Good Calories, Bad Calories

Good Calories, Bad Calories av Gary Taubes är en omvälvande bok.
Jag läste den 2007 då den kom ut. Men det verkar som om nutritionisterna på Livsmedelsverket inte har läst den eller inte har begripit vad de läst.

Om de läser Good Calories, Bad Calories av Gary Taubes [[1]] så kommer de att få något förändrade tankar. Taubes har mer än 1 600 referenser i sin bok, alla hans påståenden är belagda med en referens.

 

Han skrev en Prologue med information om varför han skrivit boken och en Epilogue där han skriver sina sammanfattningar. Däremellan finns det 400 sidor med uppgifter. Alla dessa uppgifter är verifierade av mer än 1 600 vetenskapliga referenser.

Hans slutsatser i denna ögonöppnande bok sammanfattas som följer.

 

”Allteftersom jag fått kunskap om all denna forskning så framstår följande slutsatser som oundvikliga för mig, allt baserat på befintlig kunskap:

 

  1. Fett från födoämnen, mättat eller ej, orsakar inte fetma, hjärtsjukdom eller någon annan kronisk civilisationssjukdom.
  2. Problemet är kolhydrater i födan, deras effekt på insulinutsöndring och därmed den hormonella regleringen av homeostasen – hela den harmonella sammansättningen och samverkan i den mänskliga kroppen. Ju mer lättsmälta och raffinerade kolhydraterna är, desto större påverkan på vår hälsa, vikt och välmående.
  3. Socker – specifikt sackaros och high fructose corn syrup– är speciellt skadliga, troligtvis beroende på att kombinationen fruktos och glukos tillsammans höjer insulinnivån samtidigt som levern överbelastas med kolhydrater.
  4. Genom sin direkta effekt på insulin och blodsocker är raffinerade kolhydrater, stärkelse och socker födoämnesorsaken till koronara hjärtsjukdomar och sockersjuka. De är de mest troliga födoämnesorsakerna till cancer, Alzheimers sjukdom och andra kroniska civilisationssjukdomar.
  5. Fetma är en sjukdom med för mycket fettuppbyggnad, och som inte beror på att man äter för mycket eller rör sig för litet.
  6. Att äta för mycket kalorier är inte orsaken till att vi blir fetare, inte mer orsak än att det får ett barn att bli längre. Att göra av med mer energi än vi äter leder inte till långsiktig viktförlust; det leder till hunger.
  7. Fettökning och fetma beror på en obalans – ett disekvilibrium – i hormonell reglering av fettvävnad och fettmetabolism. Fettsyntes och fettlagring överstiger nedbrytning av fett från fettvävnad och dess åtföljande förbränning. Vi blir magrare när den hormonella regleringen av fettvävnad kommer i balans igen.
  8. Insulin är den primära regulatorn av fettlagring. När insulinnivåer är förhöjda –antingen kroniskt eller efter en måltid – lagrar vi fett i vår fettvävnad. När insulinnivån faller frigör vi fett från vår fettvävnad och använder fettet som bränsle.
  9. Genom att stimulera insulinutsöndring gör kolhydrater oss överviktiga och slutligen orsakar fetma. Ju mindre kolhydrater vi äter desto magrare blir vi.
  10. Genom att öka fettlagringen ökar kolhydrater också hunger och minskar den mängd energi vi använder i ämnesomsättning och vid fysisk aktivitet.”

 

Allt detta är kända kunskaper, befintliga kunskaper baserade på befintlig vetenskaplig litteratur, ända sedan Hedenhös (2 000 år FK)  tid och som vi av olika anledningar blundat för de senaste femtio åren. Kunskapen finns mitt framför ögonen på oss om vi bara bekvämar oss att öppna våra ögon och tro på vad vi ser, precis som barnet i Kejsarens nya kläder. Och det finns mycket mer kunskap i boken än som sammanfattats av Gary Taubes ovan.

 

Björn Hammarskjöld




[1] Good Calories, Bad Calories Challenging the Conventional Wisdom on Diet, Weight Control, and Disease. Gary Taubes, Alfred A. Knopf, Publisher, NY, NY, USA, 2007

Kommentera här: