Nygammal behandling av sockersjuka

Behandlingen av sockersjuka för hundra år sedan hade då millenniegammal erfarenhet. De gamla egyptierna för 4 000 år sedan visste hur man behandlade patienter med sockersjuka. Även de gamla grekerna som Hippokrates visste, ”Låt maten vara din medicin.” 

Den som drabbades av sockersjuka hade oftast sockersjuka typ 1. Den enda behandling som då fanns var en kost som beskrevs så här 1921 av Julius Lagerholm, sjukhusläkare vid flottans sjukhus i Karlskrona och Flottans högste medicinske sakkunnige.


"Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt rimligt tvivel, att alla sjukdomssymptom försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att istället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna.

Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka att förse kroppen med den erforderliga mängden kol i form av fett. 

Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka."



Doktor Lagerholm rekommenderade mat som stekt fett fläsk med gräddstuvad vitkål. Och så länge patienten åt tillräckligt med fett och tillräckligt lite kolhydrater så hade individen små eller inga symtom på sin sockersjuka. Och, som Lagerholm påpekade, man hade då mer än hundraårig erfarenhet av behandlingen. 

Detta berodde på att en del patienter med sockersjuka typ 1 hade (och har även nuförtiden) en liten kvarvarande insulinproduktion. Om patienten då fick en kost med endast litet eller inga kolhydrater så kunde patienten med sockersjuka typ 1 överleva och må bra. Men alla med sockersjuka typ 1 har inte någon insulinproduktion, före insulinets upptäckt 1922 dog dessa personer oavsett kost. 

Idag har vi kunskap om att ge insulin till patienter med sockersjuka typ 1.

 

Om man äter en lågkolhydratkost minimerar man mängden insulin samtidigt som man genom att äta mer fett och oförändrat med protein minskar blodsockersvängningarna. 

Detta synes bara vara positivt för alla, inte bara för patienter med sockersjuka. 

Sedan kan man fundera på varför barn med sockersjuka rekommenderas att ägna sig åt kolhydraträkning för att beräkna sitt insulinbehov. Det verkar som om man inser att de kolhydrater man äter orsakar en P-glukosstegring som kräver en motsvarande beräkningsbar insulindos som måste injiceras.

Men då måste man också kunna dra slutsatsen att om man minimerar mängden kolhydrater man äter kan man minimera mängden insulin. Om man helt låter bli att äta kolhydrater behövs bara mängden basalinsulin hos patienter med sockersjuka typ 1. Måltidsinsulin blir helt onödigt.


Om man som patient med sockersjuka kan minska mängden insulin genom att minska mängden intagna kolhydrater kan man också minska glukossvängningar i blodet och minska glukoens giftighet och dödliga effekter. Om man har mer än 15-25 g glukos i blodet hos en 70 kg person så är det en dödlig mängd glukos och ett välkänt faktum. Mer än 15-25 g glukos i blodet motsvarar en P-glukosnivå på mer än 30-50 mmol/L.

Om en 70 kg person med P-glukos om 5 mmol/L snabbt får i sig 5 g glukos (16,7 mL 30% glukos intravenöst) stiger P-glukos från 5 till 15 mmol/L. Sedan vill Livsmedelsverket att en man (även om man har sockersjuka) ska äta 480 g glukos om dagen. Det motsvarar en mer än tjugofaldigt dödlig mängd glukos om dagen.

Nu har det kommit en artikel om lågkolhydratkost vid sockersjuka.

Dietary Carbohydrate restriction as the first approach in diabetes management. Critical review and evidence base

Kolhydratbegränsning som första åtgärd vid behandling av sockersjuka. Kritisk översikt och bevisgrund

Richard David Feinman, PhD∗ med 25 medförfattare, bland annat tre svenska författare, Jørgen Vesti Nielsen, Annika Dahlqvist och Ralf Sundberg.


http://www.nutritionjrnl.com/article/S0899-9007(14)00332-3/fulltext

I början av artikeln står följande [1] (översatt av förf):

”Vid slutet av vår kliniska arbetsdag går vi hem med tankarna: “De kliniska förbättringarna är så stora och uppenbara att man undrar vad det är andra läkare inte förstår?”

Kolhydratbegränsning förstås mycket lätt av patienter eftersom kolhydrater i kosten höjer blodglukos, och eftersom sockersjuka är definierad av högt blodglukos, förstår man varför det är bra att minska kolhydraterna i kosten. Genom att minska kolhydraterna i kosten har patienter kunnat minska sin insulindos med upp till 150 E per dag på åtta dagar med klara förbättringar av sin glukoskontroll – till och med uppnått normalisering av glykemiska blodvärden.”

Eric Westman, MD

Så nu är det färdigdiskuterat. Patienter med sockersjuka tål inte att äta socker.

De 26 författarna har kommit till följande slutsatser

”Vi visar viktiga bevis att en lågkolhydratkost som första åtgärd i behandlingen av sockersjuka

  • En lågkolhydratkost minskar med stor säkerhet ett förhöjt blodglukos, det främsta symtomet på sockersjuka
  • Normaliseringen av blodglukosnivån kräver inte viktnedgång med det finns ingen bättre metod för viktnedgång
  • Kolhydratbegränsad kost minskar eller eliminerar läkemedelsbehandling
  • Biverkningarna är minimala jämfört med vad man ser vid intensiv läkemedelsbehandling”.

 

A.     Hyperglykemi är den mest framträdande egenskapen hos patienter med sockersjuka. Kolhydratrestriktion i kosten har den största effekten för att normalisera blodglukosnivån  

B.     Under epidemierna av sockersjuka och övervikt har ökningen av kaloriintaget nästan enbart berott  på ökad mängd kolhydrater.

C.     Fördelarna med kolhydratrestriktion I kosten kräver inte viktnedgång 

D.     Även om viktnedgång inte krävs för att få normala blodglukosnivåer finns inget batter än kolhydratbegränsning för att minska i vikt

E.      Att hålla sig till en lågkolhydratkost hos personer med sockersjuka typ 2 är minst lika bra som varje annan kost och är vanligtvis signifikant bättre.

F.      Att ersätta kolhydrater med protein är valigtvis av godo  

G.     Totalmängden fett och mättat fett saknar korrelation med hjärt- och kärlsjukdom 

H.     Mättade fetter I plasma styrs av kolhydrater I kosten inte av fetter I kosten  

I.        Den bästa förutsägelsen för kapillär- och i mindre grad makrokärlkomplikationer för patienter med sockersjuka typ 2 är att hålla HbA1c 

J.       Kolhydratbegränsning av kosten är det effektivaste sättet (undantag svält) för att minska triglycerider och ökar HDL 

K.    Patienter med sockersjuka typ 2 som äter en kolhydratbegränsad kost minskar och kan till och med sluta med mediciner. Människor med sockersjuka typ 1 behöver vanligtvis mindre mängd insulin

L.      Intensiv blodglukosminskning med hjälp av en kolhydratreducerad kost har inga biverkningar jämfört med biverkningarna vid intensiv läkemedelsbehandling  

 

 

Gör som man gjorde före 1977, en lågkolhydratkost minskar behovet av insulin och andra läkemedel. 

Då har man förstått grunderna i den utbildning man förhoppningsvis ska ha fått vid sjukdomsdebuten så hoppas jag man kan stå emot när läkemedelsfundamentalister förespråkar än den ena, än den andra extrema behandlingsvarianten, alla under mantrat ”Ät mera socker, det finns insulin!”

Björn Hammarskjöld
Assisterande professor i pediatrik 
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
Oberoende senior vetenskapsman i nutrition

Sekreterare i DiOS



[1] “At the end of our clinic day, we go home thinking, ‘The clinical improvements are so large and obvious, why don't other doctors understand?’ Carbohydrate restriction is easily grasped by patients: because carbohydrates in the diet raise the blood glucose, and as diabetes is defined by high blood glucose, it makes sense to lower the carbohydrate in the diet. By reducing the carbohydrate in the diet, we have been able to taper patients off as much as 150 units of insulin per day in eight days, with marked improvement in glycemic control – even normalization of glycemic parameters.” 
— Eric Westman, MD, MHS [1]. 

Kommentarer:

1 Janne :

skriven

Hur mycket kolhydrater och insulin kräver ett barn för normal tillväxt. Exempelvis en mycket aktiv pojke 13 år gammal på 50 kg och en mycket aktiv tjej 9år på 30kg. Båda med diabetes typ 1. Sockersjuka barn finns det inte

Svar: Barnen behöver inte äta kolhydrater för att växa normalt. Mängden insulin är individuell, det är bara att trimma insulin nedåt med minimalt med kolhydrater så att man slipper hypoglykemier och om P-glukos går över 12 behövs en halv E insulin eller mindre för att normalisera P-glukos.
Ju mindre mängd kolhydrater man behöver desto mindre mängd insulin behöver man.

Sockersjuka är beteckningen på den som inte tål att äta socker=kolhydrater.Sedan var det någon girig som omkring 1980 tyckte att man skulle namnändra sockersjuka till diabetes, då skulle patienterna inte begripa att de inte tålde socker=kolhydrater och medicinförsäljningen kunde öka.
Jag håller med dig, sockersjuka barn finns inte sockersjuka är inte en egenskap. Men det finns barn med sockersjuka (en semantisk fråga)
Björn Hammarskjöld

2 Janne :

skriven

Tack för ditt svar.
Så jag skulle kunna sätta mina barn på en kost utan eller extremt lite kolhydrater, alltså strikt LCHF?

Svar: Javisst!Det var den enda behandlingen som har funnits under mer än 4 500 år fram till 1922 då insulin provades på ett enda barn innan det godkändes: Så insulin började säljas redan 1923 men man höll strikt på att insulin skulle vara ett komplement till en lågkolhydratkost. Det höll fram till omkring 1980. Efter det har behandlingen av sockersjuka slarvats till av läkemedels- och livsmedelsindustrin med benägen hjälp av Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och sjukvården.1976 kom de första genmodifierade insulinerna odlade på genmodifierade bakterier till obegränsade mängder och låg kostnad men högt pris till kund.1977 kom de amerikanska kostråden med mycket kolhydrater och litet fett. Några år senasr bytte man namn på sockersjuka till diabetes och sedan kom patientorganisationerna för sockersjuka med kravet att även patienter med sockersjuka skulle få äta samma sockerstinna kost som alla andra.Det kan kallas snyggt lobbyarbete för att samtidigt öka försäljningen av insulin och andra läkemedel och samtidigt stimulera livsmedelshandelnMen befolkningen har drabbats av övervikt och sockersjuka och de sockersjuka har dömts till "Naturalförloppet" med en 40 % dödlighet inom 5 år efter diagnos. Amputation av fötter, blindhet, njurskador ingår i "Naturalförloppet"Så genom att låta bli kolhydrater kan en person med sockersjuka minimera dosen insulin och allt blir mycket mera lättstyrt då man slipper svängningarna av P-glukos.
Björn Hammarskjöld

3 Janne :

skriven

Tack ytterligare en gång för ditt svar
Där man behandlat barn med svår epilepsi med ketogen kost/strikt LCHF, har inte det visat sig att de stannat av i växten och fått andra problem? Kan det inte bli så med mina barn också? Eller är det något annat som ger de barnen problem?

Svar: Problemet är att man vid den ketogena kosten gett för litet mängd energi. Om man ser på den matsedel som de rekommenderar på KI så hävdar de en för låg nivå av energi och matselarna uppfyller inte ens de alltför snåla energimängderna. Så det är för att dessa barn får för litet energi som de växer sämre än normalt.

Ett annat problem är att man ligger i underkant på salter i kosten vilket i sig kan vara skadligt. Läs mer om salt här på bloggen.
Björn Hammarskjöld

4 daniel:

skriven

Dock så har livsmedelsverket inte rekomenderat massvis med kolhydrarer till diabetiker utan en varierad kost.
Sen lyder väl de flesta råd måttligt av allt.

Sen att kalla diabetes sockersjuka tycker jag är ganska mycket medeltidatänk.
Och att diabetiker inte "tål" socker är inte heller sant. För det gör de.
Diabetiker typ 1 saknar bara egen tillverkning av hormonet insulin. Vilket vi idag kan tillföra.
Och insulin är något alla måste ha för att överleva.
Det är inte fel eller farligt för en diabetiker att äta kolhydrater.


Pga att de inte visste om insulin förr och på grund av kostråden diabetiker fick förr så kämpade de flesta diabetiker endast med att överleva. De hade inte tid eller ork eller "kunde" leva livet fullt ut.

Jag rekomenderar ingen diabetiker att vräka i sig mängder med kolhydrater.
Men att äta normalt enligt tallriksmodellen är långt ifrån farligt. Inte heller att unna sig något gott ibland är farligt.
Väljer man själv att leva så så är det fortfarande upp till en själv.
Men att ta bort det från ett barn som inte får chansen att välja själv är fel.
Att ett barn inte kan få äta lite godis när de andra gör de på tex kalas (för att den är "sockersjuk")
Skapar bara ett utanförskap som kan leda till psykisk ohälsa.

Svar: Hej Daniel!
Tack för din fråga
Livsmedelsverkets (och socialstyrelsens) råd är att äta 45-60 procent av all energi i form av socker=kolhydrater. Det innebär för en man omkring 480 g socker per dag. Det kallas för en "varierad kost" utan någon som helst specifikation.

Att kalla sockersjuka för vad det är, sockersjuka, är den terminologi som användes fram till 1980-talet. Då kom någon på att om man kallar sockersjuka för något annat kan man lura alla sockersjuka att det är fritt fram att äta socker.

Ingen tål socker utan insulin. Mer än 15-25 g glukos i blodet leder till akut död i akut glukosförgiftning om man saknar tillräckligt med insulin

Som jag ser det som gammal biokemist och barndoktor är att en person med sockersjuka har en relativ insulinbrist (man äter mer kolhydrater än man har insulin till)

Då skulle jag av ren självbevarelsedrift låta bli att äta socker för att slippa dö av sockerförgiftning eftersom socker är giftigt i större doser än enstaka tiotals gram glukos. Har jag ansvar för ett barn med sockersjuka skulle jag låta bli att mata mitt barn med socker=kolhydrater för att inte skada mitt barn.

De kostråd patientena med sockersjuka fick förr var exempelvis stekt fläsk med gräddstuvad vit- eller rödkål. Mycket av den gamla svenska husmanskosten är en lågkolhydratkost. Samma med det gamla franska köket. Så det finns ingen brist på mycken och god mat som är en lågkolhydratkost. Det räcker oftast att låta bli spannmålsprodukter, socker i alla former (inklusive läsk) samt potatis. De flesta med sockersjuka kan äta upp till ½ kg ovanjordsgrönsaker utan att få i sig för mycket kolhydrater=socker.

Så de gamla kostråden var utmärkta och patienterna med sockersjuka levde ett helt normalt och aktivt liv, de behövde inte kämpa som man gör idag.

Nu måste man räkna kolhydrater och balansera med noga uträknade mängder insulin för att inte dö i akut sockerförgiftning. Det blir ett evinnerligt räknande och stickande och sprutande.

Äter man en lågkolhydratkost behövs inte så mycket stickande och sprutande och man slipper oron för hypoglykemi. Hypoglykemi beror på att man sprutat för mycket insulin så att kroppens egen glukosproduktion inte hänger med den för stora dos insulin man sprutat.

Att äta enligt tallriksmodellen är att vräka i sig upp till 480 g kolhydrater per dag.

Att ”unna sig” något sött innebär att man medvetet och överlagt beslutar sig att stampa på en precisionsbalansvåg för att sedan behöva stampa på den andra vågskålen med för stor dos insulin.

Som vuxen måste man ta ansvar för sitt barn, det har inte möjlighet att välja själv i späd ålder och måste lotsas av sina föräldrar under resten av uppväxten, vi vuxna måste axla vårt ansar för våra barn

Att ett barn med sockersjuka inte får äta ett halvkg godis (som brukar finnas på barnkalas) tyder på att man som förälder inte lyckats hjälpa värdfamiljen med kolhydratfria alternativ.

Det här ger inte ett utanförskap som kan leda till psykisk ohälsa, det här ger en nyfiken gemenskap mellan inte bara barnen utan även mellan föräldrarna.

Lycka till med ert sockerfria liv i framtiden!
Björn Hammarskjöld

5 Janne :

skriven

Finns det några fler sidor som jag kan få stöd och råd i när det gäller detta? Får inget stöd hos vården som du kanske förstår. Det är nog besvärligt med tonåringen som det är.

Svar: Kolla på ett par intressanta FacebookgrupperOlydiga diabetiker
Uppkäftiga diabetiker
Smarta diabetiker
Sedan finns det en del här på min blogg, läs under
Sockersjuka
Livsmedelsverket
Björn Hammarskjöld

6 Anonym:

skriven

Socker = kolhydrater absolut. Däremot är inte kolhydrater = socker och det är kolhydrater livsmedelsverket rekommenderar att man äter. Barn med Ketogen kost har ett noga uträknat energiintag och att de stannar i växten beror på låg dos insulin som är ett tillväxthormon som barn behöver. Gör om gör rätt och jag hoppas verkligen inte du jobbar med barn med DIABETES (inte sockersjuka)

Svar: Som gammal biokemist så är socker = kolhydrater och kolhydrater = socker. Samtliga kolhydrater består av sockermolekyler. Monosackarider består av en sockermolekyl, disackarider av två sockermolekyler och så vidare via oligosackaridet till grenade och linjära polysackarider. Glukos är en monosackarid och cellulosa är en linjär glukospolymer.Att Livsmedelsverket synes totalt sakna kunskap i biokemi och nutrition har visats tidigareBarn på av sjukvården ordinerad ketogen kost svälter eftersom de inte får tillräckligt med fett för att få en optimal tillväxt. Återigen bristande kunskap inom vården.Den gamla hederliga beteckningen är Sockersjuka som klart beskrev vad man inte tålde. På 1980-talet kom någon smart läkemedelsmarknadsförare på att om man kallar sockersjuka för diabetes fattar folk inte vad det rör sig om för sjukdom och sen kunde man öka försäljningen av de nya GMM-insulinerna till låg tillverkningskostnad och högt försäljningspris.
Björn Hammarskjöld

Kommentera här: