockerberoende och ett läkemedelsmissbruk slutar att äta mer socker än den tål. Man slipper då ett svängande blodsocker och myckna läkemedel.

 

Vi begär att patienter med sockersjuka och även personal som utbildar patienter med sockersjuka utbildas i att en lågkolhydratkost är det enda (lagliga) alternativet för att i största möjliga mån minska sitt beroende av läkemedel.

 

Vårdpersonal ska följa Patientsäkerhetslagens (PSL) 6 kapitel 1 § [1].

 

Det innebär att Livsmedelsverkets av SBU befunna ovetenskapliga kostråd är olagliga för vårdpersonal att rekommendera.

 

Det innebär att Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 om att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och måste följas.

 

Det innebär att Socialstyrelsens rekommendation Kost vid diabetes ger rekommendationer som strider mot lag och är olagliga för vårdpersonal att rekommendera.

 

Det innebär att Julius Lagerholms kostråd är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet och måste följas.

 

Det innebär att Richard Feinstein och medarbetares artikel i den vetenskapliga tidskriften Nutrition [2] måste följas.

 

Då kan patienter med sockersjuka må bättre och slippa onödiga läkemedel och det så kallade Naturalförloppet. 

 

Björn Hammarskjöld
Sekreterare i DiOS
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition



[1] Patientsäkerhetslagen 6 kapitlet Allmänna skyldigheter

1 § Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Patienten ska visas omtanke och respekt.

[2] R Feinman et al Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base Nutrition 10.1016/j.nut.2014.06.011


Sluta ät statiner

Nu har den äntligen kommit. Artikeln som slår undan fötterna för kolesterolmaffian.

Lack of an association or an inverse association between low-densitylipoprotein cholesterol and mortality in the elderly: a systematic review

Uffe Ravnskov, David M Diamond, Rokura Hama, Tomohito Hamazaki, Björn Hammarskjöld, Niamh Hynes, Malcolm Kendrick, Peter H Langsjoen, Aseem Malhotra, Luca Mascitelli, Kilmer S McCully, Yoichi Ogushi, Harumi Okuyama, Paul J Rosch, Tore Schersten, Sherif Sultan, Ralf Sundberg
http://bmjopen.bmj.com/content/6/6/e010401.full.pdf+html

Det är 17 vetenskapsmän som tillsammans har gått igenom ett stort antal artiklar och funnit 19 studier som jämför det ”onda” LDL-kolesterolvärdet och död. Det blev 68 094 äldre där man registrerade alla dödsfall i 28 grupper och hjärt-kärldöd i 9 grupper.

Det visar sig att man fann en negativ korrelation mellan död av alla orsaker och LDL-kolesterol i 16 grupper varav 14 var statistiskt signifikant skillnad. Det var 92 av alla där man registrerade sambandet. Bland övriga kunde man inte finna någon association.

I två grupper vad dödligheten högst bland dem som hade lägsta LDL-kolestrolhalten. Bland sju grupper fanns ingen association.

Slutsatsen blev att ju lägre LDL-kolesterol desto högre var risken att dö bland dem som var äldre än 60 år.

Denna upptäckt är tvärtemot kolesterolhypotesen där högt LDL-koleterol ger kärlförfettning och död.

Detta visar att äldre personer med högt LDL-kolesterol lever längre än personermed lågt LDL-kolesterol.

Vidare måste nu rekommendationerna rörande farmakologisk minskning av LDL-kolesterol för att minska hjärt-kärlsjukdomar ifrågasättas hos patienter äldre än 60 år.

Läs hela artikeln här:http://bmjopen.bmj.com/content/6/6/e010401.full.pdf+html

Min konklusion:
Nu har det visats att inte bara det ”goda” HDL-kolesterol ska vara högt för att ge ett klart förlängt liv utan även det ”onda” LDL-kolesterolet bör vara högt för ett långt liv.
 
Då behöver ingen över 60 års ålder äta kolesterolsänkande statiner. Med tanke på att omkring 34,4 % av alla svenska invånare över 60 år står på statiner var det 733 239 personer över 60 års ålder som 2015 stod på statiner. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

Ingen av dessa 733 239 personer över 60 års ålder behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

96 % av alla som dör i hjärt-kärlsjukdom är minst 60 år gamla. Att vara yngre än 60 år innebär en ännu mindre risk att dö i hjärt-kärlsjukdom. Men 19 % av alla som äter statiner är under 60 års ålder.

Som följd av att de över 60 års ålder nu slipper statiner saknas anledning att särbehandla personer under 60 års ålder. 
 
Ingen av de 168 322 personer som är under 60 års ålder behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsstatistik 2016-06-14

Ingen av alla dessa 901 561personer i alla åldrar behöver äta statiner. Alla dessa patienter har fått biverkningar av statinerna.

Biverkningarna är många och allvarliga. Alla får en försämring av hjärnans funktion då nervsignalmolekylerna inte kan skickas mellan nervtrådar på grund av kolesterolbrist. En del får en klar demensutveckling på grund av statinerna. Enstaka (i realiteten hundratals) patienter får total minnesförlust. Se exempelvis https://www.spacedoc.com/articles/statins-pls-als-and-pn och det finns mycket mer att läsa på Dr Gravelines hemsida.
 
Muskelvärk är vanligt, man orkar inte gå ens på grund av energibrist i cellerna. Sexlivet blir lidande, risken för sockersjuka ökar och de som redan har sockersjuka får ökat P-glukos eftersom insulintransporten minskar på grund av kolesterolbrist.

Om jag stode på statiner skulle jag låta bli att ta mer stainer och ta med mig artikeln i BMJ Open till min läkare och få denne att slut skriva ut statiner. Kallas patientmakt och har stöd i Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 §.

Björn Hammarskjöld
En av författarna i BMJ-artikeln
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi

LCHF och sockersjuka i radio

P4Exta med Lotta Bromé har just (2016-04-13) haft Mikael Rydén som gäst
Jag kunde inte låta bli att skicka ett brev till redaktionen

 

Hej!

Kul att ni tar upp LCHF vid sockersjuka.

Men varför tar ni bara en sida av debatten? Det blev en monolog nu när Mikael Rydén fick stå oemotsagd. Kalla in någon debattör från lågkolhydratsidan som docent Ralf Sundberg

Om man kan den gamla hederliga fysiologin, biokemin och hormonläran från tidigare millennier så finner man att barn alltid har ätit samma mat som föräldrarna utom de senaste 60 åren då barnmatsindustrin tagit över rollen som matförsörjande förälder.

Man vet att personer oavsett ålder som äter en lågkolhydratkost slipper stora P-glukossvängningar som kräver stora insulinmängder.

Det blir som en berg- och dalbana där kolhydrattåget ibland ligger före insulintåget och ibland ligger efter insulintåget. Men de är aldrig hopkopplade annat än på plan mart och de står stilla.

Mikael synes sakna information att Livsmedelsverkets kostrekommendationer då det gäller sjukdom som sockersjuka kastade Livsmedelsverket i knät på Socialstyrelsen redan 2007.

Det är därför som Socialstyrelsen redan 2008 i ett beslut fann att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenget vid sockersjuka och övervikt. Likaså fann SBU 2010 att det helt saknades vetenskap bakom Livsmedelsverkets kostråd

Ger man litet kolhydrater så behövs inte så mycket insulin
Ger man litet insulin så behövs inte så mycket kolhydrater
Lågt P-glukos (insulinkoma) beror på en överdos av insulin, inte på underskott av kolhydrater.
Högt P-glukos beror på en överdos av kolhydrater som den tillgängliga mängden insulin inte klarar av

Alla med sockersjuka typ 1 får lära sig kolhydraträkning för att kunna dosera tillräckligt mycket insulin.
Men de får inte lära sig hur mycket kolhydrater de måste äta för att kompensera en viss dos insulin. Alltså se det från andra hållet.

Så för att må bra som patient med sockersjuka oavsett typ 1 eller typ 2 ska man äta som rekommenderades för mer än 100 år sedan med då millenniegammal erfarenhet. Stekt fläsk med gräddstuvad vitkål och andra gamla hederliga svenska husmanskoster. Upp till 40 % av alla med sockersjuka typ 1 har en kvarvarande men liten insulinproduktion i upp till 40 år efter diagnos. Så med få kolhydrater i kosten krävs få enheter insulin. 
Men med de mängder kolhydrater som rekommenderas av vården så krävs stora mängder tillfört insulin som stänger av den egna insulinproduktionen.

Nästa gång ni diskuterar kost och sockersjuka se till att ni fullföljer ert journalistiska uppdrag att ge båda sidor tillfälle att diskutera samtidigt.
Att det blir en dialog och inte en till synes okunnig monolog

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik


Zikavirus och myggvirus

Zikavirus och gentransfer mellan insekter med hjälp av insektsvirus

 

Nu har man visat att virus kan ta upp värdcells-DNA från mygga och transportera det till nästa mygga, även till annan myggart. http://journals.plos.org/plosgenetics/article?id=10.1371/journal.pgen.1005838

 

Så detta ställer till det när man vill använda myggvirus för att slå ut myggpopulationer.

 

Ska man slå ut myggor som bär på Zika-virus kommer man med andra ord att få mer problem än man redan har.

De problem man har idag med Zikavirus är att området där man funnit majoriteten av fosterskadorna har man sedan 2015 försökt att utrota myggorna med hjälp av genmodifierade hanmyggor där myggan har en gen som gör att mygglarverna dör i 97 %.

http://www.oxitec.com/press-release-oxitec-mosquito-works-to-control-aedes-aegypti-in-dengue-hotspo/

 

Genmodifieringen innebär att det finns minst en gen som gör att larverna dör. Men det finns säkert ännu fler gener i den genmodifierade hanmyggan. Vad dessa gener gör kan man bara spekulera i.

 

Om larven utsätts för låga doser av tetracyklin (ett antibiotikum med brett antibakteriellt spektrum) så överlever mygglarverna. Det är därför som man kan producera hanmyggorna, annars skulle de dö som larver, precis som avkomman är avsedd att göra.

 

Det lär finnas stora mängder tetracyklin i området för att tetracyklin används flitigt i matproduktionen. . . . .   

 

Det är både varmt och fuktigt i området vilket gör att även bakterier växer så det knakar. Så för att ”skydda sig” mot bakterierna så använder man antibiotika som tetracyklin. Annars kan man använda sig av bra hygienregler för att slippa använda antibiotika. Men de kostar mycket mer.

 

Det kan nämnas att tetracykliner är våra bästa antibiotikaresistensutvecklare och som underlättar att bakterier tillverkar och sprider antibiotikaresistensfaktorer.

 

Går man sen vidare och finner att myggorna drabbas av ett myggvirus som kan transportera mygg-DNA till andra arter så kommer det snart att uppträda en resistens mot att larverna dör.

 

Så hur vi än gör så sitter vi fast med skägget i brevlådan.

 

Det hade varit bättre att låta bli att försöka leka Gud, det slår alltid tillbaka på oss själva.

 

Björn


Aspiremetoden skadar patienten

Sedan några år sätter man en avloppsslang från magsäcken och tömmer ut den mat patienten nyss har ätit. 
Allt för att en överviktig patient ska gå ned i vikt.

Denna metod ä helt sjuk.

Men den har fått godkänt av en etisk kommitté.

Så man ska först äta den mat som får patienten att gå upp i vikt.

Sedan ska man tömma ut den nyss ätna maten för att begränsa kaloriintaget.

Kan det bli sjukare? Här är i alla fall deras förslag.

 

 

 

Aspiremetoden [1] är pricipiellt fel och strider mot grundläggande fysiologi, biokemi och hormonlära.

 

Det som är bra med Aspiremetoden är:

  1. Mindfulness är bra är som ger en själsro som minskar kortisolpåslaget och därmed minskar fettinlagringen.
  2. Support i gemenskap ger det extra stöd som personer med sockerberoende behöver under lång tid.
  3. Begränsa intaget av ”extra kalorier” är utmärkt och visar återigen på kolhydratkällor som innehåller rikligt med kolhydrater inklusive fruktsocker som är fetmagenererande och som därför överhoppas helt.

 

Det som är fel är förslagen

  1. Dricka vatten ger bara urininkontinens utan att begränsa matintaget.
  2. Bättre matval. Kul att man visar bild på endast ”fruktogrönt” som innehåller fetmagenererande kolhydrater i stället för att visa animaliskt fett som ger viktminskning utan hunger.
  3. Träning. Ger ökad aptit, känt sedan millennier, och ökat kortisolpåslag som ger ökad glukosnivå i blodet som ger ökad insulinnivå i blodet som ökar fettlagringen.

 

Att sedan sätta in en ”avloppskran” är ett majestätiskt logikfel. Att tugga maten extra noga innebär att man mekaniskt frisätter mer kolhydrater=socker snabbare redan i munhålan då man inte utesluter de fetmagenererande kolhydraterna i maten.

Detta med att sätta dit en avloppskran för att förhindra överätning är som att göra abort var gång en kvinna älskar och blir gravid.

 

Slutsats:

Aspiregänget synes sakna grundläggand kunskap då man fortsätter att rekommendera fetmagenererande kolhydrater i stället för att ge kostråd som vetenskapligt bevisat ger en viktminskning utan att behöva vara hungrig.

 

Hippokrates (400 år F.K.), Carl von Linné (1732), Brillat-Savarin (1825), William Banting (1864), Julius Lagerholm (1921) samt alla grisbönder och gåsleverproducenter har alla vetat hur man ökar fetman hos individen, ge mer kolhydrater. Samma stora vetenskapare visste också hur man genom att utesluta kolhydrater och ersätta energiförlusterna med animaliskt fett kunde normalisera kroppsvikten. Och man slipper gå hungrig och få undernäring på grund av matbrist. Och onödigt dyrt blir det samtidigt som matsvinner ökan kraftigt.

 

De till synes okunniga charlatanerna [2] i Aspiremetoden rekommenderar patienterna en metod som man redan vet gör patienterna fetare, hungrigare och beroende av sjukvården. Detta ger garanterade och ökande kostnader för Vårdsverige.

 

Tänk om de hade kunnat sin grundläggande fysiologi, biokemi och hormonlära, använt sina kunskaper i Mindfulness, Support i gemenskap och rekommenderat en kost som inte får symboliseras med fyra bokstäver [3]. Då hade de kunnat hjälpa patienterna på ett etiskt och professionellt sätt, på samma sätt som de gamla mästarna.

 

Man vet att deras ”forskning” skadar patienten. Men det ökar nog inkomsterna någon annanstans än hos patienterna och sjukvården.

 

Björn Hammarskjöld 
Assisterande professor
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition

 



[1] Aspiremetodens varumärke ägs av ett privat företag MINA Medical AB i Limhamn.

[2] http://www.aspiremetoden.com/sv/sidor/om-oss.aspx

[3] Eftersom man enligt Livsmedelsverket inte får skriva fyra bokstäver i viss ordning så räknar jag upp dem i bokstavsordning: C, F, H, L som bör läsas i ordningen 4, 1, 3, 2 (liknar förvånande nog tändföljden i en fyrcylindrig bilmotor) 


Ketoacidos var svältketos

Har just läst Läkartidningen där man publicerat en artikel om ketoacidos och LCHF.
 

Kommentar till
Svår ketoacidos hos ammande kvinna med lågt energi- och kolhydratintag

Jonas Wuopio, ST-läkare, medicinkliniken 
jonas.wuopio@ltdalarna.se
Regina Schiborr, överläkare, anestesikliniken
Georgios Charalampakis, överläkare, medicinkliniken; samtliga Mora lasarett

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Fallbeskrivning/2015/09/Svar-ketoacidos-hos-ammande-kvinna-med-lagt-energi--och-kolhydratintag/ 

 

Den här artikeln stämmer nog inte.

Om man tittar på fallbeskrivningen så finner man följande:

Ätit dåligt under nästan sex veckor, vätskemängd inte redovisad, ammar. Tappat 16 kg på 6 veckor

Vidare finner man acetondoft som tyder på ketoner, liksom urinprovet och blodprov där man finner ketoner i hög koncentration. Detta torde kallas svältketoner efterom P-glukos ligger på 4,4 mmol/L. Glukosvärdet på 4,4 mmol/L talar emot ketoacidos som definitionsmässigt har ett P-glukos på mer än 15 mmol/L

Patienten har jobbigt med andningen, hyperventilerar och även labprover tyder på hyperventilation med lågt aB-PCO2 och högt aB-PO2.

 Har en kraftig metabol acidos och en kompensatorisk respiratorisk alkalos på grund av hyperventilation (lågt aB-PCO2, högt aB-PO2, lågt pH).

 Kollar man Delta AG (21-12=9) och jämför med Delta HCO3- (27-2)=25 finner man Delta (HCO3-) gap= (9-25)=-16 vilket tyder på att det inte bara är metabol acidos utan även en respiratorisk alkalos

 Till detta kommer att patienten troligen har druckit dåligt och fått en hypovolemi (relativt högt Hb, LPK, krea) som ökar Na+ värdet som annars på grund av att hon fått i sig litet mat och därmed litet salt skulle ha sjunkit.

 Kolhydratmängden i maten har endast betydelse för ketonkroppsbildningen men inget annat

 Sedan heter ekvationen från 1928 Hendersson-Hasselbalch formel och inget annat

Slutsats:
Patient som ätit och druckit dåligt kommer till sjukhus med klassiska tecken på hypovolemi, hyponatremi och svält.

Fallbeskrivningen belyser vikten av en god kosthållning även när man ammar. Med god kosthållning menas att man får tillräckligt med animaliskt protein, fett, mineraler, vitaminer och vatten. Kolhydrater saknar livsnödvändighetsstatus och ställer bara till det i kroppen. Därför tar kroppen omedelbart hand om kolhydraterna för att man ska slippa dö av hyperglykemi då man har mer än 25 g glukos i blodet

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi

 

Referenser:

Läkartidningen. 2015;112:DIUF

Jan Gullberg, Vätska Gas Energi, ISBN 91-7260173-6, Kiruna 1979

Acid-Base Balance and the Anion Gap  http://medsci.indiana.edu/c602web/602/c602web/lect_mp3/acid_base_tut.pdf

 


Nytt svar till Livsmedelsverket

 Det kom ett svar från Livsmedelsverket.

Generaldirektören låter bli att smutsa ned händerna och överlåter synbarligen jobbet till AK Lindroos.Så en kopia har gått till landsbygdsministern Bucht också.

AnnaKarin.Lindroos@slv.se skrev den 2015-03-12 16:12:

Hej,

 Tack för dina synpunkter. För en mer utförlig genomgång av det vetenskapliga underlaget om salt hänvisar jag till de nordiska näringsrekommendationerna 2012, sidan 515 och framåt.

http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/naringsrekommendationer/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf

Här kommer länken till artikeln som var lite svårt att hitta. http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=7516568&fileId=S1368980009991431

Med vänlig hälsning

Anna Karin Lindroos

Risk- och nyttovärderare/leg dietist, med dr
Avdelningen för undersökning och vetenskapligt stöd

Risk- och nyttovärderingsenheten

 

Så det blir ett nytt svar till Livsmedelsverket:

Hej generaldirektören Stig Orustfjord vid Livsmedelsverket!

Jag tackar återigen för Livsmedelsverkets svar nedan!

Jag förstår inte att Livsmedelsverket fortsätter att bryta mot diverse lagar inklusive grundlag.

Det är förskräckande att en svensk myndighet konsekvent synes bryta mol lag och grundlag.

Det är myndighetschefen som enligt 3 § Myndighetsförordning (2007:515) är ansvarig för att myndigheten följer lag.

Så här kommer ett nytt svar på Livsmedelsverkets lagbrytande svar.

Jag har läst den artikel som ni hänvisar till

http://journals.cambridge.org/download.php?file=%2FPHN%2FPHN13_05%2FS1368980009991431a.pdf&code=3ae761b3ce0803e34c8f885f98070afa

Abstract

Objective: To measure dietary salt intake in a Swedish population.

Design: A cross-sectional study with measured 24 h urinary excretion of Na and K

Författarna har redan i sammanfattningen angett att man vill

mäta mängden salt i maten hos den svenska befolkningen.

Sedan mäter man ett urval av unga män där man mäter dygnsmängden natrium och kalium i urinen.

Redan här visar det sig en diskrepans mellan vad man vill mäta och vad man mäter.

Författarna saknar uppenbarligen kunskap om att unga män har mer än urin som källa till saltutsöndring. Man har glömt både svett och avföring som förlustkällor för salter.

Denna studie saknar helt beräkningar av intag av salt. Det enda man har beräknat är mängden salt i urinen som uppgick till 11,5 g salt i genomsnitt per dygn. Men man har underlåtit att beräkna mängden salt i maten som personerna åt.

Det visade sig att de åt i genomsnitt 3 400 kcal/dag.

11,5 g salt på 3 400 kcal ger 0,34 % salt i maten vilket är en för låg siffra. Maten blir då helt smaklös. 79 unga män vägrar att äta en så smaklös mat.

Enligt Livsmedelsverkets och Finelis databaser innehåller vanlig mat minst 1 g salt per 100 g mat. Enligt Livsmedelsverkets och Finelis databaser innehåller vanlig mat omkring 1 kcal/g mat.

Då innehåller den mängd mat som försökspersonerna åt minst 32 gram salt per dag.

Utöver de uppgivna 11,5 g salt i urinen så har dessa unga män minst 1 g saltförlust via avföringen och bara den osynliga svettningen om en halvliter per dygn ger ytterligare 5 g salt i förlust som författarna underlåtit att räkna med. Unga män brukar röra på sig och svettas ytterligare minst en liter svett per dag.

Sammanlagt blir det 11,5+1+5+10 det vill säga mer än 27,5 g salt per dag som dessa 79 unga män måste ha ätit. Detta stämmer ganska bra med minst 32 g salt i maten.

Man skriver vidare:

Blood pressure is not significantly related to salt excretion in the present study. As high blood pressure is a disease generally starting in the third and fourth decades of life, it may not be surprising that there was no correlation between Na excretion and blood pressure in this relatively small study in young men. One may, however, speculate what will happen with blood pressure in the next decades if the high Na intake is maintained, as the kidneys’ ability to excrete excess Na is reduced with age(18,19)

Detta är alltså fria spekulationer i artikeln utan någon form av vetenskap eller kunskap bakom.

Till slut skriver man:

We have investigated the salt intake in a group of young men, using the 24 h urinary excretion of Na as the measure of salt intake. We also measured the excretion of K and calculated the total energy intake from the diet and Na intake from various foods.

Detta synes vara rena fria fantasier från författarnas sida, inget går att belägga med de data som anges.

Med andra ord; denna studie ger inte svar på den fråga som ställs och har uppenbara felaktigheter och saknade data.

Studien måste därför betraktas som en klassisk fuskstudie av personer med kända jäv gentemot livs- och läkemedelsindustrin.

Låt oss gå vidare till NNR5.

Det står på NNR5 sidan 529
http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/matvanor-halsa-miljo/naringsrekommendationer/nordic-nutrition-recommendations-2012.pdf

Reasoning behind the recommendation

There is a progressive dose-response relationship between sodium intake and blood pressure. Results from both prospective cohort studies and randomised controlled trials generally show that sodium intake is positively associated with an increased risk of stroke and cardiovascular events and mortality among the general adult population. A precise lower threshold for intakes associated with health benefits is difficult to assess, but intakes of 4 g/d to 6 g/d for adults have been recommended internationally. Based on an overall evaluation of the available data, a limitation of the sodium intake to about 2.4 g/d – corresponding to 6 g salt (NaCl) – is feasible at the population level in the Nordic countries. Thus, the recommendation in NNR 2004 is maintained.

Även här saknas all form av korrekta data. Det saknas ett progressivt dos-svarsförhållande mellan natriumintag och blodtryck. Samtliga studier som man hänvisar till är skeva på grund av att man jämför ett lågt saltintag på mellan 6-9 g salt per dag med ett saltintag som är tre g lägre. Sedan mäter man blodtrycket efter upp till fyra veckor och finner en sänkning av blodtrycket med insignifikanta 1-5 mm Hg i blodtryck.

Samtliga studier saknar den tredje studiearmen som innehåller minst 30 g salt per dag att jämföra med de mindre mängderna salt.

Det något lägre blodtrycket vid lägre saltintag beror på att, trots minst trefaldig ökning av natriumåterupptagande och blodtryckshöjande hormonerna aldosteron, angiotensin och renin, så sjunker blodtrycket på grund av natriumbrist i blodet som kompenseras med lägre blodvolym som sänker blodtrycket och ökar natriumkoncentrationen marginellt i blodet. Vid mer än 30 g salt så är blodtrycket lägre än vid 6-9 g salt på grund av att det inte behövs så mycket blodtryckshöjande hormoner för att få tillbaka tillräckligt av utsöndrade 1-2 kg salt i primärurinen.

Klinkemlab inom sjukvården anger i många fall 150-300 mmol som utsöndrad mängd salt i urinen per dygn. Genom att multiplicera mmol med molekylmassan av salt om 58,3 så blir det 9-18 g salt i urinen per dag.

EFSA har explicit skrivit att det saknas data för att sätta en övre gräns för begränsning av saltintaget. Det saknas därför underlag för Livsmedelsverket att sätta upp en övre gräns för saltintag.

NNR5 synes ha underlåtit att läsa de remissvar om salt som kom in i tid till NNR5 under 2012.

Det visar sig att många av de ”mer än hundra experter” som NNR5 hade städslat hade kopplingar och bindningar till livs- och läkemedelsindustrin.

Med andra ord bryter Livsmedelsverket mot 1 kapitlet 9 § regeringsformen genom att hävda att NNR5 baserar sig på vetenskap.

Genom att hålla fast vid nuvarande kostråd, som helt underkändes av SBU:s rapport Mat vid diabetes från 2010, bryter Livsmedelsverket även här mot Patientsäkerhetslagen, Hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen och även mot grundlagen.

Hur länge tänker Livsmedelsverket fortsätta att bryta mot lag?

Det finns ett utmärkt och tillika lagligt alternativ kvar för Livsmedelsverket.

Det är bara att följa Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Till detta kommer nu ett större antal vetenskapliga artiklar som visar att animaliskt fett alltid har varit ofarligt, att kolhydrater är giftiga hos friska i högre dos än 100 g/dag, hos metabolt sjuka är kolhydrattåligheten ner mot 0 g per dag.

Så det är bara att göra som man fick lära sig i det militära:

GÖR OM! GÖR RÄTT!

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi


Fråga doktorn och socker

Brev till TV-programmet Fråga doktorn
Hej!
Jag såg på programmet 23/2.
Det var alldeles förträffligt råd att använda P-glukosmätaren för att se vad en patient med sockersjuka kan äta och vad man inte kan äta.
Om man har sockersjuka och därmed inte tål socker varför ska man då äta socker i form av "brun pasta" och "fullkorn"?
Vet inte dr Gunilla Hasselgren att kolhydrater består av sockermolekyler? Glukos och fruktos är monosackarider, sackaros och laktos är disackarider, stärkelse är polysackarider.
Alla dessa di- eller polysackarider kan brytas ned till glukos (mest) och fruktos och galaktos.
Monosackarider kan tas upp av kroppen medan disackarider och polysackarider måste brytas ned till monosackarider för att tas upp. All glukos höjer P-glukos. Injicera 5 g glukos och P-glukos stiger från 5 till 15 mmol/L.
De allra flesta cellerna har mitokondrier och använder acetylcoenzym A (AcCoA eller aktiverad ättiksyra eller, slarvigt, ättiksyra) som bränsle i mitokondrierna tillsammans med syre (aerob förbränning). En AcCoA-molekyl genererar 15 molekyler ATP (energimolekylerna i cellerna).
AcCoA kan mitokondrierna få från protein (deaminering av aminosyror till korta fettsyror som kan omvandlas till AcCoA) eller nedbrytning av fett till AcCoA samt även från sockerarter till AcCoA.
Mitokondrierna bryr sig inte om varifrån AcCoA kommer.
Normalt hos människan använder vi fett som den främsta källan till AcCoA. Äter vi fett påverkas P-glukos inte alls. Protein äter vi i ganska små mängder om det är animaliskt protein, det behövs inte mer än 0,5 g per kg kroppsvikt. Protein kan påverka P-glukos i någon mån.
Kolhydrater har man omkring 1,5-3 gram i hela blodvolymen hos en 70 kg människa. Har man mer än 15-25 g glukos i blodet dör man i akut glukosförgiftning. Sedan rekommenderar sjukvården att en man med sockersjuka ska äta 480 g glukos per dag. Det motsvarar en mer än tjugofaldigt dödlig dos av glukos per dag. Denna megados glukos kräver stora mängder insulin för att individen ska överleva sjukvårdens mordförsök.
Om man har sockersjuka tål man inte att äta socker. Se hur man behandlade personer med sockersjuka fram till 1923.
Det var medelst en sträng kolhydratfattig kost. Som stekt fläsk med stuvad vitkål.
Då kunde även personer med sockersjuka typ 1 överleva, de som har en liten kvarvarande insulinproduktion i mer än 40 år efter diagnos. Men de som saknade insulin dog. Sedan kom insulin 1923 som gjorde att även de utan egen insulinproduktion kunde överleva och må bra.
Sedan gick allt överstyr efter 1976 då det första rekombinantinsulinet blev tillgängligt, kostråden i USA 1977, namnbyte från sockersjuka till diabetes omkring 1980 och som sista spiken i kistan, kravet från personer med diabetes att även de måste få äta ”vanlig mat” med extrema mängder kolhydrater=socker.
Följden blev ”naturalförloppet”, 40 % av patienterna har dött inom 5 år efter diagnos.
Följden blev ökade mängder ”läkemedel” som insulin, statiner, blodtryckssänkare och andra.
Nu finns det tiotusentals fallbeskrivningar som visar utomordentliga resultat med normala HbA1c- och fasteglukosvärden och som slipper alla sina läkemedel och dessutom går ned i vikt och mår bra. Men de kallas felaktigt för ”anekdoter”.
Nu finns det stora mängder med artiklar som visar att en lågkolhydratkost, även kallad CFHL (eftersom beteckningen LCHF inte får användas för Livsmedelsverket), ser till att även personer med sockersjuka slipper både symtom och läkemedel.
Så jag undrar hur de kan komma sig att dr Gunilla Hasselgren kan rekommendera en extrem högkolhydratkost som är i strid med Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 §.
Socialstyrelsen har redan 2008-01-16 beslutat att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Så jag rekommenderar att Fråga doktorn gör en pudel eller som det kallas i det militära:
GÖR OM!
GÖR RÄTT!

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik vid Strömstad Akademi
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i Biokemi

MRSA och GMO och Livsmedelsverket

Hej Livsmedelsverket!

Hur är det med MRSA i svenska djurbesättningar?

Finns det några undersökningar om MRSA-läget i Sverige

Läs mer om det förskräckliga förhållandet i de flesta europeiska länder
http://ing.dk/artikel/stikproeve-tre-ud-af-fire-danske-svin-er-smittet-med-mrsa-172967?utm_source=nyhedsbrev&utm_medium=email&utm_campaign=daglig

Det torde vara en konkurrensfördel om vi åtminstone vet att MRSA-läget är gott.

Sedan måste vi konsumenter alltid få veta om maten vi äter är GMO-kontaminerad eller GMO-fri. Det gäller även att matens mat ska vara GMO-fri.

Detta att maten och matens mat ska vara GMO-fri är ett överlevnadsvillkor för mänskligheten eftersom det finns resistensfaktorer för att selektera fram GMO. Bland dessa resistensfaktorer finns gener för antibiotikaresistens och neonikotinoider som kan spridas horisontellt till födoätaren som då kan bli resistent mot antibiotika eller börja producera neonikotinoider.

Än värre är att en promoter (som krävs för att producera DNA/RNA) kan tas upp av värdorganismen och ge än mer problem.
Läs mer här om du vågar:
http://www.i-sis.org.uk/CaMV_35S_Promoter_in_GM_Feed_that_Sickened_Rats.php

Vi har alltså ingen aning om vad GMO kan orsaka för skador.

Därför måste all föda som är GMO eller uppfödd på GMO förbjudas på samma sätt som Ryssland och Sri Lanka redan gjort eller åtminstone märkas tydligt att födan innehåller GMO.

Jag begär svar från dig och din myndighet med angivande av dnr, skickas via e-post

Sekretessbedömning: Ingen sekretess.

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor
Molekylärbiolog (har arbetat med HIVs höljprotein 1988-9)
070-3850933

Nygammal behandling av sockersjuka

Behandlingen av sockersjuka för hundra år sedan hade då millenniegammal erfarenhet. De gamla egyptierna för 4 000 år sedan visste hur man behandlade patienter med sockersjuka. Även de gamla grekerna som Hippokrates visste, ”Låt maten vara din medicin.” 

Den som drabbades av sockersjuka hade oftast sockersjuka typ 1. Den enda behandling som då fanns var en kost som beskrevs så här 1921 av Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona och Flottans högste medicinske sakkunnige.


"Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt rimligt tvivel, att alla sjukdomssymptom försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att istället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.

Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga mängden kol i form av fett. 

Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka."



Doktor Lagerholm rekommenderade mat som stekt fett fläsk med gräddstuvad vitkål. Och så länge patienten åt tillräckligt med fett och tillräckligt lite kolhydrater så hade individen små eller inga symtom på sin sockersjuka. Och, som Lagerholm påpekade, man hade då mer än hundraårig erfarenhet av behandlingen. 

Detta berodde på att en del patienter med sockersjuka typ 1 hade (och har även nuförtiden) en liten kvarvarande insulinproduktion. Om patienten då fick en kost med endast litet eller inga kolhydrater så kunde patienten med sockersjuka typ 1 överleva och må bra. Men alla med sockersjuka typ 1 har inte någon insulinproduktion, före insulinets upptäckt 1922 dog dessa personer oavsett kost. 

Idag har vi kunskap om att ge insulin till patienter med sockersjuka typ 1.

 

Om man äter en lågkolhydratkost minimerar man mängden insulin samtidigt som man genom att äta mer fett och oförändrat med protein minskar blodsockersvängningarna. 

Detta synes bara vara positivt för alla, inte bara för patienter med sockersjuka. 

Sedan kan man fundera på varför barn med sockersjuka rekommenderas att ägna sig åt kolhydraträkning för att beräkna sitt insulinbehov. Det verkar som om man inser att de kolhydrater man äter orsakar en P-glukosstegring som kräver en motsvarande beräkningsbar insulindos som måste injiceras.

Men då måste man också kunna dra slutsatsen att om man minimerar mängden kolhydrater man äter kan man minimera mängden insulin. Om man helt låter bli att äta kolhydrater behövs bara mängden basalinsulin hos patienter med sockersjuka typ 1. Måltidsinsulin blir helt onödigt.


Om man som patient med sockersjuka kan minska mängden insulin genom att minska mängden intagna kolhydrater kan man också minska glukossvängningar i blodet och minska glukoens giftighet och dödliga effekter. Om man har mer än 15-25 g glukos i blodet hos en 70 kg person så är det en dödlig mängd glukos och ett välkänt faktum. Mer än 15-25 g glukos i blodet motsvarar en P-glukosnivå på mer än 30-50 mmol/L.

Om en 70 kg person med P-glukos om 5 mmol/L snabbt får i sig 5 g glukos (16,7 mL 30% glukos intravenöst) stiger P-glukos från 5 till 15 mmol/L. Sedan vill Livsmedelsverket att en man (även om man har sockersjuka) ska äta 480 g glukos om dagen. Det motsvarar en mer än tjugofaldigt dödlig mängd glukos om dagen.

Nu har det kommit en artikel om lågkolhydratkost vid sockersjuka.

Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base

Kolhydratbegränsning som första åtgärd vid behandling av sockersjuka. Kritisk översikt och bevisgrund

Richard David Feinman, PhD∗ med 25 medförfattare, bland annat tre svenska författare, Jørgen Vesti Nielsen, Annika Dahlqvist och Ralf Sundberg.


http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/fulltext

I början av artikeln står följande [1] (översatt av förf):

”Vid slutet av vår kliniska arbetsdag går vi hem med tankarna: “De kliniska förbättringarna är så stora och uppenbara att man undrar vad det är andra läkare inte förstår?”

Kolhydratbegränsning förstås mycket lätt av patienter eftersom kolhydrater i kosten höjer blodglukos, och eftersom sockersjuka är definierad av högt blodglukos, förstår man varför det är bra att minska kolhydraterna i kosten. Genom att minska kolhydraterna i kosten har patienter kunnat minska sin insulindos med upp till 150 E per dag på åtta dagar med klara förbättringar av sin glukoskontroll – till och med uppnått normalisering av glykemiska blodvärden.”

Eric Westman, MD

Så nu är det färdigdiskuterat. Patienter med sockersjuka tål inte att äta socker.

De 26 författarna har kommit till följande slutsatser

”Vi visar viktiga bevis att en lågkolhydratkost som första åtgärd i behandlingen av sockersjuka

  • En lågkolhydratkost minskar med stor säkerhet ett förhöjt blodglukos, det främsta symtomet på sockersjuka
  • Normaliseringen av blodglukosnivån kräver inte viktnedgång med det finns ingen bättre metod för viktnedgång
  • Kolhydratbegränsad kost minskar eller eliminerar läkemedelsbehandling
  • Biverkningarna är minimala jämfört med vad man ser vid intensiv läkemedelsbehandling”.

 

A.     Hyperglykemi är den mest framträdande egenskapen hos patienter med sockersjuka. Kolhydratrestriktion i kosten har den största effekten för att normalisera blodglukosnivån  

B.     Under epidemierna av sockersjuka och övervikt har ökningen av kaloriintaget nästan enbart berott  på ökad mängd kolhydrater.

C.     Fördelarna med kolhydratrestriktion I kosten kräver inte viktnedgång 

D.     Även om viktnedgång inte krävs för att få normala blodglukosnivåer finns inget batter än kolhydratbegränsning för att minska i vikt

E.      Att hålla sig till en lågkolhydratkost hos personer med sockersjuka typ 2 är minst lika bra som varje annan kost och är vanligtvis signifikant bättre.

F.      Att ersätta kolhydrater med protein är valigtvis av godo  

G.     Totalmängden fett och mättat fett saknar korrelation med hjärt- och kärlsjukdom 

H.     Mättade fetter I plasma styrs av kolhydrater I kosten inte av fetter I kosten  

I.        Den bästa förutsägelsen för kapillär- och i mindre grad makrokärlkomplikationer för patienter med sockersjuka typ 2 är att hålla HbA1c 

J.       Kolhydratbegränsning av kosten är det effektivaste sättet (undantag svält) för att minska triglycerider och ökar HDL 

K.    Patienter med sockersjuka typ 2 som äter en kolhydratbegränsad kost minskar och kan till och med sluta med mediciner. Människor med sockersjuka typ 1 behöver vanligtvis mindre mängd insulin

L.      Intensiv blodglukosminskning med hjälp av en kolhydratreducerad kost har inga biverkningar jämfört med biverkningarna vid intensiv läkemedelsbehandling  

 

 

Gör som man gjorde före 1977, en lågkolhydratkost minskar behovet av insulin och andra läkemedel. 

Då har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när läkemedelsfundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten, alla under mantrat ”Ät mera socker, det finns insulin!”

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik 
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition

Sekreterare i DiOS



[1] “At the end of our clinic day, we go home thinking, ‘The clinical improvements are so large and obvious, why don't other doctors understand?’ Carbohydrate restriction is easily grasped by patients: because carbohydrates in the diet raise the blood glucose, and as diabetes is defined by high blood glucose, it makes sense to lower the carbohydrate in the diet. By reducing the carbohydrate in the diet, we have been able to taper patients off as much as 150 units of insulin per day in eight days, with marked improvement in glycemic control – even normalization of glycemic parameters.” 
— Eric Westman, MD, MHS [1]. 


Läkemedelsindustriperson blir statssekreterare

Agneta Karlsson blir ny statssekreterare under sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S). Hon har tidigare varit statssekreterare för Ingela Thalén och arbetat i läkemedelsbranschen.

Hon ser fram emot sitt nya uppdrag enligt Dagens Medicin.

- Det är en stor utmaning. Jag vill framförallt arbeta för en jämlik och tillgänglig vård som också är effektiv, säger Agneta Karlsson till Dagens Medicin.

Bättre tillgänglighet i vården för kroniskt sjuka är en av de frågor som hon vill prioritera i arbetet på socialdepartementet. En annan fråga som hon lovar att ta tag i så snart det är möjligt är att göra de nationella riktlinjerna obligatoriska. Det lovade också statsminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring.

- Det behövs för att få en likvärdig vård i hela landet, säger Agneta Karlsson.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/agneta-karlsson-blir-statssekreterare/

 

En kommentar i DM:

 

Så bra att det blir en läkemedelsindustriperson som blir statssekreterare. Då är vi garanterade en läkemedelsbehandling utan alternativ.

Läkekonsten ersätts med industriellt utformade nationella riktlinjer som nu blir obligatoriska.

Då kan sjukvårdspersonalen gå hem för de ersätts av industrirobotar.

 

Då slipper vi misstag i vården eftersom robotarna aldrig gör fel.

 

Indata lämnas av en mänsklig varelse som tidigare kallades patient numera objekt.

 

Nu kommer objektet att få behandling helt i enlighet med algoritmen.

 

Men om indata råkar vara fel (människor gör alltid fel till skillnad från robotar)?

 

Ta symtomen huvudvärk med kräkningar och illamående på morgonen. Roboten får det omedelbart till att det är en hjärntumör och börjar öppna skallbenet på objektet.

 

Tyvärr hann objektet inte att uppge diarréerna som vanligtvis utesluter diagnosen hjärntumör.

Resultat: Objektet blir olyckligtvis av med hela sin hjärna eftersom roboten opererar tills den funnit någon tumör. Och den kunde inte finna en tumör hos ett objekt med magsjuka.. . .Eller var objektet gravid?


Svar från och till Brödinstitutet

catarina.bennetoft@brodinstitutet.se skrev 2014-08-14 10:27:

Hej Björn,

Tusen tack för din synpunkter på pressmeddelande och hur mathållningen inom äldreomsorgen bedrivs. Vi tar naturligtvis dem till oss och jag vet att vi alla kommer arbeta med att förbättra matsituationen för våra äldre utifrån våra olika uppdrag.

Jag kan bara tala för brödet som är en resurs och inte en ersättare av hela måltider. Många äldre äter gärna bröd av vana och för att de tycker om smörgåsar eller då annan mat inte smakar av olika skäl. Då är det viktigit att smörgåsen bidrar med bra goda kolhydrater samt viktiga proteiner och fetter och samtidigt är mättande och enkel att göra. Vi vill påvisa den möjligheten i ett annars stort måltidspussel där inte bara maten är en viktig del för äldres hälsa utan också och kanske främst att få med de sociala bitarna i måltidsstunden.

Vänliga hälsningar

Catarina 

Catarina Bennetoft
Brödinstitutet AB
Storgatan 19
Box 55680
102 15 Stockholm
+ 46 8 762 67 95
+ 46 70 655 45 59
Catarina.bennetoft@brodinstitutet.se
www.brodinstitutet.se

Mitt svar kommer här 2014-08-15

Hej Catarina!

Tack för ditt vänliga brev!

Det är bra att ni tar till er mina gamla och välkända synpunkter men som ni hittills inte verkar ha någon kunskap om.

Det är välkänt att de gamla svälter på äldreboende och dör av sin svält. 

Detta innebär att de gamlas mat måste genomlysas. Kunskapen finns men vissa Ledande OpinionsBildare (LOB) synes antingen vara genuint okunniga alternativt verkar göra allt för att för att dölja kunskapen för omgivningen.

Ditt svar synes vara allmänna och bluddriga rundgångar och synes sakna alla former av ställningstagande och synes motsäga dig själv.

Exempelvis ditt ” Jag kan bara tala för brödet som är en resurs och inte en ersättare av hela måltider. Många äldre äter gärna bröd av vana och för att de tycker om smörgåsar eller då annan mat inte smakar av olika skäl..” 

Först skriver du att brödet är en resurs och inte ersättare av hela måltider. 

I nästa mening skriver du ”då annan mat inte smakar” vilket i min värld betyder att brödet ersätter hela måltiden. 

Uttrycket ”då annan mat inte smakar” visar på problemet, maten duger inte på grund av usel tillagning av usla råvaror med usel energitäthet. Brukar kallas processad mat. 

Då man på ett äldreboende lagar mat från grunden med bra råvaror och med tillräcklig energitäthet och energimängd äter de äldre och sjuka med god aptit och mår plötsligt bättre.

De äldre slipper helt plötsligt att svälta och mår bara därför bättre.

Att då Brödinstitutet har med sig Fazer är OK, det ena är branschorganisation Fazer är brödtillverkare. 

Men hur har ni fått med er Stig Orustfjord? Han är Livsmedelsverkets generaldirektör och han måste som myndighetsperson på en så kallad oberoende statlig myndighet städse följa Regeringsformens 1 kapitel 9 § .

Gick det till på samma sätt som på 1970-talet? En tjänsteman på Socialstyrelsen synes ha ringts upp och tillfrågades om hur mycket bröd man skulle äta. Tjänstemannen menade att bröd är bra och utfrågades hur mycket och fick en stödfråga "räcker 6-8 skivor bröd om dagen?” och fick ja på det. Sedan gick Brödinstitutet ut med informationen: ”Socialstyrelsen rekommenderar 6-8 skivor bröd dagligen”. 

Orustfjord synes genom sitt undertecknande av Brödinstitutets pressmeddelande gjort sig skyldig till brott mot Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1 kapitlet 9 § både saklighets- och opartiskhetsrekvisiten. Han måste som generaldirektör för Livsmedelsverket ha varit medveten om den kunskap som jag presenterade i mitt brev av 2014-08-12 till Catarina Bennetoft, Brödinstitutet, Liza Rosén, Fazer AB, Stig Orustfjord, Livsmedelsverket och Ola Björeus Narverud, Ambea. (Brevet bifogat nedan och går även att läsa på http://kostkunskap.blogg.se/2014/august/brev-till-brodinstitutet-med-flera.html ) Om Orustfjord saknade den information/kunskap jag delgav honom av 2014-08-12 synes han ha felinformerats från sin egen myndighet. Då har Orustfjord två alternativ: 

1. Avgå med omedelbar verkan på grund av synbarligt bristande kunskaper och brott mot Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1 kapitlet 9 § eller

2. Se till att hans myndighet skaffar sig kunskaper nog för att även Livsmedelsverket uppfyller Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 1 kapitlet 9 §.

Orustfjord synes i och med sitt undertecknande av Brödinstitutets pressmeddelande allvarligt skadat Livsmedelsverkets rykte som en myndighet som iakttar den svenska grundlagens synnerligen strikta krav på saklighet och opartiskhet. 

Vänligen
Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition
Ledamot i Nämnden för kostsamverkan mellan Landstinget Dalarna och Mora kommun
Sekreterare i DiOS

[1] Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform

1 kapitlet 9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Lag (2010:1408).


Sockersjuka typ 1 och insulin och tillväxt

Jag fick en fråga om insulin till barn med sockersjuka typ 1.

 

Föräldrar till barn med typ 1, som fö verkar vara den grupp som är svårast att nå fram till, hävdar att deras barn måste äta mycket kh för att de ska växa ordentligt, insulin krävs för en normal tillväxt hävdar de. Det gör det kanske, om jag förstått rätt, men jag skulle vilja veta hur mkt insulin ett växande barn MÅSTE ha? Vi ettor behöver ju alltid en viss mängd även med lchf men är det ändå inte bättre ju mindre insulin man behöver även för barn? Som jag sagt förut så vänder jag mig till dig eftersom jag litar på dina svar. Skulle vilja kunna svara så bra som möjligt på vissa "attacker" från nämnda grupp. Jag brinner ju också för att försöka "rädda" så många unga som möjligt från mitt och andras öde när de blir äldre Svara gärna om och när du har tid i sommarvärmen

 

Svaret blir:

Det räcker med att se på ursprungsbefolkningar som samer, eskimåer, maassaier med flera. I och med att de normalt inte äter kolhydrater så räcker den normala mängden insulin man har/tar vid en lågkolhydratkost. Se på maassaierna, är de några små missbildade knattar? Nej, de är långa och ståtliga.  Att samer och eskimåer generellt sett är kortare beror på att de lever i ett kallare land och därför har en fördel av att vara litet mindre på grund av mindre värmeförluster vintertid.

 

Nyfödingar får inte stärkelse i bröstmjölken, de får en mycket speciell animalisk sockerart, laktos, som långsamt bryts ned till glukos och galaktos. Det blir inte speciellt stor P-glukosstegring av omkring 35-70 g laktos per dygn, beroende på barnets storlek. Det är 1,5-3 g laktos per timme varav hälften, 0,75-1,5 g är galaktos som över huvud taget inte påverkar vare sig glukosnivån eller insulinnivån. Kvar blir 0,75-1,5 g glukos per timme som insulin ska ta hand om. Då behövs inte mycket insulin heller och ändå växer barnen bra.

 

Jämför med läsk 50 cL som ger 53 g kolhydrater och en kraftig P-glukosstegring och därmed stort insulinpåslag tack vare kolsyran som öppnar nedre magmunnen så att läsken snabbare kommer ut i tunntarmen, kan bryta ned sackaros och ta upp både glukos och fruktos. Det blir ungefär 25 g glukos som tas upp på mindre än en timme. Hade en 70 kg person tagit upp det på en gång hade det varit en klart dödlig dos glukos.

Sedan tillkommer 25 g fruktos som omvandlas till 5-10 g fett på samma tid. En del av glukosen måste också omvandlas till ett par g fett.

 

När det sedan har gått 1 h så drabbas läskdrickaren av energi- och P-glukosfall.

 

Sammanfattningvis så växer ett barn med sockersjuka typ 1 normalt om barnet får omkring 0,5 g protein per kg kroppsvikt, högst 15 g kolhydrater per dygn och tillräckligt med fett i maten och sedan insulin i lågdos så att P-glukos ligger stabilt på 3-6 mmol/L.

 

Får man för mycket insulin tvingas man äta mer kolhydrater och får ett svängande P-glukos.

 

Kom ihåg att glukosmätarna bara mäter glukos i plasma. Laktos, galaktos och fruktos saknar vi mätare för. Så som alltid: ”Utan spaning ingen aning” som man sa på F11 (Flygvapnets spaningsflottilj under kalla kriget) i salig åminnelse.

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik, f.d. överläkare i pediatrik, filosofie licentiat i biokemi, sekreterare i Diabetesorganisationen i Sverige (DiOS)


Mai-Lis Hellenius slirar på sanningen

SFAM anser att bland annat Fysisk aktivitet på recept är en helt onödig åtgärd för allmänläkarna. Se Läkartidningen http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/06/SFAM-listar-onodiga-atgarder/

Omedelbart kommer vår älskade Mai-Lis Hellenius med en replik i Läkartidningen där hon försvarar FaR.
http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2014/07/Evidens-finns-for-fysisk-aktivitet-pa-recept/#comment
Evidens finns för FaR!
Fysisk aktivitet på recept, FaR, är en evidensbaserad metod för att förebygga och behandla sjukdom. Det skriver Mai-Lis Hellénius med flera apropå att SFAM anser att FaR tillhör onödiga åtgärder i svensk allmänmedicin.
Mai-Lis Hellénius
specialist i allmänmedicin, professor, Karolinska institutet, överläkare Livsstilsmottagningen, Hjärtkliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Solna
Carl Johan Sundberg
leg läkare, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi, ordförande i Yrkesföreningar för fysisk aktivitet, medicinsk redaktör (fysiologi), Läkartidningen
Ing-Mari Dohrn
leg fysioterapeut, doktorand, Karolinska institutet, projektledare FaR, Stockholms läns landsting.
Mats Börjesson
överläkare i internmedicin och kardiologi, professor i idrott med inriktning folkhälsa, ordförande i Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin (SFAIM)


Går man till Hellenii källor finner man att hon hänvisar till ett antal referenser.
Socialstyrelsen skriver i referens (8) i råd nr 74-104 då det gäller FaR:

"Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har stor till mycket stor svårighetsgrad men att åtgärden endast har måttlig effekt och att evidensstyrkan är låg."

Denna vaga skrivning tyder på att det helt saknas vetenskap bakom FaR vid något av de 31 olika tillstånden.

Vi som varit med litet längre vet att man tidigare rådde patienterna att ta en promenad före maten för att öka aptiten.

Nu hävdar Socialstyrelsen att använda FaR för att minska aptiten.

Modern fysiologi är som Alice i Underlandet eller "1984" jämfört med den gamla hederliga fysiologin millennierna före innevarande.

Jävsdeklaration, tack!
Sedan kommer nästa sak. Läkartidningen är usel på att kolla jävsdeklarationer

Det visar sig att Mai-Lis Hellenius var medförfattare i SBUs rapport från 2007 (ref 5)
Det visar sig att Mai-Lis Hellenius var medförfattare i Socialstyrelsens rapport från 2011 (ref 7)
Detta är helt klara jäv som inte har deklarerats.
Det är besynnerligt att Läkartidningen synes sakna möjlighet och kompetens att se till att författarna i LT uppger samtliga jäv. Läkartidningen gör inte sitt jobb att vara en objektiv tidskrift som redovisar korrekta jävsdeklarationer.

Hellenii inlaga är alltså en partsinlaga där hon försöker vränga fakta. Eftersom hon har uttalat sina Inlagor i SBUs och Socialstyrelsens rapporter och även inlagan nu i Läkartidningen som tjänsteman i respektive myndighet är det klart att hon har brutit mot Regeringsformens 1 kapitel 9 §.
9 § Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som
fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin
verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga
saklighet och opartiskhet. Lag (1976:871).

Rakt på sak kan man hävda att Hellenii alster saknar sanning.
Det är litet träligt att Läkartidningen upplåter sina sidor till grundlagsbrottslingar.

Tvätta 70 % av händerna

Här kommer en kria om Landstinget Dalarnas hygienmål som har diskuterats på landstingsstyrelsens möte den 10 februari 2014 i Falun.
 
Landstinget Dalarnas styrelses majoritet (S, V och MP) har beslutat att landstingets personal ska följa nationella hygienmål till 70 %.

 

Så då behöver personalen bara tvätta händerna inför och efter mötet med patienterna sju gånger av tio.

 

Oppositionen reserverade sig givetvis mot majoritetens beslut.

 

Dalarnas sjukvårdsparti och Alliansen har nämligen läst Socialstyrelsens föreskrifter om hygien som gäller sedan sju år (SOSFS 2007:19 (M)).

 

I Socialstyrelsens författning (=tvingande föreskrift) står det helt klart att personalen ska tvätta händerna före och efter patientkontakt.

 

Men i Landstinget Dalarna har den politiska majoriteten målet att 70 % av händerna ska tvättas.

 

Jag tycker det är ett sjukt men symtomatiskt lagbrott från landstingsledningen.

 

Björn Hammarskjöld

Dalarnas sjukvårdsparti


Enkel fråga till Mora kommunstyrelse.

Mora kommun har en gemensam nämnd för kostsamverkan mellan Mora kommun och Landstinget Dalarna som tecknat avtal med landstingets kostenhet för att säkerställa att våra äldre och patienterna på Mora lasarett får mat.

 

Vi i Morapartiet vill gratulera landstingets Kostenhet till utmärkelsen som vinnare av tävlingen ”Bästa sjukhusmaten” i tidningen Sjukhusläkaren tävlingen om Sveriges bästa sjukhuskost.

 

Vi i Morapartiet har, med hjälp av Dalarnas sjukvårdsparti, sedan tre år i kostnämnden hävdat att kostnämndens kunder svälter på grund av att de erbjuds mat med för litet total energi (endast 360 kcal/portion, Livsmedelsverkets rekommendation är 625-875 kcal för kvinnor och 800-1 120 kcal för män per portion) och för låg energitäthet (omkring 1 kcal/g mat när de behöver mer än 2-3 kcal/g mat).

 

Den vinnande matsedeln från landstingets Kostenhet innehåller 720 kcal per portion. Den portionen är dubbelt så stor som den portion som erbjuds Moras svältande äldre och Landstinget Dalarnas svältande patienter på Mora lasarett.

 

Denna Landstinget Dalarnas Kostenhets fina utmärkelse har på ett avslöjande sätt synliggjort att Mora kommuns äldre erbjuds en undermålig svältkost om halvportioner med otillräcklig energitäthet.

 

Vår fråga är:

 

  • När kommer Mora kommuns äldre att erbjudas en fullvärdig och smaklig kost som ur energisynpunkt ger våra äldre tillräckligt med energi (mer än 700 kcal per mål) och samtidigt tillräckligt hög energitäthet om mer än 2-3 kcal/g?

 

Mora den 8 februari 2014

 

 

 

Björn Hammarskjöld

Kommunfullmäktigeledamot

Morapartiet


Socialstyrelsen och frivillig vård

Jag läste i Läkartidningen att ”Lagändring krävs för att läkare ska få arbeta ideellt”
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2014/01/Lagandring-kravs-for-att-lakare-ska-fa-arbeta-ideellt/?success=true#comment

Socialstyrelsens juridiska tolkning innebär att frivilliga sjukvårdsinsatser måste bedrivas av sjukvårdshuvudman, journalföras och andra restriktioner för legitimerad personal.

En kommentar skickades till LT.
Men den refuserades som vanligt trots att sex andra kommentarer kommit in.

Så jag publicerar här i stället.

Förunderligt.

Att det måste till en lagändring för att ändra Socialstyrelsens bedömning från 2011 av vad som gäller för legitimerad personal vid frivilliga insatser. Den kan inte återfinnas på Socialstyrelsens hemsida.

Socialstyrelsen synes av okunnighet och obetänksamhet som vanligt ha gjort en smärre övertolkning av lagen. Någon remissbehandling av bedömningen synes ej ha skett.

Då går det också att göra en ny tolkning med friare kriterier eftersom Socialstyrelsen nu har uppmärksammats på sin smärre övertolkning.

I annat fall torde det vara helt omöjligt för legitimerad personal att på sin fritid vara som den barmhärtige samariten och hjälpa sin nästa oavsett vad som än händer, naturkatastrof, trafikolycka eller omplåstring av sårskada.

Jag måste avlägsna mig från all tänkbar skada eller vård hos andra för att inte bestraffas av Socialstyrelsen. Jag får inte ens hjälpa mig själv om jag får en liten sårskada som behöver plåster.

Jag fick lära mig i det militära att om man gjorde fel fick man ordern

"GÖR OM!
GÖR RÄTT!"

Så jag tycker Socialstyrelsens chef omedelbart ger samma order till sina underhuggare, tillsätt en brett sammansatt grupp kloka personer och lös problemet. Glöm inte remissbehandling också av gruppens arbete.

Vår sjukvårdsminister får inte ge ordern på grund av då påstått ministerstyre. Fast man kan ju (som vanligt) alltid skicka en politisk regeringstjänsteman till Lars-Erik Holms närmare tjänsteman för att ”diskutera” saken.

Dagens Medicins Post EASD-konferens

EASD eller European Association for the Study of Diabetes hade sin årliga konferens i Barcelona sista veckan i september 2013.

 

Dagens medicin och Svensk förening för diabetologi (SFD) anordnade ett postseminarium (eftersnack) i Bonnierhuset den 9 oktober.

 

Det var ett femtiotal personer med på konferensen. Programmet finns här:

http://www.dagensmedicin.se/seminarier/postkonferens-easd-diabetes-2013/

 

Här kommer min utvärdering av konferensen. Utvärderingen är inskickad till Dagens Medicin.

 

Mona Landin-Olsson höll ett ganska fantasilöst föredrag om Typ 1-diabetes – prediktion och prevention.

 

Hon tog upp frågan om prediktion med genetiska tester. Tyvärr har dessa tester en dålig specificitet, man hittar inte de som riskerar att få diabetes typ 1.

 

Min kommentar blir att det är helt klart att genetiska tester inte kan fungera på grund av allmänt bristande kunskaper inom epigenetik. Det är ju epigenetiken som styr genetiken som styr kroppen.

 

Vidare framkom det aldrig att en lågkolhydratkost är den absolut bästa preventionen, visat sedan årtusenden tillbaka. Men det verkar vara så att våra endokrinologer synes vara helt renons på grundläggande kunskaper i fysiologi, biokemi och endokrinologi.

 

Nästa talare var Björn Eliasson: Nya diabetesläkemedel – en uppdatering

 

Detta inlägg kunde man nog ha sluppit, det var inget nytt utan i stort sett enbart läkemedelsreklam.

 

Magnus Löndahl: Diabetesnefropati - ny kunskap om prevention och behandling

 

Inte heller här fanns några nyheter. Det var i stort sett enbart läkemedelsreklam.

Men föredragshållaren verkade ha glömt den millenniegamla kunskapen om nutritionens betydelse vid neftopati.

 

Det är visat ganska nyligen att patienten bör rekommenderas en lågkolhydratkost med ökade mängder salter och vatten. Den gamla fysiologin, biokemin och endokrinologin visar helt klart att njurarna slipper kanderas av sockret och slipper arbeta så hårt med att återuppta salter och vatten om patienten äter en saltrik lågkolhydratkost.

 

Magnus Ekelund: Insulinbehandling - nya insikter

Åter inget nytt, i stort sett enbart läkemedelsreklam

Det är besynnerligt att man fortsätter att behandla patienter med sockersjuka på det sätt som aldrig har visats fungera.

 

Man tar inte till vara all denna nutritionskunskap som finns sedan millennier utan verkar mer eller mindre tvinga patienter med sockersjuka att äta mer socker för att öka medicinförbrukningen eller om det är tvärtom.

 

Det är som att rekommendera en patient med jordnötsallergi att äta mer jordnötter eftersom vi har tillgång till adrenalin och kortison för att rädda patienter med potentiellt dödlig jordnötsallergi.

 

Carl-Johan Östgren: Behandling av typ 2-diabetes - hur tar vi tillvara ny kunskap och forskning

 

Östgren redovisade bara nya läkemedel förutom att han drog några slutsatser från SBUs rapport Mat vid fetma.

 

Ö hänvisade till att Medelhafskosten stod sig men nämnde inte ett ord om att en lågkolhydratkost är bäst.

 

Medelhafskosten ingick i SBUs rapport från 2010 Mat vid diabetes där man påpekade att Livsmedelsverkets samtliga koster vilade på synnerligen bräcklig grund.

 

Med andra ord saknades helt vetenskap bakom kostråden. Livsmedelsverkets kostråd saknar utvärdering med avseende på långtidssäkerhet. Korttidssäkerheten (<36 år) visar dock på allvarliga komplikationer med ökande frekvens glutenintolerans, IBS, sockersjuka, övervikt för att bara nämna några diagnoser som ökat kraftigt efter 1977. Det är också symtomatiskt att SBU i sina rapporter aktivt synes underlåta att ta med grundläggande kunskaper inom fysiologi, biokemi, endokrinologi från tidigare än innevarande sekel. 

 

Däremot är en LCHF-kost utvärderad på lång sikt (beskriven vetenskapligt redan 1732) och med generationers erfarenhet i många kulturer. Både samer och eskimåer på traditionell LCHF-kost saknar i stort helt de västerländska sjukdomarna som sockersjuka och övervikt.

 

Sammanfattningsvis verkade detta post-EASD-seminarium vara fast i alla samma gamla hjulspår från senaste delen av förra seklet. Så egentligen var detta seminarium helt onödigt.

 

Det saknas visioner, kunskaper och utvecklingsmöjligheter för att utveckla metoder inom befintlig kunskap för att minska sockersjukeepidemin. Det är ett faktum att kunskapen alltid har funnits men den verkar finnas utanför akademierna.

 

Sedan frågar Dagens medicin:

Har du förslag på fler seminarier som du tycker att vi ska arrangera?

Så mina förslag blir givetvis:

  1. Det vore super om Dagens Medicin kunde arrangera symposier inom grundläggande fysiologi, biokemi och endokrinologi.

    Det synes finnas ett enormt kunskapsunderskott inom dessa discipliner inom inte bara sockersjukologin utan även inom kardiologi, nefrologi för att inte tala om nutritionsområdet.
  2. Ett fantastiskt område att belysa vore Svälten i vården

    Här finns massor att göra helt i enlighet med Socialstyrelsens önskemål sedan flera decennier.

    SoS har flera gånger funnit att patienterna svälter i vården och gett ut nya direktiv som sedan inte följs av vården.

 

Jag ställer gärna upp som expert

 

Vänligen

Björn Hammarskjöld

Oberoende Senior Vetenskapsman i Nutrition (OSVN)

Filosofie licientiat i biokemi

F.d. överläkare i pediatrik

Sekreterare i DiOS


When the shit hits he fan

 When the shit hits he fan eller 

När skiten träffar fläkten eller 

Varför vi inte kan lita på rekommendationerna

 

Det har kommit en artikel i BMJ: ”Why we can’t trust clinical guidelines” av Jeanne Lenzer medical investigative journalist (BMJ 2013;346:f3830)

 

Det har gjorts många försök att begränsa jävsproblematiken då det gäller rekommendationer inom medicinen. Men man har aldrig lyckats. Dessa formella grupper med högt vetenskapligt anseende styrs av Key Opinion Leaders (KOL) eller på svenska, litet mer direkt och rakt på sak, Ledande OpinionsBildare (LOBbare).

 

En LOBbare har ofta en chefstjänst inom vården eller forskningen.

 

Detta gör att ett litet fåtal LOBbare kan styra stora delar av vården. Alla underhuggare måste följa LOBbarens direktiv, annars blir underhuggaren inte långlivad på den arbetsplatsen.

 

Låt oss se på Nordiska Näringsrekommendationers femte arbetsgrupp, NNR5. De uttalar sig med samma emfas och uttryck som alla andra LOBbbaregrupperingar med ”högt vetenskapligt anseende”.

 

I NNR5 har mer än 100 forskare arbetat under mer än de planerade två åren för att få fram riktlinjerna. Riktlinjerna skulle ha varit klara till mötet i Reykjavik i juni 2012. Först nu är den femte remissomgången ute, mer än ett års försening.

 

Men jävssituationen hos dessa forskare är intressant.

 

En dansk professor har bindningar till ILSI med flera producentorganisationer förklädda till forskningsinstitut samt uppgivna 10 bindningar till företag.

 

En finsk professor sitter i Swedish Nutrition Foundation, SNF, producentorganisation förklädd till forskningsinstitut. Han sitter också som chefredaktör för Food & Nutrition, den tidskrift som publicerar samtliga forskningsartiklar för NNR5. Food & Nutritions ägare är SNF. Samtidigt sitter han i NNR5 Working group, är expert i arbetsgrupperna Vitamin C, Obesity och Energy.

 

En svensk professor har visats sitta på minst 18 stolar läs http://kostkunskap.blogg.se/2013/june/de-kallas-lobbare.html

 

Här har jag bara skummat på ytan, tagit ett par exempel. Det finns mycket mer om de närmast incestuösa kopplingarna mellan många av forskarna/experterna i olika grupperingar inom Livsmedelsverket.

 

Varför finns då dessa LOBbare?

 

Varför kan dessa LOBbare inte ändra sig?

 

Det beskrevs så fint vid ett möte om geriatrik på Jungfruöarna 2013: ”Vi måste hålla oss till riktlinjerna inom vården för när skiten träffar fläkten vill vi alla kunna säga att vi bara gjorde som alla andra – även om alla andra gjorde ett dåligt jobb”.

 

Eller som man sade vid Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget:

”Jag lydde bara order.”

 

Björn Hammarskjöld

Jävsutredare

 

 

 

 

Despite repeated calls to prohibit or limit conflicts of interests among authors and sponsors of clinical guidelines, the problem persists. Jeanne Lenzer investigates

 

BMJ 2013;346:f3830

http://www.bmj.com/highwire/filestream/649995/field_highwire_article_pdf/0/bmj.f3830.full.pdf

In 2004, newly issued cholesterol guidelines greatly expanded the number of people for whom treatment is recommended. A firestorm broke out when it was learnt that all but one of the guideline authors had ties to the manufacturers of cholesterol lowering drugs.39

Yet these and other guidelines continue to be followed despite concerns about bias, because as one lecturer told a meeting on geriatric care in the Virgin Islands earlier this year, “We like to stick within the standard of care, because when the shit hits the fan we all want to be able to say we were just doing what everyone else is doing—even if what everyone else is doing isn’t very good.”


Tidigare inlägg
RSS 2.0