På min mottagning hade jag en skylt med följande text:

"I likriktningens tid är den bångstyrige vårt enda hopp."

Annika Dahlqvist och Jörgen Vesti Nielsen med flera bångstyriga individer gör sitt bästa att visa upp den korruption som finns inom kostrådgivningen.

Jag har läst någonstans följande:
”Skillnaden mellan korruptionen i Sverige och i många andra länder är att de köpta i Sverige inte ens fattat att de är köpta, och att de sålt sig oerhört billigt. Det skulle inte gå att få eminenserna att erkänna att de är köpta eftersom de inte uppfattar sig som köpta.. De är alltså inte bara mutkolvar utan andra klassens realisations-mutkolvar.”.

Från annat håll har jag hört följande: ”Jag kallar det samarbete” (Chefen för en underrättelsetjänst).

NNR5 Chapter 3 remissvar

Här kommer mitt remissvar på NNR5 Chapter 3 

 This text is intended to replace lines 245 to 303 in NNR5 Chapter 3 Draft of 2011-12-12

Text in font Times New Roman (10 p) is original information in NNR5 Chapter 3

Text in font Times New Roman (12 p) is added information to NNR5 Chapter 3




245 Reference values for energy intake

The term reference value for energy intake is used in the NNR and refers to the calculated estimated energy requirement for groups of healthy individuals with normal body size, age, sex and various levels of physical activity. Setting the reference value for energy intake requires a different approach compared with the reference values for vitamins and minerals. For some vitamins and minerals RIs can be given with large margins, since the absorption can be limited or the excess broken down or secreted. The RIs may therefore exceed the defined requirements of the individual on a long-term basis.


For energy intake, the situation is different, because an energy intake consistently above or below the energy requirement may will result in weight gain or weight loss which may affect health adversely. As a consequence and to prevent under- or over consumption, energy intake should approximate equal energy expenditure. The reference value for energy intake is expressed as the average of energy requirement for a defined population group with various levels of physical activity (excluding competitive athletes). Thus, the reference value for energy intake should be considered as a theoretical value intended to be used as a reference for the entire population group [1].


Recommended intake of macronutrients

The term recommended intake of macronutrients is used to emphasise the importance of the distribution of energy between energy-providing nutrients, i.e. macronutrients.


The macronutrient composition of NNR4 is proven unscientific by SBU – Swedish Council on Health Technology Assessment [2] in their report ”Mat vid diabetes” from May to August 2010.


This means that the non-scientific and rejected NNR4  recommendations has to be completely discarded and rejected, they can not be used as a basis for NNR5. NNR5 has to use science from previous centuries to establish a scientific base from physiology, biochemistry and endocrinology to be able to recommend any intake of macronutrients.   


Some basic facts seem to be necessary here. There are three macronutrients, protein and fat are both of them essential and the third macronutrient is the nonessential and toxic carbohydrate.


We have to eat protein, preferably of animal origin, as we are unable to produce about ten out of twenty amino acids, the building blocks of protein [3].


We have to eat fat, preferably of animal origin, as we have a limited production of long chained polyunsaturated fatty acids of animal origin. We also need fat as the major energy source for the body as well as fat makes the structural entity of cell membranes and constitutes padding fat tissue protecting delicate organs in the body [4].


Proteins and fats of animal origin are non-toxic and self regulate the energy intake. Animal fat has the same properties and melting temperature as our own fats and are optimal [5]. Excess of vegetable polyunsaturated omega-6 fatty acids may be cancerous [6]


The background is that the current major lifestyle diseases mainly result from over consumption of nonessential carbohydrates. Already Hippocrates knew 400 B.C. that over consumption of carbohydrates had a obesity and disease creating effect. Also the old pig farmer knew how to get a pig fat until Christmas, he fed the pig coarse milled grain (“gröpe” in Swedish) together with boiled potatoes and cow’s milk.


An excess of carbohydrates creates havoc in the body as carbohydrate in excess increase the plasma glucose level above normal values of 3-6 mmol/L triggering the insulin response to try to normalize the plasma glucose level. As the old fashioned physiology, biochemistry and endocrinology implies [7], the body has to change energy production from fat derived production of AcetylCoenzyme A (AcCoA) to carbohydrate derived production of AcCoA in an attempt to normalize the blood glucose level. For more information about insulin response, see Fact Box 3-A below.


As a 70 kg person has only 1.5 to 3 grams of glucose in the whole blood volume of 5.6 L, having just five grams glucose will increase the plasma glucose level from 5 mmol/L to 15 mmol/L without any insulin. This tiny amount of glucose triggers the insulin response in an attempt to normalize blood glucose level.


If the blood glucose level increases above 6 mmol/L glucose is toxic to the cells and the body. The production of Advanced Glycation Endproducts (AGE), i.e. glycosylation of cell membrane proteins, can damage the function of the proteins. As an example, HbA1c is glycated haemoglobin with a fructose or glucose molecule nonenzymatically attached to the first amino acid lysine blocking sterically the oxygen uptake to the haemoglobin molecule. This means that enough glucose or fructose in the blood may block oxygen uptake to prevent enough oxygenation of parts of the body.


If the blood glucose level increases above 30 to 50 mmol/L the concentration of glucose is lethal. This means that the small amount of more than 15 to 25 g glucose in the blood of a 70 kg person is lethal.


Without a competent pancreas producing enough insulin, carbohydrate consumption is potentially lethal.


Still, in the rejected NNR4 the recommended amount of carbohydrates are 50-60 percent of the energy (E%). This means 400-480 grams of carbohydrates, a.k.a. glucose, fructose, sugar. 400-480 grams of carbohydrates are about twenty-fold of a lethal dose of glucose.


The logical measure would be limiting the consumption of carbohydrates from the rejected NNR4 recommended level of 480 grams of carbohydrates per day to less than 100 g for healthy population, the way diabetes was treated efficiently 100 years ago [8] with at least 100 years if not at least 2 500 years of practical experience.


This is also the same carbohydrate restriction that was used until about 1980. Then three things happened almost concerted. First, the name “sockersjuka” was in Sweden replaced by the name “diabetes”. Second, the first “Dietary goals for the United States” recommendations were issued [9] and third, unlimited amounts of human insulin became available by gene technology.


So the current major lifestyle diseases mainly result from nutrition and nutritional imbalances, rather than the under-nutrition and deficiency symptoms. The intention of setting the recommended intake of macronutrients is thus to derive at a dietary macronutrient composition that will provide an adequate intake of essential nutrients, associated with optimal health and a reduced risk of major lifestyle diseases (Fig 3.1).


The recommended intake of macronutrients is based on an overall assessment of the present knowledge about the impact of macronutrient intake on health and/or risk of disease. This requires various types of scientific data, primarily from the physiology, biochemistry and endocrinology of previous centuries [10], [11]. The research behind NNR4 is rejected by SBU already in 2010 and can thus not be used by NNR5.


Here the protein intake is minimum 0.5 g animal protein/kg body weight to secure essential amino acid supplies. Excess protein intake leading to amino acid excess is converted to carbohydrates.


The carbohydrate intake ought to be limited to a physiological level. Healthy populations ought not have more than 100 g carbohydrates per day and populations with a metabolic disease like metabolic syndrome, diabetes or obesity are to be recommended a much lower carbohydrate intake.


This implies that the rest of the energy requirements should be satisfied by fat intake [12]. Polyunsaturated fats of omega-6 type should be limited to less than 20 g/day [13]


Randomized controlled clinical trials (RCTs), prospective cohort studies and other epidemiological studies are not applicable in nutritional research. RCT can not be used as there are always at least two parameters changed at the same time, which means we can usually not tell which parameter that is causative. Prospective cohort studies are difficult to control and thus unreliable. Epidemiological studies are always unreliable and may be hypothesis generating but never give causal relationship.


So RCTs, prospective cohort studies and epidemiological studies can not be the basis of nutritional recommendations.


Where possible, studies providing evidence of a 273 causal relationship and dose-response effects are used. A direct causal relationship between 274 intake of a single nutritional factor and a specific function or selected criterion such as reduction 275 of risk of diseases is not always evident from the scientific data, due to for example interaction 276 between several energy-providing nutrients. In such cases effects due to substituting different 277 energy-providing nutrients are taken into consideration under energy-balance conditions (e.g. 278 replacing saturated fat with unsaturated fat or complex carbohydrates). [B1] 


Good nutritional observations and research are available from the old fashioned physiology, biochemistry and endocrinology from previous centuries [14], [15] as well as modern studies from this century [16], [17].


In these cases, the recommended intake of macronutrients is based on an overall assessment of the scientific, this means physiological, biochemistrical and endocrinological evidence and includes specific considerations about known patterns of intake of nutrients and foods and actual composition of available foods in the Nordic countries.


 On this basis, the 282 recommended intake of macronutrients should be considered as ‘optimal’ in Nordic conditions. 283 [B2] 


The recommended intake of macronutrients refers to average intakes for groups and should be considered as goals for dietary changes and dietary advice (planning). Using acceptable ranges for the percentage of energy provided by carbohydrate, protein, and fat and their subclasses in the diet, refers to appropriate ranges of usual intake in the majority of the population (King et al, 2007)[B3] . The recommended intake for protein also includes considerations of an average requirement (AR) level.


Food based dietary guidelines

Food based dietary guidelines (FBDG)are based on an overall assessment of the present knowledge about the impact of food/food groups on health and/or risk of disease. Setting food based dietary guidelines requires various types of scientific data, especially evidence from physiology, biochemistry and endocrinology instead of non-scientific prospective cohort studies and other epidemiological studies and controlled clinical trials (RCTs) including the by SBU rejected NNR4.


These guidelines are considered as a translation of nutrient recommendations into foods. They also take into consideration the habitual dietary patterns and scientific evidence of the effects of foods on different health outcomes. Since 150 years we know what is a cofactor in causing obesity, heart disease, diabetes, cancer and dementia. The knowledge shows that the extremely high carbohydrate Western diet is the common denominator if not the cause [18]. Also, all weight reducing diets have a common denominator, they all reduce the carbohydrate content of the food. A causal relationship between food intake and risk of diseases is not always available from the scientific data. The food based dietary guidelines are therefore based on an overall assessment of the scientific evidence and include physiology, biochemistry and endocrinological knowledge and also specific considerations about known patterns of intake of foods and food groups and actual composition of available foods in the Nordic countries. On this basis, the FBDG should be considered as ‘optimal’ in Nordic countries.


Mora 2013-01-14


Björn Hammarskjöld

M.D., Ph.D.

Nutritional scientist



Fact box 3-A


When eating carbohydrates (mainly glucose) the response from the body includes but is not restricted to the following events:

1.      The blood glucose level rises above 6 mmol/L which leads to

2.      the insulin level rises, which leads to

3.      slowing down the passage speed of the intestines,

4.      decreasing the uptake rate of carbohydrates,

5.      increasing the conversion of glucose to Acetyl Coenzyme A (AcCoA) and

6.      Increasing the body temperature to increase the Krebs cycle aerobic conversion of AcCoA to carbon dioxide, water and adenosine triphosphate (ATP), the cellular energy storing molecule.

7.      As the AcCoA is produced in excess insulin shuts down the lipolysis normally creating the majority of the AcCoA essential for energy production. Now the insulin demands the body to burn AcCoA from glucose in an effort to normalize blood glucose level.

8.      Excess of AcCoA is created and the liver polymerizes AcCoA into saturated fatty acids like palmitic and stearic acids, transported to fat cells by VLDL.

9.      Insulin also knocks on all cell’s insulin receptors GLUT4 asking the cells to take up another glucose molecule. So the glucose molecule enters the cell surrounded by a cloud of 190 water molecules per glucose molecule. Very soon the cell becomes swollen and is risking cell membrane rupture due to intracellular water and glucose overload. So the cell retracts the GLUT4 receptors to protect itself from membrane rupture. We usually calls this cell self protection measure insulin resistance and we usually punish the cell by injecting more insulin.

10.  If the blood glucose level is above 11-12 mmol/L the kidneys are unable to reabsorb all filtrated glucose and we get glucoseuremic.

  1. If all these measures fail to normalize the blood glucose level the body pulls the emergency brake and converts glucose anaerobically to lactic acid. This requires 19 times higher glucose consumption compared to aerobic energy production but at the cost of a lower blood pH which can be lethal, usually called ketoacidosis


Reference list

[1] http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Svenska-narings-rekommendationer/Referensvarden-for-energiintag-hos-grupper/

[2] SBU rapport 201 ”Mat vid diabetes” Augusti 2010.


[3] Ganong, W F, Medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[4] Ganong, W F, Medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[5] Livsmedelsverket Livsmedelsdatabasen, http://www7.slv.se/Naringssok/

[6] Wirfält, Mattisson et al,. Postmenopausal breast cancer is associated with high intakes of omega6 fatty acids (Sweden). Cancer Causes Control. 2002 Dec;13(10):883-93

[7] Ganong, W F, Medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[8] Lagerholm, Julius, sjukhusläkare, i Hemmets Läkarebok, Fröléen & Co, Stockholm, 1904-1921

[9] Dietary goals for the United States 1977 http://zerodisease.com/archive/Dietary_Goals_For_The_United_States.pdf

[10] Ganong, W F, Medical physiology, Lange Medical Publications, Los Altos, CA, USA, 1971

[11] Taubes, G, Good Calories, Bad Calories, Knopf Publishing Co N.Y., N.Y., USA2007

[12] Socialstyrelsen Kost vid diabetes http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18471/2011-11-7.pdf

[13] Wirfält, Mattisson et al,. Postmenopausal breast cancer is associated with high intakes of omega6 fatty acids (Sweden). Cancer Causes Control. 2002 Dec;13(10):883-93

[14] Brilliat-Savarin, The physiology of taste, Paris, 1825

[15] Taubes, G, Good Calories, Bad Calories, Knopf Publishing Co N.Y., N.Y., USA2007

[16]Vesti Nielsen, J, Jönsson, E Low-carbohydrate diet in type 2 diabetes: stable improvement of bodyweight and glycemic control during 44 months follow-up

Nutrition and metabolism 2008, 5:14http://www.nutritionandmetabolism.com/content/5/1/14

[17] Jørgen V NielsenCaroline GandoEva Joensson and Carina Paulsson, Low carbohydrate diet in type 1 diabetes, long-term improvement and adherence: A clinical audit Diabetology & Metabolic Syndrome 2012, 4:23 doi:10.1186/1758-5996-4-23 Published: 31 May 2012


[18] Taubes, G, Good Calories, Bad Calories, Knopf Publishing Co NY, NY, USA2007

 [B1]This passage is irrelevant and non-scientific and must be deleted.

 [B2]This passage is irrelevant and non-scientific and must be deleted.

 [B3]Irrelevant reference and must be deleted.

Livsmedelsverkets kostråd orsakar sjukdom!

Livsmedelsverket har 2012-11-20 kommit ut med nyförfattade rekommendationer om fleromättat fett.




Här kommer de med sina vanliga kostråd baserade på NNR4 från 2005. Detta trots att de nästan har slutfört NNR5 och borde använt modern referenslitteratur.


Dessa kostråd om fleromättat fett är ordrika men faktafattiga. Klassisk teknik om man inte har mycket på fötterna.


Livsmedelsverket påpekar hela tiden att det vetenskapliga underlaget är vagt eller svagt eller motsägelsefullt. Men sedan drar de inga slutsatser av sina vaga, svaga eller motsägelsefulla underlag.


Slutsatsen måste bli att så länge som vetenskapligt underlag saknas får ingen rekommendation ges.  


Det är intressant att Livsmedelsverket har bättrat sig genom att hänvisa till referenser, de har hela 11 stycken referenser i denna artikel.


Fyra är konsensus-rapporter (referenserna 1, 3, 8 och 11) där alla sitter i knät på varandra och kramas. Dessa kosensusrapporter bygger inte på vetenskap utan bara på tyckande så de ska därför utgå.


Två av de övriga sju referenserna är från Livsmedelsverkets egen kostundersökning Riksmaten från 1998-2003 (referenserna 4 och 5). Detta trots att det finns en senare Riksmaten från 2010. Varför har man inte med den senaste Riksmatenundersökningen? Dessa två referenser bygger inte på senaste rön och ska därför utgå.


Två av de kvarvarande fem referenserna är nr 9 och 10 som är motsvarande epidemiologiska studier av fransk respektive belgisk delbefolkning. Så dessa epidemiologiska studier kan inte heller beaktas och ska därför utgå.


Kvar finns nu tre referenser (2, 6 och 7), litet ålderstigna men 7 handlar om astma, ett delsymtom på ett felaktigt intag av PUFA. Det finns modernare referenser som konfirmerar dem.


Så Livsmedelsverkets kostråd saknar vetenskapligt underlag, precis som SBU kom fram till i sin rapport 2010, ”Vetenskapen bakom kostråden är synnerligen bräcklig” omformuleda till begripligt språk: Livsmedelsverkets kostråd saknar vetenskaplig grund.


Likväl utmynnar alla dessa uselt underbyggda ”studier” i en klar rekommendation.


Intaget av fleromättade fettsyror (omega-6 och omega-3) bör utgöra 5-10 procent av det dagliga energiintaget (E%), varav cirka 1 E% bör vara omega-3-fettsyror. 1 E% motsvarar 2,5-3 gram per dag för en vuxen kvinna respektive man. ”


Jaha, det blev man inte mycket klokare av. Tillbaka till Livsmedelsverkets hemsida


Hur mycket är normalt energiintag?




Aktiva kvinnor 10,4 MJ eller 2 500 kcal

Aktiva män  13,3 MJ eller 3 200 kcal


Kvinnor ska då äta 225 kcal eller 25 g omega-6 per dag

Män ska då äta 288 kcal eller 32 g omega-6 per dag.


Men jag saknar den centrala referensen i detta sammanhang,


Wirfält E, Mattisson I, Gullberg B, Johansson U, Olsson H, Berglund G. Malmö Diet and Cancer Study: Department of Medicine, Surgery and Orthopedics, Lund University, Sweden. elisabet.wirfalt@smi.mas.lu.seCancer Causes Control. 2002 Dec;13(10):883-93.
Postmenopausal breast cancer is associated with high intakes of omega6 fatty acids (Sweden).

Här framgår att om en postmenopausal kvinna äter mer än 20 gram omega-6-fett om dagen ökar risken för bröstcancer.


Livsmedelsverket rekommenderar alltså att kvinnor överskrider gränsen 20 g per dag och riskerar därmed mer bröstcancer.




Livsmedelsverkets kostråd orsakar sjukdom!

Livsmedelsverkets enkät efter Skolverkets konferens

Jag var på Skolverkets konferens ”Så klarar din verksamhet nytt lagkrav på skolmaten!” om skolmat och skollagens implementering av Livsmedelsverkets kostråd den 28 november 2012. 

Det var ett rent propagandaparty för Livsmedelsverket. Se http://kostkunskap.blogg.se/2012/december/propagandaparty.html

Sedan kommer Livsmedelsverket med en enkät om Skolverkets konferens.

Det är besynnerligt att Skolverket ansvarar för en konferens som visar sig styras helt av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket hälsar välkommen till en konferens anordnad av Skolverket, inte Skolverket.

Det är besynnerligt att Skolverket ansvarar en konferens som visar sig styras helt av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket skickar ut en enkät efter en konferens anordnad av Skolverket, inte Skolverket.

Men här kommer mina svar på Skolverkets konferens som visar sig vara ett rent propagandaparty för Livsmedelsverket.

1. Vilken typ av organisation företräder du?
• Kommunal nämnd mm

2. Vilken är din befattning?
• Politiker i annan nämnd

3. Vilket helhetsbetyg ger du åt programinnehållet (föreläsare och budskap)
   Mycket bra
• Mindre bra
   Vet ej

4. Uppfyller eftermiddagen dina förväntningar?
   Ja, den överträffade mina förväntningar
   Ja, jag fick det jag förväntade mig
   Nej, jag hade förväntat mig mer
• Nej, den uppfyllde inte alls mina förväntningar
   Vet ej

5. Det viktigaste jag har tagit med mig från seminariet
Det viktigaste jag har tagit med mig från seminariet är att Livsmedelsverket fortsätter att propagera för kostråd som är underkända ur vetenskaplig synpunkt av SBU i maj 2010.

I och med att SBU skrev att "Vetenskapen bakom kostråden är synnerligen bräcklig" så får legitimerad vårdpersonal endast rekommendera kost enligt Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 § och därmed endast enligt Socialstyrelsens beslut av den 16 januari 2008.

Att rekommendera Livsmedelsverkets kost är alltså olagligt för legitimerad personal enligt Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 §.

Att Livsmedelsverket inte kan definiera uttrycket "Näringsriktig" eller "Näringsriktig måltid" är utomordentligt graverande för Livsmedelsverket.

Med tanke på att NNR5 dessutom att i stor utsträckning kommer att ändra sina kostråd efter remissomgången på grund av undermålig dokumentation så är det utomordentligt allvarligt att Livsmedelsverket fortsätter att propagadaföra de gamla kostråden som SBU har underkänt för mer än två och ett halvt år sedan.

6. Var det något du önskat höra mer om?

Jag vill höra mera om Socialstyrelsens lågkolhydratkost, den enda kost som medicinskt legitimerad personal får rekommendera.

Jag ställer med glädje upp som konsult åt Livsmedelsverket enär jag kan mer än tillräckligt angående nutrition, både SLVs och Socialstyrelsens varianter samt dessutom är synnerligen kunnig inom nutrition, fysiologi, biokemi och endokrinologi.

7. Har du övriga synpunkter på arrangemanget och innehållet?

Det är beklagligt att Livsmedelsverket och Skolverket så ensidigt och propagandistiskt ger ut propaganda om Livsmedelsverkets av SBU underkända kost utan att med minsta knyst berätta att all fysiologi, biokemi, endokrinologi samt nutritionslära talar för att en Socialstyrelsens lågkolhydratkost är den kost våra barn och även vi bör äta.

Jag ställer gärna upp som föreläsare hos er nästa gång

8. Har du tips eller önskemål på hur våra organisationer kan stödja en fortsatt utveckling av svenska skolmåltider?

Det finns utmärkta möjligheter att utveckla och förbilliga skolmåltiderna genom att laga gamla svenska husmanskosten med mycket smör och grädde, hoppa över allt spannmål och minska på grönsakerna. Ser man ur fysiologisk synpunkt så ska man ersätta kolhydraterna i kosten (dyra per 100 kcal, paprika kostar mer än 20 SEK/100 kcal). Fett är billigt och energitätt och mättande och essentiellt, kostar mindre än 85 öre/100 kcal (smör kostar 75 öre/100 kcal, vispgrädde 85 öre/100 kcal). Till och med potatis är dyrare än smör och vispgrädde per 100 kcal

Gamla franska köket är lika bra och lika gott. Även här är man sparsam med kolhydraterna. Och det finns hur många gamla recept som helst tillgängliga på nätet och i gamla kokböcker.

Militärkökens kokböcker är också en guldgruva att ösa ur.

Minska diabetes och hjärtinfarkter

En debattartikel i Dagens Medicin hävdar att vi kan minska dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar genom de åtgärder som man redan har prövat i 30 år.

Rökning är helt klart en riskfaktor.

Att rökning dödar är känt och åtgärden är bra.

Inaktivitet har alltid funnits och den leder i sig inte till död eller sjukdomar. Att röra på sig ökar aptiten, det är känt sedan urminnes tider, liksom att även intellektuella skärpan ökar.

Hälsosamma matvanor är att äta animaliskt protein och fett, låta bli att äta mer än 100 g kolhydrater och låta bli vegetabiliska oljor. Allt detta är känt sedan urminnes tider men kunskapen manipulerades bort 1977. Vackert visat att då man rekommenderade minskade mängder animaliskt fett och därmed ökade mängder kolhydrater och vegetabiliska oljor så ökade andelen överviktiga i samhället. Med 10 års fördröjning kom sockersjukeepidemin på samma sätt.

Högt kolesterol har upprepade gånger visats skydda mot sjukdom och död samtidigt som lågt kolesterol visats öka sjukdom och förtida död. Ancel Keys forskningsfusk från 1953, som avslöjades 1957, finns dock fortfarande kvar som bas för kolesterolreligionen. Kolesterol i maten kan inte påverka kolesterolmängden i kroppen. Ett ägg innehåller enligt Livsmedelsverket 200 mg kolesterol. En människa om 70 kg innehåller mer än 40 000 mg kolesterol. Så kolesterol i maten kan inte påverka kolesterolmängden i kroppen, visat i stora studier att kosten inte kan påverka kolesterolmängden i kroppen.

Och det gläder mig att författarna benämner sockersjukan korrekt som sockersjuka. Uttrycket diabetes i stället för sockersjuka infördes på 1980-talet samtidigt som de nya kostråden och det blev fri tillgång till billigt syntetiskt humant insulin.

Högt blodtryck har en känd orsak i omkring 10 % av fallen. Resten, 90 %, saknar medicinskt känd orsak. Hur ska man då kunna påverka blodtrycket om man inte känner orsaken? Sedan finns det en bra fråga: Varför normaliseras hypertoni när man äter riktig mat med animaliskt protein, fett, minst 15 g salt och högst 100 g kolhydrater? Den mat man åt före 1977.

Författarnas fyra första förslag är bra men resten av förslagen visar att dessa författare verkar sakna en del kunskap om fysiologi, biokemi och endokrinologi.

Författarnas eget uttryck
"Men sjukvård är dyrt och kan man förhindra en hjärtinfarkt innebär det, förutom ett minskat individuellt lidande och förkortat liv, en betydande samhällsekonomisk vinst. Här finns behov av politiska insatser."
borde omformuleras till
Men sjukvård är dyrt och kan man förhindra sockersjuka genom att restaurera kosten till liknande före 1977 innebär det, förutom ett minskat individuellt lidande och förlängt liv, en betydande samhällsekonomisk vinst. Här behövs verkligen politiska insatser förutom mer kunskap hos författarna.

NNR5 och salt inte bra

Äntligen har NNR5 släppt remissversionen av några ämnen.

Jag har hunnit att läsa om C-vitamin och salt.


Saltet är intressant.


Fysiologin som de beskriver njurarnas saltfysiologi stämmer dåligt. Nu har man med hela 47 referenser från detta sekel av alla 95 referenserna.


Första stycket är helt korrekt att salt är livsnödvändigt. Salt behövs i massor av ämnesomsättningsprocesser och är inblandat i syra-bas-balansen, osmotiska trycket i vätskan utanför cellerna, i nervcellernas funktion och mängder med andra reaktioner i kroppen.


Även nästa stycke är väsentligen korrekt, vi har omkring 100 g natrium eller 250 g salt i kroppen varav omkring 150 g salt finns i extracellulärvätskan.


Sedan kommer en massa vinklad information.


Man ”glömmer” att njurarna utsöndrar 0,7-1,4 gram salt per minut. Eller 1-2 kilogram salt per dygn. Så det finns ingen som helst möjlighet att ha kvar salt i blodet och därmed kroppen. Det stora problemet är att få tillbaka upp till 99,5 % av 1-2 kg. Då går det åt renin, angiotensin och aldosteron, samtliga hjälper till att ta tillbaka natrium från primärurinen. Men renin, angiotensin och aldosteron kan höja blodtrycket. Räcker inte mängden renin, angiotensin och aldosteron för att upprätthålla 141 mmol/L av natrium i blodet så minskar njurarna på vattenvolymen i blodet och kroppen för att öka koncentrationen av natrium.


Men då kickar antidiuretiskt hormon (ADH ) igång eftersom blodvolymen är för liten och späder därmed ut natriumkoncentrationen igen. Läs mer här: . http://www.kostdemokrati.se/bjorn/2012/08/01/livsmedelsverkets-saltrad-gor-att-100-dor-varje-dag/



Så Livsmedelsverkets experter verkar inte ha en susning om njurarnas fysiologi och natriumhomeostasen.


Ät lagom med salt, minst 10 gram per dag, och drick vatten när du är törstig så mår du bra


Då slipper man läsa resten av Livsmedelsverkets experters dravel om att om man mäter blodtrycket då man äter 9 g salt om dagen och sedan när man äter bara tre gram salt så har blodtrycket sjunkigt med några få mm kvicksilver på grund av hypovolemin, den minskade blodvolymen som behövs för att öka koncentrationen av salt i blodet..


Men alla dessa ”försök” saknar den tredje armen, den med att äta 30 gram salt per dag. Hade de haft med den tredje armen så hade dessa personer haft samma blodtryck som de som åt 9 gram salt per dag. Överskott på salt höjer inte blodtrycket.


Sedan kommer ännu mer dravel om saltberäkningar baserade på uppskattade intag. Det är bara att gå till närmaste klinkemlab och kolla vad normalvärdet av d-U Na ligger (d-U betyder dygnsmängd i urin). Här anges 150-300 mmol/dygn. Så multiplicera sedan med salts molekylvikt, omkring 59, så blir det 9-18 g salt som enligt nästan alla våra klinkemlab anger som normal utsöndring.


Om vi inte äter precis lika mycket salt som vi kissar ut så drabbas vi alltid av natriumbrist och riskerar att dö.


I Falun så har medianvärdet av natrium i plasma sjunkigt från 141 mmol/L till 139 mmol/L vilket är ett allvarligt tecken på att patienterna på populationsnivå äter för litet salt.


Läs mer här http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelverkets-rad-bor-intas-med-en-nypa-salt/


Sammanfattningsvis så visar Livsmedelsverkets och NN5 saltepos att man synes sakna basal kunskaper i fysiologi.

Livsmedelsverkets statistik slaktas

På Kungliga Vetenskapsakademiens saltkonferens den 24/10 2012 redogjorde A-K Lindroos för Livsmedelsverkets senaste kostundersökning som fortfarande är under uträkning. Men litet info hade hon att dela med sig.

1. Totalt energiintag kvinnor 2 700 kcal, män 3 600 kcal (fanns på bild men nämndes inte)
2. Mängden salt personerna åt uppgavs till 8-12 gram per person och dag.
3. Mängden utsöndrat salt i urinen per dygn mättes inte
4. Bortfallet bland de utvalda 5 000 var 60-70 %

Bara den sista punkten, att 30-40 % svarade på Livsmedelsverkets frågor gör studien värdelös.

Punkt 3 gör att man inte kan säga något om punkt 2.
Livsmedelsverket hade använt personernas uppgifter om äten mat (vad och volym) och sedan låtit datorn beräkna hur mycket salt maten innehöll.

Punkt 1 anger högre energiintag än Livsmedelsverkets rekommendationer (2 500 kcal respektive 3 200 kcal).

Livsmedelsverkets mat brukar innehålla knappt en kcal/g. Så då har kvinnor ätit 27 hg mat och män 36 hg mat.

Dividerar man sedan antal gram salt med antal hg mat så blir det omkring 0,3 g/100 g mat. Det är mat med ”önskvärt” låg salthalt.

Enligt Finelis databas innehåller normal mat vanligtvis mellan 1 och 1,5 g salt per 100 g.
Om maten innehåller 1 g salt per 100 g har personerna bara ätit 800-1200 kcal. Detta är svältkost.

Detta innebär att antingen har Livsmedelsverket ett saltinnehåll i sina tabeller som är på tok för lågt eller så är det en stor skillnad mellan uppgivet intag av mat (trefaldig ÖVERrapportering) och den mat som de åt. Det brukar ju vara den ständiga anklagelsen från Livsmedelsverket att personer UNDERrapporterar maten de äter.

Så det blir inte ett enda rätt för Livsmedelsverkets statistiker. Denna studie är bara att kasta i papperskorgen direkt, den är inte ens värd att ta med till utedasset.

Björn Hammarskjöld
Oberoende nutritionsvetenskapsman
Läst statistik vid Stockholms Universitet

Svar från Livsmedelsverket

Uppdaterad 2012-08-10
Jag har fått ett svar från Livsmedelsverkets chefsjurist

From: Kristina.Ohlsson@slv.se
Sent: Thursday, July 19, 2012 4:29 PM
To: bjorn@hammarskjold.nu
Cc: Registrator@slv.se
Subject: SV: Begäran om ändring av kostråd, dnr 1706/2012

Jag vill härmed bekräfta att vi har tagit emot din skrivelse samt hänvisa till vad verket tidigare anfört om översynen av våra kostråd.

Med vänlig hälsning

Kristina Ohlsson

Så jag har gett ett nytt svar till Livsmedelsverket.

Bästa Livsmedelsverket!

Vänligen sänd en kopia till tjänstgörande Generaldirektören.

Tack för Kristina Ohlssons vänliga svar!

Men Livsmedelsverkets svar synes hittills sakna ett överklagbart beslut. Detta är i strid med förvaltningslagen.

Livsmedelsverket har sedan åtminstone den 5 juni 2012 haft tillgång till NNR5s rekommendationer som visar sig vara helt oförändrade med avseende på rekommendationer om en begränsad mängd salt i maten.

Livsmedelsverket har uppmärksammats på att Livsmedelsverkets tjänstemän synes feltolka befintlig vetenskaplig litteratur.

Livsmedelsverket har uppmärksammats på att Livsmedelsverkets tjänstemän synes bortse från befintlig vetenskaplig litteratur som visar att Livsmedelsverkets kostråd om salt orsakar helt onödig förtida död hos befolkningen.

Jag ber att få påminna om Förordning (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket 1 §, 2 § punkt 6 och punkt 9 samt 2 a §.

Här framgår med största tydlighet att Livsmedelsverket ska främja konsumenternas förutsättningar att göra medvetna val avseende hälsosam och säker mat. Tillika ska även Livsmedelsverket vara redligt.

Livsmedelsverkets rekommendation avseende saltbegränsning i maten strider mot förordningens krav på hälsosam och säker mat eftersom knappt två patienter enbart på Skånes Universitetssjukhus (SUS) dör varje dag en förtida död på grund av Livsmedelsverkets kostråd avseende saltbegränsning.

Alltsedan mitt första brev till Livsmedelsverket i frågan av den 14 maj 2012 så har ungefär 110 patienter enbart på SUS ljutit en förtida död helt i onödan.

1,6 personer per dag kommer att ljuta en förtida död i avvaktan på Livsmedelsverkets beslutsvånda bara vid SUS.
Enligt SKL så fanns det 4 428 vårdplatser 2011

Det blir grovt uppskattat omkring 60 patienter per dag i hela landet som ljuter en förtida död på grund av Livsmedelsverkets ovetenskapliga kostråd avseende salt [2].

På en vecka blir det omkring 420 människor i hela Sverige som kommer att ljuta en onödig förtida död på grund av Livsmedelsverkets dödsbringande kostråd om saltbegränsning.

På en månad blir det uppskattningsvis 1 800 människor i hela Sverige som kommer att ljuta en förtida död på grund av Livsmedelsverkets dödliga kostråd om saltbegränsning.

Jag begär att Livsmedelsverket omedelbart fattar ett beslut om att dra tillbaka sina kostråd om saltbegränsning i maten med hänvisning till Förordning (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket 1 §, 2 § punkt 6 och punkt 9 samt 2 a § jämte RF 1:9 och förvaltningslagen.

Jag begär att Livsmedelsverket följer RF 1:9, förvaltningslagen samt Förordning (2009:1426)

Idag kommer ytterligare omkring 60 personer i Sverige att dö en förtida död på grund av Livsmedelsverkets passivitet angående sina synbarligen dödliga kostråd om saltbegränsning i maten.

I morgon kommer ytterligare omkring 60 personer i Sverige att dö en förtida död på grund av Livsmedelsverkets passivitet angående sina synbarligen dödliga kostråd om saltbegränsning i maten. De blir 220 patienter på två dagar.

I övermorgon kommer ytterligare omkring 60 personer i Sverige att dö en förtida död på grund av Livsmedelsverkets passivitet angående sina synbarligen dödliga kostråd om saltbegränsning i maten. Det blir uppskattningsvis 180 personer som kommer att ha dött en förtida död bara över helgen innan nästa arbetsvecka börjar.

Varje dag kommer ytterligare omkring 60 personer i Sverige att dö en förtida död på grund av Livsmedelsverkets passivitet angående sina synbarligen dödliga kostråd om saltbegränsning i maten.

Det motsvarar som om ett flygplan med 60 passagerare skulle störta varje dag. Det skulle märkas. Men när enstaka patienter dör på olika avdelningar på olika sjukhus märks det inte. Ingen sammanställer dödsfallen. Och dödsorsaken är inte alltid uppenbar, se Olssons och Öhlins artikel i Läkartidningen.

Björn Hammarskjöld
Oberoende nutritionsvetenskapsman
F.d. överläkare i pediatrik
Filosofie licentiat i biokemi
070-385 09 33


[1] Socialstyrelsens rapport http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18044/2010-5-24.pdf sidan 9

[2] 1,64 personer dör på SUS 136 vårdplatser per dag enligt Karin Olsson Bertil Öhlin, ABC om Hyponatremi, Läkartidningen nr 17-18 sidorna 888-892 (2012) http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=18150 .

Divideras dessa 1,64 med 136 vårdplatser på SUS och multipliceras med 4 428 vårdplatser (källa SKL) blir det omkring 60 patienter som dör en förtida död på sjukhus varje dag i Sverige på grund av Livsmedelsverkets ovetenskapliga och falska kostråd om salt


Vitamin D3, NNR5 och Läkartidningen

De Nordiska NäringsRekommendationerna är under omarbetning. Det sades initialt att det skulle vara en transparent process. Samtliga experter har inte redovisar alla sina sidouppdrag till industrin. Så var det med den transparensen. Inte mycket inte.


I Läkartidningen har det kommit en artikel om D-vitaminer. ”Risk för D-vitaminbrist bland vissa grupper i Sverige” av Pia Karlsland Åkeson, Thomas Casswall och Inger Kull,  http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=18401.

Lika lamt som vanligt. Så jag kunde inte låta bli att skicka in en kommentar.


Men Läkartidningen brukar refusera mina inlägg, vare sig det är artiklar eller kommentarer.


Jag har läst det lilla som Nordiska NäringsRekommendationer NNR5 hittills har publicerat.

Det enda som ändras är Barn och vuxna 2-60 år som rekommenderas en ökning från 7,5 µg till 10 µg/dag samt vuxna >75 år och de som får en begränsad solexposition får öka till 20 µg/dag.


Hade man inom NNR5s expertgrupp läst litet mer litteratur hade man funnit helt andra värden.


Läs till exempel Brohult och Jonsson [1] , där gav man 2 500 µg vitamin D2/dag i ett år. Det motsvarar 36 µg/kg utan symtom på överdosering.  


I Polen ger man vitamin D3 med 2,5 µg/kg kroppsvikt [2], det motsvarar 175 µg/vuxen.


I Sverige ger vi nyfödingar om 2,8 kg 10 µg/dag, det motsvarar 250 µg per dag till vuxen!


1947 rekommenderade Obermer “Until further experimental evidence, adequate and incontrovertible, is made available, I submit that we should play for safety. In a climate like that of England every pregnant woman should be given a supplement of vitamin D in doses of not less than 10,000 IU per day in the first 7 months, and 20,000 IU (per day) during the 8th and 9th months.” [3] .

Obermers rekommendation motsvarar omkring 3,6 µg/kg respektive 7,2 µg/kg


Det finns även annan litteratur av Reinhold Vieth [4] från 1999 där man rekommenderar minst 125 µg/dag och toxisk dos uppskattas till högre än 1 250 µg/dag.


Likaså rekommenderar Vieth [5] 2003 att miniminivån av vitamin D3 bör vara högre än 70 nmol/L. Han fastslår att modern forskning visar man höjer nivån av vitamin D3 i blodet med 1 mmol/L per mikrogram vitamin D3 man tillför kroppen peroralt.


Mer data från 2005 är Heaney [6] där man finner att 50 µg ger för lågt 25(OH)D3.


Det visas i flera studier att nivån av vitamin D3 i befolkningen är låg, se exempelvis Brustad et al [7] som visar att populationen i Andenes har en medelnivå på omkring 40 nmol/L, långt under den fysiologiska miniminivån på 125 nmol/L.


1931 publicerade amerikanska arbetsmarknadsdepartementets Barnbyrå följande information: Sunlight for babies (Solsken för bebisar) [8]. ”Börja med 10-15 minuter per dag, öka med 3 minuter per dag tills barnet får ligga en timme i solen.” Och det här är i USA där norra delen (NY) ligger på samma breddgrad som Madrid och Rom. Avståndet mellan Treriksröset och Ystad är som mellan Buffalo, NY och Tampa, FL.


Fysiologisk normalkoncentration av vitamin D3 är mer än 125 nmol/L. Mer än 100 nmol/L ger en normalisering av parathormon och mer än 125 nmol/L krävs för att en ammande kvinns ska leverera vitamin D3 med bröstmjölken till sitt barn.


Det är helt rätt att animaliskt vitamin D3 fungerar medan vegetabiliskt vitamin D2 inte fungerar i animaliesystemet. Se Lisa A Houghton and Reinhold Vieth  [9]

”The formation of 1,24,25(OH)3D2 leads to deactivation of the vitamin D2 molecule, whereas the analogous vitamin D3 metabolite, 1,24,25(OH)3D3, must undergo additional side-chain oxidation to be biologically deactivated (27).”




Människan synes enligt gammal och modern forskning behöva ha en fysiologisk minsta koncentration av 125 nmol/L av vitamin D3 för att må bra.


Eftersom solbestrålning av huden har minskat inte bara i Sverige på grund av Strålsäkerhetsmyndighetens rekommendationer att avhålla oss från solning då det finns möjlighet att få solinducerad vitamin D3-produktion i huden så har också antalet individer med vitamin D3-brist ökat kraftigt.


Eftersom vi saknar tillräckligt med D3-vitaminkällor i den vanliga kosten bör man använda kosttillskott i form av tillräckligt med vitamin D3.


Det är välkänt och etablerat att nivån i blodet av vitamin D3 kan höjas linjärt med 1 nmol/L per µg vitamin D3 som tillförs via munnen.


För att uppnå minst 125 nmol/L måste man då tillföra minst 125 µg, vitamin D3 dagligen till vuxen vilket motsvarar minst 2 µg/kg kroppsvikt. Upp till 35 µg/kg är ogiftigt enligt studier.




NNR5 borde rekommendera vitamin D3 enligt befintlig litteratur. Då blir rekommendationerna enligt följande:

Barn <6 månader                20 µg/dag      5-3 µg/kg      1 kapsel 1 250 µg/8 v

Barn 6 månader-1 år          30 µg/dag      4-3 µg/kg      1 kapsel 1 250 µg/6 v

Barn 1-5 år                        50 µg/dag      5-3 µg/dag     1 kapsel 1 250 µg/4 v

Barn 6-10 år                      80 µg/dag      5-3 µg/kg      1 kapsel 1 250 µg/2 v

Barn 11-15 år                    150 µg/dag    5-3 µg/kg      1 kapsel 1 250 µg/1 v

Vuxna >16 år                     200 µg/dag    2 µg/kg          3 kapslar 1 250 µg/2 v

Begränsad solexposition      250 µg/dag    2,8 µg/kg       2 kapslar 1 250 µg/v

Gravida första 7 mån          250 µg/dag    2,8 µg/kg       2 kapslar 1 250 µg/v

Gravida sista 2 mån            500 µg/dag    5,6 µg/kg       3 kapslar 1 250 µg/v



Övre gräns barn                                       <30 µg/kg

Övre gräns vuxna                2 000 µg/dag <30 µg/kg


[1] Brohult J, Jonson B. Effects of large doses of calciferol on patients with rheumatoid arthritis. A doubleblind clinical trial. Scand J Rheumatol. 1973;2(4):173-6.

[2] Pludowski P, et al, Vitamin d supplementation and status in infants: a prospective cohort observational study.  J Pediatr Gastroenterol Nutr. 2011 Jul;53(1):93-9.

[3] Obermer E. Vitamin-D requirements in pregnancy. Br Med J. 1947 Dec 6;2(4535):927

[4] Vieth, R, Vitamin D supplementation, 25-hydroxyvitamin D concentrations, and safety. Am J Clin Nutr 1999;69:842–56.

[5] R. Vieth / Journal of Steroid Biochemistry & Molecular Biology 89–90 (2004) 575–579 http://www.direct-ms.org/pdf/VitDVieth/VIETH%20More%20vit%20D%20needed.pdf

[6] R.P. Heaney / Journal of SteroidBioc hemistry & Molecular Biology xxx (2005) xxx–xxx  http://www.direct-ms.org/pdf/VitDGenScience/Heaney%20vit%20D%20requirement%202005.pdf

[7] Brustad et al. Photochem. Photobiol. Sci., 2007, 6, 903–908 http://www.nnc2012.is/programme.aspx

[9] Lisa A Houghton and Reinhold Vieth  The case against ergocalciferol (vitamin D2) as a vitamin supplement Am J Clin Nutr 2006;84:694 –7. http://www.ajcn.org/content/84/4/694.full.pdf+html

Livsmedelsverket och salt del 3

Bästa Livsmedelsverket!


Tack för chefjuristen Kristina Ohlssons och Ulla-Kaisa Koivisto Hursti vänliga svar!


Nordiska NäringsRekommendationer (NNR5) kommer inte att ändra sina råd angående salt. Enligt Chapter 1: Draft proposal av NNR5 http://www.slv.se/en-gb/Startpage-NNR/NNR5-News/A-draft-proposal-for-NNR-2012/ står det på sidan 16:

“Recommendations on salt intake

A gradual reduction in the intake of sodium expressed as sodium chloride is desirable. The population target is 6 g/d salt for adults, corresponding to 2.3 g/d of sodium

The salt intake of children should also be limited and for children below 2 years of age the sodium density, expressed as salt, should not exceed 0.5 g/MJ, in order to prevent children becoming accustomed to a diet with a high salt content. For older children salt intake should be limited to 4-5 g/d.”


Detta är precis som tidigare enligt Livsmedelsverkets hemsida: http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Rad-om-salt/ .


Vetenskapliga referenser till varför vi ska minska saltintaget saknas både i NNR5 och på Livsmedelsverkets hemsida. Livsmedelsverkets tjänstemän måste betänka att salt är ett livsnödvändigt ämne som vi måste tillföra precis lika mycket som vi utsöndrar. Detta finns beskrivet här: http://kostkunskap.blogg.se/2012/june/livsmedelsverket-och-salt-fortsattning.html

här finns litet mer grundläggande fysiologi, biokemi och endokrinologi.


Går man vidare på Livsmedelsverkets hemsida om salt och blodtryck så finner man referensen 3. EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26.


Det är samma referens som jag tidigare pekat på där det står på sidan 15 att det saknas vetenskapliga data för att sätta en övre gräns för saltintaget. Alltså kan Livsmedelsverket inte ensidigt hävda en övre gräns för saltintaget.


Jag har påtalat i tidigare brev att ”Vidare visar Stolarz-Skrzypek K, Kuznetsova T, Thijs L, Tikhonoff V, Seidlerová J, Richart T, Jin Y, Olszanecka A, Malyutina S, Casiglia E, Filipovský J, Kawecka-Jaszcz K, Nikitin Y, Staessen JA; European Project on Genes in Hypertension (EPOGH) Investigators.Fatal and nonfatal outcomes, incidence of hypertension, and blood pressure changes in relation to urinary sodium excretion.JAMA. 2011;305:1777-85.http://jama.ama-assn.org/content/305/17/1777.full.pdf+html?etoc

att ju mer salt man äter så minskar CVD signifikant.”


I artikeln av Stolarz-Skrzypek K et al så står i deras sammanfattning:

Conclusions In this population-based cohort, systolic blood pressure, but not diastolic pressure, changes over time aligned with change in sodium excretion, but this association did not translate into a higher risk of hypertension or CVD complications. Lower sodium excretion was associated with higher CVD mortality.”


“Lower sodium excretion was associated with higher CVD mortality” tolkas av Wulf Becker i Livsmedelsverkets Protokoll nr 51 fört vid möte med expertgruppen för Kost- och hälsofrågor 2011-09-20 §7 sidan 3 http://www.slv.se/upload/dokument/om_oss/expertgrupper/Kosthalsa/Protokoll%20nr%2051%20fr%C3%A5n%20m%C3%B6tet%20den%2020%20sept%202011.pdf


“En annan meta-analys av Stolarz-Skrzypek K et al visar att högt saltintag är associerat med ökad risk för stroke och hjärt-kärlsjukdom. http://jama.ama-assn.org/content/305/17/1777.full.pdf+html?etoc


Här synes Becker bryta mot RF 1:9, både saklighets- och objektivitetskriterierna. Jag ser gärna att Becker anger annan orsak än grundlagsbrott men faktum kvarstår, saklighet och objektivitet verkar saknas helt eftersom Beckers inför expertgruppen redovisade slutsats är tvärtemot mot vad som står i artikelns sammanfattning.


Med ledning av NNR5s hittills framförda åsikt “The population target is 6 g/d salt for adults,” så synes ej heller NNR5s experter ha tagit hänsyn till den samlade vetenskapliga forskningen inom saltområdet.


Det synes att NNR5s experter bortser från såväl EFSAs rapport som Stolarz-Skrzypek K et al, Läkartidningens larmartiklar i nr 17-18 2012 att sex procent av alla inneliggande medicinpatienter dör beroende på saltbrist i maten, den gamla fysiologin, biokemin och endokrinologin som samstämmigt visar på att människan, för att inte dö av saltbrist, måste äta mer salt än Livsmedelsverkets rekommendation om högst 6 gram salt per dag.


Det gläder mig dock att barn ska ha 0,5 g salt per MJ, det blir 2 mg salt per kcal [1]. Ser vi till exempel på ett sex månader gammalt barn bör det ha 7kg*105 kcal/kg = 735 kcal och varje kcal innehåller 2 mg salt. Så då får barnet 0,2 g salt per kg kroppsvikt och dag.


Multiplicerar vi 0,2 g salt per kg med vuxens vikt 70 kg så motsvarar det 14 gram salt per dag till vuxen. Normal utsöndring av salt via urin är 9-18 g salt/dygn enligt de flesta kliniskt kemiska laboratorierna i Sverige. Det är alltså tre gånger så mycket salt som Livsmedelsverket rekommenderar till barn som till vuxen.


Men dessa 2 mg salt per kcal motsvarar 0,2 g salt per kg kroppsvikt och är en fysiologiskt korrekt saltmängd till barnet. Använder vi Livsmedelsverkets tjänstemäns mängd salt till vuxen om 2 mg salt per kcal så bör kvinnor äta 5 g salt per dag och män äta 6,4 g salt per dag mot barnets 15 g per dag till vuxen.


Denna skillnad mellan barns och vuxnas saltbehov beror på att mängden energi man behöver som liten med stor kroppsyta jämfört med vikten är större än mängden energi en vuxen som har mindre kroppsyta jämfört med vikten. Ett barn om sex månader behöver ungefär 105 kcal/kg medan en vuxen behöver omkring 40 kcal/kg kroppsvikt.


Livsmedelsverkets tjänstemän har med andra ord en synnerligen udda beräkning av hur mycket salt vi behöver, baserad på g/MJ i stället för g/kg kroppsvikt. Saltmängden i kroppen är baserad på kg kroppsvikt eller volym, inte på hur mycket mat man äter. Därför är Livsmedelsverkets tjänstemäns beräkning felaktig för vuxna men inte för barn. Mängden energi som behövs för djur av olika storlek är baserad på (vikten)^0,7 (exponenten 0,7 är en empirisk approximation så för människor brukar exponenten vara 0,65, hos hästar anses exponenten vara 0,75) så att en liten individ behöver betydligt mera mat/energi än en stor individ om man räknar per kg kroppsvikt.


Nu vet jag att denna text ovan kanske blivit litet väl mycket vetenskaplig och matematisk för en icke vetenskapligt utbildad person. Det är viktigt att inte bara vetenskapligt skolade utan att även alla nutritionister och lekmän förstår vilka rekommendationer som ges och varför de ges.


Det var så att Livsmedelsverket för ett par-tre decennier sedan fann att sjuka ska tillåtas att äta samma mat som friska. Experterna på Livsmedelsverket verkade tänka att ”Det finns ju mediciner som kan kompensera för vissa smärre problem i kosten som om exempelvis sockersjuka äter mer kolhydrater så kan man ge mer insulin till de sockersjuka för att kompensera den ökade sockermängden i maten.”


Så kostråden har blivit gemensamma för alla, oavsett om de var sjuka eller friska.


Livsmedelsverket fann i den heta kostdebatten i Sverige 2007 att kostråd för sjuka nog bättre passade i Socialstyrelsens knä än i Livsmedelsverkets knä varför man med glatt samvete lämnade över kostråd för sjuka till Socialstyrelsen.


Socialstyrelsen satt då helt plötsligt med Svarte Petter i form av Livsmedelsverkets kostråd för friska som helt plötsligt över en natt blev Socialstyrelsens kostråd för sjuka.


Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU) fick under våren 2008 ett uppdrag från Socialstyrelsen att utreda vetenskapen bakom Livsmedelsverkets kostråd. I sin rapport Mat vid diabetes från 2, 3, 5 maj samt augusti 2010 fann SBU att “vetenskapen bakom Livsmedelsverkets kostråd är synnerligen bräcklig” eller i klartext, det saknas vetenskap bakom kostråden,

Livsmedelsverkets kostråd befanns vara ett luftslott av obevisade hypoteser och idéer. Och det spelar ingen roll om det är friska, sjuka, på individnivå eller populationsnivå, kostråden saknar i alla fall vetenskaplig bakgrund.


Ulla-Kaisa Koivisto-Hurti vid Livsmedelsverket skriver 2012-07-09:

”Nordiska Näringsrekommendationer riktar sig till den friska befolkningen och är inte avsedda att användas i behandling av sjukdomstillstånd. Närinsgrekommendationer är inte heller avsedda att användas på individnivå utan för grupper av friska individer.”


Jag är tacksam för dessa klargöranden.


Detta innebär att Livsmedelsverkets kostråd inte ska användas vid behandling av sjukdomstillstånd, inte användas på individnivå för friska heller. Med andra ord kan Livsmedelsverkets kostråd inte användas över huvud taget. Det som även SBU fann. Livsmedelsverket ger här kostråd till patienter med hypertoni (högt blodtryck) genom att begränsa saltmängden i maten. Det är Socialstyrelsens uppgift som Livsmedelsverket av okänd anledning verkar klamra sig kvar vid.


Jag begär att Livsmedelsverket omedelbart upphäver sina kostråd om salt i enlighet med befintlig vetenskap visat enligt ovan.

Jag begär att Livsmedelsverket omedelbart upphäver sina kostråd om salt eftersom det är Socialstyrelsens uppgift att ge kostråd till sjuka.


Detta sker enklast genom att helt ta bort rekommendationer om salt på Livsmedelsverkets hemsida. Detta skulle förhindra att var tredje inneliggande medicinpatient på Skånes Universitetssjukhus lider av saltbrist och att var sjuttonde inneliggande medicinpatient ljuter en förtida död i onödan på grund av saltbrist med största sannolikhet orsakad av Livsmedelsverkets tjänstemäns missriktade och ovetenskapliga påbud genom att minska saltmängden i maten. Dessutom överträder Livsmedelsverket sina befogenheter och klampar obehörigen in på Socialstyrelsens område.



Björn Hammarskjöld

Oberoende nutritionsvetenskapsman

F.d. överläkare i pediatrik

Filosofie licentiat i biokemi


[1] 0,5 g salt / MJ = 500 mg salt / 240 kcal = 2 mg salt per kcal.



From: Kristina.Ohlsson@slv.se

Sent: Monday, July 09, 2012 10:59 AM

To: bjorn@hammarskjold.nu ; Registrator@slv.se

Cc: wulf.becker@slv.se

Subject: Begäran om ändring av kostråd, dnr 1706/2012


Du har den 6 juli 2012 begärt att Livsmedelsverket upphäver sina råd om salt och saltrestriktioner.


Livsmedelsverkets ska i enlighet med förordningen (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket bl.a. informera konsumenter m.fl. om kostråd och främja konsumenternas förutsättningar att göra medvetna val avseende hälsosam och säker mat. Vidare ska verket vara ansvarig myndighet på nutritionsområdet och verka för bra matvanor.


Ett sätt för myndigheten att fullgöra sitt uppdrag är att ta fram kostrekommendationer. Kostrekommendationerna är regelbundet föremål för översyn. På detta område sker även ett nordiskt arbete inom ramen för Nordiska rådet. För närvarande pågår, som du vet, en översyn av de nordiska näringsrekommendationerna inom ramen för NNR5. Dessa rekommendationer kommer att utgöra ett viktigt underlag för en kommande översyn av Livsmedelsverkets rekommendationer. Verket har därför för avsikt att avvakta arbetet i NNR5 innan mer omfattande ändringar görs i verkets kostrekommendationer.


Med vänlig hälsning


Kristina Ohlsson

Box 622, 751 26 UPPSALA
Tel. 018-17 55 00

NNR5 del 1 om kolhydrater

NNR5 del 1: om kolhydrater



Jag har gått igenom .pdfen med kolhydrater och finner att det inte är stora ändringar, detta trots SBUs rapport Mat vid diabetes från 2010, den rapport som sågade Livsmedelsverkets och NNR4s kostråd straxt under fotknölarna såsom att vetenskapen bakom kostråden var synnerligen bräcklig. Med andra ord saknades det helt vetenskap bakom NNR4s kostråd.


Det NNR5 tar upp i kostråden då det gäller kolhydrater:

1.       Ingen specifik mängd kolhydrater anges.

                      NNR4 anger 50-60 E% kolhydrater

2.       Mängden fibrer anges till omkring 3 g/MJ (16 g/1000 kcal) för vuxna och

         2-3 g/MJ hos barn.

3.       Tillsatt socker högst 10 E% samma som tidigare

4.       Inget införande av GI-rekommendationer


Detta är allt man lyckats komma fram till under 2 års tids ”forskning”. Trots att man hade SBUs Rapport Mat vid diabetes från 2010 tillgänglig.


Mina kommentarer till vad man kommit fram till:


Ad 1. Nu har man kommit fram till att kolhydrater kanske inte är så bra. Men man vägrar erkänna det uppenbara: Kolhydrater bör begränsas. Då blir det helt gränslöst i stället. Ingen gräns uppåt, ingen gräns nedåt.


Ad 2. Fiberintaget är möjligen en aning lägre eller oförändrat. Men små barn tål inte fibrer, NNR rekommenderar 2-3 g/MJ till barn över 2 år. Mild fullkornsvälling Findus för barn över 8 månader innehåller likväl 3,3 g/MJ.


Ad 3. Under socker så står det:

Begränsning av intaget av tillsatt socker av särskilt sockerhaltiga drycker och socker-rika livsmedel rekommenderas för att minska risken för typ 2-diabetes, viktökning och karies.

• En begränsning av intaget av tillsatt socker är också nödvändigt att säkerställa ett tillräckligt intag av viktiga näringsämnen och kostfibrer, speciellt hos barn och vuxna med lågt energiintag.


Tänk om de hade bytt ut ordet socker mot synonymen kolhydrater. Tänk så rätt det blivit!


Begränsning av intaget av kolhydrater av särskilt kolhydrathaltiga drycker och kolhydrat-rika livsmedel rekommenderas för att minska risken för typ 2-diabetes, viktökning och karies.

• En begränsning av intaget av kolhydrater är också nödvändigt att säkerställa ett tillräckligt intag av viktiga näringsämnen och kostfibrer, speciellt hos barn och vuxna med lågt energiintag.


Hade man begränsat mängden kolhydrater till mindre än 10 E% hade många jublat. Fast inte livs- och läkemedelsindustrin.

Nu kommer man så långt som att "Therefore, a specific recommendation for carbohydrate intake (as E%) is not given in NNR 2012" (Därför ges ingen specifik rekommendation i E% för kolhydratintaget)


Ad 4. GI ger ingen skillnad i mängden kolhydrater, enbart en liten skillnad i upptagshastigheten av kolhydrater som vid lågt GI kan hjälpa en trött betacell så att den hänger med litet till. Men ytan under kurvan är lika stor, mängden insulin som krävs lika stor. Men tiden med förhöjd insulinnivå ökar och därav följer att tiden för kolhydraters ombyggnad till fett ökar liksom fettupplagringen.


Sammanfattningsvis, de går med myrsteg åt rätt håll om man är positiv. Men att NNR5s experter fortfarande verkar sakna ens basala kunskaper i fysiologi, biokemi, endokrinologi är inget annat än oursäktligt.


Det blir bra kostråd när NNR5:s experter, tjänstemän/befattningshavare har tillräckliga kunskaper i fysiologi, biokemi, endokrinologi.. Men experter, tjänstemän/befattningshavare vid NNR5 och Livsmedelsverket verkar göra allt för att förneka kunskapen. Det är den enda slutsats jag kan dra av alla nonsens- och ickesvar jag hittills fått från Livsmedelsverket.


Med den kunskapen vet även NNR5:s experter, tjänstemän/befattningshavare det som den gamle grisbonden visste för flera hundra år sedan. Den kunskapen har många gånger både förr och senare verifierats och klarlagts ur fysiologisk, biokemisk, endokrinologisk och även ner på cellnivå och molekylärbiologisk nivå. 


Kunskapen är att grismat med kolhydrater i överskott gör grisen fet. Det grisen får för att bli fet är med Livsmedelsverkets moderniserade terminologi fiberpasta, strips och lättmjölk i stället för bondens terminologi gröpe, potatis och kärnmjölk.


Det är visat och även Livsmedelsverket har helt rätt i att protein och fett är livsnödvändiga, essentiella, ämnen. Välj i första hand animalisk föda, den passar oss perfekt, vi består själva av animala proteiner och animala fetter.

Kolhydrater saknar livsnödvändighet, vilket även Livsmedelsverket vet och visar, det saknas kolhydrater bland de livsnödvändiga livsmedlen som Livsmedelsverket anger på sin hemsida..


 Slutsatsen av den powerpointpresentation om kolhydrater som lagts upp på NNR5s hemsida är att vetenskapen bakom NNR5s kostråd rörande kolhydrater helt verkar saknas.


Helt i analogi med SBUs rapport om NNR4.


NNR5 har kapitalt misslyckats med sitt arbete om resten är i analogi med kapitlet om kolhydrater (som inte ens kan betraktas som kapitel, några usla powerpointpresentationer i stället för en snygg rapport).


 I det militära fick jag en gång lära mig:




Mahatma Gandhi sa en gång följande:


“När jag förtvivlar kommer påminner jag mig att genom historien har sanningen och kärleken alltid vunnit. Det har funnits tyranner och mördare och för en tid tycks de oövervinnerliga men slutligen faller de alltid – tänk på det, alltid.”


Uppdaterat 2012-07-09

Livsmedelsverket och salt fortsättning

Bästa Livsmedelsverket och Wulf Becker!
Fortfarande är jag förvånad över Livsmedelsverkets svar.
Om det vore så att det vore skadligt med ett högt intag av natrium så skulle EFSA begränsa intaget av natrium.
Finns det någon referens som kopplar ihop increased blood pressure in the population, which in turn has been directly related to the development of cardiovascular disease and renal disease.? Denna EFSAs sats är typiskt tecken på en epidemiologisk studie. Epidemiologi kan aldrig konstatera orsak och verkan. Epidemiologi är hypotesgenererande, aldrig bevisande.
Studien av Stolarz-Skrzypnek et al. (2011) är bland de bättre som finns och att ni ifrågasätter de duktiga patienterna som faktiskt nästan alltid gör sitt bästa för att få så riktiga resultat som möjligt är bara beklagligt och patetiskt. De eventuella fel som finns brukar ligga inom slumpfaktorn och är inte systematiska.
Att de som utsöndrar minst salt kissar mindre volym är helt normal fysiologi, äter man mindre salt behöver man inte dricka så mycket.
Sedan är det besynnerligt att ni ifrågasätter mina kunskaper i fysiologi, nu njurens fysiologi.
Jag skulle rekommendera Livsmedelsverket att studera njurfysiologi litet djupare.
Det går inte att ifrågasätta de fysiologiska parametrar jag har redogjort för.
Människan filtrerar ut mellan ett och två kg salt per dygn via glomeruli. EFSA hävdar 1,5 kg per dygn. Detta är en helt passiv filtration av 0,7-1,4 gram salt per minut. Detta säkerställer att vi aldrig kan få för hög koncentration av natrium i blodet. Sedan tas så mycket salt upp som behövs (med hjälp av renin och aldosteron) för att säkerställa att vi har tillräckligt mycket natrium i blodet, under förutsättning att man äter mer salt än man utsöndrar via hud och avföring, de två andra exkretionskällor människan har förutom via urinen.
Normala utsöndringen av salt via perspiratio insensibilis är omkring 5 gram salt per dag. Avföringen håller också omkring 0,9 % salt så där är förlusten minst 1 g salt per dag, beroende på avföringsvolymen. Så människan måste äta minst 6 gram salt per dag för att med någorlunda säkerhet hålla sin normala saltnivå om 141 mmol/L plus eller minus 4 mmol/L.
Äter man mindre salt slås alla bromsar till för att minimera utsöndringen av salt. saltnivån i blodet sjunker, blodvolymen sjunker för att söka återställa saltnivån i blodet, extracellulärt natrium rekryteras till blodet vilket i sin tur leder till minskad extracellulär volym. Människan kommer alltmer att närma sig homeostatgränsen och när natriumnivån kommer ned under 122 mmol/L vilket närmar sig gränsen för överlevnad. Det är då som man drabbas av värmeslag, cirkulationskollaps, natriumbrist, vattenförgiftning, eldaresjuka, SIADH eller SISWI, inte alltid förenat med överlevnad. Alla dessa diagnoser beror på att individen ätit för litet salt! Sedan bör man dricka vatten i proportion till den mängd salt man äter, lyssna på och lyd kroppen så blir det automatiskt rätt.
Du kan läsa mer på
Björn Hammarskjöld
Sent: Thursday, June 21, 2012 1:26 PM
Subject: SV: (Dnr 1706/2012) Sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI

Bästa Björn Hammarskjöld,

Tack för synpunkter på mitt svar.

Rent allmänt finns inga krav på att referenser/publikationer ska vara tillgängliga på Internet. Publikationen Nordiska Näringsrekommendationer 2004 kan beställas via Nordiska Ministerrådet (www.norden.org). Den finns säkert till utlåning via bibliotek.


Beträffande referenser till text om högt blodtryck finns dessa via den fördjupade texten om salt och blodtryck i fältet till höger på sidan, se http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/kostrad/Rad-om-salt/Salt-och-blodtryck/


Efsa fastställer ingen övre gräns för saltintaget men konstaterar: ”There is strong evidence that the current levels of sodium consumption in European countries

contribute to increased blood pressure in the population, which in turn has been directly related to the development of cardiovascular disease and renal disease. For this reason, a number of national and international bodies have set targets for a reduction in the sodium consumed in the diet.”


Studien av Stolarz-Skrzypnek et al. (2011) har flera metodproblem, det var få fall (84) och inga statistiska skillnader ses för insjuknande eller andra utfall. Natriumintaget mättes i urin som samlats in från deltagarna i ett dygn, men man anger inte i vad mån man kontrollerat om urininsamlingarna varit fullständiga. Data visar att urinvolymerna var mindre i gruppen med den lägsta natriumutsöndringen.


Resonemanget om saltbalans har flera svagheter, människan kan klara sig på mycket varierande natriumintag. Efsa konstaterar bl.a. ”Human populations survive on wide extremes of habitual sodium consumption from 10 to 450 mmol/day” (motsvarar ca. 0,23-10 g). I NNR 2004 anges lägsta intag av natrium till 25 mmol (575 mg) motsvarande ca. 1,5 g koksalt per dag.


Vänliga hälsningar,


Wulf Becker

Chefsnutritionist, professor

Risk- och nyttovärderingsavdelningen


Box 622

751 26 Uppsala

tel +46 18 17 57 31

fax +46 18 10 58 48

e-post wulf.becker@slv.se



Från: Björn Hammarskjöld [mailto:bjorn@hammarskjold.nu]
Skickat: den 16 juni 2012 11:54
Till: Registrator VS_SE
Kopia: Becker Wulf RN; Jansson Anette RG_RÅ; Diariet
Ämne: Fw: (Dnr 1706/2012) Sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI


Hej Livsmedelsverket!

Jag har ännu ej erhållit svar på mitt brev från 4 juni 2012 i detta ärende.

Jag ber att få påminna om förvaltningslagens 4 § jämte JOs tolkning om högst en veckas svarstid.


Björn Hammarskjöld


Sent: Monday, June 04, 2012 10:40 AM

Subject: Sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI


Bästa Livsmedelsverket och Wulf Becker!


Jag tackar för ett svar som inte uppfyller mina krav på referenser från Livsmedelsverkets sida.


Jag skriver nu i rött och kursivt för att kommentera Beckers text


Från: wulf.becker@slv.se [wulf.becker@slv.se]
Skickat: den 1 juni 2012 16:22
Till: Hammarskjöld Björn /Central förvaltning Administrativ enhet /Falun
Kopia: Anette.Jansson@slv.se; Diariet@slv.se
Ämne: Saltbrist på grund av SLVs råd (Dnr 1706/2012)

Tack för förfrågan om referenser till råden om salt.
Underlaget till saltrekommendationen finns redovisad i publikationen ”Nordic Nutrition Recommendations 2004”, se http://www.norden.org/da/publikationer/publikationer/2004-013/ .

Denna publikation saknar tillgänglighet via internet varför denna referens är invalid.

På Livsmedelsverkets webbplats finns texter med referenser till senare studier som rör salt, se http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Maten-och-var-halsa/Hogt-blodtryck-/ och

Även här saknas referenser på sidan men går man vidare till EFSA. Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium. Adopted on 21 April 2005. The EFSA Journal (2005) 209, 1-26. så saknas data för att besluta om en övre intagsgräns för natrium.


Vidare visar Stolarz-Skrzypek K, Kuznetsova T, Thijs L, Tikhonoff V, Seidlerová J, Richart T, Jin Y, Olszanecka A, Malyutina S, Casiglia E, Filipovský J, Kawecka-Jaszcz K, Nikitin Y, Staessen JA; European Project on Genes in Hypertension (EPOGH) Investigators. Fatal and nonfatal outcomes, incidence of hypertension, and blood pressure changes in relation to urinary sodium excretion. JAMA. 2011;305:1777-85. http://jama.ama-assn.org/content/305/17/1777.full.pdf+html?etoc att ju mer salt man äter så minskar CVD signifikant. Dessa två referenser motsäger Livsmedelsverkets saltråd.


Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag?


Jämför man sedan Livsmedelsverkets saltråd med gamla hederliga fysiologin, biokemin och endokrinologin så saknas åter grund för Livsmedelsverkets saltråd.


Grundläggande fysiologi, biokemi och hormonlära från förra seklet verkar man ha glömt. Det första man måste inse är att människan måste äta tillräckligt med salt, annars dör hon av saltbrist eller vattenförgiftning. Dessa grundläggande discipliner visar att om vi äter mer salt än 25 gram per dag kissar vi omedelbart ut allt överskott, vi kan filtrera bort mer än ett gram salt per minut om vi skulle äta för mycket [1][1]. Filtreringen görs helt passivt i njurarnas filter och sedan återuppsugs aktivt (energikrävande upptag) ungefär 99 % av det vi filtrerat ut. Det innebär att vi kissar ut 10-20 g salt per dygn plus allt som vi ätit ”för mycket”. Sedan svettas vi ut minst 5 gram salt per dygn så vi måste alltså ersätta minst 15 g salt per dygn genom att äta minst 15 g salt. Äter vi för litet salt får vi svårigheter att hålla saltbalansen i blodet och utanför alla celler i kroppen.


Mängden salt i blodet styrs mycket noga. Normalt har vi 141 mmol/L ±4 mmol/L vilket motsvarar 23-24 gram salt i blodet hos en 70 kg människa. Äter vi mindre salt än 15 g per dag måste njurarna återuppta en högre procentsats för att hålla saltnivån stabil i blodet.


Äter vi mindre än 5 gram salt måste vi i princip ta upp allt salt som filtreras ut och då kommer på några dagars sikt nivån salt i blodet att sjunka. Under 22 gram salt i blodet (<121 mmol/L) drabbas vi av vattenförgiftning eller saltbrist [2][2], [3][3], [4][4], numera även kallat SIADH (Syndrom of Inappropriate ADH sekretion) [5][5]. SIADH drabbar idag uppåt 30 % av patienterna på medicinklinik och 19 % av dem dör av sin natriumbrist. Denna allvarliga brist på natrium kan enkelt förhindras och även botas genom att ge patienten tillräckligt med salt via munnen, då slipper vi ge patienten läkemedel för 998 SEK per tablett i 10-30 dagar varvid 50 % tillfrisknar [6][6]. Det fastslogs också i EFSAs rapport [7][7] från 2005 att det saknas tillräckligt med data för att besluta om en övre gräns för intaget av natrium från mat.


Slutsatserna man kan dra av dess alla referenser och framför allt av den gamla kunskapen i fysiologi, biokemi och hormonlära är att vi måste äta tillräckligt med salt och att en begränsning av salt i maten strider mot den kunskap som finns i ämnet, det finns flera undersökningar och gamla kunskaper som visar att för litet salt i maten ökar hjärtbelastningen och dödligheten. För mycket salt i maten är (inom rimliga gränser, <100 gram per dag) helt ofarligt för friska människor. Det bör påpekas att man har en saltmätare på tungan som ser till att man begränsar saltintaget inom dessa rimliga gränser. Det brukar beskrivas som för salt om saltmängden är mer än 3-4 gram per 100 gram mat. Det brukar beskrivas som smaklös mat utan salt.


Sex procent bland de inneliggande medicinpatienterna med SIADH dör på grund av saltbrist orsakad av Livsmedelsverkets ovetenskapliga saltråd som också strider mot EFSAs rapport att det saknas tillräckligt med data för att besluta om en övre gräns för intaget av natrium från mat.


http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/Rad-om-salt/Salt-och-hjart--och-karlsjukdom/ .


Här redovisas åter Stolarz-Skrzypek K et al att ju mindre salt man äter desto större är risken för CVD. Cochraneanalysen är svag, endast några usla epidemiologiska studier ligger bakom Cochranes rapport.


Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag?

Den pågående revideringen av de Nordiska näringsrekommendationerna omfattar även salt, se NNR5 http://www.nnr5.org%3chttp:/www.nnr5.org>

Här saknas varje form av information. Öppenhet och transparens saknas helt då det gäller NNR5. Även rörande jävsfrågan för i NNR5 ingående ”experter” finns mycket att önska och det saknas konsekvens och det saknas uppdatering av jävsdeklarationerna på NNR5s hemsida då man jämför DOI för Inge Tetens och de få protokoll som är publicerade.


Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag? Vetenskapen och fysiologin och biokemin och endokrinologin säger att för litet salt i maten (mindre än fem gram) ger ökad dödlighet i SISWI (Syndrom of Inappropriate Salt and Water Intake)


SISWI innebär att kroppen får för litet salt och/eller vatten i förhållande till förluster. Detta syndrom brukar drabba människor då det är varmt, vid långvarig ansträngning samtidigt som saltintaget är begränsat.

Detta syndrom har många synonymer som värmeslag, cirkulationskollaps, natriumbrist, vattenförgiftning, eldaresjuka eller SIADH.
Syndromet är lättbotat och lätt att förebygga genom att äta tillräckligt med salt och dricka tillräckligt med vatten.


Det bör påpekas att medianvärdet på natrium i blodet ska ligga på 141 mmol/L. I Dalarna ligger medianvärdet enligt kliniskt kemiska laboratoriet sänkt till 139-140 mmol/L under de tre senaste åren vilket tyder på att befolkningen i Dalarna på populationsnivå äter för litet salt.


Hur tänker Livsmedelsverket då man påstår att man måste minska saltet för att minska dödligheten i CVD när dödligheten ökar vid minskat saltintag?


Jag begär att Livsmedelsverket omedelbart slutar att rekommendera en begränsning av saltintaget i kosten för att förhindra att sex procent av inneliggande patienter på medicinavdelning ljuter en förtida död i SISWI på grund av Livsmedelsverkets ovetenskapliga kostråd



Vänliga hälsningar,
Wulf Becker
Chefsnutritionist, professor
Risk- och nyttovärderingsavdelningen
Box 622
751 26 Uppsala
tel +46 18 17 57 31
fax +46 18 10 58 48
e-post mailto:wulf.becker@slv.se%3cmailto:wulf.becker@slv.se>




Björn Hammarskjöld

e-post bjorn@hammarskjold.nu


P.S. Läs gärna mitt öppna brev till Landsbygdsminister Erlandsson http://www.kostdemokrati.se/bjorn/2012/06/03/oppet-brev-till-landsbygdsminister-eskil-erlandsson/



[1][1] Björn Folkow, Salt och blodtryck - ett hundraårigt stridsäpple. Läkartidningen 2003 nr 40 sid 3142-7

[2][2] B Hammarskjöld Livsmedelsverkets råd om salt leder till död i saltbrist.


[3][3] Hammarskjöld, B., Livsmedelsverkets råd bör intas med en stor nypa salt. Dagens Medicin, 2008-08-27 http://www.dagensmedicin.se/debatt/livsmedelverkets-rad-bor-intas-med-en-nypa-salt/

[4][4] Ralf Sundberg, Björn Hammarskjöld, Karl Arfors, Läkare och allmänhet vilseleds om salt. Dagens Medicin 2008-09-17 http://www.dagensmedicin.se/debatt/lakare-och-allmanhet-vilseleds-om-salt/

[6][6] Samsca, ADH-blockerare 15 mg eller 30 mg, 10 tabletter, 9 980 SEK. Dosering 15-60 mg dagligen.

[7][7]The EFSA Journal (2005) 209, 1-26

Opinion of the Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies on a request from the Commission related to the Tolerable Upper Intake Level of Sodium http://www.efsa.europa.eu/de/scdocs/doc/nda_opinion_ej209_sodium_v2_en1,5.pdf


Desinformation om Livsmedelsverkets kostråd.

I Lund har man publicerat en artikel rubricerad Scoring models of a diet quality index and the predictive capability of mortality in a population-based cohort of Swedish men and women


Där påstår man felaktigt och utan bevis att om man följer Livsmedelsverkets kostråd så lever man längre.


Denna artikel är baserad på felaktiga premisser. Det saknas helt signifikanta resultat då man går igenom artikeln. Det går inte av artikeln att utläsa de resultat de påstår i sammanfattning eller slutsatser.


Artikeln är helt undermålig ur vetenskaplig synpunkt och borde aldrig ha publicerats


Som syns av tabellen så är beräkningarna synnerligen slumpmässiga.


Modell 1 och modell 2 är simplistiska. Uppfyller man det godtyckliga kravet så får man poäng, annars inte.

Det man mäter är mättat fett, PUFA, sjömat, fibrer, fruktogrönt samt sackaros. Mat är något annat än dessa godtyckliga parametrar och består av de livsnödvändiga makronäringsämnena protein och fett samt icke livsnödvändiga kolhydrater.


Tabellen tar upp endast delar av vad man äter.


Man mäter mättat fett och PUFA men utesluter MUFA som också alltid finns i fett, man mäter protein från fisk och skaldjur men inte annat animaliskt och vegetabiliskt protein och mängden fett i fisk är försumbar.


Kolhydrater mäter man bara sackaros och den lilla mängd kolhydrater som finns i fruktogrönt. Man utesluter alla andra kolhydrater som enligt Livsmedelsverket utgör knappt 50 E%. Totala mängden kolhydrater bör uppgå till 480 g enligt Livsmedelsverket.


Man baserar sina siffror på 4 gram protein av totalmängden 80-160 g protein per dag, det vill säga 3%, omkring 20 % av totalmängden kolhydrater om 480 g och sedan 80 % av 107 g fett.


Slutsatsen är att urvalskriterierna för vad som ingår i mätmetoderna är kraftigt skeva,


Sedan räknar man ihop om personen har ätit över eller under en helt godtycklig gräns.


Det intressanta är modell 3.


Här delar man in personerna i fem lika stora undergrupper för varje parameter, det blir sammanlagt 30 undergrupper och varje enskild individ tillhör sex olika undergrupper. Undergrupperna i mitten brukar vara inom snäva gränsvärden medan de två extremgrupperna brukar ha vida gränsvärden eftersom individerna och parametrarna brukar vara fördelade enligt den normala Gauss-kurvan


Sedan kommer det roliga!


Om person A äter mycket mättat fett får han 1 poäng och äter han också litet sackaros får han 5 poäng, summa sex poäng för en klassisk LCHF-kost.


Om person B äter litet mättat fett får han 5 poäng och mycket sackaros så får han 1 poäng, summa sex poäng för en klassisk hamburgare med strips och läsk.


Så A och B får precis samma poäng trots diametralt olika kost. Hur kan man då påstå att en viss kost är bättre än annan kost?


Övriga faktorer är lika skeva. Se på fibrer, i stort sett utan all form av näring, innehåller gifter som fytiner, ger skavsår på insidan av tarmen med mera. Äter man mycket fibrer ökar risken för grovtarmscancer.


Fruktogrönt innehåller mest vatten, kolhydrater och sparsamt med vitaminer och mineraler jämfört med animalisk föda.


Ät mer än 20 g omega-6 per dag ökar risken för bröstcancer enligt Irene Mattisson på Livsmedelsverket. Här rekommenderar man 36 g PUFA.


Livsmedelsverkets kost är inte ofarlig.


Björn Hammarskjöld

F.d. överläkare I pediatrik

Filosofie licentiat i biokemi



Table 1 Cut-off criteria and scoring used for the diet quality index (DQI-SNR) in the Malmo¨ Diet and Cancer cohort (in 17 126) using predefined cut-offs (DQI-SNR Model 1), median-based cut-offs (DQI-SNR Model 2) and quintile-based cut-offs (DQI-SNR Model 3)










DQI-SNR Model 1

DQI-SNR Model 2

DQI-SNR Model 3







Lowest Q

Highest Q


(E %)§








(E %)







Fish and shellfish








Dietary fibre








Fruit and vegetables

g/d #















Total score range








§ E%, energy percentage.

*Fish and shellfish in g/MJ per week for DQI-SNR Model 2 and DQI-SNR Model 3.

# Fruit and vegetables in g/MJ per d for DQI-SNR Model 2 and DQI-SNR Model 3.



Nu har NNR5 nästan kommit!

NNR5 kapitel 1 utgivna 2012-06-05

Mina kommentarer


Jaha, då är de på väg, de nya kostråden från Nordiska NäringsRekommendationer. De har kallats NNR5 men har nu bytt namn till NNR 2012.


Tyvärr har man bara gett ut två av de tre kapitlen och helt utan referenser! Kapitel 3 kom i december 2011 och var litet allmänt bludder så jag har bara skummat igenom det. Inget nytt alls.


Sedan kom kapitel 1 2012-06-05. Någon indikation när kapitel 2 kommer saknas helt.


Arbetsgruppen har inkluderat bland andra Ursula Schwab som i vintras ansåg att LCHF-kost till barn skulle betraktas som barnmisshandel.


Man skriver i förordet:

Experterna har granskat de befintliga vetenskapliga bevis som behövs för att föreslå kostreferensvärden (DRV) för att garantera en optimal näring och för att förhindra livsstilsrelaterade sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, benskörhet och vissa typer av cancer, typ 2-diabetes, fetma och relaterade riskfaktorer. Med andra ord har experterna gjort en risk-nytta bedömning och bedömt samband mellan kostvanor, livsmedel och näringsämnen med specifika hälsoutfall. Arbetet har främst fokuserat på en revidering av områden där nya vetenskapliga rön har framkommit. Systematiska översikter (Systematic Review, SR) har tillämpats på specifika näringsämnen/områden där ny kunskap anses vara särskilt viktigt för att fastställa NNR sedan förra utgåvan. Mindre uppdateringar av referensvärden tillämpades för andra näringsämnen/områden.


Man medger glatt att mycket, om inte allt, bakgrundsmaterial saknas inför publiceringen av förslaget till NNR 2012. Det är besynnerligt att de inte klarat av sitt jobb trots att mer än 100 experter har varit engagerade. Med andra ord får man nog anse att experterna har varit otillräckligt förberedda, haft fel kunskap eller till och med otillräcklig kunskap för att klara jobbet.


Bristen på medicinskt utbildade forskare inom expertgruppen är stor men bristen på medicinskt utbildade vetenskapsmän med tillräckliga kunskaper i fysiologi, biokemi och endokrinologi verkar vara total inom expertgruppen. (Jag skiljer på forskare och vetenskapsmän/-kvinnor. Vetenskaparna är raka och ärliga i sin forskning medan forskarna ägnar sig åt navelskådning och observationsstudieforskning som aldrig kan ge orsaker utan möjligen hypoteser men det genererar stora pengar från livsmedels- och läkemedelsindustrin.


Vidare synes man helt ha förbisett SBUs totalsågning från 2010 av de nuvarande kostråden. Man anger inte hur man ska garantera en optimal näring för att förhindra sjukdom. Man anger inte heller hur man har gjort risk-nytta-bedömningarna. Vetenskapliga referenser saknas.


NNR5/NNR 2012 får se till att allt bakgrundsmaterial är klart i god tid till de remisser och hearings som ska ske i september-oktober 2012.


Det saknas anledning att gå igenom detta kapitel i denna rapport, NNR 2012 Chapter 1, eftersom alla vetenskapliga referenser saknas. Rapporten är virrigt skriven, saknar riktig vetenskaplig kunskap bakom alla ord. Man blandar hej vilt olika näringsämnen som kolhydrater och smör som klumpas ihop som ohälsosamt utan motiv.



Det pratas vidlyftigt om att det funnits ett flerdecennielångt samarbete mellan de nordiska länderna i kostfrågorna. Men det tas inte upp vilken vetenskap man grundar sina hypoteser på.


I de första Nordiska NäringsRekommendationer (NNR) 1980 hade man <35 E% fett som mål samtidigt som man skulle öka kolhydrater och fibrer.


Detta är en klar förändring av kosten jämfört med tidigare, då åt man mer fett och mindre kolhydrater. Nu ville man minska mängden fett i maten i enlighet med de amerikanska kostrekommendationerna från 1977. När man minskar mängden fett i maten måste man öka protein och/eller kolhydraterna. Amerikanarna ökade mängden kolhydrater för att ersätta energibristen orsakad av fettminskningen. De fortsatta NNR-utgåvorna har ytterligare ökat mängden kolhydrater på fettets bekostnad.


Jag vill därför påminna om att den gamle grisbonden gav sin gris gröpe (grovmalen spannmål med mycket fibrer) och kokt potatis med ister för att få grisen riktigt fet till jul. Bonden visste precis, baserad på månghundraårig erfarenhet, hur man får en gris fet. Idag ger vi våra barn och oss själva samma gamla gröpe, numera omdöpt till fiberpasta, och kokt potatis med fett, numera omdöpt till pommes frites. Men det är samma mat som bonden gav sin gris för att grisen snabbt skulle bli fet.


Här har vi alltså den främsta anledningen till fetmaepidemin: Livsmedelsverket rekommenderar oss att äta grismat för att bli feta.


Denna kunskap är helt i överensstämmelse med all kunskap i fysiologi, biokemi och endokrinologi, den kunskapsbas som mödosamt utforskades av riktiga vetenskapsmän och vetenskapskvinnor fram till andra halvan av 1900-talet. Den fina kunskapsbas som moderna forskare bara verkar ha vägrat att ta till sig. Det är skillnad på forskare och vetenskapsmän.


Man påstår på sidan 4 att NNR 2012 har fastställt de vetenskapliga bevisen för ett optimalt intag och kombination av näringsämnen för olika grupper i den allmänna befolkningen.


Men inte en enda vetenskaplig referens!


NNR 2012 bortser helt från SBUs rapport 2010 så ger jag inget alls för NNR 2012s ”vetenskap”.


Mål och innehåll i NNR 2012


”NNR 2012 ska ge en vetenskaplig bakgrund till kostråden men är inte ett försök att ge en sammanfattning av metabolism, fysiologi och kliniska aspekter på varje näringsämne eller område.”


Saknar man basala kunskaper i fysiologi, biokemi och endokrinologi, som verkar vara NNR 2012s mål, så är det kört!


När man har kommit så här långt i papperen så inser man att NNR 2012 inte kommer att ändra många bokstäver eller siffror rörande kosten.


Okunnigheten bland NNR 2012s experter synes total.


Observationsstudier är bara observationsstudier som aldrig kan ge orsak.


En bra sak är att NNR 2012 har upptäckt att mat som innehåller mat som sockersötade drycker, söta bakverk, raffinerade spannmålsprodukter samt smör kan orsaka sämre hälsa och kronisk sjukdom.


Men vad har smör bland kolhydraterna att göra? Kunskapsnivån verkar vara helt under Nordpolens is.


Så vi får vänta på remissen i september-oktober samt hearings. Samla argument mot NNR 2021 är vad vi ska göra fram till hösten. Men det är svårt när de inte publicerar några uppgifter eller forskningsrapporter.










Nyare inlägg
RSS 2.0