When the shit hits he fan

 When the shit hits he fan eller 

När skiten träffar fläkten eller 

Varför vi inte kan lita på rekommendationerna

 

Det har kommit en artikel i BMJ: ”Why we can’t trust clinical guidelines” av Jeanne Lenzer medical investigative journalist (BMJ 2013;346:f3830)

 

Det har gjorts många försök att begränsa jävsproblematiken då det gäller rekommendationer inom medicinen. Men man har aldrig lyckats. Dessa formella grupper med högt vetenskapligt anseende styrs av Key Opinion Leaders (KOL) eller på svenska, litet mer direkt och rakt på sak, Ledande OpinionsBildare (LOBbare).

 

En LOBbare har ofta en chefstjänst inom vården eller forskningen.

 

Detta gör att ett litet fåtal LOBbare kan styra stora delar av vården. Alla underhuggare måste följa LOBbarens direktiv, annars blir underhuggaren inte långlivad på den arbetsplatsen.

 

Låt oss se på Nordiska Näringsrekommendationers femte arbetsgrupp, NNR5. De uttalar sig med samma emfas och uttryck som alla andra LOBbbaregrupperingar med ”högt vetenskapligt anseende”.

 

I NNR5 har mer än 100 forskare arbetat under mer än de planerade två åren för att få fram riktlinjerna. Riktlinjerna skulle ha varit klara till mötet i Reykjavik i juni 2012. Först nu är den femte remissomgången ute, mer än ett års försening.

 

Men jävssituationen hos dessa forskare är intressant.

 

En dansk professor har bindningar till ILSI med flera producentorganisationer förklädda till forskningsinstitut samt uppgivna 10 bindningar till företag.

 

En finsk professor sitter i Swedish Nutrition Foundation, SNF, producentorganisation förklädd till forskningsinstitut. Han sitter också som chefredaktör för Food & Nutrition, den tidskrift som publicerar samtliga forskningsartiklar för NNR5. Food & Nutritions ägare är SNF. Samtidigt sitter han i NNR5 Working group, är expert i arbetsgrupperna Vitamin C, Obesity och Energy.

 

En svensk professor har visats sitta på minst 18 stolar läs http://kostkunskap.blogg.se/2013/june/de-kallas-lobbare.html

 

Här har jag bara skummat på ytan, tagit ett par exempel. Det finns mycket mer om de närmast incestuösa kopplingarna mellan många av forskarna/experterna i olika grupperingar inom Livsmedelsverket.

 

Varför finns då dessa LOBbare?

 

Varför kan dessa LOBbare inte ändra sig?

 

Det beskrevs så fint vid ett möte om geriatrik på Jungfruöarna 2013: ”Vi måste hålla oss till riktlinjerna inom vården för när skiten träffar fläkten vill vi alla kunna säga att vi bara gjorde som alla andra – även om alla andra gjorde ett dåligt jobb”.

 

Eller som man sade vid Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget:

”Jag lydde bara order.”

 

Björn Hammarskjöld

Jävsutredare

 

 

 

 

Despite repeated calls to prohibit or limit conflicts of interests among authors and sponsors of clinical guidelines, the problem persists. Jeanne Lenzer investigates

 

BMJ 2013;346:f3830

http://www.bmj.com/highwire/filestream/649995/field_highwire_article_pdf/0/bmj.f3830.full.pdf

In 2004, newly issued cholesterol guidelines greatly expanded the number of people for whom treatment is recommended. A firestorm broke out when it was learnt that all but one of the guideline authors had ties to the manufacturers of cholesterol lowering drugs.39

Yet these and other guidelines continue to be followed despite concerns about bias, because as one lecturer told a meeting on geriatric care in the Virgin Islands earlier this year, “We like to stick within the standard of care, because when the shit hits the fan we all want to be able to say we were just doing what everyone else is doing—even if what everyone else is doing isn’t very good.”