Här SBU, kommer tips från vården som med råge uppfyller er kravspecifikation på ineffektivitet, kostnadsdrivande och skadliga.

Dessutom får ni svaret på hur man på kort tid förbättrar vården i alla avseenden.

Men SBU kommer inte att göra något, det kommer att ge för stora skador på oskyldiga läkemedelsbolag och livsmedelsföretag som får sin omsättning kraftigt minskad. För att inte tala om den påverkan som en lågkolhydratkost skulle ge på sjukvårdens friställda personal på grund av att populationen blir för frisk och inte ens behöver sjukvård längre.

 

Måns Rosén och Jan Liliemark skrev i Dagens Medicin i redan i september 2010

” På områden som SBU har granskat, kommer vi även i fortsättningen att arbeta för att stävja spridning och användning av metoder som är ineffektiva, inte kostnadseffektiva eller skadliga.”

Socialstyrelsen beslutade 2008-01-16 att en fysiologisk lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap (evidensgrad A) och beprövad erfarenhet, helt i enlighet med Patientsäkerhetslagens 6 kapitel 1 §.

 SBU valde i sin rapport ”Kost vid diabetes” uppsåtligen att bortse från ALL forskning och kunskap från tiden före 1980. Detta måste betraktas som brott mot grundlagens 1 kapitel 9 §, brott mot saklighets- och objektivitetskriterierna.

 

I Flottans sjukhusläkare Julius Lagerholms bok Hemmets Läkarebok från 1921, sidan 403 står:

”Sedan hundra år har erfarenheten ställt utom allt tvivel, att alla sjukdomssymtomer försämras vid förtärandet av socker och stärkelsehaltiga ämnen för att i stället vid uteslutande eller inskränkning av dem påfallande förbättras eller helt och hållet försvinna. Den sockersjuke måste därför huvudsakligen leva av äggviteämnen och fett. Men då vid den svåra formen sockret uppträder i urinen även efter äggviteföda, men icke efter fett, måste man i de svåra fallen så mycket som möjligt inskränka njutandet av äggvitehaltiga födoämnen och söka förse kroppen med den erforderliga formen av kol i form av fett. Detta är huvudprinciperna vid behandling av sockersjuka.”.

1921 är det bevisat bortom allt tvivel att en fysiologisk lågkolhydratkost är bra för patienter med sockersjuka och alla andra. Nutida extrema högkolhydratkost med 60 E% kolhydrater ger 480 g kolhydrater eller 9,6 liter -5 % glukoslösning att dricka per dygn.

Det är både ologiskt och ofysiologiskt att ge patienter med sockersjuka rådet: ”Ät mera socker!” när de även enligt SBU har en störd glukosmetabolism. Man tvingar dem till en hög läkemedelsförbrukning och tvingar dem att genomgå ”naturalförloppet” vilket innebär att 40% av alla nyupptäckta patienter med sockersjuka har dött inom fem år, samma dödlighet som cancer.

Socialstyrelsens apoteksregister anger att 365 000 individer hämtar ut läkemedel vid sockersjuka och är större än antalet cancerfall.

SBU har alltså gjort stick i stäv mot sina ideal ”att arbeta för att stävja spridning och användning av metoder som är ineffektiva, inte kostnadseffektiva eller skadliga.”

De nuvarande kostråden har skadegaranti, 40 % dör inom 5 år, 50% får ögonbottenskador inom 10 år med mera, är kostnadsdrivande och ineffektiva.

Patienter med sockersjuka blir i många fall att slippa sjukdom och medicin genom en fysiologisk lågkolhydratkost. Socialstyrelsen och SBU verkar vara ineffektiva, kostnadsineffektiva och skadliga.

Men det blir så här när SBUs urvalskriterier är grundlagsvidriga och tillsättningen av projektgruppens nio experter, varav sju var jäviga och tre hade brustit i sin jävsredovisning, inte blev lika transparent.