Livsmedelsverkets statistik slaktas
På Kungliga Vetenskapsakademiens saltkonferens den 24/10 2012 redogjorde A-K Lindroos för Livsmedelsverkets senaste kostundersökning som fortfarande är under uträkning. Men litet info hade hon att dela med sig.
1. Totalt energiintag kvinnor 2 700 kcal, män 3 600 kcal (fanns på bild men nämndes inte)
2. Mängden salt personerna åt uppgavs till 8-12 gram per person och dag.
3. Mängden utsöndrat salt i urinen per dygn mättes inte
4. Bortfallet bland de utvalda 5 000 var 60-70 %
Bara den sista punkten, att 30-40 % svarade på Livsmedelsverkets frågor gör studien värdelös.
Punkt 3 gör att man inte kan säga något om punkt 2.
Livsmedelsverket hade använt personernas uppgifter om äten mat (vad och volym) och sedan låtit datorn beräkna hur mycket salt maten innehöll.
Punkt 1 anger högre energiintag än Livsmedelsverkets rekommendationer (2 500 kcal respektive 3 200 kcal).
Livsmedelsverkets mat brukar innehålla knappt en kcal/g. Så då har kvinnor ätit 27 hg mat och män 36 hg mat.
Dividerar man sedan antal gram salt med antal hg mat så blir det omkring 0,3 g/100 g mat. Det är mat med ”önskvärt” låg salthalt.
Enligt Finelis databas innehåller normal mat vanligtvis mellan 1 och 1,5 g salt per 100 g.
Om maten innehåller 1 g salt per 100 g har personerna bara ätit 800-1200 kcal. Detta är svältkost.
Detta innebär att antingen har Livsmedelsverket ett saltinnehåll i sina tabeller som är på tok för lågt eller så är det en stor skillnad mellan uppgivet intag av mat (trefaldig ÖVERrapportering) och den mat som de åt. Det brukar ju vara den ständiga anklagelsen från Livsmedelsverket att personer UNDERrapporterar maten de äter.
Så det blir inte ett enda rätt för Livsmedelsverkets statistiker. Denna studie är bara att kasta i papperskorgen direkt, den är inte ens värd att ta med till utedasset.
Björn Hammarskjöld
Oberoende nutritionsvetenskapsman
Läst statistik vid Stockholms Universitet
1. Totalt energiintag kvinnor 2 700 kcal, män 3 600 kcal (fanns på bild men nämndes inte)
2. Mängden salt personerna åt uppgavs till 8-12 gram per person och dag.
3. Mängden utsöndrat salt i urinen per dygn mättes inte
4. Bortfallet bland de utvalda 5 000 var 60-70 %
Bara den sista punkten, att 30-40 % svarade på Livsmedelsverkets frågor gör studien värdelös.
Punkt 3 gör att man inte kan säga något om punkt 2.
Livsmedelsverket hade använt personernas uppgifter om äten mat (vad och volym) och sedan låtit datorn beräkna hur mycket salt maten innehöll.
Punkt 1 anger högre energiintag än Livsmedelsverkets rekommendationer (2 500 kcal respektive 3 200 kcal).
Livsmedelsverkets mat brukar innehålla knappt en kcal/g. Så då har kvinnor ätit 27 hg mat och män 36 hg mat.
Dividerar man sedan antal gram salt med antal hg mat så blir det omkring 0,3 g/100 g mat. Det är mat med ”önskvärt” låg salthalt.
Enligt Finelis databas innehåller normal mat vanligtvis mellan 1 och 1,5 g salt per 100 g.
Om maten innehåller 1 g salt per 100 g har personerna bara ätit 800-1200 kcal. Detta är svältkost.
Detta innebär att antingen har Livsmedelsverket ett saltinnehåll i sina tabeller som är på tok för lågt eller så är det en stor skillnad mellan uppgivet intag av mat (trefaldig ÖVERrapportering) och den mat som de åt. Det brukar ju vara den ständiga anklagelsen från Livsmedelsverket att personer UNDERrapporterar maten de äter.
Så det blir inte ett enda rätt för Livsmedelsverkets statistiker. Denna studie är bara att kasta i papperskorgen direkt, den är inte ens värd att ta med till utedasset.
Björn Hammarskjöld
Oberoende nutritionsvetenskapsman
Läst statistik vid Stockholms Universitet