Kostkunskap

Behandlingen av sockersjuka för hundra år sedan hade då millenniegammal erfarenhet. De gamla egyptierna för 4 000 år sedan visste hur man behandlade patienter med sockersjuka. Även de gamla grekerna som Hippokrates visste, ”Låt maten vara din medicin.” 

Den som drabbades av sockersjuka hade oftast sockersjuka typ 1. Den enda behandling som då fanns var en kost som beskrevs så här 1921 av Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona och Flottans högste medicinske sakkunnige.

"Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt rimligt tvivel, att alla sjukdomssymptom försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att istället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.

Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga mängden kol i form av fett. 

Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka."

Doktor Lagerholm rekommenderade mat som stekt fett fläsk med gräddstuvad vitkål. Och så länge patienten åt tillräckligt med fett och tillräckligt lite kolhydrater så hade individen små eller inga symtom på sin sockersjuka. Och, som Lagerholm påpekade, man hade då mer än hundraårig erfarenhet av behandlingen. 

Detta berodde på att en del patienter med sockersjuka typ 1 hade (och har även nuförtiden) en liten kvarvarande insulinproduktion. Om patienten då fick en kost med endast litet eller inga kolhydrater så kunde patienten med sockersjuka typ 1 överleva och må bra. Men alla med sockersjuka typ 1 har inte någon insulinproduktion, före insulinets upptäckt 1922 dog dessa personer oavsett kost. 

Idag har vi kunskap om att ge insulin till patienter med sockersjuka typ 1.

Om man äter en lågkolhydratkost minimerar man mängden insulin samtidigt som man genom att äta mer fett och oförändrat med protein minskar blodsockersvängningarna. 

Detta synes bara vara positivt för alla, inte bara för patienter med sockersjuka. 

Sedan kan man fundera på varför barn med sockersjuka rekommenderas att ägna sig åt kolhydraträkning för att beräkna sitt insulinbehov. Det verkar som om man inser att de kolhydrater man äter orsakar en P-glukosstegring som kräver en motsvarande beräkningsbar insulindos som måste injiceras.

Men då måste man också kunna dra slutsatsen att om man minimerar mängden kolhydrater man äter kan man minimera mängden insulin. Om man helt låter bli att äta kolhydrater behövs bara mängden basalinsulin hos patienter med sockersjuka typ 1. Måltidsinsulin blir helt onödigt.

Om man som patient med sockersjuka kan minska mängden insulin genom att minska mängden intagna kolhydrater kan man också minska glukossvängningar i blodet och minska glukoens giftighet och dödliga effekter. Om man har mer än 15-25 g glukos i blodet hos en 70 kg person så är det en dödlig mängd glukos och ett välkänt faktum. Mer än 15-25 g glukos i blodet motsvarar en P-glukosnivå på mer än 30-50 mmol/L.

Om en 70 kg person med P-glukos om 5 mmol/L snabbt får i sig 5 g glukos (16,7 mL 30% glukos intravenöst) stiger P-glukos från 5 till 15 mmol/L. Sedan vill Livsmedelsverket att en man (även om man har sockersjuka) ska äta 480 g glukos om dagen. Det motsvarar en mer än tjugofaldigt dödlig mängd glukos om dagen.

Nu har det kommit en artikel om lågkolhydratkost vid sockersjuka.

Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base

Kolhydratbegränsning som första åtgärd vid behandling av sockersjuka. Kritisk översikt och bevisgrund

Richard David Feinman, PhD∗ med 25 medförfattare, bland annat tre svenska författare, Jørgen Vesti Nielsen, Annika Dahlqvist och Ralf Sundberg.

http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/fulltext

I början av artikeln står följande [1] (översatt av förf):

”Vid slutet av vår kliniska arbetsdag går vi hem med tankarna: “De kliniska förbättringarna är så stora och uppenbara att man undrar vad det är andra läkare inte förstår?”

Kolhydratbegränsning förstås mycket lätt av patienter eftersom kolhydrater i kosten höjer blodglukos, och eftersom sockersjuka är definierad av högt blodglukos, förstår man varför det är bra att minska kolhydraterna i kosten. Genom att minska kolhydraterna i kosten har patienter kunnat minska sin insulindos med upp till 150 E per dag på åtta dagar med klara förbättringar av sin glukoskontroll – till och med uppnått normalisering av glykemiska blodvärden.”

Eric Westman, MD

Så nu är det färdigdiskuterat. Patienter med sockersjuka tål inte att äta socker.

De 26 författarna har kommit till följande slutsatser

”Vi visar viktiga bevis att en lågkolhydratkost som första åtgärd i behandlingen av sockersjuka

• En lågkolhydratkost minskar med stor säkerhet ett förhöjt blodglukos, det främsta symtomet på sockersjuka
• Normaliseringen av blodglukosnivån kräver inte viktnedgång med det finns ingen bättre metod för viktnedgång
• Kolhydratbegränsad kost minskar eller eliminerar läkemedelsbehandling
• Biverkningarna är minimala jämfört med vad man ser vid intensiv läkemedelsbehandling”.

A.     Hyperglykemi är den mest framträdande egenskapen hos patienter med sockersjuka. Kolhydratrestriktion i kosten har den största effekten för att normalisera blodglukosnivån  

B.     Under epidemierna av sockersjuka och övervikt har ökningen av kaloriintaget nästan enbart berott  på ökad mängd kolhydrater.

C.     Fördelarna med kolhydratrestriktion I kosten kräver inte viktnedgång 

D.     Även om viktnedgång inte krävs för att få normala blodglukosnivåer finns inget batter än kolhydratbegränsning för att minska i vikt

E.      Att hålla sig till en lågkolhydratkost hos personer med sockersjuka typ 2 är minst lika bra som varje annan kost och är vanligtvis signifikant bättre.

F.      Att ersätta kolhydrater med protein är valigtvis av godo  

G.     Totalmängden fett och mättat fett saknar korrelation med hjärt- och kärlsjukdom 

H.     Mättade fetter I plasma styrs av kolhydrater I kosten inte av fetter I kosten  

I.        Den bästa förutsägelsen för kapillär- och i mindre grad makrokärlkomplikationer för patienter med sockersjuka typ 2 är att hålla HbA1c 

J.       Kolhydratbegränsning av kosten är det effektivaste sättet (undantag svält) för att minska triglycerider och ökar HDL 

K.    Patienter med sockersjuka typ 2 som äter en kolhydratbegränsad kost minskar och kan till och med sluta med mediciner. Människor med sockersjuka typ 1 behöver vanligtvis mindre mängd insulin

L.      Intensiv blodglukosminskning med hjälp av en kolhydratreducerad kost har inga biverkningar jämfört med biverkningarna vid intensiv läkemedelsbehandling  

Gör som man gjorde före 1977, en lågkolhydratkost minskar behovet av insulin och andra läkemedel. 

Då har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när läkemedelsfundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten, alla under mantrat ”Ät mera socker, det finns insulin!”

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik 
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition

Sekreterare i DiOS