Måns Rosén, Frida Mowafi, Agneta Pettersson, Sofia Tranaeus, Sophie Werkö

samtliga vid Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)

SBU skriver en artikel/upprop i Läkartidningen nr 39 2012

 

Nya, spännande och dyrbara metoder som t ex robot­kirurgi introduceras utan tillräcklig evidens. Metoder som visat sig göra skada eller som inte är kostnadseffektiva fortsätter att tillämpas i vården. Att diskutera dessa frågor kommer att bli allt viktigare i framtidens prioriteringsarbete, menar Måns Rosén och medförfattare och inbjuder till debatt utifrån fyra konkreta exempel.

Läs mer här http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=18706

 

 

Jag har skickat in två förslag som kommentarer till Läkartidningen.

 

Men dessa kommentarer kom givetvis inte in eftersom det är jag som har skrivit dem.

Detta är inte första gången som mina kommentarer refuseras av Läkartidningen utan minsta respons, inte ens när jag skickar kopia av kommentarerna till den medicinske chefsredaktören och debattredaktören direkt..

 

Så jag publicerar dem här på min blogg och skickar en länk till Måns Rosén och SBU.

 

Titta gärna runt litet, det finns en hel del annat smått och gott inom fysiologin, biokemin och endokrinologin.

 

Här är Kommentar 1 till SBUs upprop

 

Diabetes och kost

 

SBU utvärderade diabeteskosten i sin rapport Mat vid diabetes 2010. Där fann SBU att det helt saknades vetenskap bakom kostråden men kostråden skulle behållas eftersom det saknades alternativ.

 

SBU glömde nämligen att se längre bakåt i tiden än till och med 1980. Då missade man att ta del av de gamla egyptiernas kunskap (~2000 f Kr), Hippokrates kunskap (400 f Kr), Linnés kunskap (1732), Julius Lagerholms kunskap (1921). Alla dessa kloka läkare hävdade med emfas att patienter med sockersjuka inte tålde socker=kolhydrater De rekommenderade en kolhydratfattig kost till sina patienter med sockersjuka med sedan länge beprövad och god erfarenhet.

 

Den nuvarande kosten vid diabetes är ett påfund från 1980-talet då man fick tillgång till syntetiskt humant insulin. Det var då man döpte om sockersjuka till diabetes, det var då man rekommenderade patienter med diabetes att äta en extrem högkolhydratkost med 480 gram glukos till vuxen man. Det fanns ju fri tillgång på humant insulin som fick patienten att överleva trots tjugofalt letala doser kolhydrater.

Att rekommendera en patient med sockersjuka att äta mer socker när det finns insulin är lika dumt som att rekommendera en patient med jordnötsallergi att äta mer jordnötter när det finns adrenalin och kortison.

 

Dessutom så har Socialstyrelsen den 16 januari beslutat att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet vid behandling av diabetes och övervikt.

 

Att då rekommendera patienter med sockersjuka annan kost än en lågkolhydratkost innebär brott mot PSL 6 kapitlet 1 § samt RF 1 kapitlet 9 §. Dessutom är det i strid med den gamla hederliga fysiologin, biokemin och endokrinologin som alltför många professorer idag helt verkar sakna kunskap om.

 

Vad väntar SBU och Socialstyrelsen på? Norrsken vid ekvatorn?

  

Björn Hammarskjöld

F.d. överläkare i pediatrik

Filosofie licentiat i biokemi

Oberoende nutritionsexpert

 

 

Här är Kommentar 2 till SBUs upprop

 

Bariatrisk kirurgi

Bariatrisk kirurgi inklusive modeoperationen Gastric bypass (GBP) saknar evidens och är kostsam för samhället. Den svenska SOS-studien har nu visat att sjukhusinläggningar de första sju åren är dubbelt så många hos de opererade jämfört med den obehandlade kontrollgruppen.

 

GBP kostar under ett livstidsperspektiv mer än 500 000 för operation, reoperation, plastikoperation, kontroller under resten av livet (20 år projicerad medelöverlevnadstid), läkemedel, sjukskrivningskostnader. Till detta kommer den opererade patienten som ofta överges av kirurgen då komplikationerna och patientens lidande dyker upp.

 

Alternativet till en GBP är en lågkolhydratkost i enlighet med Socialstyrelsens beslut av den 16 januari 2008 och därmed är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

 

Lågkolhydratkosten måste följas upp, gärna i grupp för att minska kostnaderna, under flera års tid för att säkerställa resultatet. En del kan säkert klara sig på enstaka utbildningsbesök medan andra kan behöva både tät och långvarig kontakt.

 

Vi vet sedan urminnes tid att alla viktminskningskoster innebär en minskning av mängden kolhydrater till mindre än 100 g kolhydrater per dag.

 

Det gäller en svältkost à la Livsmedelsverket om 800 kcal med 50 E% kolhydrater, det innebär 100 g kolhydrater per dag.

Det gäller lika bra en LCHF-kost om 2 500 kcal med 16 E% kolhydrater, det innebär 100 g kolhydrater per dag.

 

Båda kosterna ger en likartad viktnedgång.

Båda kosterna kan man äta tills man dör.

Vid svältkost dör man ganska snart (efter månader, sällan år) på grund av proteinbrist, fettbrist, mineralbrist och vitaminbrist. De tomma kolhydraterna undantränger essentiell näring.

Vid LCHF-kost dör man i hög ålder på grund ålderdom då man får minst 0,5 g animaliskt protein per kg kroppsvikt, högst 100 g kolhydrater samt resten fett (2-3 hg är tillräckligt per dag) samt tillräckligt med mineraler och vitaminer. Essentiell näring undantränger de tomma kolhydraterna.

 

Kunskapen finns sedan länge om man vill finna den. Att då rekommendera patienter med övervikt annan behandling än en lågkolhydratkost innebär brott mot PSL 6 kapitlet 1 § samt RF 1 kapitlet 9 §. Dessutom är det i strid med den gamla hederliga fysiologin, biokemin och endokrinologin som alltför många professorer idag helt verkar sakna kunskap om.

 

 

 

Vad väntar SBU och Socialstyrelsen på? Norrsken vid ekvatorn?

 

 Björn Hammarskjöld

 F.d. överläkare i pediatrik

Filosofie licentiat i biokemi

Oberoende nutritionsexpert