Livsmedelsverkets ”svinamad”
Den gamle grisbonden visste hur man får en gris fet. Man gav grisen ”svinamad” som man sa i Skåne.
Då inställer sig frågan vad ”svinamad” består av.
I min ungdom på 50-talet var jag på somrarna med min farmors arrendator och han brukade ha en eller ett par grisar varje år. De kom som kultingar på våren och fick sedan gå ute och böka i marken och sedan fick de två gånger per dag kokt potatis och gröpe. Gröpen (grovmalen, blötlagd spannmål) blev det ett par literskopor av och sedan ett par kg potatis. Och grisen åt med god aptit och växte bra i alla riktningar.
När grisen slaktades hade skinkan 2-5 cm tjockt späcklager. Det var en riktigt fet julgris.
Ser man på Livsmedelsverkets kostråd så finner man att kostråden i stort precis liknar ”svinamaden” som grisen åt för att bli fet. Mycket potatis och spannmål för att späda ut litet protein och fett.
Men bonden, han var självlärd han, följt generationers kunskap om hur kosten påverkar kroppen.
Så det är ingen som borde bli förvånad av att om man följer Livsmedelsverkets kostråd så ökar vikten inför julen.
Men Livsmedelsverket och Socialstyrelsen verkar sakna den gamle grisbondens kunskaper.
Men det beror nog på att de studerat moderna böcker i stället för verkligheten. Men det finns faktiskt gamla hederliga böcker där grisbondens kunskap har tagits till vara och dessutom verifierats med experiment som otvetydigt visat att grisbonden hade rätt.
Ät riktigt god mat så slipper du myndigheternas ”svinamad”!
Björn Hammarskjöld
Gröpe innehåller i stort detsamma som fiberberikad pasta.
© 2011